![]()
I Aftonbladet skriver den 22 november Anna Lindenfors, generalsekreterare för Amnesty Internationals svenska sektion, och Johanna Westeson, ansvarig för diskrimineringsfrågor i samma organisation, bland annat:
”Amnesty uppmanar nu Sveriges nya regering att se till att alla människor i Sverige har tillgång till tak över huvudet, oavsett medborgarskap och uppehållsrätt, att alla i den här gruppen ska ha tillgång till subventionerad sjukvård och tillgång till rent vatten och toaletter. Och att polisens behandling av utsatta EU-medborgare ska präglas av respekt, icke-diskriminering och det faktum att det inte är förbjudet att tigga.”
Stannar utan laglig rätt
De båda företrädarna utgår från en rapport de tagit fram med rubriken (översatt från engelska) ”Sverige: Ett kallt välkomnande – Romers och andra sårbara EU-medborgares mänskliga rättigheter i fara”. De konstaterar att det för ”svenska romer”, som alltså är medborgare, finns åtgärdsprogram och andra insatser, men att romer som är medborgare i andra länder inte räknas in i ”de kommunala planerna för romsk inkludering”. De medger att tiggarna kan uppehålla sig i landet i åratal, trots att lagen begränsar vistelsen till tre månader, men menar att problemet är att officiella riktlinjer och handlingsprogram bygger på en sådan tillfällig vistelse.
En av de personer som har reagerat på artikeln är Henrik Sundström (M), tidigare ordförande för Uddevallas kommunstyrelse. På Twitter kommenterade han uppmaningen:
”Nej Amnesty, Sverige har inget socialt ansvar för andra länders medborgare som upprätthåller sig här utan laglig rätt till det. Den fria rörligheten i EU är en fri rörlighet för arbetskraft, inte en fri rörlighet för folk i största allmänhet.”
När Nya Tider tar upp denna kritik med Amnesty hänvisar pressansvariga Ami Hedenborg till en FN-kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som vid ett möte år 2009 bland annat fastslog att gemensamma rättigheter även omfattade icke-medborgare, som till exempel asylsökande och utländska arbetstagare. När det gäller EU säger Hedenborg att ett medlemsland inte är skyldigt att erbjuda andra medlemsländers medborgare socialt bistånd, men att EU-rätten å andra sidan inte heller förbjuder ett sådant stöd, och att Sverige därför skulle kunna erbjuda det.
”Loppmarknad för rättigheter”
Henrik Sundström påpekar också att tillgång till bostad och arbete inte är en individuell mänsklig rättighet, och att ett förbud mot gatutiggeri inte är diskriminerande, såvida man inte menar att den är kopplad till etnicitet. En annan användare skriver på Twitter:
”Jag var medlem i Amnesty en gång. Då hade de fokus på tortyr, samvetsfångar och dödsstraff. I dag är man en loppmarknad för rättigheter. Från krav på bostadsbyggande till legalisering av sexköp. Skulle behövas en Amnesty Classic.”
Ami Hedenborg medger att området har vidgats och säger till Nya Tider:
– Det stämmer att Amnestys åtagande har växt mycket sedan organisationen bildades i början av 1960-talet. Då var det enkom yttrandefrihet och åsiktsfrihet som var de rättigheter som organisationen arbetade med, i dag är det alla mänskliga rättigheter.
Hon menar att utvecklingen beror på en ökad förståelse för att alla rättigheter hör ihop och att utgångspunkten är FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, och fortsätter:
– Där till exempel tak över huvudet är en av rättigheterna, liksom rätten till hälso- och sjukvård och tillgång till vatten och sanitet. I början arbetade alltså inte Amnesty heller emot till exempel dödsstraff, det arbetet började vi med först i slutet på 1970-talet.
På frågan om inte dessa generösa villkor skulle locka hit många fler romska tiggare svarar Hedenborg:
– Det Amnesty sett i rapporten är att i de kommuner där den här gruppen fått tak över huvudet under en längre tid har vi inte sett att det kommit fler, men däremot att människor har större chans att bryta utanförskap och marginalisering, och skapa en mer dräglig tillvaro.
I dag uppskattas runt 4 700 personer, främst romer från Rumänien och Bulgarien, befinna sig i landet för att bedriva tiggeri. I det så kallade EU-fördraget, senast uppdaterat år 2009, fastslås att unionens medborgare och deras familjemedlemmar får uppehålla sig fritt i något av medlemsländerna i tre månader utan att registrera sig. Det uttalade syftet är att tillåta fri rörlighet av arbetskraft inom unionens yttre gränser.
