Syrien: Tre höga ryska officerare dödade av IS

Den 22 februari stupade tre ryska officerare, två överstar och en major, under vad rysk media rapporterat var ett rekognoseringsuppdrag i ett stort ökenområde i sydöstra Syrien. Kort efteråt gick Islamiska statens (IS) propagandaorgan Amaq ut och meddelade att deras jihadister ”dödat fler ryssar i attacker i Homs-Deir Ez-Zor-öknen”, vilket troligen beskriver samma händelse. Ryska försvarsdepartementet rapporterade deras död först den 25 mars, över en månad efter händelsen. I uttalandet stod det att ”Ett ryskt UAZ terrängfordon med registreringsnummer 928159 utsattes för ett bakhåll i en ökenregion i provinsen Deir Ez-Zor. /…/ I bilen fanns tre ryska officerare och en syrisk överste, en kristen från Qusayr [stad i västra Syrien] som hette Monser Louis. Han var deras tolk”. Inga namn på de stupade ryska officerarna, detaljer om händelsen i sig eller var den ägt rum framgick i den initiala rapporten. Däremot meddelade militären att ryska flygstridskrafter och Spetsnaz-förband efter bakhållet satt igång en jakt på för­övarna och att trettio terrorister med koppling till bakhållet hade eliminerats. I samband med detta hittades de fyra officerarnas kvarlevor och de tre ryska kunde återbördas till sitt hemland. [caption id="attachment_48645" align="alignnone" width="560"] RYSKA SPETSNAZ-SOLDATER syns på dessa unika bilder tagna efter bakhållet och innan de gav sig ut på jakt efter IS-terroristerna i slutet av februari. De lyckades eliminera runt 30 terrorister med koppling till bakhållet samt få med sig kvarlevorna från de tre ryska officerarna och den syriska översten. Spetsnaz är ett samlingsnamn för ett stort antal specialförband inom Rysslands militär, dess militära underrättelsetjänst GRU, yttre underrättelsetjänst SVR, federala säkerhetstjänst FSB och inrikesdepartementets MVD. Foton: VK @sof_mil[/caption]   Sedan den 30 september 2015, då Ryssland intervenerade i Syrien på inbjudan av landets regering, har sammanlagt 116 ryska militärer dödats. Högre siffror figurerar, men 116 är den officiella från den 23 februari. Av dessa dödades 32 när ett An-26 transportflygplan i mars 2018 kraschade under inflygning till den ryska flygbasen Khmeimim och 19 dödades när ett Il-20 spaningsflygplan i september 2018 sköts ned av syriskt luftvärn, som en konsekvens av att israeliska stridsflygplan som angrep syriska markmål gömt sig bakom det ryska flygplanet.

Blodiga spår av bakhållet

Den ryska oppositionella nyhetstidningen Novaya Gazeta rapporterar att de ryska militärerna överfölls 40 kilometer från staden al-Mayadin och den ryska utposten där. Al-Mayadin ligger på Eufratflodens östra strand. Knappt två mil i sydsydöstlig riktning ligger Baghouz, Islamiska statens sista bas och motståndsficka. Den och därmed IS-kalifatets sist hållna territorium föll officiellt den 23 mars, många månader efter att den militärt redan var helt oförsvarbar. Det kan här vara värt att notera det talande faktumet att USA utropade seger den 22 mars och att det då var minst den femtonde gången(!) USA gjort det sedan december 2018. När bakhållet skedde färdades de tre ryska officerarna västerut längs en väg som löper genom öknen i riktning mot staden Palmyra. Enligt rapporten var bilen med officerarna åtföljd av en konvoj med sex fordon, varav två technicals, som är namnet på pickuper med tunga kulsprutor monte­rade på flaket. Runt 30 syriska och ryska soldater uppges ha färdats med dem i konvojen. [caption id="attachment_48634" align="alignright" width="300"] UAZ-469 som introducerades 1971 syns här utanför bilfabriken Ulyanovsky Avtomobilny Zavod (UAZ) i staden Uljanovsk. UAZ startade sin produktion 1941 (under andra världskriget) och tillverkar terrängfordon, bussar och lastbilar.
Foto: Wiki/ Yuriy Lapitskiy[/caption] Vid vår pressläggning fanns ingen tillförlitlig information om hur bakhållet gått till eller varför och på vilket sätt de separerat från konvojen, men bilder och vittnesrapporter från tillskyndande förstärkningar ger en del indikationer. De ryska officerarnas och deras syriske tolks UAZ-fordon hittades med spår från kraftig beskjutning av finkalibriga vapen, men verkar inte ha kört på en mina eller utsatts för en improviserad sprängladdning (IED). Inne i bilen fanns blod i både fram- och baksätena, vilket tyder på att flera av officerarna träffats innan de hunnit lämna fordonet. Runt tio meter från bilen fanns ”två stora blodpölar” i sanden och bredvid dem resterna av militär utrustning från två soldater. Novaya Gazeta tolkar utifrån mängden blod att två av passagerarna i UAZ-fordonet dog på plats och angriparna tog med deras kroppar tillsammans med de två överlevande. Vad som sedan hände dem är också oklart.

BBC knackar på hos anhöriga

Den ryska tidningen uppger att en av överstarna var knuten till den ”syriska 7:e brigadens högkvarter”, men namnger inte honom. Nya Tiders militära källor känner inte till nämnd ”syrisk brigad”, men påpekar att ryska 7:e fristående pansarbrigaden med hemmabas i Chebarkul och tillhörande ryska 41:a armén är ett förband vars enheter tidigare har identifierats i Syrien. De menar dock att eftersom det handlar om oppositionell media är det inte troligt att de inte tydligare skulle ha påpekat detta, ifall det verkligen rört sig om enheter ur nämnd rysk brigad. Den ukrainska parlamentsledamoten Dmitry Tymchuk uppgav namnet på den ena översten, som han påstod var befälhavare för underrättelsetjänsten GRU:s 3:e fristående Spetsnazbrigad, som opererar i Syrien. I slutet av mars syntes dock denna överste vid god hälsa under en ceremoni i Ryssland, som hölls av det centrala militärdistriktet. Således visade sig återigen uppgifter med ursprung i Kiev vara felaktiga. [caption id="attachment_48636" align="alignnone" width="585"] MAJOR SUKHROB KARIMOV, 35, var en av de tre ryska officerare som dödades i IS-bakhållet. Han kom från en tadjikisk militärfamilj och var bataljonsbefäl vid 38:e motoriserade gardesinfanteribrigaden med hemmabas i Yekaterinoslav, som ligger i oblasten Amur. Han skickades troligen individuellt till Syrien på grund av sina språkkunskaper och inte som en del av sitt förband. Det ryska utrikesdepartementet angav att den medföljande syriska översten var deras tolk. Det kan stämma, men också vara en dimridå om vi dels betänker den höga graden, dels avsaknaden av behov då en av de ryska officerarna var arabisktalande. Utrustningen på fotot tyder på att Karimov tillhörde Spetsnaz. Foton: VK[/caption]   Den 15 mars publicerade BBC Ryssland, som intervjuat anhöriga, namnet på en av de stupade officerarna. Det var Major Sukhrob Kari­mov, vars föräldrar som bor i Mosk­va hade kallats för att lämna DNA-prover så deras sons kvar­lever kunde identifieras, vilket tyder på en illa åtgången kropp. En av våra ryska källor beskriver BBC:s rapportering som ”smärtsam för de anhöriga” och påtalar att BBC till den ryska befolkningen ”ofta och ingående” rapporterar om ryska förluster i Syrien på ett ”demoraliserande sätt”. Ett exempel var när Maxim Pletnev från de ryska luftanfallsstyrkorna (VDV) stupade i slutet av januari. En rysk lokaltidning var tidigt ute att rapportera om förlusten och hur den 24-årige Pletnev gett sitt liv. Det gick bland annat läsa att ”Han avfyrade en manuellt styrd pansarvärnsrobot (pv-robot) mot en fientlig raketavfyringsplats, som svarade med att skjuta mot honom. Maxim kunde ha överlevt om han hade lämnat sin position, eftersom han såg raketen komma flygande mot honom, men han bestämde sig för att styra sin pv-robot ända till målet och fullbordade uppgiften, att förstöra fiendens dyra utrustning. Han hade inte tillräckligt med tid att ta skydd mot den ankommande raketen.” Trots denna tämligen detaljerade redogörelse valde BBC Ryssland att rapportera att händelseförloppet dolts för allmänheten, vilket på riksnivå lurade många utan tillgång till lokaltidningen. [caption id="attachment_48637" align="alignnone" width="585"] MAXIM PLETNEV, 24, stupade i strid den 31 januari under en duell med pansarvärnsrobotar, där han valde att in i det sista styra sin pv-robot trots att det skulle leda till hans död. Sedan 2012 var han soldat inom Rysslands luftlandsättningstrupper (VDV), vilka är landets bevingade och bepansrade elitförband. Foto: VK[/caption]  

Journalister och spioner

Här kan det vara värt att minnas vad Nya Tiders underrättelsekällor tidigare berättat för oss om att flera västerländska underrättelsetjänster arbetar hand i hand med systemmedia och vissa av deras journalister. Våra källor beskrev då bland annat hur ackrediterade journalister från västmedia i krigszoner rapporterat till Nato om fientliga militära positioner i till exempel Libyen 2011, men också att de i sin kapacitet som journalister kan intervjua anhöriga till stupade militärer i fientliga länder. Om så är fallet här vet vi inte, men våra ryska källor frågar oss retoriskt hur det skulle låta om journalister från rysk statsmedia knackade på hemma hos anhöriga till amerikanska eller brittiska kommandosoldater, som stupat under hemliga uppdrag i exempelvis Syrien. [caption id="attachment_48639" align="alignright" width="178"] UDO ULFKOTTE på bokomslaget till Jonas Schneiders bok Der mysteriöse Tod von Udo Ulfkotte: Indizien für einen Mord (Udo Ulfkottes mystiska död: Indikationer på ett mord)
Foto: Rakuten kobo[/caption] Vid en första anblick kan sådana påståenden låta långsökta om man inte känner till den framlidne tyske journalisten Udo Ulfkotte, som 2014 publicerade en bok med namnet Gekaufte Journalisten (Köpta journalister), där han beskrev hur systemjournalister vid stora tidningar, inklusive han själv, köptes av västliga underrättelsetjänster för att vinkla nyheter eller rapportera sådant de blev tillsagda att göra, även ren lögnpropaganda. Ulfkotte, som arbetat vid den stora tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung, ansåg detta djupt omoraliskt och ett hot mot demokratin, och slog därför larm. Han drabbades efteråt av flera hjärtattacker, varav den sista med dödlig utgång i januari 2017. I västmedia smutskastades han och man försökte på olika sätt framställa honom som oseriös och den självupplevda verklighet han rapporterade om som ”konspirationsteorier”. Hans mod att våga gå ut med det potentiellt farliga avslöjandet och samtidigt offra sin karriär vann honom många anhängare. Flera av dem menar att både hans karaktär och person mördades. En av dem är författa­ren Jonas Schneider, som ef­ter hans död publicerade en bok med titeln Der mysteriöse Tod von Udo Ulfkotte: Indizien für einen Mord (Udo Ulfkottes mystiska död: Indikationer på ett mord).

NDF jagar IS i öknen

Den 27 mars inledde regeringsstyrkor ur de syriska Nationella försvarsstyrkorna (NDF) en ny genomsökningsoperation på jakt efter IS-terrorister som gömmer sig i de vidsträckta ökenområdena i centrala och östra Syrien. Efter att IS nu förlorat sin sista territoriehållande ficka är det kvarvarande hotet terroristernas gömställen i öknen. Därifrån har terroristerna de senaste månaderna flera gånger angripit den syriska arméns (SAA) patruller och utposter. Bara den sista veckan i mars dödades tre SAA-soldater och minst tio tillfångatogs. Hundratals väl tränade och beväpnade IS-terrorister med stor erfarenhet från att strida, gömma och förflytta sig i öknen finns i området. Exakt hur många är oklart, men senaste tidens erfarenheter visar att man inte sällan underskattat deras antal. Skälet till det är delvis att IS de första åren var skickliga på att genomföra dolda reträtter, där de bara lämnade kvar en mindre försvarsstyrka. Dessa bestod ofta av oproportionerligt stor andel självmordsbombare och prickskyttar, vilket effektivt bromsade upp regeringsstyrkorna som därför ofta överskattade antalet försvarare. Men de senaste åren har IS ofta inte kunnat retirera lika effektivt eller alls när en större fiendestyrka närmat sig och därför har deras antal ofta istället varit betydligt större än uppskattat. [caption id="attachment_48640" align="alignnone" width="585"] TERRORISTJAKT I ÖKNEN. Den 27 mars gav sig regeringsmilisen Nationella försvarsstyrkorna (NDF) återigen ut på jakt efter IS-terrorister, som gömmer sig i de vidsträckta ökenområdena i centrala och östra Syrien. De understöds av syriska och ryska flygstridskrafter. På infälld bild syns milismän ur NDF vid sin lastbilsmonterade artilleripjäs. NDF består av frivilliga deltidsreservister som inte sällan tar med sina egna privata fordon på de ofta riskfyllda uppdragen. Foton: NDF[/caption]   Denna gång ligger NDF-operationens fokus på området kring de två städerna Kobajjep och Huribisah, som ligger utefter motorvägen M20, mellan städerna Deir Ez-Zor i öst och Palmyra i väst. NDF uppger denna gång att även minröjning är en viktig del av operationen, vilket indikerar att detta är en av IS metoder att störa den viktiga vägen som i dag är den enda hjälpligt användbara mellan Bagdad och Damaskus. Det var söder om denna väg de ryska officerarna dödades i IS bakhåll och våra syriska källor spekulerar att NDF genomsökningsområde är en ledtråd till var bakhållet ägde rum. Tidigare genomfördes en liknande genomsökningsoperation i februari (se NyT v.9/2019). Dessa kommer enligt våra syriska källor att regelbundet upprepas de kommande månaderna. Nya Tiders syriska källor kritiserar också i viss mån den syriska militärledningen för att inte långt tidigare och mer beslutsamt ha försökt åtgärda problemet och pekar på att stora truppformationer av regeringsstyrkor i många månader stått helt overksamma i nordvästra Syrien i väntan på en offensiv, som hitintills inte materialiserat sig, mot de sista rebellerna och terro­risterna i Idlib-provinsen. Mycket tyder på att den i någon form snart kan komma att inledas, vilket i så fall är skälet till att Damaskus nu ogärna förflyttar dem till centrala och östra Syrien för operationer i ökenområdena där. Avslutningsvis gör våra militärkällor en kvalificerad gissning om vad officerarnas rekognosceringsuppdrag handlade om. De menar att det troligaste var att de letade efter en plats att sätta upp en ny framskjuten observationsplats, men påtalar att alla oklarheter gör att det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser om händelsen. Frågetecknen är helt enkelt för många trots att över en månad har gått.