![]()
Äldreomsorgen i alla dess led har under många år varit föremål för så kallade effektiviseringar som i de allra flesta fall har handlat om nedskärningar. Allt färre skall göra mer för allt fler äldre. Ett annat problem som också har vuxit under många år är de dåliga kunskaperna i svenska som är en realitet bland många anställda inom äldreomsorgen. Fram tills nu har det dock oftast varit brukarna själva som lyft fram problemen som ofta uppstår när man inte kan kommunicera på svenska med exempelvis hemtjänstpersonal. Politiker och fackförbund har inte heller ägnat detta särskilt stor uppmärksamhet utan har ofta slagit ifrån sig det hela och kallat det ”främlingsfientlighet”...
Den 7 oktober skedde dock ett trendbrott. Då offentliggjorde fackförbundet Kommunal, LO:s största fackförbund med nära kopplingar till socialdemokratiska intressen, en rapport som bar det talande namnet ”Svenska språket A och O inom äldreomsorgen”.
Kommunal beskriver bland annat en verklighet där över åttahundra skyddsombud runtom i Sverige har fått svara på frågor om hur språk- och samarbetssituationen ser ut. Där framgår det att svenskar ofta får agera språkstöd till nyanlända som anställts. Följden blir att svenskarnas arbete med de äldre får komma i andra hand för att arbetsgivarna kräver att de skall hjälpa de nyanlända migranterna att lära sig svenska. Vidare skriver Kommunal:
”Det blir mer oro bland brukare. Det sker ofta missuppfattningar vilket gör att vissa uppgifter ej blir gjorda. Det läggs mer uppgifter på övrig personal, det är en ständig inskolning och kontrollerande, ofta ett dubbelarbete”. Följden blir alltså ofta språkförbistringar och missförstånd, sådant som kan vara rent medicinskt farligt för många äldre.
Tung kritik mot arbetsgivarna inom kommunal och privat regi
Kommunal riktar i sin rapport tung kritik mot arbetsgivarna, både kommuner och privata hemtjänstföretag. Siffrorna rapporten ger vid handen är talande. Där framgår det att exempelvis bara 14 procent av skyddsombuden svarar ja på frågan om arbetsgivarna ser till att de anställda inom äldreomsorgen har tillräckliga kunskaper i svenska språket. Hela 48 procent svarade nej. När det kommer till de som hoppar in som vikarier svarar hela 56 procent av ombuden att de som anställs saknar svenskkunskaper som kan anses nödvändiga för jobbet.
”Inga enkla jobb eller integrationsåtgärder”
Även de politiskt ansvariga i både kommuner och på regeringsnivå får sig en rejäl känga i Kommunals rapport. Där framhåller man att det arbete som utförs i äldreomsorgen, oavsett det gäller hemtjänst eller arbete på äldreboenden, inte är några ”enkla jobb” eller ”integrationsåtgärder”. Kommunal menar att politikerna sedan ett par år mer och mer tenderar att betrakta äldreomsorgen som en integrationspolitisk arbetsmarknadsåtgärd för nyanlända, något som alltså accelererar den akuta okunskapen i svenska ytterligare.
Faktum är att den rödgröna regeringen i samband med den stora massinvandringen under år 2015 – 2016 ofta lanserade jobb inom äldreomsorgen som ett sätt för lågutbildade migranter att få jobb. I exempelvis höstbudgeten 2016 avsatte regeringen närmare 10 miljarder för att nyanlända skulle få jobb inom äldreomsorg. Där handlade det om extratjänster som skulle inrättas på framför allt kommunal nivå. Och nu visar alltså Kommunal i sin rapport vad facit av denna politik har blivit i form av usla språkkunskaper.
En kommun som dock redan förekommer fackförbundet Kommunal och till och med går längre i sina krav än vad facket hittills gjort är Sölvesborg. Helt nyligen klubbade omsorgsnämnden igenom ett beslut om att införa språktester i svenska för de som skall anställas inom den kommunala äldreomsorgen där.
Kritik även från pensionärsorganisation
Ett tecken på att situationen är akut kom även då PRO:s ordförande Christina Tallberg publicerade en debattartikel på SVT:s hemsida där hon i likhet med Kommunal nu kräver en uppryckning i svenskkunskaperna bland de som arbetar med de äldre. Om man betänker att mainstreammedier tidigare mer eller mindre hängde ut kritiker av dåliga svenskkunskaper inom äldreomsorgen som främlingsfientliga är det ett tydligt tecken på att ett skifte nu har ägt rum om vilka som vågar säga vad om språkproblemen inom äldreomsorgen.
Ser inga behov av centrala riktlinjer
Som situationen är nu finns det inga som helst centrala regleringar av hur kommuner eller privata hemtjänstföretag skall agera för att säkerställa att de anställda behärskar svenska språket. Det är istället kommunerna och företagen själva som lägger upp egna policys och sätter ribban för hur högt man vill ställa kraven på vad som skall anses som goda kunskaper i svenska. Variationen är med andra ord mycket stor.
När Nya Tider kontaktar såväl SKL, alltså Sveriges kommuner och landsting, samt företagsorganisationen Vårdföretagarna får vi bara korta mailsvar tillbaka från respektive presstjänst. Gemensamt för bägge organisationernas svar är att de i nuläget inte alls ser något behov av centrala riktlinjer utan menar att situationen är bra som den är.
