Åtal förbereds mot man som misshandlade rånare – Nödvärnsrätten åter på tapeten i aktuellt rättsfall

Det var den 20 december förra året som polis och räddningstjänst kal­la­des till en adress i Ronneby där förbipasserande påträffat en skadad 20-årig man som de trodde varit med om en trafik­olycka. Det visade sig vara helt fel – 20-åringen hade försökt genomföra ett rån i en bostad och blivit misshandlad av den 40-årige man som de försökt råna. Fallet fick stor uppmärksamhet trots knapphändig information eftersom lägenhetsinnehavaren anhölls för grov misshandel. Nya Tider kan nu avslöja att åtal tycks vara på gång mot både rånaren och lägenhetsinnehavaren när åtalsfristen löper ut den 23 april. Detta trots att 40-åringens familj ska ha befunnit sig i lägenheten när 20-åringen och hans okände kumpan trängde in i den. ”Flera gärningsmän tar sig in i en lägenhet där målsäganden bor med sin familj. Detta är försök till grovt rån. När gärningsmännen flyr springer de åt olika håll. Den ena ramlar i en trappa och bryter benet, då kommer målsäganden från lägenheten och slår mannen som brutit benet med ett tillhygge. Detta är den grova misshandeln”, skriver åklagare Stina Brindmark i en kommentar till Nya Tider. Stina Brindmark är åklagare i hela målet och strävar alltså efter att åtala både 40-åringen och 20-åringen. Huruvida det verkligen blir ett åtal vill hon inte uttala sig om med hänvisning till förundersökningssekretessen. Inte heller vill hon svara på om de åtalade är svenska medborgare eller inte. ”Vi är i slutskedet av förundersökningarna”, meddelar hon dock, och åtalsfristen löper alltså ut den 23 april.

Nödvärnsrätten tillämpas ojämnt

Rätten till nödvärn är inskriven i svensk lag, och i teorin ger den omfattande rättigheter för medborgare att använda våld för att försvara sig eller sin egendom. Våld i nödvärn måste vara ”uppenbart oförsvarligt” för att den försvarande parten ska kunna dömas i domstol. Du måste inte heller stå under direkt angrepp för att nödvärn ska gälla, utan det räcker med att någon exempelvis trängt in i din bostad. I praktiken tillämpas nödvärnsrätten emellertid mycket ojämnt av domstolarna, vilket blivit föremål för hård kritik från vanligt folk. Några jurister har också kritiserat tillämpningen av nödvärnslagen och menar att den ställer alltför stora krav på den enskilde att kunna bedöma hur mycket han egentligen har rätt att göra för att freda sig själv, sina anhöriga och sin egendom från angrepp.

Goda möjligheter att bli friad

Före detta kammaråklagare Rolf Hillegren säger till Nya Tider att den svenska nödvärnslagstiftningen egentligen är ”rätt så bra” men sällar sig till dem som anser att den tillämpas inkonsekvent i många fall. – Huvudregeln är att du har rätt att försvara dig om du befinner dig i en farlig situation. Men det ska vara ett direkt angrepp och det är där det brister ibland. Någon som försvarar sig tar i lite för mycket eller – vilket anses värst – fortsätter sitt motangrepp när faran är över, förklarar Hillegren. [caption id="attachment_15883" align="alignleft" width="236"] Rolf Hillegren, före detta kammaråklagare, menar att nödvärnsrätten i svensk lagstiftning är bra men tillämpas ojämnt av domstolarna. Foto: Nya Tider[/caption] Hur mycket våld man får tillgripa i nödvärn beror inte bara på den objektiva situationen utan också på hur den angripne uppfattat den. När någon åtalas för att ha gått för långt i en nödvärnssituation måste domstolen alltså försöka avgöra hur den åtalade tänkt, en bedömning som av naturliga skäl är svår och lätt kan bli godtycklig. – Om du anser dig hotad med ett skjutvapen och själv skjuter angriparen så kan du ju slippa undan även om det visar sig att vederbörande bara hade en rörstump. Om du trodde att det var ett vapen så klarar du dig, som vi såg i fallet med de där poliserna som sköt ihjäl den där unga killen på Norrmalm. De var ju upphetsade och trodde att de hade med en verkligt farlig person att göra, säger Hillegren. NyT: Det verkar ju som om det tillämpas ojämnt. Våldet ska vara ”uppenbart oförsvarligt”, men hur bedömer man det? För några år sedan var det ju någon som ertappade en man som höll på att bryta sig in i hans bil. Tjuven angrep honom med en hammare och han slog ner tjuven med en mopedhjälm. Domstolen tyckte att han slagit en gång för mycket och han fick flera år i fängelse. I det aktuella fallet kanske den omedelbara faran var över, det är ju svårt för oss att säga – men det är väl den springande punkten, att är man inte mitt uppe i situationen så är det ju lätt att i efterhand komma och säga att ”här hade du inte behövt slå en gång extra”? – Nej, domstolarna är ju inte i den exalterade situationen som den misstänkte som blivit angripen var. Det finns ju därför en regel om nödvärnsexcess, att om man varit i en situation där man ”svårligen kunde besinna sig” så ska man bli friad, tillägger han. NyT: I det här fallet, så vitt vi vet utan att ha tillgång till förundersökningen, har minst två angripare trängt sig in i någons lägenhet, där hans familj fanns dessutom. De har jagats på flykten och då har en av dem ramlat i en trappa och brutit benet, varpå fadern, som jag förstår det, har kommit efter och drämt till honom med ett tillhygge. Nu verkar det som om det kommer att gå till åtal. Är det rimligt? Vem som helst hade väl ”svårligen kunnat besinna sig” när ens familj blir hotad i ens eget hem? – Det är förstås omöjligt att säga utan att ha tillgång till materialet, men om man utgår från den beskrivning du har gett borde det finnas stort utrymme för den åtalade att bli friad på grund av nödvärnsexcess. Särskilt med tanke på att det skett i anslutning till hemmet där man ska skydda sina barn och så vidare. Rolf Hillegren hänvisar till ett fall där han själv som kammaråklagare åtalade en man som under knivhot från en psykiskt störd granne drog fram en hammare och slog honom upprepade gånger i huvudet. Grannen fick bestående hjärnskador av hammarslagen. Den angripne friades i Högsta Domstolen år 2009 trots att det enligt Hillegren inte var säkerställt att grannen verkligen hade försökt sticka honom med kniven. Hotet om att göra det räckte. Rätten tog i det fallet hänsyn till att knivhotet hade skett i anslutning till den åtalades hem och att det funnits ett hot mot hans barn med i bilden. – Det var ett gränsfall, han blev dömd i både tingsrätt och hovrätt men frikändes i Högsta Domstolen. NyT: Är det rättssäkert när det är sådana skillnader mellan bedömningen av olika fall? I fallet med mopedhjälmen var det bokstavligen ”ett slag för mycket” och killen blev dömd till fem års fängelse, i fallet med hammaren gjorde man en helt annan bedömning. – Det är alltid knepigt att jämföra olika fall, men ibland kan man naturligtvis tycka att det är feldömt.

”Nödvärnsrätten måste utökas”

Krav på en utvidgning av nödvärnsrätten förekommer från alla politiska läger, men endast ett av riksdagspartierna driver frågan: Sverigedemokraterna. Förra året blev Joakim Larsson, SD-ordförande i Tierp och politiskt sakkunnig i riksdagen, omtalad för ett förslag som jämfördes med amerikanska lagar som stand your ground och Castle-doktrinen. [caption id="attachment_64297" align="alignright" width="250"] Joakim Larsson (SD) är en av de politiker som driver frågan om utökad nödvärnsrätt. Han menar att det är orimligt att man ska behöva vara rädd för straff när man försvarar sig i sitt eget hem. Foto: Sven Pernils/Photo4you[/caption] Enkelt uttryckt innebär det att man inte ska behöva fly om man befinner sig på en plats där man har rätt att vara – särskilt inte ifall angriparen befinner sig i ens eget hem. Att neka nödvärnsrätt med hänvisning till att ”man borde ha sprungit” blir då omöjligt. Joakim Larsson lade fram förslaget vid SD:s landsdagar i november förra året. Partistyrelsen avslog motionen med motiveringen att partiet redan driver frågan om utökad nödvärnsrätt, men Joakim Larsson menar att det gäller de flesta motioner. Han säger att förslaget togs emot väl och att många uttryckte sin uppskattning i debatten kring det. – Jag tror att samhällsutvecklingen kommer att driva på i den riktningen. Det finns en allt starkare opinion för utökad nödvärnsrätt, säger Larsson till Nya Tider. – Folk känner inte längre att de får skydd av polisen. Det har ju tyvärr blivit så att polisutvecklingen inte är så stark som vi har hoppats på. Särskilt på landsbygden finns det få poliser och många vakanser. Senast i dag kom det ett besked om att fyra av tio platser på den senaste polisutbildningen står tomma. Det här kommer ju inte att kunna hålla i längden, tillägger han. För egen del menar Larsson dock att polisens eventuella oförmåga är sekundär. – Jag tycker att det här är en moralisk fråga och inte bara en rent praktisk. Min uppfattning är ju att varje medborgare faktiskt har rätt att försvara sig i sitt hem, och att det är omoraliskt att döma ut hårda straff om man råkar göra det lite för effektivt, förklarar han. – Den enskilde medborgaren ska kunna känna sig trygg i sitt hem, och om man blir utsatt för brott i hemmet – det var till stor del vad min motion handlade om – så ska man ha rätt att ta till ordentligt med våld för att försvara sig och inte behöva vara orolig för att bli dömd i efterhand. NyT: ”Mitt hem är min borg” som ordspråket lyder? – Ja, precis. Och det finns ju ett resonemang om det där i svensk lagstiftning, men i praktiken har rättspraxis blivit så att det är väldigt hårda krav som ställs på den som försvarar sig själv. Det finns ett resonemang om nödvärnsexcess, men det är ganska svåra bedömningar som domstolen då måste göra om vilket sinnestillstånd en enskild kan ha befunnit sig i under ett pågående överfall i sitt hem. Flera gånger har det blivit hårda bedömningar. Det här är ett problem som jag försökte diskutera i den här motionen, och jag skulle verkligen vilja se en förändring. – Polismyndigheten håller emot tyvärr, de vill ju inte se en utveckling där vanligt folk får mer tillgång till vapen i hemmet och antagligen inte heller en utvidgning av nödvärnsrätten. Jag kan förstå resonemangen som de för, det brukar handla om att de oroar sig över att våldsbrottsligheten skulle förvärras och att det skulle urholka deras våldsmonopol. Det är ett begripligt argument från den myndighet som har i uppgift att upprätthålla detsamma. Men jag skulle säga att vi redan är där, polisens våldsmonopol är så pass urholkat att vi måste bejaka den enskildes rätt och vilja att försvara sig själv, avslutar Joakim Larsson.