![]()
Efter att ha arbetat med uppgiften i drygt ett år, stod det efter migrationskommitténs sista möte den 7 augusti klart att partierna inte kunnat enas kring ett gemensamt slutförslag. I juli meddelade Moderaterna att förhandlingarna brutit samman, vilket fick Socialdemokraterna och Centerpartiet att lägga skulden för sammanbrottet på Moderaterna själva. I en debattartikel skriver Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och den migrationspolitiske talesmannen Jonas Andersson att övriga partiers förslag varit ”tandlösa och urvattnade”.
Överraskande uselt slutresultat
För Nya Tider beskriver Jonas Andersson kommitténs verksamhet:
− Vi hade möten ungefär en gång i månaden, där kommitténs sekretariat inför varje möte tagit fram ett gediget material inom varje ämnesområde. Partierna fick även komma med helt egna förslag, som exempelvis Moderaternas ”volymmål”. Sedan fick alla partier säga vad man tyckte i respektive fråga, komma med inspel och ha synpunkter. Utifrån detta reviderade sekretariatet materialet till nästa möte, enligt vad man tyckte det verkade finnas majoritet för.
[caption id="attachment_69250" align="alignright" width="225"]
![]()
Jonas Andersson (SD) säger till Nya Tider att resultatet av kommitténs arbete är överraskande uselt. Foto: Privat[/caption]
När alla områden sedan diskuterats krävdes en majoritet för helheten, vilket visade sig vara besvärligt. Förhandlingar inleddes och havererade, varpå sekretariatet rensade bort allt material och alla frågor som inte direkt ingick i kommitténs direktiv, alltså det uppdrag man fått av regeringen. Ledamöterna röstade sedan på de förslag som kvarstod, och dessa fastställdes genom hoppande majoriteter. Jonas Andersson beskriver processen som långsam, men att den fick mer fart under de sista månaderna:
− När det blev uppenbart att Socialdemokraterna inte hade mandat att förhandla som regeringsparti, och i stället försökte haka av MP, det var stunden det äntligen började lossna. Att slutresultatet skulle bli en halvmesyr tror jag att de flesta anade redan från start. Att det skulle bli så här uselt var dock kanske en liten överraskning. Den tillfälliga lagen går ut om mindre än ett år, och det är val om två år. Den här frågan kommer definitivt inte att försvinna nu.
Socialdemokraterna och Moderaterna förde separata förhandlingar utanför kommittén fram till juli i år, men dessa resulterade inte i någon överenskommelse. När migrationsminister Morgan Johansson (S) mötte Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i SVT Aktuellt den 12 augusti fortsatte de att skylla på varandra. Kristersson sade där om sammanbrottet:
– Vi hade helt olika målbilder. Vi hade målet att vi ska ha en ny politik som minskar invandringen till Sverige och att det är viktigt.
Han fortsatte:
– Vi har integrationsproblem i Sverige som vi ser varje dag. Då kan vi inte fortsätta som hittills, och Socialdemokraterna ville i praktiken i direktiven öka invandringen. Sedan möjligen, i slutändan, behålla dagens nivåer, och det är vi inte överens om.
[caption id="attachment_69253" align="alignnone" width="585"]
![]()
Migrationsminister Morgan Johansson och Ulf Kristersson i SVT debatt. Skärmabild SVT.[/caption]
Johansson, å sin sida, menade att man varit nära att komma överens, och sade:
– Jag tror att det i huvudsak handlade om att Moderaterna ville inte komma överens helt enkelt. Att förhandla med Moderaterna nu för tiden är som att förhandla med en tvål.
Även Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt lade skulden på Socialdemokraterna, men då ur perspektivet att invandringspolitiken skulle bli alltför restriktiv. På sin Facebook-sida skrev han den 8 augusti:
”Socialdemokraterna var i arbetet helt inriktade på en mycket hård asylpolitik och en uppgörelse med moderaterna. Därför försökte de trycka ut inte bara Vänsterpartiet utan även regeringspartnern Miljöpartiet från förhandlingarna som de i stället försökte ro i land bara med moderaterna och de andra borgerliga partierna. Det misslyckades fullständigt.”
Åtta olika viljor
Förhandlingarna gällde 26 frågor, som avhandlades var för sig, och endast Socialdemokraterna stod till slut bakom samtliga. Frågorna berörde bland annat tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd, anhöriginvandring och försörjningskrav i samband med sådan, samt om det ska finnas andra skyddsgrunder som inte täcks av asylbegreppet.
Socialdemokraterna har tidigare velat se ett riktmärke för invandringen, där mottagandet inte ska vara större än vad som motsvarar Sveriges andel sett till EU:s totala befolkning. Eftersom denna linje var ett resultat av förhandlingar med Moderaterna, släpper Socialdemokraterna den nu efter att processen kollapsat.
[caption id="attachment_69254" align="alignnone" width="585"]
![]()
Riksdagen Foto: Ingemar Edfalk[/caption]
Socialdemokraterna vill att systemet med tillfälliga uppehållstillstånd även ska gälla framöver, men att en migrant ska kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd igen efter att ha befunnit sig i Sverige i tre år. Partiet vill också skapa ”en ny humanitär skyddsgrund”, som ska kunna leda till uppehållstillstånd i de fall där egentliga asylskäl saknas. I enlighet med Januariavtalet vill Socialdemokraterna även ge undantag för försörjningskravet för anhöriginvandrare.
Samtidigt står regeringspartnern Miljöpartiet långt ifrån Socialdemokraterna, och röstade annorlunda i 23 av de 26 avhandlade frågorna. Partiet vill inte ha någon volymbegränsning och vill se permanenta uppehållstillstånd, en humanitär skyddsgrund och ett slopat försörjningskrav för de ”alternativt skyddsbehövande” som vill ta hit släktingar.
Januariavtalets båda liberala partier, Liberalerna och Centerpartiet, avviker också delvis från Socialdemokraternas linje. Centerpartiet vill inte ha något volymmål och vill underlätta anhöriginvandring, men accepterar att uppehållstillstånd huvudsakligen ska vara tillfälliga. Liberalerna vill inte heller sätta ett exakt volymmål, men vill bland annat se att en lista över säkra länder fastställs, så att asylsökande från dessa snabbt får sin asylansökan prövad och avslagen. Båda partier driver Januariavtalets linje om humanitär skyddsgrund.
Moderaterna och Kristdemokraterna vill begränsa asylinvandringen och vill se skärpta försörjningskrav för anhöriginvandring. Båda vill också se tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, men Kristdemokraterna är positiva till humanitär skyddsgrund och vill göra undantag från försörjningskrav för föräldrar som vill ta hit barn under 18 år.
Vänsterpartiet ligger nära Miljöpartiet, är emot volymmål, vill förenkla anhöriginvandring och ge amnesti för de afghanska män som fått stanna genom den så kallade ”gymnasielagen”.
SD kräver volymmålet noll
Sverigedemokraterna hoppade av samtalen redan före det sista mötet den 7 augusti. I ett utspel i juni ställde partiet ett antal krav på migrationskommittén, bland annat att permanenta uppehållstillstånd helt skulle slopas och att anhöriginvandring skulle begränsas till ”lägsta möjliga nivå”. SD vill inte bara se ett volymmål, utan kräver också att denna volym ska vara noll. Vidare vill man att kriminella utlänningar alltid ska utvisas, att utvisningsbeslut ska verkställas och att de inte ska vara tidsbegränsade. Jonas Andersson kommenterade inför reportrar kommitténs sista möte:
– Det var väl inte så mycket till förhandling utan mer ett mysigt kafferep där man diskuterade färgen på gardinerna i sovrummet medan källaren är översvämmad.
På en presskonferens den 13 augusti presenterade Jimmie Åkesson och Jonas Andersson SD:s förslag. I sin inledning tog Åkesson upp några av de konsekvenser som 2010-talets asylinflöde fått:
– Brottsligheten har fått en helt ny karaktär. Vapenvåld, gängkriminalitet, personrån, knivvåld, överfallsvåldtäkter, där gärningsmännen näst intill uteslutande är personer med utländsk bakgrund, eller invandrarbakgrund. Vi ser hedersvåld, könsstympning, religiöst förtryck. Det är nya företeelser i Sverige, som både för enskilda individer och för samhället i stort, och för jämlikhet och jämställdhet som råder i Sverige, är oacceptabelt.
[caption id="attachment_69251" align="alignnone" width="585"]
![]()
VID SD:S PRESSKONFERENS meddelade Jimmie Åkesson att partiets mål var ett nettominus, där fler återvandrade än invandrade. Vid hans sida stod SD:s migrationspolitiske talesman Jonas Andersson, som berättade mer om partiets politik på området. Stillbild: Aftonbladet TV[/caption]
Han sammanfattade också partiets linje:
– Målet är, och det är egentligen kärnan i det hela, ett nettominus. Målet är att fler människor ska lämna Sverige än som invandrar hit av asylskäl eller asylrelaterade skäl.
Åkesson utvecklade därefter syftet med SD:s politik:
– Våra förslag går ut på att göra det betydligt mindre attraktivt att söka sig till Sverige, genom att ställa högre krav, minska de ekonomiska incitamenten för människor att söka sig hit. Det får inte vara lättare att söka asyl i Sverige än i något annat land. Det får heller inte finnas möjlighet för migranter att välja just Sverige, framför andra länder, när det handlar om att söka asyl. Man kan inte välja Sverige efter att ha passerat ett antal andra, säkra länder, i till exempel Europa. Och vi måste bli mycket tuffare när det gäller verkställigheten, när det gäller utvisningar och avvisningar av människor som inte ska vara här.
SD-ledaren talade också om att stimulera frivillig återvandring, vilket ska vara aktuellt för ”de människor som inte har etablerat sig i Sverige och inte har någon samhörighet med det svenska samhället, utan som lever i parallella samhällsstrukturer på olika sätt”.
På Nya Tiders fråga om hur SD nu kommer att gå vidare, svarar Jonas Andersson:
− Nu är arbetet med kommittén i princip över, så bollen ligger helt hos regeringen rörande hur man tänker gå vidare konkret. För oss handlar det om att visa svenska folket och övriga oppositionen att det finns ett tydligt och seriöst alternativ. Vi kommer att fortsätta jobba inom ramen för Riksdagens arbete, och naturligtvis även fortsätta prata med övriga konservativt lagda partier.
NyT: Nu har Moderaterna först prövat att närma sig Socialdemokraterna, men misslyckats. Innebär det att M, KD och SD slutligen kan enas om en gemensam linje på detta område?
− Det är svårt att säga hur nära M och S egentligen kom, jag får lite uppfattningen i bland att det var ett slags ”chicken race”. Moderaterna väntade ut sossarna då man visste att det kunde orsaka en regeringskris, sossarna väntade ut Moderaterna för att man visste att ett avtal mellan M och S knappast skulle tas emot väl i de egna leden. Jag tror absolut det finns förutsättningar för en mer gemensam linje inför 2022, men vi kommer inte vika många millimeter vad gäller den egna politik vi tagit fram utifrån kommitténs arbete och förslag.
Högerdebattörer medger invandringens destruktiva konsekvenser
Migrationskommitténs haveri har också kommenterats av många debattörer ur olika läger. Högerdebattören Tomas Gür går i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 12 augusti igenom hur känsligheten kring migrationsfrågan gjort att de borgerliga partierna inte ens vågat rösta för sin egen politik, och skriver inledningsvis:
”Ty under de senaste tio åren har främst de borgerliga partiernas inkompetens i att förstå de sociala förändringar och de politiska implikationerna av dessa, som har föranletts av den stora invandringen till Sverige, stått såväl dem och deras väljare, som det svenska samhället dyrt.”
[caption id="attachment_69256" align="alignleft" width="225"]
![]()
HANS EKLIND (KD) och partiledare Ebba Busch dömde i en debattartikel ut Migrationskommitténs arbete. Foto: Privat[/caption]
Hans slutsats om låsningarna i de senaste förhandlingarna blir:
”Under det gångna decenniet ökade invandringen till Sverige med ytterligare en miljon personer och med allt mer tilltagande dysfunktionaliteten inom detta politikområde och allt större negativa effekter på andra samhällsområden som kriminalitet, arbetsmarknad, försäkringssystem, bostadsmarknad och skola. Det är alltså på grundval av årtionden av försummelse, men framför allt efter det senaste decenniets så uppenbara misskötsel, som invandringspolitiken har blivit till sådant sprängstoff.”
Expressen publicerade den 13 augusti en kritisk debattartikel av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch och den migrationspolitiske talesmannen Hans Eklind, där de bland annat menar att ”en stram migrationspolitik är nödvändig för Sverige, men tyvärr har viktiga förslag avvisats i migrationskommittén”. De medger också hur omfattande asylinflödet faktiskt har varit:
”Sedan 2002 har befolkningen ökat med ungefär 1,4 miljoner personer, varav 92 procent utrikes födda eller med två utrikesfödda föräldrar. Denna grupp uppgick förra året till 25 procent av befolkningen. Det är en stor förändring på kort tid. Särskilt tydlig i storstadsregionerna.”
De båda bjuder också på en slutsats, som fram till nyligen varit otänkbar för kristdemokratiska politiker att yttra:
”Invandringspolitiken har styrts av missriktad välvilja. Realiteten är att mycket stora grupper som kommer hit aldrig står på egna ben. När andelen som inte försörjer sig ökar fortsätter välfärden att urholkas.”
Det nuvarande slutbetänkandet kommer att läggas fram som en utredning till regeringen i början av september. Sedan är det upp till regeringen att bestämma hur man vill använda sig av denna utredning i eventuella kommande propositioner. Ett problem blir då att de båda regeringspartierna är djupt oeniga om just migrationsområdet.
Jonas Andersson (SD) säger till Nya Tider att resultatet av kommitténs arbete är överraskande uselt. Foto: Privat[/caption]
När alla områden sedan diskuterats krävdes en majoritet för helheten, vilket visade sig vara besvärligt. Förhandlingar inleddes och havererade, varpå sekretariatet rensade bort allt material och alla frågor som inte direkt ingick i kommitténs direktiv, alltså det uppdrag man fått av regeringen. Ledamöterna röstade sedan på de förslag som kvarstod, och dessa fastställdes genom hoppande majoriteter. Jonas Andersson beskriver processen som långsam, men att den fick mer fart under de sista månaderna:
− När det blev uppenbart att Socialdemokraterna inte hade mandat att förhandla som regeringsparti, och i stället försökte haka av MP, det var stunden det äntligen började lossna. Att slutresultatet skulle bli en halvmesyr tror jag att de flesta anade redan från start. Att det skulle bli så här uselt var dock kanske en liten överraskning. Den tillfälliga lagen går ut om mindre än ett år, och det är val om två år. Den här frågan kommer definitivt inte att försvinna nu.
Socialdemokraterna och Moderaterna förde separata förhandlingar utanför kommittén fram till juli i år, men dessa resulterade inte i någon överenskommelse. När migrationsminister Morgan Johansson (S) mötte Moderaternas partiledare Ulf Kristersson i SVT Aktuellt den 12 augusti fortsatte de att skylla på varandra. Kristersson sade där om sammanbrottet:
– Vi hade helt olika målbilder. Vi hade målet att vi ska ha en ny politik som minskar invandringen till Sverige och att det är viktigt.
Han fortsatte:
– Vi har integrationsproblem i Sverige som vi ser varje dag. Då kan vi inte fortsätta som hittills, och Socialdemokraterna ville i praktiken i direktiven öka invandringen. Sedan möjligen, i slutändan, behålla dagens nivåer, och det är vi inte överens om.
[caption id="attachment_69253" align="alignnone" width="585"]
Migrationsminister Morgan Johansson och Ulf Kristersson i SVT debatt. Skärmabild SVT.[/caption]
Johansson, å sin sida, menade att man varit nära att komma överens, och sade:
– Jag tror att det i huvudsak handlade om att Moderaterna ville inte komma överens helt enkelt. Att förhandla med Moderaterna nu för tiden är som att förhandla med en tvål.
Även Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt lade skulden på Socialdemokraterna, men då ur perspektivet att invandringspolitiken skulle bli alltför restriktiv. På sin Facebook-sida skrev han den 8 augusti:
”Socialdemokraterna var i arbetet helt inriktade på en mycket hård asylpolitik och en uppgörelse med moderaterna. Därför försökte de trycka ut inte bara Vänsterpartiet utan även regeringspartnern Miljöpartiet från förhandlingarna som de i stället försökte ro i land bara med moderaterna och de andra borgerliga partierna. Det misslyckades fullständigt.”
Riksdagen Foto: Ingemar Edfalk[/caption]
Socialdemokraterna vill att systemet med tillfälliga uppehållstillstånd även ska gälla framöver, men att en migrant ska kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd igen efter att ha befunnit sig i Sverige i tre år. Partiet vill också skapa ”en ny humanitär skyddsgrund”, som ska kunna leda till uppehållstillstånd i de fall där egentliga asylskäl saknas. I enlighet med Januariavtalet vill Socialdemokraterna även ge undantag för försörjningskravet för anhöriginvandrare.
Samtidigt står regeringspartnern Miljöpartiet långt ifrån Socialdemokraterna, och röstade annorlunda i 23 av de 26 avhandlade frågorna. Partiet vill inte ha någon volymbegränsning och vill se permanenta uppehållstillstånd, en humanitär skyddsgrund och ett slopat försörjningskrav för de ”alternativt skyddsbehövande” som vill ta hit släktingar.
Januariavtalets båda liberala partier, Liberalerna och Centerpartiet, avviker också delvis från Socialdemokraternas linje. Centerpartiet vill inte ha något volymmål och vill underlätta anhöriginvandring, men accepterar att uppehållstillstånd huvudsakligen ska vara tillfälliga. Liberalerna vill inte heller sätta ett exakt volymmål, men vill bland annat se att en lista över säkra länder fastställs, så att asylsökande från dessa snabbt får sin asylansökan prövad och avslagen. Båda partier driver Januariavtalets linje om humanitär skyddsgrund.
Moderaterna och Kristdemokraterna vill begränsa asylinvandringen och vill se skärpta försörjningskrav för anhöriginvandring. Båda vill också se tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, men Kristdemokraterna är positiva till humanitär skyddsgrund och vill göra undantag från försörjningskrav för föräldrar som vill ta hit barn under 18 år.
Vänsterpartiet ligger nära Miljöpartiet, är emot volymmål, vill förenkla anhöriginvandring och ge amnesti för de afghanska män som fått stanna genom den så kallade ”gymnasielagen”.
VID SD:S PRESSKONFERENS meddelade Jimmie Åkesson att partiets mål var ett nettominus, där fler återvandrade än invandrade. Vid hans sida stod SD:s migrationspolitiske talesman Jonas Andersson, som berättade mer om partiets politik på området. Stillbild: Aftonbladet TV[/caption]
Han sammanfattade också partiets linje:
– Målet är, och det är egentligen kärnan i det hela, ett nettominus. Målet är att fler människor ska lämna Sverige än som invandrar hit av asylskäl eller asylrelaterade skäl.
Åkesson utvecklade därefter syftet med SD:s politik:
– Våra förslag går ut på att göra det betydligt mindre attraktivt att söka sig till Sverige, genom att ställa högre krav, minska de ekonomiska incitamenten för människor att söka sig hit. Det får inte vara lättare att söka asyl i Sverige än i något annat land. Det får heller inte finnas möjlighet för migranter att välja just Sverige, framför andra länder, när det handlar om att söka asyl. Man kan inte välja Sverige efter att ha passerat ett antal andra, säkra länder, i till exempel Europa. Och vi måste bli mycket tuffare när det gäller verkställigheten, när det gäller utvisningar och avvisningar av människor som inte ska vara här.
SD-ledaren talade också om att stimulera frivillig återvandring, vilket ska vara aktuellt för ”de människor som inte har etablerat sig i Sverige och inte har någon samhörighet med det svenska samhället, utan som lever i parallella samhällsstrukturer på olika sätt”.
På Nya Tiders fråga om hur SD nu kommer att gå vidare, svarar Jonas Andersson:
− Nu är arbetet med kommittén i princip över, så bollen ligger helt hos regeringen rörande hur man tänker gå vidare konkret. För oss handlar det om att visa svenska folket och övriga oppositionen att det finns ett tydligt och seriöst alternativ. Vi kommer att fortsätta jobba inom ramen för Riksdagens arbete, och naturligtvis även fortsätta prata med övriga konservativt lagda partier.
NyT: Nu har Moderaterna först prövat att närma sig Socialdemokraterna, men misslyckats. Innebär det att M, KD och SD slutligen kan enas om en gemensam linje på detta område?
− Det är svårt att säga hur nära M och S egentligen kom, jag får lite uppfattningen i bland att det var ett slags ”chicken race”. Moderaterna väntade ut sossarna då man visste att det kunde orsaka en regeringskris, sossarna väntade ut Moderaterna för att man visste att ett avtal mellan M och S knappast skulle tas emot väl i de egna leden. Jag tror absolut det finns förutsättningar för en mer gemensam linje inför 2022, men vi kommer inte vika många millimeter vad gäller den egna politik vi tagit fram utifrån kommitténs arbete och förslag.
HANS EKLIND (KD) och partiledare Ebba Busch dömde i en debattartikel ut Migrationskommitténs arbete. Foto: Privat[/caption]
Hans slutsats om låsningarna i de senaste förhandlingarna blir:
”Under det gångna decenniet ökade invandringen till Sverige med ytterligare en miljon personer och med allt mer tilltagande dysfunktionaliteten inom detta politikområde och allt större negativa effekter på andra samhällsområden som kriminalitet, arbetsmarknad, försäkringssystem, bostadsmarknad och skola. Det är alltså på grundval av årtionden av försummelse, men framför allt efter det senaste decenniets så uppenbara misskötsel, som invandringspolitiken har blivit till sådant sprängstoff.”
Expressen publicerade den 13 augusti en kritisk debattartikel av Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch och den migrationspolitiske talesmannen Hans Eklind, där de bland annat menar att ”en stram migrationspolitik är nödvändig för Sverige, men tyvärr har viktiga förslag avvisats i migrationskommittén”. De medger också hur omfattande asylinflödet faktiskt har varit:
”Sedan 2002 har befolkningen ökat med ungefär 1,4 miljoner personer, varav 92 procent utrikes födda eller med två utrikesfödda föräldrar. Denna grupp uppgick förra året till 25 procent av befolkningen. Det är en stor förändring på kort tid. Särskilt tydlig i storstadsregionerna.”
De båda bjuder också på en slutsats, som fram till nyligen varit otänkbar för kristdemokratiska politiker att yttra:
”Invandringspolitiken har styrts av missriktad välvilja. Realiteten är att mycket stora grupper som kommer hit aldrig står på egna ben. När andelen som inte försörjer sig ökar fortsätter välfärden att urholkas.”
Det nuvarande slutbetänkandet kommer att läggas fram som en utredning till regeringen i början av september. Sedan är det upp till regeringen att bestämma hur man vill använda sig av denna utredning i eventuella kommande propositioner. Ett problem blir då att de båda regeringspartierna är djupt oeniga om just migrationsområdet.