![]()
Den svenska kulturvänstern har sällan svårt att hitta absurda projekt att spendera skattepengar på. Om det inte är att göra konst för insekter och maskar, som när ett konstnärspar fick över en miljon kronor förra året för att få fyra konstnärer att göra konst riktad åt fåglar, skalbaggar, och svampar, kan det istället vara att introducera kulturvänstern för insekter och träd.
I ett konstprojekt kallat ”Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap” fick mellan 30 och 50 stockholmare den 10 september delta i ett ”offentligt konstverk” på skattebetalarnas bekostnad till ett pris av 1,6 miljoner kronor.
Det var den 10 september som deltagarna fick kliva upp på en bokad buss från Stockholm för att sedan köras iväg till slutdestinationen, ett stycke skog i Fogelstad, Julita i Södermanland. Väl där fick deltagarna ta del av ljudföreläsningar i skogen, performance och så kallade ”ömsesidiga aktiveringar”. Bland aktiviteterna beskrivs hur deltagarna ”...rör sig i olika riktningar. I triangulära formationer” och får titta på skogen.
Skogsremsan man begivit sig till på består av 3,7 hektar och arrenderas av arrangörerna i 50 år, vilket man hävdar innebär att man tar ”en bit skogsmark ur produktion för att säkra dess agentskap och fortlevnad i oändlig framtid”. Samtidigt menar man att man skapar ett offentligt konstverk genom att köra ut Stockholms kulturvänster till skogen så att de får gå runt och ta del av miljöerna.
Vill skapa ett ”ömsesidigt hållbart relaterande” till träd och mossa
Projektet beskrivs på ”kulturvänsterspråk” så här av arrangörerna:
”Skogen kallar skriver in sig i en samling av icke-holistiska relationer, kontaminerade samarbeten och processer med egna temporaliteter som hjälper oss att tänka tid i en mångfald av hastigheter, formationer och omfång, då ett av hindren för att förstå vidden av klimatförändringarna är oförmågan att uppfatta olika samtidigt pågående tidsförlopp.”
Aktiviteterna som deltagarna fick lov att delta i är svåra att få grepp om som en utomstående men innefattar enligt arrangörerna:
”...ett antal koreograferade intraaktioner med intentionen att skapa möten mellan skogens mångfald av livsformer, historier och relationer som möjliggör ett tränande av ett ’ömsesidigt hållbart relaterande’. Därmed vill Skogen kallar
ge plats till olika begär och beroendeformationer. Konstnärerna föreställer sig ett lesbiskt kontinuum eller ett kontinuum av ecosociala begär: begär i skogen, inom kontaminerade samarbeten och mellan mer-än-mänskliga livsformer, vårt begär till delaktighet i en större tidsrymd och till en annan framtid.”
Vad som är mer greppbart för allmänheten torde däremot vara den faktiska kostnaden för projektet.
Skattebetalarna står för notan
Konstprojektet
Skogen Kallar har fått 1,45 miljoner kronor i stöd från myndigheten Statens konstråd. Resan ut till det ”offentliga konstverket” bekostades även den av skattemedel, cirka 155 000 kronor för bussen, med stopp på vägen inkluderade. Enligt uppgifter deltog mellan 30 och 50 personer vilket betyder att bussresan kostade mellan 3 100 och 5 200 kronor per deltagare.
Skogen kallar är ett av tolv lokala konstprojekt som var en del av Statens konstråds regeringsuppdrag ”Kunskapsnav offentlig konst (2018–2020)”. Projekten syftade till att undersöka konstbegreppet och vad konst kan vara. Urvalsgruppen på Statens konstråd som valde ut projekten bestod av: Magdalena Malm, före detta direktör, Åsa Mårtensson, projektchef Kunskapsnav offentlig konst, Elena Jarl, assisterande kurator, Giorgiana Zachia, samordnare Stärka konstorganisationer och Edi Muka, kurator.
Statens konstråd har ett årligt anslag på 42,9 miljoner kronor för konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön samt ett ramanslag på 31,8 miljoner kronor. Kulturvänstern saknar med andra ord inte medel för framtida resor ut i skogen.
