
För varje producerad megawattimme förnybar el får producenterna ett elcertifikat av staten. Elproducenterna kan sedan sälja elcertifikaten på en öppen marknad till elproducenter av icke förnybar el som av staten påförts så kallad kvotplikt, vilket betyder att de är tvingade att köpa elcertifikat i förhållande till sin elförsäljning.
Elcertifikaten ger på så sätt en extra intäkt till den förnybara elproduktionen, utöver den vanliga elförsäljningen. De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk.
Sedan den 1 januari 2012 har Sverige och Norge en gemensam elcertifikatsmarknad, vilket betyder att handel med elcertifikat kan ske över landsgränserna. Foto: Pixabay[/caption] Sverige satte rekord i ett par år vad gäller utbyggnad av förnybar el, men nu har takten mattats av. Sveriges riksdag har satt ett årligt mål på 30 terawattimmar (TWh) energi som ska produceras av förnybara källor från år 2020. Från 2030 ökas målet med ytterligare 18 TWh. Den nuvarande produktionen från vindkraftsparker ligger på 16 TWh per år. Nya Tider har pratat med Mattias Wondollek, ansvarig för elnät och marknadsfrågor på Svensk Vindenergi, en branschorganisation för företag som arbetar med vindkraft. Enligt honom kommer målet till 2020 inom det svensk-norska elcertifikatsystemet att både nås och överträffas. Men för att målet till 2030 säkert ska nås behöver elcertifikatsystemet reformeras och moderniseringen av elnäten påskyndas. Det är dessutom inte busenkelt att locka fler intressenter att satsa på vindkraft. – Med dagens låga elpris kan ingen ny elproduktion byggas utan stöd. Prisfallet på el kan till största delen tillskrivas prisutvecklingen för fossila bränslen och det mycket låga priset på utsläppsrätter. Om den fossilbaserade elproduktionen betalade sina samhällsekonomiska kostnader så skulle det medverka till ett mer rättvisande elpris. Fram till dess behövs ett stöd till förnybar elproduktion, säger Wondollek. Sverige har möjlighet att ta en ledande roll inom EU:s nystartade energiunion, menar Wondollek, och bidra till att Europas omställning går snabbare och blir billigare. Men då behövs det ett elcertifikatsystem som inte urholkar investeringarnas lönsamhet över tiden. Dessutom behöver nätförstärkningarna från norra till södra Sverige påskyndas för att få kraften där den produceras till där den konsumeras och vidare ut i Europa, menar han. De som investerar på den svensk-norska marknaden i dag är i regel institutionella placerare med lågt avkastningskrav, som till exempel pensionsfonder. De gör det för att de värdesätter den låga produktionskostnaden och att den politiska risken är förhållandevis låg jämfört med andra europeiska länder. Samtidigt investerar många svenska företag vindkraft utanför Sveriges gränser, vilket bland annat beror på att den sammanlagda ersättningsnivån är betydligt högre i andra länder. Av de entreprenörer som var ute tidigt och investerade i svensk vindkraft dras de flesta med lönsamhetsproblem. – Så som systemet var tänkt från början, skulle kostnaderna öka efterhand som de bästa vindlägena utnyttjats, vilket var vad alla förväntade sig. I själva verket har teknikutvecklingen lett till att produktionskostnaden för vindkraft nästan halverats på bara några år, berättar Mattias Wondollek. Eftersom det är kostnaden för de senaste projekten som bestämmer ersättningsnivån till all förnybar elproduktion i systemet drabbar det även vindkraftverk byggda tidigare. För att nå det produktionsmål som satts till 2030 måste Sverige bygga omkring 1 600 nya vindkraftverk, eller motsvarande alternativa elanläggningar, berättar Wondollek. Ett nytt vindkraftverk kostar i dag 30-35 miljoner kronor och förväntas producera el i cirka 25 år. Under 15 års tid får ägaren förutom elpriset, ersättning för elcertifikaten som för närvarande är nere på 7 öre/kWh och betalas av elkonsumenterna. Förutom vindkraft förväntas även biokraften, den småskaliga vattenkraften och solkraften öka i Sverige inom ramen för elcertifikatsystemet till 2030. Wondollek tillägger att fossil elproduktion, som har relativt höga rörliga kostnader, gör elpriset i Europa ganska dyrt jämfört med Sverige och att det kommer att bli ännu dyrare när systemet med utsläppsrätter för koldioxid blir tuffare. Här kommer Sverige att ha en fördel: – Utbyggnaden av förnybar energi motverkar den prishöjande effekt de svenska elkonsumenterna får i takt med att Sverige blir allt mer sammanlänkat med den europeiska elmarknaden, säger han. Innan avregleringen av elmarknaden satsade Sverige på att tillhandahålla billig el till den svenska industrin, så att man kunde vara konkurrenskraftig trots vårt kalla och energikrävande klimat. Detta uppnåddes genom kombinationen av vattenkraft och kärnkraft, men numera säljs billig svensk el på den internationella marknaden, medan svenska konsumenter får betala internationella priser.