Ny rapport: Politikerna kör över folkviljan i mer än varannan folkomröstning

Rapporten, som är skriven av Ann-Cathrine Jungar (forskare knuten till Södertörns högskola), avhandlar de 31 folkomröstningar som under perioden 2011-2020 tillkommit på folkinitiativ via namninsamling. Ytterligare sex kommunala folkomröstningar har hållits, men har då ägt rum på initiativ av kommunfullmäktige. Dessa behandlas inte i rapporten. Ett folkinitiativ är ett direkt­demokratiskt verktyg där man samlar in underskrifter för en folkomröstning. Initiativtagarna måste uppnå handskrivna underskrifter av minst 10 procent av kommunens röstberättigade befolkning inom en sexmånadersperiod för att tvinga kommunfullmäktige att ta upp frågan. Det är sedan fortfarande upp till politikerna att besluta om huruvida en folkomröstning ska hållas eller inte. I en majoritet av fallen vägrar kommunfullmäktige att hålla någon folkomröstning, trots att mer än 10 procent av befolkningen begärt det, varför frågan då rent tekniskt begravs. Ingen möjlighet finns att ompröva ett sådant beslut. I 31 fall har dock kommunfullmäktige beslutat att gå vidare med folkomröstningen. SKR:s rapport visar att kommunpolitikerna ändå struntar i att följa folkomröstningens resultat i 58 procent av fallen (18 av 31 omröstningar). Endast i 12 fall, 39 procent, har man följt resultatet. Utöver dessa fall finns ett undantagsfall där Svedala kommun folkomröstade om att stoppa planerna på att bygga ett fängelse i kommunen. Kriminalvården drog tillbaka förslaget efter folkomröstningen, innan politikerna hann fatta beslut om man skulle följa resultatet eller inte.

Folkomröstningens historia

I rapporten framkommer att Sverige i ett internationellt perspektiv haft mycket få folkomröstningar på nationell nivå, endast sex stycken sedan möjligheten infördes 1921. ”Folkomröstningsinstitutet har med jämna mellanrum varit föremål för livliga politiska diskussioner och utredningar, men det politiska intresset att utvidga eller stärka de direktdemokratiska instrumenten har varit avvaktande”, står det i rapporten. Däremot har folkomröstningar på kommunal nivå blivit ett ofta använt verktyg: ”Den kommunala arenan har däremot haft större inslag av direktdemokrati både historiskt och inte minst i nutid.” Det var dock först på 1990-­talet som medborgarna i en kommun själva tilläts ta initiativ till en folkomröstning. Dessförinnan, från 1970-talet, var det endast kommunfullmäktige som hade den rätten. Sammanlagt har 110 kommunala folkomröstningar hållits sedan 1977 då möjligheten infördes. Kommunala folkomröstningar är alltid rådgivande, vilket gör att det är politikerna som har sista ordet. På 1990-talet infördes lagar om att fem procent av de röstberättigade i en kommun kan begära folkomröstning, men det var fortsatt politikerna i kommunfullmäktige som beslutade om kravet sedan skulle tillstyrkas eller avslås. Medborgarnas möjlighet till inflytande över den kommunala politiken kritiserades tidigt av olika utredningar för att vara en chimär. Politikerna avslog nämligen hela nio av tio kommunala initiativ om folkomröstningar under de första tio åren (1994 till 2004). Demokrati- och utvecklingskommittén beskrev 1996 folkinitiativet som ”en skendemokratisk reform”. Kommundemokratikommittén kal­la­de reformen ett ”misslyckande” eftersom politikerna endast gick folkets vilja till mötes – att utlysa en folkomröstning – i undantagsfall. Samma kommitté föreslog 2001 en förstärkning av det kommunala folkinitiativet: de föreslog att om 10 procent av befolkningen kräver folkomröstning, måste kommunfullmäktige genomföra folkomröstningen. Men det ansågs för radikalt att medborgarna skulle få påverka den politiska dagordningen. Argumenten var att den representativa demokratin skulle undergrävas om för mycket direktdemokrati infördes. Regeringen och riksdagen struntade i att gå vidare med förslaget och 1990-talets fiasko fortsatte att gälla under hela 2000-talets första årtionde.

”Besvikelse och missnöje bland medborgarna”

I samband med den stora grundlagsutredningen, som förberedde grundlagsändringen 2010, reformerades till slut det kommunala folkinitiativet. Utredningen slog fast att 1990-talets folkinitiativ misslyckats: det blev inte fler folkomröstningar och initiativet fick heller inte de avsedda effekterna i form av ökat medborgerligt deltagande. Tvärtom hade det bidragit till ökat missnöje: ”Syftet var att det skulle bli fler kommunala folkomröstningar. Så har emellertid inte blivit fallet. Istället finns det mycket som tyder på att möjligheten till folkinitiativ försvagat den kommunala demokratin genom att medborgare som engagerat sig och samlat in ett tillräckligt stort antal namnunderskrifter fått sina initiativ till folkomröstning avslagna i fullmäktige. En sådan ordning riskerar att skapa besvikelse och missnöje bland medborgarna samt en känsla av att inte bli tagna på allvar.” (SOU 2008:125). Efter grundlagsändringen försvårades möjligheterna både för kommuninvånarna och för politikerna. Det blev svårare att driva igenom initiativ, men också svårare för maktfullkomliga politiker att slentrianmässigt kasta de godkända initiativen i papperskorgen. De svårare reglerna för medborgarna var: • Kravet höjdes för antalet namnunderskrifter för att ett folkinitiativ ska behandlas i kommunfullmäktige, från 5 till minst 10 procent av de röstberättigade. • Villkor infördes om att den fråga som man vill folkomrösta om ska vara en fråga som ligger i den kommunala beslutskompetensen. Skälet till denna nya reglering var att kommunala folkomröstningar tidigare hade hållits i frågor i vilka kommunerna inte har beslutskompetens, till exempel folkomröstningar om biltullar i Stockholms kranskommuner och vargjakt. ”Dessa folkomröstningar hade karaktären av opinionsbildande medborgaryttringar gentemot dem som ägde beslutsmakten”, skriver Jungar i sin rapport. • Dessutom har den tidsrymd under vilken insamlingen av namnunderskrifter kan ske begränsats till sex månader och kraven på hur namnunderskrifterna ska registreras har skärpts. Men om de nya hårdare kraven ändå uppnåtts, skulle folkinitiativ alltså inte längre kunna avslås så lättvindigt. Tidigare kunde politikerna avslå ett initiativ med enkel majoritet. Nu krävs istället att en kvalificerad majoritet (två tredje­delar av de närvarande) aktivt skulle motsätta sig folkomröstningen för att den inte skulle äga rum. Sedan dess har lagen inte ändrats. En utredning föreslog 2014 att namninsamlingen skulle kunna ske digitalt, något som politikerna inte gått vidare med.

De flesta folkinitiativ avslås fortfarande

Rapporten visar att mellan 2011 och 2020 inlämnades 116 folkinitiativ. Av dessa är det endast en tredjedel, 37 stycken, som blivit folkomröstningar. Resten har avslagits av politikerna. Men SKR:s rapport slår trots detta fast en viktig sak: grundlagsreformen gav delvis önskad effekt, eftersom antalet folkomröstningar (framdrivna av folket) trots allt ökade. Hela 83 procent av de kommunala folkomröstningarna, 31 av 37, har skett på initiativ av medborgarna i en kommun. Tidigare hölls folkomröstningar, men de var nästan alltid initierade av politikerna. De 31 folkomröstningarna har rört följande områden: • 14 har rört infrastruktur (kommundelning, sim- och sporthallar, energi, trafik) I 8 fall har kommunfullmäktige respekterat folkomröstningen, i 5 fall har man gått emot (1 fall drogs tillbaka). • 14 har rört skolfrågor (protester mot planer att lägga ned skolverksamhet). I endast 3 fall har kommunfullmäktige respekterat folkomröstningen, i 11 fall har man gått emot. • 2 har rört vård och omsorg Kommunfullmäktige gick emot folkomröstningen i båda fallen. • 1 har rört allmännyttan Kommunfullmäktige respekterade folkomröstningen. Valdeltagandet är högre när folkomröstningar hålls samtidigt som allmänna val, i snitt 60 procent. Om en folkomröstning hålls fristående är valdeltagandet i snitt 40 procent. Ett antal fall är särskilt intressanta. Nya Tider listar dem nedan.

Kalldusch för politikerna i Göteborg 2014

Ett exempel är folkomröstningen i Göteborg 2014 om att ta bort trängselskatter. Det är ovanligt att folkinitiativ lämnas in i storstadskommuner. Detta eftersom det är svårt att få hela 10 procent av de röstberättigade i kommunen att skriva under. I Göteborg lyckades man med det osannolika, tack vare hjälp av lokaltidningen GT. Tidningen skrev flera uppmärksammade, kritiska reportage, om de införda trängselskatterna som delvis syftade till att finansiera det omdiskuterade infrastrukturprojektet Västlänken (se NyT v.10/2015, v34. och v.38/2017, NyT v.21/218). Tidningen inledde sedan en kampanj för att få ihop antalet namnunderskrifter för att hjälpa göteborgarna att få till stånd en folkomröstning. ”Våra läsare är enormt engagerade i sin stad och det finns ett stort politiskt intresse i Göteborg. Alla namnunderskrifter visar att läsarna känner sig överkörda av politikerna i den här frågan. Våra GT/Demoskopundersökningar visar att majoriteten av läsarna inte längre har ett förtroende för politiker i Göteborg”, sade Frida Boisen, dåvarande chefredaktör för GT. Tidningen organiserade kampanjen genom att bifoga blanketter med tidningen, och även ha ombud ute som samlade in de nödvändiga underskrifterna direkt från folk. Mer än 90 000 namnunderskrifter samlades in, varar 49 000 godkändes i den slutgiltiga sammanräkningen. Formellt var det två personer i tidningens ledning som lämnade in initiativet eftersom tidningar inte kan göra det. Folkomröstningen godkändes av politikerna i fullmäktige med knapp marginal och ägde rum samtidigt som de allmänna valen 2014. Resultatet blev en kalldusch för politikerna, som hade räknat med seger. Valdeltagandet var högt, 73 procent, och nej-sidan vann med 57 procent av rösterna. Ändå valde politikerna att behålla trängselskatten.

Skola i Vaxholm revs i strid med folkviljan 2017

När Vaxholmsborna 2017 röstade om rivning av en skola var valdeltagandet 51 procent. En klar majoritet, 55 procent, var emot en rivning. Folkomröstningens resultat orsakade huvudbry hos politikerna, som till slut ändå rev skolan och gick emot folkviljan. Efter beslutet frågade DN om kommunen inte körde över valmanskåren. ”Nej, det var precis halva valmanskåren som gick och röstade. Vi måste göra en sammanvägd bedömning”, sade kommunstyrelsens ordförande Lars Lindgren (M), kommunstyrelsens ordförande (Dagens Nyheter den 13 oktober 2017).

Vindkraftsupproret i Malung-Sälen 2020

I Malung-Sälen hölls en omröstning i september 2020 om att stoppa vindkraftsbygget på Ripfjället. Denna omröstning är inte med i SKR:s lista, eftersom rapporten sammanställdes samtidigt som omröstningen skedde. Valdeltagandet var 61 procent och nej-sidan vann med 52,5 procent av rösterna. Politikerna valde att strunta i resultatet och gå vidare med vindkraftsbyggnationen ändå. ”Nej, det var en rådgivande folkomröstning. Vi tyckte att det inte var tillräcklig marginal för att vi skulle ändra uppfattning i sakfrågan”, motiverade kommunalrådet Hans Unander (S) beslutet att köra över folkviljan. ”De här 375 personerna som det skiljer mellan ja och nej är för lite, enligt vårt sätt att se på det”. [caption id="attachment_74724" align="alignnone" width="585"] Den senaste kommunala folkomröstningen som ägde rum var den i Malung-Sälen om att stoppa vindkraftsbyggnation på Ripfjället. Nej-sidan segrade, men politikerna har meddelat att de inte tänker följa resultatet. Bilden visar kommunfullmäktige när de beslutar att inte följa folkomröstningen. Stillbild: SVT[/caption]

Invandringsrelaterad folkomröstning i Filipstad

I Sverige har endast en folkomröstning anordnats om invandringen, i Sjöbo 1988, efter att dåtidens invandringskritiska centerpartister lyckats få majoritet för folkomröstning i fullmäktige. Den invandringskritiska sidan segrade stort, men C-profilerna uteslöts ur sitt parti och politikerna valde efter några år att ta emot flyktingar till kommunen i strid med folkviljan. Sedan dess har ingen folkomröstning om invandringsmottagande hållits i någon svensk kommun, men i Filipstad planeras just nu en folkomröstning som rör invandringen på andra sätt: protest mot tvångsintegration i skolan. Ett folk­initiativ fick under förra året tillräckligt med underskrifter och politikerna i fullmäktige väntas inom kort besluta att utlysa folkomröstning. Det handlar bland annat om mångkulturella Strandvägsskolan, där majoriteten av barnen har annat modersmål än svenska. I politikernas planerade organisation ska samtliga barn i kommunen tvingas gå på Strandvägsskolan upp till årskurs tre, för att ”bryta segregationen”, vilket initiativtagarna hoppas stoppa med hjälp av folkomröstningen. Det är fortfarande oklart när omröstningen äger rum.

Folkomröstningar endast rådgivande

Ett sätt att komma tillrätta med politikernas nonchalans mot väljarna skulle vara att införa beslutande folkomröstningar, inte rådgivande som idag. SKR:s rapport menar att det vore ett radikalt förslag, men att det skulle kunna villkoras med krav på kvorum – att folkomröstningen endast gäller om valdeltagandet uppnått en viss nivå, ofta 50 procent.

FOLKOMRÖSTNINGAR 2011-2020:

År	Kommun/län	Fråga	KF följer valresultat	Valdeltagande %
2020	Helsingborg	Försäljning av Öresundskraft	Ja	50
2018	Tibro	Ungdomsgymnasium	Nej	70
2018	Strängnäs	Skolstruktur	Nej	59
2018	Ljusnarsberg	Ombyggnation av Ljusnarshallen	Ja	50
2017	Hammarö	Behov av skollokaler	Ja	44
2017	Norrtälje	Behålla och utveckla glesbygdsskolor	Nej	17
2017	Vaxholm	Bebyggelse på Norrberget	Nej	51
2016	Hagfors	Råda skolas framtid	Nej	36
2016	Vimmerby	Nedläggning av skolor	Ja	53
2016	Sorsele	Utbyggnad av vindkraft	Nej	63
2014	Tjörn	Anläggande av simhall	Ja	74
2014	Botkyrka	Delning av kommunen	Nej	65
2014	Göteborg	Trängselskatt	Nej	73
2014	Upplands Väsby	Översiktsplan för Nordvästra Väsby	Ja	72
2014	Essunga	Nossebrobadets framtid	Ja	61
2014	Bromölla	Arrangemangshall	Ja	49
2014	Skellefteå	Centrumbron	Ja	55
2014	Surahammar	Högstadiet i Virsboskolan	Nej	24
2014	Höganäs	Hamnens utveckling	Ja	57
2014	Värmdö	Ny skolorganisation	Ja	38
2013	Västerbottens landsting	Sjukvården i länet	Nej	31
2013	Årjäng	Ny skolorganisation	Nej	51
2013	Strängnäs	Ny skolorganisation	Nej	17
2013	Grums	Ny skolorganisation	Nej	38
2013	Laxå	Ny skolorganisation	Nej	44
2012	Sunne	Skolstrukturen i kommunen	Nej	54
2012	Tyresö	Avgifter inom äldreomsorgen	Nej	29
2012	Ekerö	Försäljning av kommunens aktier i AB Ekerö Bostäder	Ja	45
2012	Ljungby	Nedläggning av landsbygdsskolor	Nej	28
2011	Ängelholm	Ny trafikled	Nej	34
Listan avser kommunala folkomröstningar 2011-2020 som utlysts som följd av ett folkinitiativ. Utöver dessa anordnades 2019 en folkomröstning i Svedala, där 72 procent röstade nej till att ett fängelse skulle etableras i kommunen. Kriminalvården drog tillbaka förslaget innan kommunfullmäktige beslutat om man skulle följa folkomröstningen eller inte.