![]()
Alf Ronnby var en av de allra första att skriva debattartiklar i Nya Tider, efter att tidningen bildades år 2012. Vi har alltid haft som policy att skribenter ska stå med namn och bild för att få sina åsikter publicerade. På den tiden var det inte den kö till debattsidan som vi har idag, etablissemanget hade större makt och risken för utfrysning skrämde många. Men Alf var inte rädd av sig och tyckte att det var viktigare att nå ut med sitt budskap än att oroa sig över hur vissa politiskt korrekta politruker skulle reagera.
När vi fick den första artikeln från Alf var vi ändå lite förvånade. Det hörde inte till vanligheterna att för oss helt okända socionomer eller docenter skickade in krönikor till Nya Tider. Kom ihåg att detta var innan professor Karl-Olov Arnstberg och journalisten Gunnar Sandelin bröt igenom med boken Invandring och mörkläggning, fem år innan Katerina Janouch gjorde sin ”skandalintervju” i tjeckisk tv och blev svensk dissident, och långt före alternativmedier som Swebbtv såg dagens ljus. Vi ringde därför till honom – var det verkligen han som skickat en artikel till oss? Och var han beredd på att det kunde bli konsekvenser?
Alf berättade då att han varit en flitig skribent på olika sydsvenska tidningars debatt- och insändarsidor, men upplevt ett allt större motstånd. Många av hans artiklar refuserades, det gick inte att föra en diskussion i frågor som ansågs känsliga. Han ville inte låta sig tystas.
Vid sidan om krönikor och samtidskommentarer var Alf en flitig författare. Förutom de rent vetenskapliga böckerna var det en rad samhällsbetraktelser och romaner som han gett ut själv, på egen bekostnad. Det var bland annat Smygande islamism, Observation, opposition, opinion, Fördömda stad om Malmö, och en om Iran, Förrådd revolution. Fler var påbörjade, bland annat en roman om livet i ett framtida islamistiskt Sverige.
Alf hade i grunden en positiv människosyn och en tro på individen. Även invandrarförorterna kunde organiseras med socialt ansvar och med goda förebilder, menade han. Han hade spenderat långa tider ”ute på fältet” och bedrivit forskning i olika sociala miljöer, och då vunnit insikter som han gärna delade med sig av till Nya Tiders läsare.
Även om han ofta skrev både insiktsfulla krönikor och längre tänkvärda debatter, är det kanske främst för hans trevliga reseskildringar och historiereportage som våra läsare minns honom. Cykelturer på Sveriges sydkust, Stenåldersbyn i Ljungaviken som ett Pompeji på Lister, utflykt till Bornholm – Östersjöns pärla, svenskättlingar på Dagö … Listan kan göras lång.
Det sista brevet från Alf till redaktionen var i samma anda – nu var det äntligen dags att ge sig ut på skridskofärd på sjöns is. Ända till slutet levde han sitt liv till fullo.
Alf blev 77 år gammal och saknas av mången Sverigevän.
