Ny rapport: Sverige värst i Europa gällande gängskjutningar

Syften med studien, som presenterades den 26 maj, var att kartlägga nivåer och trender i dödligt våld med olika våldsmetoder, med särskilt fokus på skjutvapen. Att det har ökat har länge varit känt för BRÅ, men uppdraget från regeringen var denna gång att jämföra med and­ra länder i Europa. Med hjälp av främst Eurostat och WHO har BRÅ samlat information om dödligt våld från 22 länder. Från främst vänsterhåll har kritik framförts mot att inte Europas samtliga länder ingår, vilket man då föreställer sig skulle framställa Sverige i bättre ljus, men till Nya Tider säger rapportens författare Klara Hradilova-Selin: – Jag vet inte vad de baserar det på. Vi har inte tagit fram olika länder för att på något sätt få fram ett visst resultat. De mest jämförbara länderna är ju ändå med. Det är övriga Norden framför allt, och det är Västeuropa, som mest liknar Sverige. [caption id="attachment_78957" align="alignnone" width="585"] HAMMARKULLEN I GÖTEBORG är ett av Sveriges 22 ”särskilt utsatta områden”. I liknande förorter, där den stora majoriteten har utländsk bakgrund, finns den kriminella miljö där 80 procent av alla dödsskjutningar i Sverige sker. Polisen klassificerar totalt 60 områden som antingen ”riskområde”, ”utsatt område” eller ”särskilt utsatt område”. Foto: Nya Tider[/caption]  

Gängskjutningar står för nästan hela ökningen

Resultaten visar att utvecklingen i Sverige på olika sätt skiljer sig från hur det ser ut i de studerade länderna. Den generella nivån av dödligt våld har minskat i nästan alla studerade länder under perioden efter millenieskiftet, och den har minskat kraftigt i de länder som dessförinnan låg på en förhållandevis hög nivå. Sverige låg fram till för några år sedan på en relativt låg nivå, men nivån har sedan stigit och ligger nu högre än i många andra länder. I snitt föll 8 personer per miljon invånare offer för dödligt våld 2017 i de studerade länderna, medan den svenska siffran var 11. Den har fortsatt att stiga och 2020 hade den kommit upp i 12. Ökningen i Sverige drivs framför allt av dödligt våld med skjutvapen, en kategori där vårt land nu ligger mycket högt. I Sverige är det ungefär 4 ihjälskjutna per miljon invånare, medan Europas genomsnitt är 1,6. BRÅ konstaterar att inget annat land uppvisar ökningar som är jämförbara med Sveriges, och i de flesta länder sjunker i stället antalet. Sverige sticker också ut genom andelen dödsskjutningar som kan kopplas till en kriminell miljö, åtta av tio. I exempelvis Nederländerna är andelen 6 av 10, medan det i Finland är mycket ovanligt. Även Sverige låg på en förhållandevis låg nivå under 2000-talet, med 3-5 av 10, och under 1990-talet med 2 av 10. Sveriges exceptionella ökning drivs så gott som helt av vapenvåld i kriminell miljö där offren är i åldern 20-29 år, det som brukar benämnas ”gängskjutningar”. Kriminologen och den tidigare polisen Fredrik Kärrholm kommenterade situationen den 5 juni i den sverigedemokratiska kanalen Riks. Han sammanfattar inledningsvis: – Situationen i Sverige med unga män som dödar varandra saknar motstycke både i jämförbara länder och i vår egen historia. I inget annat land i EU är det så många unga män som har skjutits ihjäl de senaste åren. Kärrholm menar att situationen, om den jämförs med 1950-talet eller våra grannländer i dag, är extrem. Han påpekar att gängvåldet består av mycket mer än skjutningar: – Skjutvapenvåldet och bombattentaten är dock bara den yttersta formen av ett mer omfattande gangstervåld. Till det här hör utpressningar, grova stölder, rån, människorov, narkotikabrottslighet och mycket mer. Och det här breda brottsproblemet präglas också av en råhet. Det handlar inte bara om antalet brott, utan också brottslighetens karaktär.

BRÅ ser ingen tydlig förklaring till Sveriges särställning

[caption id="attachment_78958" align="alignright" width="225"] KLARA HRADILOVA SELIN är författare till BRÅ:s rapport, och menar att dagens förortsgäng är av en annan karaktär än tidigare kriminella grupper. Foto: BRÅ[/caption] I BRÅ:s uppdrag ingick inte att undersöka orsakerna till ökningen, eller varför det ser ut så i just Sverige, men man hänvisar till forskning som identifierar ett antal ”riskfaktorer som kan orsaka plötsliga uppgångar i dödligt våld”. I pressmeddelandet där rapporten presenterades säger Klara Hradilova-Selin kort: – Det handlar exempelvis om illegala drogmarknader, kriminella gäng eller lågt förtroende för polisen i vissa områden. Men sådana riskfaktorer finns även i vissa andra europeiska länder, utan att dessa länder haft samma utveckling av det dödliga skjutvapenvåldet som vi haft i Sverige. I själva rapporten resonerar man kring frågan under rubriken ”Vad kan det bero på?”. Tillgång till illegala skjutvapen nämns, liksom socio-ekonomiska faktorer, men inget svar ges på varför Sveriges utveckling skiljer sig så pass mycket från övriga länders. Dödsskjutningarna har ofta en koppling till narkotikahandel, men där sticker Sverige inte ut i ett europeiskt sammanhang. Klara Hradilova-Selin säger till Nya Tider: – De här kriminella gängen i Sverige har ju ändrat karaktär. De har blivit lösare sammansatta, med mer flytande gränser emellan och där lojaliteterna skiftar. Att än är man med i det gänget, än i det andra. Det är inte som förut, när det var mer hierarkiskt. Nu är det förortsnätverk, som är av en annan karaktär. Förut när en dödsskjutning ägde rum var det förankrat i gruppen, men nu är det mycket mer individens beslut. Det ena och det andra gör att det är lättare att skjuta i dag.

”Misslyckad och havererad invandringspolitik”

En stor del av Sveriges befolkning skulle troligen vara tämligen säker på att ökningen av våld helt hänger ihop med asylinvandringen, alltså ökningen av antalet personer i landet med utomeuropeisk bakgrund. Sedan år 1980 har Sverige beviljat uppehållstillstånd för närmare en miljon asylanter och deras anhöriga, vilket rimligen påverkar kriminaliteten och dödsskjutningarna, liksom det påverkar samhället i stort. Av denna anlända miljon kom 600 000 under de senaste 20 åren, och bara under de senaste 10 åren har asyl- och anhörig­inflödet uppgått till 400 000 personer. Ofta kommer de från länder där man löser problem med våld. Samtidigt är det ett faktum att den grupp som står för de allra flesta dödsskjutningar, unga män i kriminella nätverk i ”utanförskapsområden”, i princip uteslutande utgörs av personer med utländsk bakgrund. [caption id="attachment_78959" align="alignnone" width="585"] DÖDSSKJUTNINGAR PER MILJON INVÅNARE. 2017, det senaste året där BRÅ hittar jämförbar statistik i de studerade länderna, hade endast Kroatien fler dödsskjutningar per capita än Sverige, och redan 2018 passerade Sverige även detta land. Grafik: Nya Tider[/caption]   [caption id="attachment_78960" align="alignnone" width="585"] EN NEDÅTGÅENDE TREND präglar de övriga studerade länderna i Europa, men i Sverige stiger antalet offer för dödligt våld med skjutvapen stadigt varje år. Från att ha legat på en relativt låg nivå, har Sverige i dag mer än dubbelt så hög förekomst av dödsskjutningar. Grafik: Nya Tider[/caption]   BRÅ:s rapport berör även invandring och etnicitet, men inte heller här kommer man till någon egentlig slutsats: ”Personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland gärningspersoner vid dödligt våld i (bland annat) Sverige (Lehti m.fl. 2019). Samtidigt drar olika studier olika slutsatser om etnicitetens eller migrationens betydelse för dödligt våld, ofta beroende på vilka andra omständigheter som ingår i analysen. En del studier finner att etnisk mångfald kan öka risken för dödligt våld (se metastudien av Nivette 2011). Andra nyanserar denna slutsats; Chon (2011) har exempelvis funnit att etnisk och språklig – men inte religiös – mångfald bidrar till högre nivåer av dödligt våld. Analyser av Soysa och Noel (2018) visar att det är polarisering snarare än etnisk mångfald som ökar risken.” Grundproblemet kunde beskrivas desto tydligare av SD:s partiledare Jimmie Åkesson. När inrikesminister Mikael Damberg (S) i SVT Aktuellt den 26 maj framhöll ännu större satsningar i de aktuella förorterna som en lösning, svarade Åkesson: – Att pytsa ut pengar till utsatta områden, till utsatta skolor och till socialtjänsten har ni gjort i decennier och inget har hjälpt. Alla vet att det inte handlar om Kalle, Pelle och Svenne som har trampat snett och som behöver hjälp av socialtjänsten. Han fortsatte: – Det handlar om en misslyckad och havererad invandringspolitik och kravlös integrationspolitik. Det är inte bara den här regeringens fel, utan Reinfeldt som statsminister var minst lika skyldig. Sedan behövs det krafttag även när det gäller småbrott. Samhället måste visa redan de små barnen och yngre tonåringarna att det inte ska löna sig att begå brott utan att det straffar sig. Det har ingen regering velat göra något åt.