Sverige äskar 34 miljarder kronor ur EU:s återhämtningsfond – kan få betala 140 miljarder eller mer

EU lånar upp 807 miljarder euro

Men, vänta nu, var det inte 750 miljarder euro? undrar vän av ordning. Jo, men det angavs i 2018 års penningvärde, vilket nu är omräknat till 807 miljarder euro i 2020 års penningvärde. Av de ursprungliga 750 miljarderna, som paketeras i något man döpt till ”Next Generation EU” (NGU), används 672,5 miljarder euro till den så kal­la­de ”faciliteten för återhämtning och resiliens” (RRF). De resterande 77,5 miljarderna av de upplånade pengarna spär på EU:s egentliga budget, för att kompensera stora delar av bortfallet av Storbritanniens medlemsavgift. De ursprungliga 750 (nu 807) miljarder euro lånas alltså upp på finansmarknaden av EU-kommissionen. 312,5 miljarder skall användas för att med bidrag stötta medlemsländernas återhämtning efter coronapandemin och 360 miljarder euro skall användas för samma ändamål, men delas ut i form av lån. Samtliga EU-länder är solidariskt ansvariga för att betala tillbaka hela beloppet, det vill säga 750 (807) miljarder euro. Liksom för alla lån, tillkommer också ränta. Låter det rörigt? Otydligt? Svåröverskådligt? Det är precis vad det är. Ingenting är vad det först ser ut som och 750 miljarder euro är inte exakt det heller, eller ens 807 miljarder. Det exakta belopp som till slut lånas upp beror på när olika delar av lånen till ”fonden” tas upp. Samtliga medlemsländer har nu ratificerat förordningen om återhämtningspaketet.

Hur mycket pengar kan Sverige få?

Regeringens bedömning är att Sverige kan få cirka 34 miljarder kronor i bidrag genom RRF. Det beräknade bidraget motsvarar cirka 1,1 procent av den totala bidragssumman (312,5 miljarder euro). Sverige kommer inte att ansöka om några pengar ur lånedelen i EU:s återhämtningspaket, vilket beror på att regeringen anser att Sverige kan låna upp pengar till minst lika bra villkor på egen hand. De åtgärder som Sverige åtagit sig att vidta presenteras i en nationell återhämtningsplan, som lämnades in till EU den 28 maj. Planen omfattar åtgärder för sammanlagt 34 miljarder kronor, vilket Sverige har ansökt om i bidrag från fonden. Det slutliga beloppet som Sverige kan få i bidrag fastställs senast 30 juni 2022 och beror på hur krisen påverkat den ekonomiska utvecklingen i Sverige och övriga EU-länder. En förutsättning för att beviljade bidrag skall betalas ut av EU är att de åtgärder varje land presenterar i sina återhämtningsplaner, skall vara genomförda senast vid utgången av augusti 2026. Efter 2026 betalas inga mer pengar ut. Vad som skall ske med eventuella återstående medel, som inte betalats ut, är oklart. Man kan dock anta att de läggs in i den ordinarie budgetprocessen.

Sveriges återhämtningsplan

De åtgärder som EU:s återhämtningsfond skall bidra till, har klassificerats av EU:s återhämtningsfacilitet (RRF) i sex olika grupper av åtgärder, så kal­la­de ”pelare”. Dessa är: 1. Grön omställning 2. Digital omställning 3. Smart, hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt 4. Social och regional sammanhållning 5. Hälsa, ekonomisk, social och institutionell motståndskraft 6. Politik för nästa generation Regeringen har valt ut fem av dessa som bidragsäskandet i Sveriges återhämtningsplan fokuserats kring. De nationella återhämtningsplanerna, som varje medlemsland måste göra för att få del av de upplånade medlen, skall också följa de olika landspecifika rekommendationer som EU utfärdar för medlemsländerna varje år. Syftet är att fondmedlen skall bidra till återhämtning och stärka ländernas förmåga att möta framtida utmaningar (resiliens). Generellt kan man säga att den svenska återhämtningsplanen är en beskrivning av ett antal olika reformer och lagförslag som redan lagts fram. Man menar att endast en begränsad del av de åtgärder som lagts fram i budgeten för 2021 års återstartpaket och som syftar till att stödja återhämtningen i Sverige, kan tas med i återhämtningsplanen. Regeringen skriver: ”Givet att Sveriges bidragsdel från RRF preliminärt uppgår till ca 34 miljarder kronor är det inte möjligt att i återhämtningsplanen inkludera alla de åtgärder som regeringen har vidtagit för att hantera utmaningarna i de senaste årens landsspecifika rekommendationer”. Regeringen nämner dock inte migration och integration som några väsentliga problemområden som bör åtgärdas. I Sveriges ansökan och ”återhämtningsplan” lyfts 5 fokusområden fram, med åtgärder som regeringen vill baka in i underlaget till EU: 1. Grön återhämtning: 16,3 miljarder kronor Mål: Regeringen vill med klimatsatsningarna bidra till hållbar tillväxt och klimatomställning i hela landet. Närmare hälften av de äskade pengarna från EU:s återhämtningsfond går till ”grön återhämtning”. Man vill satsa på ”klimatklivet” och ”industriklivet”, järnvägar, energieffektivisering av flerbostadshus och ”skydd av värdefull natur”. En viktig reform, som säkert kan vålla en hel del debatt är slopad nedsättning av energiskatt på vissa uppvärmningskostnader för industri och landsbygdsnäringarna. 2. Utbildning och omställning: 5,1 miljarder kronor Mål: Öka möjligheterna till sysselsättning genom att höja humankapitalet bland de arbetslösa. Underlätta strukturomvandlingen, i synnerhet anpassningen till det allt mer digitala samhället, genom att utbilda arbetskraften. Öka flexibiliteten på arbetsmarknaden genom en moderniserad arbetsrätt och ökade möjligheter till omställning. Här vill regeringen bland annat bygga vidare på de digitala erfarenheter som byggts upp genom att utbildning, examination och forskning till viss del genomförts digitalt under pandemin och utveckla nya möjligheter för digital verksamhet. 3. Bättre förutsättningar för att möta den demografiska utmaningen och säkerställa integriteten i det finansiella systemet: 4,58 miljarder kronor. Mål: Äldre ska ha tillgång till god vård och omsorg. Skatterna ska bidra till att säkerställa finansieringen av den offentliga sektorn och till ett väl fungerande samhälle för enskilda och företag samt motverka brottslighet. Det finansiella systemet ska bidra till en hållbar utveckling och arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska effektiviseras. De demografiska utmaningar som Sverige står inför, omfattar en åldrande befolkning samt en stor grupp underutbildade migranter. Här ligger också en del av de problem som det finansiella systemet står inför med enorma risker inbyggda i det privata skuldberget, som bygger på bolån. Här satsar regeringen bland annat på att skydda yrkestiteln ”undersköterska” och att förlänga arbetslivet genom höjda åldersgränser för till exempel pension. 4. Utbyggnad av bredband, digitalisering av offentlig förvaltning och forskning: 4,62 miljarder kronor. Mål: Bygga ut den digitala infrastrukturen och göra den offentliga förvaltningen mer effektiv och ändamålsenlig genom att dra nytta av digitaliseringens möjligheter. En viktig delfråga är utbyggnaden av bredband i glesbygd, som inte tar fart när det måste ske på marknadsmässiga villkor. Regeringen säger att ”Det är nödvändigt med ökade statliga satsningar på bredbandsutbyggnad i de delar av landet där utbyggnaden inte kan ske på marknadsmässig grund. Särskilt viktigt är detta i de mer glest befolkade områdena. En god tillgänglighet i hela Sverige är viktig för att det ska vara möjligt att bo, leva och verka i alla delar av landet”. Detta vet alla som bor på landsbygden, där samhällsservicen generellt sett är betydligt mer avskalad än i stadsmiljö. Så här långt har regeringens politik för effektivt bredband misslyckats med att nå de som har de sämsta förutsättningarna för en marknadsstyrd lösning, ute på landsbygden. 5. Investeringar för tillväxt och bostadsbyggande: 3,0 miljarder kronor Mål: Att främja privata investeringar, bidra till ökat byggande av bostäder och förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Som vi skrev i NyT v.16/2021, har Boverket pekat ut bostadsunderskottet på grund av befolkningsökningen (det vill säga migrationen) som en väsentlig faktor i den svenska bostadskrisen. Det driver upp priserna och ökar därmed skuldsättningen för privatpersoner. Detta berörs inte alls i regeringens återhämtningsplan.   [caption id="attachment_79012" align="alignnone" width="585"] 750 miljarder euro, som egentligen är 807 miljarder euro eller kanske ännu mer, lånas upp och fördelas till medlemsländerna som lån och bidrag. Drygt 10 procent försvinner dock direkt in i EU-budgeten för att täcka upp en del av Brexit-förlusten.
Beloppen i bilden avser 2018 års priser. I dagens priser uppgår finansieringsramen för Next Generation EU till 807,1 miljarder euro, inklusive 724 miljarder euro för faciliteten för återhämtning och resiliens (338 miljarder euro i bidrag och 386 miljarder euro i lån). Bild: EU-kommissionen[/caption]

Inga beslut fattade om återbetalningen

Nya Tider har varit i kontakt med EU-kommissionens kontor i Sverige och frågat om hur man planerar att betala tillbaka den enorma skulden. Svaret är lika enkelt som skrämmande: ”EU har inte beslutat hur man skall betala tillbaka lånet”. Man vet helt enkelt inte hur det skall gå till att återbetala skulden, eller räntan, på jättelånet på 750 (807) miljarder euro. Förutsatt att de medlemsländer som väljer att ta del av lånedelen i återhämtningspaketet sköter sina amorteringar och räntebetalningar, blir det belopp som medlemsländernas skattebetalare måste dela på 390 (420) miljarder euro. Om ett eller flera länder inte sköter sina åtaganden, blir övriga länder solidariskt betalningsskyldiga för de ländernas resterande lån också. Jens Matthiessen, informatör på kommissionens Sverige-kontor, menar att det finns tre olika tänkbara vägar för att återbetala skulden: 1. EU tillåts ta ut egna skatter, vilket skulle påverka medlemsländernas nationella skattekraft. 2. Hela betalningen görs via EU:s ordinarie budget, vilket skulle innebära att stora delar av EU:s verksamhet måste läggas i malpåse. 3. EU-avgiften höjs för att täcka hela återbetalningen och räntekostnader, vilket också tas från medlemsländernas skatte­intäkter. Det står inte hugget i sten att endast en av metoderna kommer att användas. Det kan bli en kombination av de tre modellerna. Beslut om hur återbetalningen skall hanteras måste fattas innan 2027, då amorteringarna skall börja betalas. Samtidigt som denna osäkerhet om hur en så extrem upplåning skall kunna betalas tillbaka sänder kal­la kårar efter ryggraden, förundras man över att denna fråga har debatterats så lite, eller inte alls. Det pratas nästan inte alls om återbetalningsalternativen och vilka konsekvenser de kommer att få för medlemsstaterna i framtiden. EU har nämnt frågan i ett datablad, med hänvisning till tre olika nya EU-skatter som man vill införa. Man uttrycker det som att ”överenskommelsen (om återhämtningsfonden) innehåller en tydlig inriktning mot nya så kal­la­de egna medel som en väg att bidra till återbetalningen av upplåningen”. Man vill till exempel införa: 1. En koldioxidskatt på införsel av varor till EU och en skatt på digitala tjänster. Dessa förslag skall presenteras i juni 2021 och införas senast den 1 januari 2023. 2. En ny EU-skatt på utsläppsrätter skall föreslås i juni 2021. 3. Ytterligare nya ”egna medel”, som bland annat kan omfatta en finansiell transaktionsskatt, så kal­lad ”Tobinskatt”, där förslaget skall läggas fram senast i juni 2024. 4. Överföring av beskattningsrätt av företag till EU, genom en ny gemensam bolagsskattebas. Alla dessa förslag, utom nr 1, innebär att medlemsländerna direkt tappar skattekraft till förmån för EU. Hur mycket får Sverige betala för att få 34 miljarder kronor? Hur stor andel av Sveriges del av återbetalningskostnaderna som i slutänden kommer att drabba de svenska skattebetalarna direkt, är alltså oklart. För att ge en bild av hur det kan komma att se ut, har Nya Tider gjort beräkningar ut­ifrån kommissionens olika förslag till nya ”egna medel”, som man vill använda för att återbetala superlånet. Vi utgår från att alla medlemsländer betalar av sin andel på skulden i förhållande till sin nuvarande andel av EU-budgeten. Vi antar också att alla medlemsländer som tar del av lånedelen sköter sin skuldhantering av den delen korrekt. Det totala belopp som vi räknar med blir därför 420 miljarder euro (2020 års penningvärde). Scenario 1 – Hela återbetalningskostnaden betalas direkt av medlemsländerna Utifrån Sveriges andel av EU:s ordinarie budget, det vill säga cirka 2,7 procent (prognos 2021), kommer Sveriges andel av amorteringen av EU:s återhämtningsfond att bli cirka 113,4 miljarder kronor. Till det kommer räntekostnader på 27,2 miljarder kronor, som beräknats med en genomsnittlig ränta för hela perioden på 1,5 procent. Med dessa antaganden blir priset för de svenska skattebetalarna 130,6 miljarder kronor, för att få 34 miljarder kronor i bidrag från EU. Det betyder att Sveriges avgift till unionen skulle behöva höjas med knappt 4,1 miljarder kronor per år under den 32 år långa återbetalningstiden, 2027 till 2058. Scenario 2 – EU tillåts ta ut skatter för att täcka kostnaderna I detta alternativ blir osäkerheterna ännu större. Kommissionen arbetar med ett antal förslag om nya sätt att dra in pengar till EU, primärt för att bidra till återbetalningen av lånen. Ingen tror dock att sådana EU-skatter, även om de kal­las för avgifter, kommer att avvecklas den dagen alla lån är återbetalade. Den nya skatten på ej återvunnen plast, som infördes 1 januari i år, beräknas ge intäkter till EU på 1,3 miljarder kronor per år från Sverige, och läggs in som en ny del av EU-avgiften. Hur stor den totala intäkten för EU blir från plastskatten är ännu oklart . Hur stora belopp som beräknas komma ut av de övriga nya skatter som man vill genomföra har ännu inte redovisats. De tre förslag som skall läggas fram i juni i år räknar man med att kunna införa 2023. Därefter kommer ytterligare skatteförslag att presenteras, som man vill ha igång före 2027. Samtliga dessa förslag, möjligen förutom koldioxidskatt på import av varor, skulle påverka de nationella skatteintäkterna negativt och kan därmed ses som en utgift för medlemsländerna. Scenario 3 – hela återbetalningen tas från EU-budgeten Denna väg är den minst sannolika. Den skulle innebära att EU, i genomsnitt, skulle betala drygt 13 miljarder euro per år i amortering och ränta under 32 år. Det skulle innebära en neddragning av EU:s aktiviteter med cirka 8 procent för att betala av lånen, men det är det nog ingen som tror kommer att ske. Några sådana signaler har inte heller framförts, ens bakom mediabruset. Regeringens återhämtningsplan pekar också på att EU:s återhämtningsfond, för svensk del, inte kommer att innebära någon direkt nysatsning inom något av de olika prioriterade områdena. Den största effekten för Sverige och svenska skattebetalare blir en gigantisk extra utgift, som försämrar våra förutsättningar för att bygga ett hållbart och väl fungerande samhälle för framtida generationer. Källor: https://www.regeringen.se/49bfc1/contentassets/dad10f1743b64c78a1c5b2d71f81a6eb/sveriges-aterhamtningsplan.pdf https://www.consilium.europa.eu/sv/infographics/20201006-recovery-resilience-rrf/ https://www.regeringen.se/49bfc1/contentassets/dad10f1743b64c78a1c5b2d71f81a6eb/sveriges-aterhamtningsplan.pdf https://www.regeringen.se/4a6713/contentassets/bc0f4b1a4ce844f2aa59949d09c93f29/utgiftsomrade-27-avgiften-till-europeiska-unionen.pdf http://eu.riksdagen.se/vad-gor-eu/eus-budget/ https://ec.europa.eu/info/strategy/eu-budget/long-term-eu-budget/2021-2027/revenue/own-resources/plastic-own-resource_en