![]()
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) utkom i april i år med en rapport om de konspirationsteorier som vuxit i styrka i kölvattnet av coronapandemin. I sammanställningen, som heter ”Konspirationsteorier och Covid-19: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning”, framställs människor som tvivlar på etablerade narrativ som mentalt störda och i behov av hjälp. Men innehållet är i delar direkt missvisande i det att det påstås att belagda sanningar och allmänt accepterade teorier är falska.
Författaren till rapporten är Andreas Önnerfors, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Önnerfors blev uppmärksammad när han 2018 försökt få opinionsbildare sparkade från sina arbeten på basis av att han ogillade deras åsikter. Att utöva påtryckningar på arbetsgivare är en aktionsform som vanligtvis brukar tillskrivas aktivister på den yttersta vänsterkanten, vilka det också visat sig att han samverkar med. Andreas Önnerfors har också brutit mot universitets regelverk för kommunikation. Han misstänks även för att ha spökskrivit en uppsats åt en kvinnlig student på universitetet som han inlett en kärleksrelation med.
Oliktänkande tilldelas direkt diagnosen mentalt störda
Rapporten från MSB som Andreas Önnervall författat målar pedagogiskt upp vad som är acceptabla åsikter och ställer dessa mot åsikter han menar är felaktiga – och i förlängningen farliga. I inledningen konstateras att konspirationsteorier rörande Covid-19 är ett hot mot demokratin och i förlängningen leder till våldsbejakande extremism. Rapporten präglas sedan av en psykologisk diagnosticering av de grupper som ifrågasätter etablerade narrativ och myndighetsråd. Exempelvis tas kollektiva som individuella trauman i livet upp som trolig förklaring till felaktiga slutsatser och misstro mot välvilliga auktoriteter. Människor som ifrågasätter för mycket befinner sig i ett mentalt tillstånd som visserligen inte är patologiskt enligt Önnerfors men som ändå är så allvarligt att de bör guidas bort från det. ”Fördomar och rädslor är kopplade till accentuerade personlighetsdrag (eller i rena personlighetsstörningar), verkligt upplevda trauman och kriser och världsbilden”, sammanfattar Önnerfors upphovet till potentiellt samhällsfarligt oliktänkande. Detta presenteras i ett avsnitt som handlar om hur de korrekt informerade bör bemöta konspirationsteorier hos sina medmänniskor. Föreställer man sig andra möjliga händelseförlopp än de officiellt godkända är man således inte bara meningsmotståndare i en samhällsdebatt utan troligen psykiskt skadad på något sätt.
Klimataktivistisk TikTok-influencers meme vägledande i rapporten
Längre fram i myndighetsrapporten presenteras en färgsprakande upp- och nervänd pyramid. Den är uppdelad i olika nivåer på vilka mer eller mindre troliga teorier om samhällsfenomen finns utskrivna. Pyramiden är skapad av den 24-åriga influencern Abbie Richards, som har varit aktiv i att bekämpa miss- och desinformation på bland annat på Instagram, Twitter och TikTok. Richards är även klimataktivist och känd för att ha kampanjat mot att sporten golf ska få finnas.
TikTokprofilens pyramidfigur är uppdelad i fem lager. Det lägsta menar hon är grundat i verkligheten medan det översta representerar personer som lämnat verkligheten helt för galna fantasier – alltså ett tillstånd som i medicinsk terminologi brukar benämnas som psykotiskt. I botten finns ”saker som verkligen hänt”. Det avser de företeelser som redan konstaterats som fakta genom etablerade kanaler. Där trängs bland annat MK Ultra, Operation Mockingbird, NSA:s massövervakning, tobaksbolagens lögner om cancer och att FBI spionerade på John Lennon. Sedan går trappstegen uppåt till vad som ska anses vara alltmer otroliga scenarion.
Högst upp i den inverterade trekanten finns de teorier som är som mest bisarra och samhällsfarliga. Kritik av judiskt inflytande verkar enligt Richards utgöra den farligaste formen av sinnesförvirring. Går man så högt som dit har man nått ”den antisemitiska punkten bortom återvändo”. Där återfinns idéer om kulturmarxism, George Soros politiska agenda, den djupa staten, folkmord på vita, NWO, pizzagate, och förintelseförnekelse. På samma nivå återfinns även tron att jorden är platt eller ihålig och att eliterna skulle utgöras av rymdödlor. Vid denna pyramidsektion beskrivs dess psykologi: ”Världen regerad av överlägsna skuggeliter. Tror du på en av dessa, tror du vanligtvis på det mesta. Skaffa hjälp”.
Manipulativ övertalning och censur i stället för öppen samhällsdebatt
Genomgående väljer Önnerfors ett psykologiserande anslag i MSB-skriften, och detta trots att han inte har någon officiell examen inom psykologi – åtminstone inte enligt hans sida på Wikipedia. Professorn slår åter fast att en person som förkastar officiella narrativ inte bör bemötas i öppen dialog som en jämlike. I stället är det rimligt att anta att en sådan människa lider av olika grader av vanföreställningar. Genom varsam emotionell manipulation bör den vilseledde därför styras tillbaka till det som är rätt och samhällsnyttigt, vilket är myndigheters och etablerade mediers presentation av verkligheten. Rapporten utgår från en guide framtagen av EU i syfte att övertyga vaccinskeptiker om att de har fel. Den heter ”6 steps to guide a conversation about vaccines”. Viktigast sägs där vara att hantera kommunikationen försiktigt ungefär som när en lärare kommunicerar skolans värdegrund med en besvärlig elev genom lågaffektivt bemötande. Man bör vara inlyssnande, empatisk och förstående men ständigt behålla fokus på att ändra personens sätt att tänka.
Andreas Önnerfors betonar att gemene man bör lita på etablerad vetenskap och media eftersom de institutionernas uppdrag är till för allmänhetens bästa. Det framgår inte om han vill göra undantag i statlig välvilja för några specifika länder, men vi vågar nog anta att det är Sverige som han avser primärt. Vidare hävdas att lekmän som söker svar på omvärldsfrågor och skeenden i samtiden inte kan förväntas finna något av värde. Detta eftersom de har otillräckliga verktyg (kanske bara internet) och inte befinner sig i ett sammanhang där man kan luta sig mot tidigare uppnådda slutsatser. Därför riskerar enskilda engagerade personer som engagerar sig att förledas av ideologier och narrativ. Men framför allt står en lekman utanför de professionella och kunskapsintensiva miljöer där ständigt arbete och diskussion om frågorna pågår. Här finns nämligen det Önnerfors kallar tillförlitlig expertkunskap – något som vissa tyvärr förlorat tron på under pandemin. Det är samhällsfarligt när människor gör det, eftersom den enda process som garanterar samhällsskydd ser ut på följande sätt: när svar på frågor uppnåtts i de kunskapsintensiva miljöerna, lämnas uppdraget vidare till etablerad media och myndigheter. De kommunicerar sedan till resten av befolkningen som i sin tur gör bäst i att följa råd och respektera eventuella restriktioner.
Men det räcker inte med det enligt Önnerfors. I avsnittet ”Att bemöta och motverka konspirationsteorier” argumenterar han också för organiserad censur och deplattformering som ett verktyg mot farliga konspirationsteorier. Sociala medier bör rensas på personer och initiativ som kommunicerar alltför vidlyftiga världsbilder: ”I detta läge kan det också vara motiverat att neutralisera själva mediet med vilket konspirationsteorin kommuniceras, till exempel genom att stänga ner ett konto eller en kanal i sociala medier.” Hans recept är vidare att pressa in det etablerade narrativet från flera håll. Teknikföretagen bör censurera människors meningsutbyte på sociala medier medan initiativ i civilsamhället och medier samtidigt bör fokusera på ”upplysningsinsatser” specifikt riktade mot det som utsetts till felaktiga omvärldsuppfattningar.
Flera brister i rapporten – kritiseras för att sakna vetenskaplig metod
Ett avgörande problem med rapporten är att några av de teorier som stämplas som farliga och felaktiga är sanna och kan underbyggas med officiella källor. Andra har gått från att ha betraktats som otroliga till att övergå i troliga, medan ytterligare några betraktas som fullt möjliga av stora folklager.
En som är sann är den påstått ”högerextrema” teorin om det stora folkutbytet, ett begrepp som populariserades 2011 av den franske författaren Renaud Camus. Teorin går i korthet ut på att politiska eliter på global nivå har en plan om att byta ut befolkningar i världen, främst i Europa, genom massinvandring från Afrika, Mellanöstern och delar av Asien. Men det stora folkutbytet presenteras konkret i FN-dokumentet ”Replacement Migration: Is it a Solution to Declining and Ageing Populations?”” från 2000. Där är syftet exakt det som begreppet folkutbyte betyder – att ersätta vissa länders och kontinenters befolkningar med andra. I dokumentet argumenteras för nödvändigheten av folkutbyten, och det ska vara att länderna har krympande och åldrande befolkningar med sjunkande fertilitet.
FN:s egna program för folkutbyte i flera länder, främst också just europeiska, kan man ta del av genom FN:s öppna källor. Även EU har ett avtal på plats med afrikanska länder där samma målsättning finns. Genom FN:s överenskommelse med flera länder, däribland Sverige, ”Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration (GCM)”, kan invandring underlättas betydligt i detta syfte och utvisning försvåras.
Men i MSB:s rapport sägs globala eliters strategier för folkutbyten alltså vara en fantasi. Dessutom en extremt farlig sådan som terroristen i Christchurch och Breivik motiverats av i sina massmord.
Det mest uppseendeväckande med tanke på den senaste tidens händelser är kanske ändå att den statliga rapporten förkastar teorin om att viruset Covid-19 skulle läckt från ett laboratorium. Detta, som numera erkänns som troligt både av statsledare och stora delar av internationell media, förkastas av Önnerfors som en rasistisk retorik ytterst kopplad till USA:s före president Donald Trump. Teorin om laboratorieläckan ligger näst längst upp i den 24-åriga influencerns tokighetspyramid i segmentet som betecknas ”vetenskapsförnekande”. Nivån är också märkt med varningen ”farlig för dig och andra”. Där återfinns även vaccinvägrare och de som tvivlar på den återkommande teorin om global uppvärmning.
Vinklade resonemang med uppenbar politisk agenda
Den som vill argumentera för att den myndighetsrapport Önnerfors satt samman lider av politisk bias har rimligen mycket att vinna. Klassiska konspirationsidéer, som att jorden är platt eller ihålig eller att världens eliter är rymdödlor, nämns visserligen, men det politiska anslaget är betydligt mer närvarande. Professorn i idé- och lärdomshistoria har dessutom riktat hela rapportens innehåll åt ett visst politiskt håll. I princip pekas uteslutande nationalistiska och högerkopplade fenomen ut som bärare av samhällsfarliga konspirationsteorier. Till detta lägger han den vänsterliberala skepsisen mot Ryssland vilken tidvis i sig bestått i obevisade teorier. Önnerfors ser den konspirationsteoretiska samhällsfaran i företeelser som den Trumpfixerade QAnon-rörelsen, den högerextreme tyske terroristen Rathjen, de kvinnofientliga unga männen som kallas incels, USA:s förre president Donald Trump, uttryck som Donald Trump använt sig av (exempelvis ”drain the swamp”), idén om att den judiska finansklanen Rotschilds har en global maktagenda, att den judiske finansmannen Soros har en illvillig politisk målsättning, vitas rasism, antisemitism i allmänhet, den norske massmördaren Breiviks bevekelsegrunder, den högerpopulistiske mediaprofilen Alex Jones perspektiv, samtida kritiker av globalism, desinformationskampanjer från Ryssland, teorier om att flyktingar kunnat sprida viruset, teorier att trångboddhet i invandrartäta förorter kunnat öka spridning av viruset, Brasiliens högerorienterade president Bolsonaro, den islamkritiska PEGIDA-rörelsen, högerinriktade milisgrupper, evangelikanska församlingar, ”nynazistiska antisemitiska och islamofobiska motiv”, ”fanatiska högeraktivister”, den amerikanska högerrörelsen Sovereign Citizens Movement, stormningen av Kapitolium i samband med Donald Trumps valförlust 2020, samt nazisternas antisemitiska konspirationsteorier som hade förintelsen som slutdestination. Vad gäller just antisemitism existerar den bevisligen också i vänsterrörelser, men det enda konkreta exemplet på vänsterns konspirationstänk i rapporten är i stället när Önnerfors i förbigående nämner ”den globaliseringskritiska vänstern”.
I skriften granskas överhuvudtaget inte heller hur begreppet konspirationsteori förmodas ha uppstått – i stället antyds något som därpå avfärdas genom en mening: ”Att CIA skulle ha uppfunnit termen i syfte att nedsvärta politiska motståndare är alltså̊ felaktigt.”
Det som Önnerfors inte belyser mer ingående handlar om en central idé i ämnet – den om att CIA skulle ha lanserat begreppet efter president John F Kennedys död för att misstänkliggöra dem som tvivlade på myndigheternas officiella version av händelsen. De som tvivlade på att Lee Harvey Oswald som ensam gärningsman utfört mordet (eller överhuvudtaget varit inblandad) hävdade att det egentligen var statliga aktörer som planerat och genomfört det. I ett officiellt dokument från CIA 1967 märkt ”PSYCH” uttryckte underrättelsetjänsten oro över att så många människor kom med ”konspirationsteorier” runt dådet. Begreppet har sedan dess konstaterats ha fått ett exceptionellt stort genomslag och då uteslutande som en nedsättande beskrivning av alternativa resonemang runt avgörande samhällshändelser.
I litteraturreferenserna till rapporten hänvisas till flera organisationer och personer med en tydlig politisk agenda. Bland annat återfinns antirasistiska Southern Poverty Law Centre där, liksom den svenska kvällstidningen Expressen som öppet slagit fast att den har ett uttalat ”antinazistiskt” syfte med sin journalistik. Önnerfors hänvisar även till flera opinionstexter, alla med liknande politisk riktning. Ett av de politiska utspelen som är med som litteraturreferens är en rasligt fokuserad attack mot Trumps retorik om ”kinaviruset” skrivet av den BLM-engagerade läkaren Marietta Vazquez vid Yale University. En annan är en opinionstext av den vänsterradikala Arwa Mahdawi hos The Guardian, som bland annat försvarat terrorgruppen Antifas upplopp efter George Floyds död med en kolumn med rubriken ”Om våld inte är vägen till att stoppa rasismen i Amerika, vad är det då?”. En rapport skriven av Mirjam Katzin länkas det också till i avsnittet. Den EXPO-kopplade Katzin var ordförande för Vänsterpartiet i Malmö mellan 2017 och 2019 och är fortfarande aktiv där. Också iögonfallande är att hela 14 av de 110 litteraturreferenserna länkar till Önnerfors egna texter.
Andreas Önnerfors har sedan 2019 verkat som mästare i frimurarlogen Quatuor Coronati. Logen riktar in sig specifikt på att stötta just forskningsaktiva frimurare, men framför allt de som presenterar vad logen kallar en ”bevisbaserad” återgivning av frimureriets historia. En sådan skulle kunna misstänkas uppmuntras till att vara subjektiv då det finns ett tydligt organisationsmässigt egenintresse inblandat. Det kan därför diskuteras om en statlig myndighet ska stötta högt uppsatta medlemmar i organisationer med en uttalad agenda och vars verksamhet till stor del är både ockult och saknar transparens. Samma foto som figurerar på Önnerfors på Göteborgs Universitet används på den internationella frimurarportalen freemason.org.
Statsvetarna och författarna Jonas Nilsson och Anton Stigermark diskuterade nyligen MSB-rapporten på sin samtidsanalyserande Youtubekanal Palaestra Media. De menade att rapporten satte vetenskaplig metod ur spel till förmån för politiska målbilder. Nilsson slog fast att en vetenskapsförnekare inte är den som ifrågasätter ett vetenskapligt resultat utan snarare den som förnekar vetenskaplig metodik. Stigermark påtalade att inom klassisk liberal teori var grundbulten själva utbytet mellan människor. Det är inte ovanligt att det resultat som betraktas som sant vid ett tillfälle senare uppdateras.
– Sanning är något som utvinns ur en process där man stöter och blöter åsikter, menade han och tillade att i den processen är det tillåtet att ha fel.
Verkat för yrkesförbud för personer som avvikit från ”det anständiga samhälleliga samtalet”
Författaren till MSB-rapporten Andreas Önnerfors är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Han har utmärkt sig för ett synnerligen starkt politiskt engagemang. Han blev rikskänd när han 2018 gick ut på plattformen Change.org i ett militant upprop, vilket Nya Tider också skrev om vid tillfället. Hans mål med kampanjen var att se till att Göteborgspostens dåvarande politiska redaktör Alice Teodorescu skulle få sparken då han avskydde hennes politiska åsikter. Den tändande gnistan hos Önnerfors var att ledarskribenten varnat för att överdriva samhällshotet från nazister i Sverige. Hennes text var indirekt riktad mot Dagens Nyheter, som hon menade använt förintelseöverlevaren Hédi Fried som politiskt slagträ i syfte att vinna politiska poänger. Detta fick den dåvarande lektorn vid Göteborgs universitet att se rött. I ett eldigt inlägg lade Önnerfors fram något som närmast kan liknas vid en vänsterextrem konspirationsteori runt tidningen. I uppropet syntes inte ett spår av den subtila metodik han förordar i MSB-rapporten gentemot personer med avvikande ståndpunkter. Under ett överkryssat foto på Teodorescu följde den politiska attacken:
”Tidningen kan idag karakteriseras som ett öppet stödorgan för de högerpopulistiska Sverigedemokraterna med rötterna i svensk nynazism. Från ledarhåll och de skribenter som ohämmat tillåts utbreda sitt hat, sitt förakt och sina perverterade åsikter undermineras det anständiga samhälleliga samtalet.”
Önnerfors ville alltså offentligen skapa ett drev mot Teodorescu som till slut skulle tvinga bort henne från posten som politisk redaktör på tidningen. Han uppmuntrade människor att utöva påtryckningar på ägarna, chefredaktören och annonsörer tills den obekväma ledarskribenten gjorts arbetslös. Men planen gick inte som han tänkt sig. I stället fick Teodorescu stort stöd gällande rätten att få uttrycka sina åsikter genom media och flera journalister och opinionsbildare ställde sig också på hennes sida. Till slut fick den dåvarande universitetslektorn Önnerfors backa. Han tog då ned uppropet och skrev en halv pudel på bloggen #stoppaaliceteodorescu . Där ville han göra gällande att han trots allt inte trodde på yrkesförbud utan på en fri samhällsdebatt. Dock tillade han att han varit naiv i tron att de som hade mandat att avsätta henne skulle inse hur ”djupt problematiska” hennes åsikter var. I en intervju med Nyheter Idags Chang Frick förklarade akademikern kort därpå sin position igen, och denna gång sade han att det inte var något konstigt att opinionsbilda för att få bort Teodorescu. Hennes ledartexter låg ju på gränsen till oanständighet, och att arbeta för att få henne sparkad var lika normalt som att opinionsbilda för att få bort miljögifter i dagligvaruhandeln.
Smutskastat meningsmotståndare med stöd av extremvänsterns galjonsfigurer
Opinionsbildaren och forskaren Ann Heberlein har även hon berättat att hon utsatts för Önnerfors attacker.
– När jag var anlitad som krönikör på Fokus så mejlade han chefredaktören Johan Hakelius med krav på att jag skulle få sparken, sade Ann Heberlein till Nyheter Idag när debatten om Önnerfors upprop rasade under 2018.
Önnerfors menade att Heberlein ljög, men Fokus chefredaktör Johan Hakelius var tydlig med att han inte hade mycket till övers för den censurivrande idéhistorikern. I september skrev Hakelius en krönika om den dåvarande lektorn Önnerfors drevförsök mot Teodorescu:
”Antagligen borde det uppröra att en universitetslektor brinner så starkt för att tysta röster han inte gillar, genom att hota annonsörer och tala med skribenternas chefer, men den här lektorn är nog tyvärr i gott sällskap på universiteten numera. Man vänjer sig vid dessa smådiktatorer, dessa 50-öres-Honeckers, som ser som livsuppgift att utfärda yrkesförbud för alla som inte marscherar i takt”, rasade den annars tämligen behärskade Hakelius.
Vad gäller Heberlein, har Önnerfors bevisligen framställt henne i mindre smickrande ordalag och kopplat henne till rörelser hon aldrig varit delaktig i. I en passionerad analys av den så kallade alt-rightrörelsen 2018 och dess virala meme om Finspång, angrep han både henne och hennes man Erik van der Heeg. Van der Heeg hade utan att känna till dess ursprung delat det satiriska Finspångsmemet på sociala medier vilket skapat en storm i vänsterliberala kretsar. På webbplatsen för Centre for analysis of the far right (CARR) – ett brittiskt politiskt forskningscenter som Önnerfors deltar i och som har likheter med svenska underrättelseorganet EXPO – ansatte han Heberlein för att ha försvarat sin mans rätt att dela humoristiska bilder. Önnerfors utmålade Heberlein som en före detta offentlig talare och skribent som på senare tid radikaliserats till en antimuslimsk och anti-romsk extremist. I artikelns byline tackar Önnerfors den vänsterextreme våldsbrottsdömde akademikern och EXPO-grundaren Tobias Hübinette för textassistans.
Missbrukat sin ställning på universitetet och anklagats för medhjälp till fusk
Det politiskt motiverade angreppet i att försöka sparka Teodorescu för hennes åsikters skull kanske inte Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tog hänsyn till när de gav Önnerfors uppdraget med myndighetsrapporten. Men Önnerfors har också missbrukat sin ställning på Göteborgs universitet.
När han gjorde uppropet mot GP:s politiska redaktör använde han sin officiella mailadress kopplad till universitetet. I högskolans regelverk är detta strängt förbjudet. Där står att e-postadresser och andra IT-resurser inte får användas “för att på otillbörligt eller oetiskt sätt sprida, förvara eller förmedla information […] som, utan koppling till användares roll vid GU, är att betrakta som politisk, ideologisk eller religiös propaganda”. Det är ännu oklart om Önnerfors mottagit någon form av reprimand för tjänstefelet.
Men det slutar inte där. En före detta anställd på universitetet anklagade 2018 Önnerfors för att ha spökskrivit en uppsats åt en kvinnlig student han också ska ha inlett ett förhållande med. Detta skulle skett 2017 och finns att tillgå i universitetets arkiv som offentlig handling.
Den vikarierande lektorn som fattat misstankar om att studenten fuskat med den dåvarande docenten Önnerfors hjälp, attackerades sedan av honom och studenten. Paret anklagade lektorn för trakasserier mot dem båda och även i detta fall försökte Önnerfors se till att hans kritiker avskedades genom att sätta press på universitetsledningen.
Enligt den vikarierande lektorn var det dock uppenbart att det förekommit oegentligheter. Studenten i fråga hade enligt vikarielektorn klara kunskapsluckor och hade först blivit underkänd när han bestämt sig för att ge henne en andra chans. Uppsatsen hade sedan helt omformats betydligt både kunskapsmässigt och i stil, vilket tydde på att någon helt annan med betydligt mer gedigen insyn i ämnet skrivit den i stället. Men framför allt var det genom mailkonversationerna med bifogade versionsfiler av uppsatsen som skickats från Önnerfors respektive studentens universitetsmail som misstankarna kunde stärkas. I förhör med universitetsledningen ville dock varken docenten eller studenten redogöra särskilt mycket för saken. I stället skulle Önnerfors anklagat den anmälande läraren för ”formalism och pennalism” medan den unga kvinnan upprepat att hon känt sig motarbetad på universitetet på grund av sexism. Universitetets disciplinnämnd frikände kvinnan och därmed även Önnerfors från misstankar om fusk respektive medhjälp till fusk. På sin blogg erinrade sig mannen som anmält saken det märkliga domslutet. Det förelåg ”ytterst goda grunder” för misstankarna mot dem båda menade han: fem lärare bedömde saken som ”otillbörlig hjälp” och teknisk bevisning förelåg dessutom i e-postloggen och dokumentets metadata.
Den vikarierande lektorn trodde att den friande domen berodde på att #metoo-dreven vid tidpunkten härjade som värst och att rektorn inte ville hamna i skottgluggen genom kvinnans anklagelser om sexistisk särbehandling från universitetets håll. Kort därpå noterade lektorn att Önnerfors skrivit ett inlägg på sin personliga blogg där han publicerat sin flickväns inlämningsuppgift i sin helhet. Han betecknade den som ”på gränsen till genialitet” och att det hedrade henne att han lagt upp den där. Lektorn tog det som ett indirekt erkännande från Önnerfors och ett kvitto på dennes narcissism. Det ska tilläggas att bloggen Andreas Önnerfors driver ännu finns kvar, men att länken till just det aktuella inlägget är borttagen.
Mannen som arbetat på universitetet och fattat misstankar mot Önnerfors försökte kort därpå driva ärendet vidare till Academic Rights Watch. De hade enligt anmälaren insett allvaret i ärendet, men kunde för tillfället inte prioritera det på grund av knappa resurser.
Censurerar sina felsteg och avfärdar delar av befolkningen som sinnessvaga
Professorn Andreas Önnerfors, som ser vikten i att motarbeta problematiska åsikter och samtidigt vill verka för en fri samhällsdebatt, har uppenbarligen varit missnöjd med hur han uppmärksammats i samband med drevet mot Teodorescu. Flera gånger har han gått in för att redigera sin sida på Wikipedia med målsättning att helt plocka bort händelsen och kopplingarna till honom själv som dess upphovsman. Han menade att hans uppmärksammade kampanj för att tysta ledarskribenten var ”irrelevant innehåll” och gick till flera utfall mot andra redigerare på sajten. Flashbackanvändaren Hiewagastir startade därför 2018 en tråd om Önnerfors återkommande utspel på Wikipedia. Hiewagastir hade då samlat flera av idéhistorieprofessorns kommentarer och krav på redigeringar på kunskapsdomänen. När Önnerfors gjort detta helt öppet har han liksom i fallet med uppropet mot Teodorescu hänvisat till sin mailadress vid Göteborgs Universitet. ”Får man ens använda jobbmailen på Göteborgs Universitet som han gör?” undrade Flashbackanvändaren som startat tråden.
Rapporten om konspirationsteorier från MSB som Andreas Önnerfors satt samman föreslår riktlinjer för hur makthavare och människor med högt myndighetsförtroende ska hantera de som tycker fel. De bör omprogrammeras, meddelas i rapporten, men detta innan de når den nivå av verklighetsförlust varifrån ingen återvändo finns och de övergår till att bli farliga kriminella. Snarlika idéer återfinns i auktoritära strategier som i perioder använts genom historien. I Sovjetunionen bestämde regimen att oppositionella led av ”psykopatologiska mekanismer” och under ledaren Leonid Brezjnev användes psykiatrin som ett verktyg för att få bort politiska motståndare från samhället. Den ryske akademikern Andrei Snezhnevsky (1904–1987) skapade de förutsättningar som kunde omvandla avvikande åsikter till kriminalfall och i förlängningen också till psykiatriska diagnoser. Människor diagnosticerades i hög grad som mentalsjuka om de ifrågasatte det staten ville befästa som absoluta sanningar.
