![]()
Förra veckan skrev jag en analys som jag djärvt nog gav titeln ”Därför blir det extraval” Nu blev det talmansrundor och frågan är om det är jag eller statsminister Löfven som har räknat fel. Givet hans informationsövertag skulle det inte vara omöjligt att det är han som har räknat rätt, men vi har inte sett slutet än. Det kommer nog att bli extraval i alla fall. Att Kristersson nu har utsetts till regeringsbildare kan vara en felräkning av Löfven som ingen har räknat med.
Den grundläggande faktorn som styr händelseutvecklingen är att en blivande statsminister INTE behöver få majoritet i en omröstning. Det räcker att han inte har 175 ledamöter som röstar emot honom. Frånvarande ledamöter och nedlagda röster på statsministerkandidatens sida spelar därför ingen roll. I princip kan man bli statsminister med en av 349 röster.
Vad vi vet idag är att Helena Lindahls beslut att följa partilinjen inte räcker för att Kristersson ska förlora en omröstning. Den stora frågan är därför vad som händer med Sara Heikkinen Breitholtz röst. Enligt vad jag vet nu har man ännu inte fått tag i henne och hennes ersättare i riksdagen är en person som ligger i konflikt med partiet så det är osäkert att han kan komma ifråga.
Eftersom Heikkinen Breitholz sitter som ersättare för landsbygdsminister Jennie Nilsson har hon nu begärt sitt entledigande och har därmed fått tillbaka sin riksdagsplats. Det finns dock en hake med detta. Enligt jurister som har studerat regeringsformen är det inte möjligt för en minister i en expeditionsministär att avgå hur som helst och Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat sig emot att alltför lättvindigt låta statsråd i en expeditionsministär avgå. Det är något som Löfven kan ha missat. Det råder ingen som helst konsensus om vad som gäller och många jurister har påtalat att Regeringsformen är öppen för en rad tolkningar. Hur det blir går inte att förutse men sannolikt har Löfven nu ett övertag mot Kristerson.
Det finns också fler tänkbara utfall, Liberalerna är ett splittrat parti och det är inte omöjligt att någon ledamot får för sig att rösta mot Kristersson. I Centerpartiet finns också en hel del ledamöter som aviserat att de kommer att sluta innan nästa val, där kan det istället finnas stöd för Kristerson, men om det är så får vi veta det först vid omröstningen. Det kan också avgöras av slumpen, en ledamot kan bli sjuk eller träffas av blixten eller vad som helst som gör att han eller hon inte kan närvara vid voteringen och rösta mot Kristerson. Det var dessa omständigheter som gjorde att jag trodde på ett nyval utan föregående talmansrundor, nu kan vad som helst hända.
Om Kristerson inte blir statsminister kommer Löfven att få chansen men det är inte givet att han heller klarar det. Grundförutsättningen är densamma, det spelar ingen roll hur många som röstar för, det väsentliga är att inte 175 ledamöter röstar emot. Återigen hamnar man i situationen att enskilda ledamöter kan avgöra och mest intressant i sammanhanget är den uteslutna vänsterpartisten Amineh Kakabaveh. Hon har idag meddelat att hon kan komma att fälla både Kristerson och Löfven om det hänger på henne.
Helena Lindahl har inte uttalat sig om hur hon kommer att agera men förra gången Löfven var uppe till votering röstade hon nej. Var och en av dessa röster är tillräckliga för att stoppa Löfven. Det kan också bli så att hela Vänsterpartiet röstar nej om de anser att Löfven gått för långt till höger för att tillfredsställa Centerpartiet. Det är inte gratis att få dem att ge upp marknadshyrorna och Centerpartiet har andra förslag som är lika motbjudande för Vänsterpartiet, skattesänkningar är ett exempel. Även här kan slumpen spela in, den här gången är det oppositionen som får se till att de kommer mangrant, annars blir Löfven statsminister.
Om varken Kristerson eller Löfven blir valda återstår mest att gå igenom rörelserna fram till nyval. Talmannen har ytterligare två försök på sig men alla andra konstellationer förutsätter att olika låsningar släpps av minst ett parti, vilket ett år före ordinarie val inte är optimalt för någon. Det minst osannolika alternativet är en bubblare:
I den identitetspolitiska vänstern är det en merit att ha en svart kvinnlig statsminister. Problemet är att Nyamko Sabuni är fel negress eftersom hon inte bekänner sig till identitetspolitiken. Kan Centerpartiet blunda för detta och att Sverigedemokraterna kommer att ha ett reellt inflytande i en sådan regering är det inte omöjligt att man kommer att lägga ner sina röster. Med Centerpartiets brist på logik kommer man att kunna rationalisera sitt beslut.
