Inte diskriminering att förbjuda slöja på jobbet

Det var i februari 2003 som Samira Achbita, som är muslim, var anställd som receptionist hos G4S, ett privat företag som förutom säkerhet och väktare även tillhandahåller receptionstjänster till kunder inom både den offentliga och privata sektorn. Vid tidpunkten för Achbitas rekrytering fanns en oskriven regel inom G4S som förbjöd anställda att på arbetsplatsen bära synliga tecken på deras politiska, filosofiska eller religiösa övertygelse. I april 2006 meddelade Achbita sin arbetsgivare att hon avsåg att bära en islamsk slöja – en så kallad hijab – under arbetstid. Ledningen för G4S informerade henne om att slöja inte skulle tolereras, eftersom det stred mot det neutralitetstänk som företaget antagit i kontakterna gentemot sina kunder. Den 29 maj 2006 ändrade G4S den oskrivna regeln till en skriftlig sådan: ”anställda är förbjudna, på arbetsplatsen, att bära några synliga tecken på deras politiska, filosofiska eller religiösa övertygelser och/eller att utöva någon av dessa övertygelser.” Achbita blev uppsagd eftersom hon fortsatte kräva att få bära slöjan på jobbet och hon drog då ärendet inför belgisk domstol. Den Hof van Cassatie (kassationsdomstolen i Belgien, som inte är en egentlig instans för rättskipning, utan har till uppgift att sörja för en riktig och enhetlig lagtillämpning ”i lagens intresse”), ställde frågan till EU-domstolen i Luxemburg om tolkningen av EU:s direktiv om likabehandling på arbetsplatser var förenlig med förbudet att bära en islamsk slöja. I sitt utlåtande från den 14 mars i år konstaterar EU-domstolen att G4S interna regel omfattar alla politiska, filosofiska och religiösa övertygelser utan åtskillnad och gäller lika för alla anställda. Domstolen drar därför slutsatsen att förbudet mot att bära en islamsk slöja inte utgör direkt diskriminering på grund av religion eller övertygelse. EU-domstolen anser dock att det bör undersökas om det kunde ha varit möjligt för G4S att erbjuda Achbita en tjänst som inte innebar någon visuell kontakt med kunderna, i stället för att säga upp henne. Det återstår att se vilket genomslag avgörandet kommer att få i Sverige.

DO jämför slöja med kors runt halsen

I Sverige har Diskrimineringsombudsmannen (DO) sedan 2009 bistått tusentals människor som upplevt sig diskriminerade. Ett vanligt åtagande är att agera ombud och stämma de företag som blivit anklagade. Detta förfarande har varit starkt kritiserat och liknats vid utpressning, eftersom myndigheten bekostas av skattepengar och därför aldrig behöver oroa sig för ett nederlag, medan den anklagade företagaren riskerar att bli skuldsatt för resten av livet vid en förlust i och med att förloraren tvingas betala hela rättegångskostnaden. Ställda inför den risken går företagaren nästan alltid med på DO:s krav, även om de anser sig oskyldiga. Dessa förlikningar ligger sedan till grund för statistik om att diskrimineringarna ökat, vilket DO använder som argument för högre anslag. Martin Mörk, chef på processenheten vid DO, säger till Radio P5 att företagen måste uppfylla vissa krav för att få hänvisa till en neutralitetspolicy eller interna regler. – Det går inte bara att förbjuda slöja för att ens kunder vill det, utan det måste handla om en genuin policy och interna regler. Policyn får inte vara skapad för att rikta in sig på en viss grupp utan den måste i så fall omfatta alla religioner och alla politiska åsikter. Den måste även tillämpas konsekvent. Det går inte att tillåta kors runt halsen men inte muslimsk slöja till exempel, säger han.

Slöjtillverkare kritisk

Iman Aldebe har i flera år arbetat på att försöka normalisera slöjan så att muslimska kvinnor ska ”få en naturlig plats på den svenska arbetsmarknaden”. Beslutet i EU-domstolen blev ett stort bakslag för hennes verksamhet. – Jag blev riktigt förbannad när jag hörde det här, för jag har jobbat så hårt för att inkludera kvinnor med slöja i arbetslivet. De här direktiven kommer att stänga människor ute. Policyn ger arbetsgivaren något att skylla på när de vill bli av med en anställd, sade hon i en intervju med Radio P5 Stockholm samma dag som utlåtandet offentliggjordes. Iman Aldebe har blivit internationellt känd för sitt ”hijabmode” och säljer bland annat sina kreationer i Västeuropas förmodligen mest islamanstrukna huvudstad, Paris, men också i Stockholm och New York. Hon har designat slöjor för bruk inom militären, på sjukhus och apotek. Hennes mest kända design är slöjan hon tog fram åt Polismyndigheten 2013.

Man bar slöja i protest

En av de mer ögonbrynshöjande protesterna stod Göran Mårtensson för. Han jobbar på IOGT-NTO:s öppenverksamhet Kamratstödet i Norrköping och den 24 mars gick han till jobbet klädd i egentillverkad slöja. Tilltaget gav honom hans Andy Warholska 15 minuters uppmärksamhet då det skrevs om tilltaget i Norrköpings lokala tidningar samt i Aftonbladet. [caption id="attachment_23308" align="alignleft" width="300"] Göran Mårtensson hävdar i en intervju i Lokaltidningen.se att han ”mottagit tusentals meddelande från kvinnor runt om i landet som tackat honom för initiativet”.[/caption] Göran hade blivit ”upprörd av nyheten” från EU-domstolen. Han berättade i lokalpressen att han genom jobbet träffar många somaliska och arabiska kvinnor som bär slöja. Därför gjorde han sitt klädval för dagen i ”solidaritet med sina medsystrar”. – Jag vill visa att man inte jobbar sämre med den här på. Varför ska vi 2017 hålla på att bråka om så triviala saker som en sjal – har vi inte viktigare saker att göra, sade han i en intervju. Hur muslimerna själva uppfattar en man i slöja förtäljer inte historien.