![]()
Barnmorskan Ellinor Grimmark som gjort klart att hon inte vill utföra aborter med hänvisning till sin kristna tro, anses inte ha varit utsatt för diskriminering då hon nekades anställning som barnmorska i Region Jönköpings län. Det slog Arbetsdomstolen fast i en dom den 12 april i år. Arbetsdomstolen grundar sitt domslut på att Grimmark inte har blivit utsatt för direkt diskriminering då Region Jönköping läns beslut att inte erbjuda barnmorskan arbete inte grundades på hennes religiösa övertygelse, utan på att hon inte avsåg att utföra vissa arbetsuppgifter som hävdas ingå i anställningarna.
Inte heller har Grimmark blivit utsatt för indirekt diskriminering menar Arbetsdomstolen, eftersom Region Jönköpings län haft rätt att ställa upp ett krav att alla barnmorskor ska vara beredda att arbeta med alla arbetsuppgifter inom kvinnoklinikerna, inklusive arbete med aborter. Grimmark är dock inte förvånad över Arbetsdomstolens ställningstagande:
– Det var väntat. Det var väl det här vi hade förberett oss på, sedan kunde man hoppas på något annat, men vi hade nog egentligen aldrig tänkt något annat, sade barnmorskan i en intervju med SVT strax efter att hon fått besked om domen.
Att ge upp är dock inte aktuellt för Grimmark som har bestämt sig för att överklaga till Europadomstolen.
– Det finns oerhört goda skäl för oss att vinna framgång i detta i Europadomstolen, säger Grimmarks juridiska ombud Ruth Nordström till den kristna tidningen Världen idag.
Sverige ett av få europeiska länder utan lagstadgad samvetsfrihet
I tjugoen av tjugofem EU-länder med laglig abort finns det en uttalad rätt för vårdpersonal, antingen via lagstiftning eller genom rättspraxis, att slippa delta vid aborter med hänvisning till sin religiösa övertygelse. Sverige har ingen sådan lagstadgad rätt även om en av Grimmarks argument i Arbetsdomstolen just har varit att Sverige har haft en fyrtioårig praxis av samvetsfrihet sedan abortlagens införande.
I Norge, där Ellinor Grimmark för tillfället arbetar, kan vårdpersonal utnyttja ”reservasjonsretten”, vilket innebär att man inte är skyldig att medverka vid abort om det strider mot ens samvete. Magdalena Värnesbranden, gynekolog vid ett av Norges största sjukhus, Sykehuset Østfold, har valt att tillämpa reservasjonsretten.
Värnesbranden säger till SVT att hon aldrig har stött på problem eller behövt försvara sig på grund av sin övertygelse. Intressant att notera är att företrädare för norska motsvarigheten till RFSU, Sex og Politikk, menar att ”reservasjonsretten” inte är något problem för möjligheten att få en abort i Norge eftersom det är så få som i praktiken reserverar sig. Även Bente Rønnes, chefsbarnmorska vid Rikshospitalet i Oslo, uppgav för tidningen Dagen år 2014 att ingen abortsökande har blivit avvisad eller fått vänta på grund av samvetsfriheten.
Rønnes hävdade att hon helt enkelt fördelar arbetspassen så att verksamheten fungerar. De barnmorskor som har betänkligheter kring abort får istället ta ett större ansvar när det gäller foster som självdör i mammans mage, för att avlasta de barnmorskor som är med vid aborterna, sade Bente Rønnes till Dagen.
Abort inte bara en etisk fråga
Frågan om aborträttens vara och icke vara är inte bara en fråga om etik och religiösa övertygelser. I Väst har aborträtten också allt mer blivit ett demografiskt problem. Europeiska kvinnor föder i dag långt färre barn än vad som hade behövts för att upprätthålla en konstant eller ökande etniskt inhemsk befolkning. I kombination med den stora invandringen från utomeuropeiska länder skyndar aborterna på utvecklingen mot ett allt mindre europeiskt Väst – då det främst är kvinnor av europeisk härstamning som besöker abortklinikerna. I Sverige avslutas årligen 35 000-38 000 graviditeter genom abort, vilket enligt statistik från 2005 innebar var fjärde graviditet.
