![]()
‒ Jag har ingen lust att göra en intervju med dig. Jag vet inte vad du far efter, vad är din agenda?
Det är det första Kristof Tamas, kanslichef på Delmi, säger efter att Nya Tiders reporter presenterat sig.
Bakgrunden till samtalet är studien ”Invandring i medierna – hur rapporterade svenska tidningar åren 2010–2015?” som Delmi publicerade den 22 augusti. Den är skriven av Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, samt Felicia Andersson och Evelina Nedlund (båda med fil. kand. i journalistik).
Jesper Strömbäck är författare till flera böcker, artiklar och rapporter som alla framhåller invandringens förträfflighet. Nationalekonomen Tino Sanandajis sarkastiska beskrivning av honom är ”opartisk expert på medias neutralitet i invandringsfrågor samt betald lobbyist för näringslivet i invandringsfrågor”.
Många seriösa forskare och journalister betraktar rapporten som kort och gott ett fuskverk. Urvalsmetoden är högst tveksam. Forskarna bakom den ställer fel frågor om fel saker. Kodningen av data redovisas inte i någon detalj eller ens med illustrerande exempel, och man har inte belägg för de slutsatser man drar, utan grundar dem till stor del på tidigare rapporter från författaren själv – rapporter som också sågats.
I korthet gick studien till så att man tittade på 968 nyhetsartiklar ur Aftonbladet, Expressen, DN och SvD som berörde ”invandring” och ”Sverige”. Efter att ha kodat artiklarna som antingen negativa, positiva eller neutrala menade forskarna att resultatet visade att medierna faktiskt ”ger en mer negativ bild av invandring och dess påverkan på Sverige än vad som är befogat utifrån den forskning och officiella statistik som finns om hur invandring påverkar Sverige”.
Med andra ord: De som hävdar att medierna mörkat fakta om invandringens konsekvenser har inte bara fel, utan – som journalisten Petter Larsson uttryckte det i Sydsvenskan – ”det är precis tvärtom”.
Erik Helmerson på DN skriver att studien ger ”tydligt svar på fel fråga”. ”Så ges till exempel inget svar på huruvida det förekommer att medier tonar ner till exempel invandrares brottslighet eller motiven bakom hedersbrott”, konstaterar han. Det är dock även oklart hur dessa svar erhållits. Artiklar som försvarar en invandringsliberal linje kan exempelvis ha klassats som ”negativa” om de samtidigt erkänner kopplingen mellan invandring och kriminalitet. Ingen utomstående har granskat om så faktiskt skett.
Rapporten är beställd, finansierad och godkänd av Delmi, som arbetar på regeringskansliet och vars styrelse är tillsatt av regeringen. Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, menar att det är inte så här forskning ska bedrivas, att en statlig myndighet beställer rapporten och betalar för granskningen, varefter den slås upp stort i systemets media.
‒ Principen måste alltid vara att granskare är oberoende, annars är det ju ingen granskning. Den som inte förstår att detta inte är en seriös metod skulle nog känna sig hemma i DDR. Delmi förstår givetvis också att det är fel, men de vill ha det så här så att de kan fortsätta att mörklägga, kontrollera och styra den information som går ut till medborgarna, säger han till Nya Tider.
Arnstberg är återkommande skribent i Nya Tider och författare till flera böcker som handlar om just den mörkläggning som Jesper Strömbäck förnekar.
Denna ovetenskapliga rapport uppnådde till stor del det genomskinliga syftet med beställningsjobbet: Ledarskribenter på landets tidningar lyfte självbelåtet fram den som bevis på att man minsann inte mörkat om invandringens och det mångkulturella samhällets konsekvenser. I rättvisans namn ska påpekas att alla journalister i ”gammelmedia” inte föll för bluffen – därtill var metodfelen och de ogrundade slutsatserna lite för uppenbara.
Den kritiserades av Ivar Arpi och Sakine Madon – men många fler lyfte närmast triumfatoriskt fram den som bevis för att alla anklagelser om mörkning är falska. Ola Sigvardsson, ”Allmänhetens Pressombudsman”, slog i tidningen Journalisten fast att allmänheten har fel och är okunnig då den misstror de sanningsälskande massmedierna.
Allmänheten har helt enkelt gått på lögner som sprids av ”gaphalsar”, förkunnade Sigvardsson och prisade ”medieforskaren Jesper Strömbäck” för att han ”spräckt myten” och satt den okunniga allmänheten på plats.
Med andra ord: Janne Josefsson, Alice Petrén, Yrsa Stenius, Ann-Charlotte Marteus, Thomas Gür, Susanna Popova, Göran Skytte, Lasse Granestrand, Sakine Madon, Birger Schlaug, Ann Heberlein och andra som berättat om hur de, självmant eller på chefers order, hjälpt till att genomföra denna mörkläggning − har helt enkelt inbillat sig.
Nya Tider har granskat rapporten i detalj och genomgången av dess tillkomst och metodik finns upplagt på vår nätupplaga.
