Konstfack diskriminerar sökanden till professur

Academic Rights Watch (ARW) klandrar Konstfack, som nu öppet erkänner att skolan rekryterar professorer utifrån deras politiska hemvist. Den nyligen tillsatta professorn i illustration, Sara Teleman, är känd för sina feministiska åsikter och projekt som propagerar för identitetspolitik, mångfald och sexuellt normbrytande. Det har nu framkommit att det främst är dessa kvalitéer man tittat på, och inte skickligheten som illustratör. Samtidigt har en annan sökande, Samuel Nyholm, uteslutits ur antagningsprocessen. Nyholm innehar en professorstjänst i ämnet i Tyskland, vilket tillsammans med hans gedigna produktion inom området borde ha gjort honom till huvudkandidat för tjänsten, enligt ARW, men i det här fallet är det inte så. Konstfack ratade Nyholm då han inte ansågs tillräckligt ”normkritisk”.

Vänsterpolitisk aktivism belönas – manliga sökanden nedvärderas

Det politiska urvalet är inte något som de sakkunniga försöker dölja i antagningsprocessen. En av de utländska sakkunniga skriver om den politiska aktivisten Sara Teleman, som nu blivit professor, översatt till svenska: ”Teleman arbetar utifrån ett feministiskt och politiskt perspektiv, med fokus på synlighet avseende ras, funktionalitet och religiös identitet [...] hon förstår maktanalys, och dess fördelning är central för ett normkritiskt perspektiv.” De svenska bedömarna på Konstfack beskriver Teleman i hyllningstermer, då hon tagit tydlig politisk ställning, för att ha engagerat sig i kvinnlig rösträtt och gjort böcker laddade med sexuell normkritik för nyanlända till Sverige. Samtidigt som Teleman lyfts fram för sin så kallade normkritik, anklagas manliga sökande för en påstådd brist på densamma. Den person som kritiseras hårdast av bedömarna utifrån ett politiskt färgat perspektiv är Samuel Nyholm, som kritiseras för bristande normkritik. Han anses helt enkelt ha valt fel ideologisk vinkel i sina motiv. Nyholms trovärdighet är inte tillräcklig, trots att han sagt att han ställt sig positiv till ”den normkreativa delen av programmet”. Detta för att man anser att han ägnat sig åt reproduktion av rasistiska stereotyper. Academic Rights Watch konstaterar flera regelbrott och märkligheter. Exempelvis är alla sakkunniga som ska bedöma de sökande till professuren kvinnor, vilket strider mot Konstfacks anställningsordning vid professur. Där fastslås: ”Både kvinnor och män ska vara representerade bland de sakkunniga om det inte finns mycket starka skäl mot detta.” Inga starka skäl har angetts för varför bara kvinnor tilldelats posten som bedömare, vilket även bekräftas av de sökande. Något man också finner är att enbart kvinnor kallats till intervju för tjänsten.

Rektorn kräver kartläggning av sökande – kan vara grundlagsbrott

Konstfacks rektor Maria Lantz gick den 5 december förra året ut med påbudet att det måste krävas normkritik vid alla framtida akademiska tjänsteanställningar. Påbudet, som publicerats på Konstfacks hemsida, är fullt av politisk terminologi. Lantz talar om vikten av så kallad normkritik och ”intersektionella perspektiv” och menar att de sökande ska granskas utifrån sitt privatliv och beteende: ”Konkret innebär det att frågan om sexistiskt beteende, härskartekniker etc, ställs till den sökandes referenser och/eller andra i beroendeställning. Detta hoppas jag att alla konsthögskolor gör. Annars tenderar personer med denna typ av osunda beteenden att premieras vidare i våra system!” [caption id="attachment_31998" align="alignnone" width="585"] Två konstverk. Det ena är från en konstnär som inte är tillräckligt normkritisk medan den andra är det. Kan du gissa vilken? (t.v. Samuel Nyholm, t.h. Sara Teleman).[/caption] ARW pekar på paragrafer i regeringsformen, samt lagen om offentlig anställning. Det finns inget legalt utrymme som kan rensa bort sökanden för att dessa påståtts ha ”osunda beteenden”. Inte heller existerar något lagrum för att utesluta sökande på grund av att de inte sympatiserar med ett visst samhällsvetenskapligt och politiserat perspektiv. Academics Rights Watch konstaterar att Konstfacks regelverk är grundlagsstridiga, och överväger därför en anmälan till ”lämplig granskningsmyndighet”. Man framhåller även att Konstfacks akademiska tjänstetillsättningar påminner om de i Sovjetunionen eller gamla DDR, och varnar för att högskolan kan bli en ”intellektuell ekokammare”. ”Normkritik är själv en norm som måste kunna kritiseras”, avslutar man.

Nyholm och Teleman – båda normkritiska aktivister

De två sökande till professuren omfamnar båda normbrytandet som metod. Den diskvalificerade Samuel Nyholm har ett naivistiskt manér, med återkommande inslag av både vålds- och sexskildringar. I Nyholms verk, som ofta är gjorda antingen med primitiv digital teknik eller med färgpennor för barn, finner vi bultande könsorgan och dreglande och svettiga figurer. Det finns en tydligt normbrytande vilja i nästan allt Nyholm producerar, men den är möjligtvis mindre politiskt konsekvent än i fallet med Sara Teleman. Teleman, som alltså nyligen tillsatts som professor på Konstfack, är en profilerad feministisk aktivist, som även omfamnar dagens identitetspolitiska trender. Hon vill bland annat framhäva konstnärens ”expertis” om samhället: – Tjänsten som professor är ett jätteroligt sätt att fira att jag gick ut Konstfack för exakt 20 år sedan. Först och främst vill jag lära känna utbildningen, kollegor och studenter. Sedan vill jag prata om hur verkligheten ser ut i en tid när ”alla kan allt” och det verkligen gäller att tydliggöra och hävda vår expertis. [caption id="attachment_31999" align="alignleft" width="300"] Sara Teleman. Foto: Svenska barnboksinstitutet[/caption] Mycket av Telemans arbete har vänsterideologiska förtecken, där illustrationen främst får rollen som ett verktyg för att lyfta fram progressiva idéer. Exempel är böckerna Lätta sexboken och Jag och Du, böcker hon gjort tillsammans med journalisten Inti Chavez Perez, som även kallar sig sexualupplysare. Chavez, som även är en engagerad antirasist, var förr med i ledningen för tidningen Gringo, som arbetade med att omforma synen på svenskhet utifrån ett förortsperspektiv. Nu arbetar han, förutom med att upplysa tonåringar om normbrytande sexbeteende, som ledamot i insynsrådet för Myndigheten för Ungdoms och Civilsamhällesfrågor (MUCF). I Jag och Du har Teleman tecknat pedagogiska sexbilder som ackompanjemang till Chaves sexuella upplysningstexter. Målgruppen är nyanlända till Sverige och unga utan någon definierad åldersgräns. I boken, som också finns på arabiska, möter vi skäggprydda personer som drömmer om sado-masochistiska orgier med blonda kvinnor, genomgångar av olika samlagsställningar och närgångna bilder av könsorgan. ”Alla är unika. I Lätta sexboken kommer mångfalden till uttryck, både i text och bild”, står det i presentationen av den and­ra illustrerade boken, där ungdomar, invandrare och infödda svenskar intervjuas om bland annat hur man ”flörtar sjyst” och vad mens är för något.