![Danderyd 1]()
HVB-hemmet med 22 platser har placerats i en före detta kontorslokal på Sätraängsvägen 8, strax väster om Edsbergs trafikplats. De närmaste grannarna bor i en grupp flerfamiljshus. Strax bakom dem börjar Nora Trädgårdsstad, ett stort villaområde. De boende i området är givetvis särskilt oroade.
Nya Tider har varit på flera liknande informationsmöten, där kommunens politiker och tjänstemän försvarar beslut man redan tagit att placera ett boende för asylsökande nära inpå en skola eller i ett villaområde. Ofta är det en laddad stämning. Människor som direkt berörs visar ofta stark oro. När det handlar om de egna barnen är den politiskt korrekta försiktigheten bortblåst. På detta möte var dock deltagarna anmärkningsvärt artiga och samlade.
Trots att röstnivåerna var normala, att man exemplariskt kunde hålla talarordning och inte avbröt varandra, så var ändå frågorna lika skarpa som vid andra möten vi besökt:
– Var kommer de ifrån? Vad har de för religion? Vilka kön? Hur gamla är de, och hur vet ni det? Vad har de för kvinnosyn? Måste vi vara rädda för våldtäkter? Vad gör ni för att skydda oss? Vågar man gå ut på kvällen?
Den som svarade på det flesta frågorna var Susanne Karlsson, representant för det kommunala bolaget Vårljus som driver många av Sveriges HVB hem. Jodå, det är fina killar i 15-17-årsåldern, som flytt för att de inte vill bli soldater på den ena eller andra sidan. De kommer från Afghanistan, Syrien, Eritrea, Nigeria et cetera.
– De är precis som andra ungdomar, försäkrar hon.
När Karlsson pressades av frågor medgav hon dock att det inte alltid är oproblematiskt.
– Det är traumatiserade killar. Det går inte att garantera någonting.
Hon erkände vidare att det kan bli problem till exempel när de är i grupp på badhuset. Flickor som badar kan då bli utsatta för en hel del obehag. Det blev också en diskussion om personalens utbildning och ålder. Karlsson medgav att det kan vara problematiskt och till och med farligt med kvinnlig personal ”under 25”.
– Det är viktigt att personalen upplevs som vuxna auktoriteter, förklarade hon.
En kvinna, som är småbarnsförälder och kommer att få boendet nära inpå, återkom med flera frågor:
– Jag är verkligen orolig. Kan jag känna mig trygg ute på kvällen eller ute med barnvagnen? Jag har bekanta som bor på Ekerö. De är grannar med ett sådant här boende sedan en tid. Där har det varit stora problem. Stök och bråk och sexuella närmanden. Jag förstår att det kan vara att de haft ovanlig otur, men vad har vi för möjligheter att säga ifrån om liknande saker händer här? Finns det någon möjlighet för oss att kräva att stället läggs ner och de boende flyttar? undrade hon.
Jo, då ska man klaga, i första hand till boendets personal och om det inte hjälper till Socialkontoret, förklarade socialdirektören Margareta Heimer. Vad som sedan kan hända fick vi inte veta. Erfarenheten från andra platser är att det är mycket svårt att bli av med ett sådant boende när det väl finns på plats. Man räknar med full beläggning i flera år framåt för att det ska gå ihop ekonomiskt.
Vad gäller kostnaderna räknar kommunen med att få ”större bidrag från Migrationsverket än vad en plats kostar”, förklarade kommunstyrelsens ordförande Olle Reichenberg (M). Första året kostar visserligen investeringen, men sedan är det ”ren vinst”. Boendet kommer att finnas kvar åtskilliga år framöver.
