![]()
− De räknar för kort på migrationen, det gör de alltid. De har ju fått komma med tilläggsbudgetar, ändringsbudgetar och allt möjligt just på grund av att de räknat fel, säger Ahl till Nya Tider.
− Budgetarna är oftast underfinansierade, siffrorna stämmer sällan. Ibland kastar de om och kastar runt budgetposter mellan olika utgiftsområden för att det ska bli svårare att hitta i dem.
Exempelvis tandvårdssubventionerna för illegala invandrare har man flyttat tre-fyra gånger mellan olika budgetområden så att man inte ska kunna se det, helt enkelt.
NyT: Du menar alltså att de medvetet gör det svårt att få fram de rätta siffrorna och förstå vad de betyder?
− Det är medvetet krångligt, ja. Det går inte alltid att följa kostnadsberäkningarna, du måste gräva, gräva, gräva för att få fram dem. Det måste vi riksdagsledamöter också göra, det är ofta inte alls tydligt. Texterna hade man inte heller behövt skriva så enormt krångligt och ostrukturerat som man gör många gånger.
Medborgarna ska ju kunna läsa de här propositionerna och förstå innehållet. Jag har varit med när man skrivit utkast eller utskottsberedningar där de varit så dåliga på att använda svenska språket att de använt ett krångligt ord som motsäger ett annat krångligt ord i samma mening, så att det är uppenbart att de själva missuppfattat ett eller båda orden. Man sitter bara och skrattar ibland, ”ni kan ju inte skriva så här”, men det kan man väl om man är pk-politiker, säger Ahl och skrattar.
Han fortsätter:
− Här är det ju uppenbart att man döljer saker när man inte ens tar med gymnasieplatserna, och det är återkommande när det gäller migrationen. Man vill inte säga som det är. Och det kan man ju verkligen ifrågasätta ur demokratisk synvinkel, transparens och allt det där.
− Jag tycker att det är helt fel sätt. Det ska vara enkelt för väljarna att se, ”vi lägger pengar på det här men inte på det här”, och så står man upp även för det man inte lägger pengar på. ”Nej, det här var viktigare”, och så står man för det.
NyT: Vad tror du att det är för siffror regeringen utgår från, så att säga? Alltså, detta är 2,9 miljarder mer än vad?
− Det skulle jag behöva granska närmare för att ge ett konkret svar på. Man kunde ju hoppas att det är 2,9 miljarder mer än kostnaden för utvisning om de reser hem frivilligt, det vill säga noll, men så är det förstås inte.
NyT: Nu är det väl väldigt få som hade gått med på att utvisa sig själva. Vad hade det kostat att utvisa dem?
− Avvisningarna kostar ju horribelt mycket, men det beror ju på myndigheters och framför allt politikers inkompetens. Det kan sitta en enda person på ett plan med 149 platser, tror jag är det värsta exemplet.
− Jag har räknat på det där och det går att få ner kostnaderna till kanske 25 000 kronor per person om man gör det kostnadseffektivt. Då är det inräknat förvarsplats i 24 timmar, bevakning och så fyller man alla 149 platserna. Men det görs ju aldrig. Blir det gråt på planet så stoppas avvisningen och så vidare. Det är helt absurt, men så är det hela tiden.
NyT: Varför drev regeringen igenom det här, tror du?
− Det är en eftergift till Miljöpartiet. De har ju svikit sitt vallöfte, öppna gränser var i princip vad de gick till val på. Alla skulle få komma hit. Sedan stod ju Åsa Romson och grät och de var tvungna att pudla.
Sossarna har stått och gapat om att nu ska vi minsann ha ordning och reda och så hårda regler som är tillåtet inom EU, men sedan kastar man fram det här för att få Miljöpartiet att framstå i bättre dager för deras väljare. Sedan ska vi inte glömma de här afghanledarna, Fatima Khawari och de där, som uppenbarligen har ett väldigt stort inflytande. Man undrar ju vilka kanaler de har in i regeringen.
− Men på ett djupare plan handlar ju detta i grunden om globalism mot nationalism. Visst, Moderaterna var ju också emot just det här förslaget, men vad spelar det för roll när de ändå vill ta emot tiotusentals per år? Deras kritik handlar egentligen om teknikaliteter, inte om principen eller ens antalet invandrare.
