Granskning: Regeringen mörkar afghankostnader

När regeringen den 27 november presenterade amnestin för tusentals afghanska män valde man att kalla lagförslaget ”En ny möjlighet till uppehållstillstånd för ensamkommande”. Detta för att den omfattar endast sådana asylsökande som redan fått avslag på sin asylansökan och alltså befunnits sakna skyddsbehov, trots Sveriges generösa bedömningar i frågan. Nu räcker det att man uppgett att man var under 18 år vid ankomst och hävdar att man vill studera i Sverige. Den 1 juli i år trädde den nya lagen i kraft. Regeringen anslog i samband med lagförslaget även en budget för att täcka de kostnader som förväntades uppstå på grund av amnestin för de beräknade 9 000 mestadels afghanerna. För de sex månader som är kvar av 2018 ökade man utgiftsramarna för statens budget med knappt 692 miljoner kronor, och för tiden fram till och med 2020 beräknade man de ”extra kostnaderna” till totalt cirka 2,9 miljarder kronor. Observera att detta endast är statens kostnader som avses, medan kommunernas kostnader inte nämns i regeringens förslag. De extra anslagen till statens budget ska täcka kostnaderna för ersättningar och bostadskostnader, domstolsprövning i utlänningsmål, jämställdhet, nyanlända invandrares etablering, studiehjälp, studiemedel.

Kommunernas kostnader mörkas

Uträkningen har fått omfattande kritik för att vara en ren glädjekalkyl. Riksdagsledamoten Jan Ericson (M) påpekade något som ett flertal remissinstanser också gjort: Regeringen har inte tagit med alla kostnader när den påstått att förslaget skulle kosta 2,9 miljarder. ”I detta fall prioriterar förespråkarna för den nya lagen att satsa 2 miljarder per år, inklusive kommunernas kostnad för gymnasieplatser, på 9 000 vuxna män utan asylskäl. Det blir totalt minst 6 miljarder för tre år”, påpekade Ericson. Dubbelt så mycket som regeringens anslag alltså. Detta kan förklaras med att regeringen endast ökar statens budget, men inte redogör för kommunernas ökade kostnader. I media har dock siffran 2,9 miljarder kronor presenterats som hela kostnaden för dessa förmodat 9 000 afghanska männen. Till exempel Expressen skriver den 7 juni: ”Regeringen bedömer att kostnaden bli 2,9 miljarder kronor de kommande tre åren”. Huruvida Expressens reportrar Karolina Skoglund och Gusten Holm läst slarvigt låter vi vara osagt, men regeringen har i vart fall inte brytt sig om att rätta den felaktiga uppgiften som spridits av systemmedia. Statliga SVT formulerar sig något mer korrekt och uppger den 19 april i år: ”Enligt regeringen innebär propositionenen (sic!) ökade kostnader på sammanlagt 2,9 miljarder kronor till och med 2020”. Vilken nivå kostnaderna ökar från, det vill säga vilka kostnader för de 9 000 afghanerna som redan var medräknade i tidigare budget, uppger dock varken regeringen eller SVT. [caption id="attachment_38563" align="alignnone" width="585"] DEMONSTRERANDE AFGHANER. De afghanska männens krav på att få stanna i Sverige oavsett vad svenskarna tycker har upprört många invandringskritiker. Demonstrationerna har dock varit framgångsrika då de gett asylaktivister något att samlas kring, och vänsterjournalister något att göra det ena reportaget efter det andra om. Foto: Nya Tider[/caption]

Även staten får betala mer än 2,9 miljarder

När bland andra Skolverket och ett flertal kommuner pekade på att utgifterna för själva gymnasieplatserna saknas, bemötte regeringen det med samma undanglidningar som så många andra invändningar – i korthet, dolt i diverse snåriga formuleringar, att regeringen ska se till att kommunerna får pengar från staten för sina utgifter, oklart hur mycket, men att de egentligen inte borde behöva det eftersom regeringen redan har genomfört satsningar på utbildningsplatser. Regeringen lovar alltså att staten ska täcka upp för kommunernas kostnader, men utan att detta anslagits i de utökade kostnaderna i budgeten. Hur mycket utbildningsplatserna kommer att kosta går regeringens utredare − häpnadsväckande nog − inte in på, men den normala statliga ersättningen för en gymnasieplats är 110 800 kronor per år, och om man bara lägger dem gånger 9 000 afghaner till regeringens officiella kostnad på 2,9 miljarder, får man mycket riktigt närmare 5,4 miljarder kronor fram till och med år 2020.

Ofullständig redovisning

De totala kostnaderna för att husera 9 000 afghanska män i Sverige under de två och ett halvt åren till år 2020 är inte lätta att beräkna exakt, men är med säkerhet flerdubbelt högre än regeringens anslag om 2,9 miljarder kronor. Enbart basersättningen till kommuner är 750 kronor per dygn per ensamkommande som uppges vara 18-21 år gamla (vilket är de som förslaget omfattar), vilket blir cirka 6,2 miljarder på 2,5 år. Därtill kommer alltså gymnasiekostnader på 2,5 miljarder kronor, och redan där är kostnaderna uppe i nästan 9 miljarder kronor. Regeringen uppger inte i detalj vilka kostnader som de ökande anslagen i budgeten avser att täcka, och det är därför snårigt att reda ut vad som saknas. Framför allt bör det påtalas att de 2,9 miljarderna inte anges vara totalkostnaden för de 9 000 afghanerna, utan bara den ”extra kostnaden” jämfört med tidigare budget. Vilka utgifter som ingått i regeringens tidigare budget, till exempel om man räknat med att personer som fått avslag på sin ansökan ändå inte lämnar landet och kommer att innebära en kostnad i flera år, har Nya Tider inte lyckats få klarhet i vid pressläggning. Vi har skickat frågor till regeringskansliet men ännu inte fått svar. Att regeringen formulerar sig snårigt hindrar dock alltså inte systemmedia från att förklara sig tydligt – och uppenbart felaktigt – om att den totala kostnaden skulle vara 2,9 miljarder kronor fram till år 2020, trots att den i verkligheten blir som minst 9 miljarder kronor.

Kunde användas bättre

Invandringskritiker har pekat på det absurda i att ge uppehållstillstånd åt tusentals vuxna afghanska män, varav majoriteten ljugit om sin ålder och kastat bort sina identitetshandlingar, för att låta dem gå i gymnasiet med svenska ungdomar. Det har påpekats att ensamkommande afghaner gjort sig ökända för sexuella övergrepp mot just svenska tonårsflickor, och i flera fall även mot pojkar. Markus Wiechel (SD) påpekade i ett anförande i riksdagen: ”Det handlar om personer som till 99,4 procent är män. 78 procent av dem har fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket och 0 procent har giltiga id-handlingar. (...) [Regeringen] prioriterar dessa 9 000 framför en återupprättad välfärd och framför en återställd trygghet på våra gator och torg. Den prioriterar detta framför nödvändiga satsningar på infrastruktur, bostadsbyggande och svensk ekonomi i form av stöd till exempelvis näringslivet.” Systemmedier och borgerliga politiker har också kritiserat lagen, oftast med avseende på att den är inkonsekvent och godtyckligt ger en ”ny chans” åt dem som kom före den 25 november 2015, men inte åt dem som kommit senare.