Christine Öberg, molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap, har varit styrelseledamot i VoF i tre år och aktiv skribent på föreningens hemsida. I våras sade hon tack och adjö till föreningen. På sin blogg Gensvar tar hon upp tre grundläggande orsaker till varför skeptikerrörelsen i allmänhet och VoF i synnerhet inte är rätta miljön för verkliga skeptiker: ”Rörelsen är helt enkelt inte det jag trodde att den var, och om man värnar vetenskap och folkbildning är det inte skeptikerrörelsen man ska söka sig till.”

Något som inte Öberg tar upp men som är något många andra reagerar på är de hån som är en naturlig del av VoF:s verksamhet. Hånandet är satt i system och har fått en sorts officiell prägel genom ”utmärkelsen” Årets Förvillare.

Det har sedan länge stormat kring VoF, som trots detta fortsätter att användas av aningslösa medier och beslutsfattare som någon sorts vetenskapsauktoritet. Det mest publika debaclet var när man under Almedalsveckan 2011 skulle demonstrera att homeopatiska läkemedel var verkningslösa genom att låta astronauten Christian Fuglesang inta tio gånger rekommenderad dos av ett homeopatiskt sömnmedel. Av någon anledning, kanske en god middag, sluddrade han efter intagandet, vilket helt förtog effekten av demonstrationen.

Ingen självkritik

Öbergs viktigaste kritik går ut på att VoF saknar förmåga att tillämpa samma kritiska blick på sig själva som på andra. Anledningen till att hon en gång sökte sig till skepticismen var att hon är övertygad om att det behövs en rörelse som verkar för att främja fakta och källkritik, som folkbildar om vetenskapens metoder och resultat och som bekämpar vandringssägner och myter. [caption id="attachment_21453" align="alignleft" width="400"] Christine Öberg, molekylärbiolog och doktor i medicinsk vetenskap, har varit styrelseledamot i VoF i tre år. I våras lämnade hon föreningen. Foto: Privat[/caption] ”Det tråkiga är att samma anledningar till att jag en gång sökte mig till skeptikerrörelsen är nu anledning till att jag lämnar den”, skriver hon. Så kallade ”skeptiker” förfaller ofta till precis de argumentationsfel som de anklagar andra för, menar Öberg. I diskussioner på VoF:s diskussionsforum (forum.vof.se) är till exempel konsensusargument vanligt förekommande för att bemöta forskningsrapporter som strider mot djupt rotade VoF-föreställningar. Christine Öberg skriver: ”Viljan att vända den kritiska blicken mot sig själv och fundera över vilka förutfattade meningar man själv har och vilka felaktigheter man tror på är i stora delar av skeptikerrörelsen helt obefintlig.” Skeptiker vars föreställningar utmanas förfaller till alltmer fantasifulla bortförklaringar för att rationalisera dem. I VoF-forumet finns talrika exempel på detta, vilket även Nya Tider kunnat kontrollera. Ett skrattretande exempel är en moderator som argumenterar för att kommersiell sjöfart i Nordostpassagen är något helt nytt som blivit möjligt genom klimatförändringar, något klimathotare gärna hör. Flera av kommentarerna kunde dock peka på att sanningen är att redan Sovjetunionen bedrev en omfattande kommersiell sjöfart där.

Hån satt i system

Något som inte Öberg tar upp men som är något många andra reagerar på är de hån som är en naturlig del av VoF:s verksamhet. Hånandet är satt i system och har fått en sorts officiell prägel genom ”utmärkelsen” Årets Förvillare. ”Till årets förvillare kan den utses som i Sverige under året, frivilligt eller av grov oaktsamhet, bidragit till att skapa förvirring och oklarhet om vetenskapens metoder och resultat. Särskild vikt ska fästas vid insatser för att främja auktoritetstro och en okritisk inställning till sådant som sägs i vetenskapens namn .” Många mottagare är förstås välmeriterade för en sådan ”utmärkelse”, men den används också för att attackera personer och organisationer som har en annan syn på vetenskapliga resultat än vad VoF har, helt utan att VoF anser sig behöva bevisa att det verkligen handlar om ”förvillande”. År 2009 utsågs till exempel Annika Dahlqvist till Årets Förvillare. Hon är en välkänd förespråkare för LCHF-diet, där man undviker att äta kolhydrater och istället äter mer fett. Efter att ha prövat det själv 2004 har hon förespråkat det som ett sätt att bland annat bota diabetes typ2. Man kan rikta kritik mot henne för överdrivna förhoppningar för LCHF-dieten som ännu inte har undersökts vetenskapligt, men VoF har istället valt att förlöjliga henne utifrån vad man har läst i dagspressen att hon skall ha sagt. När hon tilldelades utmärkelsen hade hon redan fått rätt i mycket av sina påståenden genom en studie publicerad i New England Journal of Medicin år 2008 som låg till grund för att till och med svenska Livsmedelverket till slut fick gå ut med nya riktlinjer avseende kost.

Sexism inom VoF

”Inom VoF så finns det på papperet en stor medvetenhet om sexism, och man pratar gärna om vikten av fler kvinnor inom rörelsen och på ledande positioner. Men det är ändå konstant så att mäns arbete värderas högre, och även män som betett sig väldigt illa kan räkna med stöd”, skriver Christine Öberg. Hon tar inte upp några exempel, men en av de händelser hon tänker på torde vara en före detta ordförandes ofredande av minderåriga pojkar. Efter att ha onanerat i en bastu där två pojkar på tio och 13 år, befann sig, dömdes skeptikern av Solna tingsrätt den 11 maj 2012 till dagsböter för sexuellt ofredande. Till sitt försvar anförde skeptikern att han hade onanerat till följd av en kronisk inflammatorisk hudåkomma på penis, vilket styrktes av läkarintyg och hustruns vittnesmål. Tingsrättens skarpsynta ”debunking” av denna skeptiska förklaring vilar bland annat på observationen att ”Hans handlande kan inte ha samband med några hudbesvär eftersom dessa inte satt på ollonet”, enligt den evidens som framlagts för tingsrätten. Christine Öberg har i andra sammanhang påpekat att VoF tagit som vana att komma med de mest ”fantasifulla bortförklaringar”. Trots domen backades mannen upp av VoF.

Flera akademiska avhoppare

Ingemar Nordin, professor på temat Hälsa och samhälle och som varit medlem i VoF nästan sedan starten, skriver så här om varför han går ur som medlem i VoF: ”Det är tråkigt att se hur en organisation som i början hade ambitionen att hålla den skeptiska och vetenskapliga fanan högt alltmer har förfallit till att bli en klubb för naiva besserwissrar. Föreningen har blivit en vetenskapens dödgrävare snarare än en vetenskapens försvarare.” Germund Hesslow är en annan tung akademiker med två doktorsexamina som varit engagerad i VoF, men som fick nog 2011. Den direkt utlösande anledningen var liksom för så många andra VoF:s förvillarpris, som året innan tilldelats den klimathotsskeptiska organisationen Stockholmsinitiativet. De flesta kritiker har nöjt sig med att redovisa sin kritik i debattinlägg eller öppna brev till VoF, men en som sedan 2005 har studerat VoF och skeptikerrörelsen är Per Anders Forsberg, vilket 2011 resulterade i en uppsats, ”Makten över Folkvettet” som på 125 sidor analyserar VoF:s brister samt deras inverkan på politik och akademi.

Nya Tider ”granskas” av VoF

VoF har även uppmärksammat Nya Tider genom att ”faktagranska” det nummer av tidningen som delades ut på årets Bokmässa i Göteborg. Denna form av granskning utfördes av en av deras medlemmar, Amanda Duregård, som förutom att hon är en känd vänsteraktivist som deltagit i aktioner där man har släppt ut luften ur däcken på SUV:ar för deras förmenta klimatpåverkan, också är journalist. [caption id="attachment_21452" align="alignleft" width="305"] Nya tider ”granskades” av VoF vid årets Bokmässa, men motiveringar och källhänvisningar lyste med sin frånvaro. Foto: VoF[/caption] I Duregårds publicerade granskning hade man nöjt sig med att ”granska” endast förstasidan. Tidigare påståenden om ”fejk” i själva tidningen har man inte brytt sig om att motivera. Genomgående för Duregårds granskning är att inga som helst referenser för påståendena redovisas utom i ett fall. Det gäller NyT:s artikel ”Världens första skriftspråk är europeiskt” som redovisar fynd och analyser från den bulgariske arkeologen Volodja Popov, chef för historiska museet i Pleven och expert på förhistorisk arkeologi. Amanda Duregård hänvisar där till en artikel på Wikipedia. Hon hävdar att ”det råder konsensus bland forskarna på området om att det inte är ett skriftspråk”. Det är en vinklad tolkning av det odokumenterade påståendet på Wikipedia att ”När det gäller symbolerna anses dessa i allmänhet utgöra ett slags proto-skrift”. Det är också värt att notera att Nya Tider i artikeln inte tar ställning i frågan, utan redovisar de olika uppfattningar som finns med formuleringar som ”kan vara”, ”om det stämmer så” och ”allt mer tyder på”. Duregårds resonemang är därför felaktigt på flera grunder. Det finns ingen konsensus i frågan, man hittar lätt flera forskare som anser att det är ett skriftspråk, bland andra den bulgariske expert som arbetat med fynden och som Nya Tider citerar. Konsensusargument är inte giltiga, inte ens enligt den skeptiska ”vetenskapsmetoden”. Att pådyvla en motståndare en annan åsikt än han har och argumentera mot den brukar i skeptiska kretsar kal­las för halmgubbeargument, vilket är precis vad Duregård tillämpar här, då det inte är Nya Tider som påstår något, utan citerar auktoriteter i ämnet. Nya Tiders redovisning av felaktigheter i Dagens Nyheter, som utöver oss uppmärksammats av bland andra Norrans politiske redaktör, avfärdas med att konstatera att den enda ”offentliga expert” som enligt Duregård haft synpunkter på detta är docent Jan Tullberg, som avfärdas med att han är skribent i tidningen och på Avpixlat. Övriga välbelagda fel i DN:s rapportering kommenteras inte. De som följer med i nyheterna vet att en av de första att kommentera det faktum att DN:s personal inte ens kan läsa innantill var Tino Sanandaji, som på ett mycket övertygande sätt visat att DN inte förstått den aktuella OECD-rapporten och att all forskning visar att invandring i nuvarande form är olönsam, tvärtom vad DN fick det till. Sammantaget karaktäriseras VoF:s granskning av logiska argumentationsfel som konsensusargument, halmgubbar, selektivt urval av fakta, samt obelagda påståenden – precis det som VoF påstår sig kämpa emot. Nya Tider har sökt Amanda Duregård och VoF:s pressansvarige Dan Katz utan resultat. Detta är i sig anmärkningsvärt, eftersom man påstår sig vara en resurs för de som önskar hjälp med att avslöja pseudovetenskap och i en fri opinionsbildning bekämpa felaktiga föreställningar som kan avgöras vetenskapligt.

Under en månad i höstas var det ”clownhysteri” i Sverige. Det rapporterades om många incidenter med personer i clownkostym som ska ha skrämt folk. Efter ett tag ebbade det hela ut och rapporterna upphörde. En person har dock dömts för vad vi kan kalla ”clownhot”: Mohammad från Syrien. [caption id="attachment_21593" align="alignright" width="250"] Clownmasken och
kniven som Mohammad använde. Han sprang maskerad med kniven i handen mot sina offer. Foto: Polisen[/caption] Fredagen den 28 oktober 2016 var sista skoldagen innan Halloween. Mohammad hade tagit med sig en kniv till skolan och en vän till honom hade med sig en clownmask. Mohammad har berättat att han lånade clownmasken av sin kompis för att med denna och kniven som rekvisita spela in när han skrämde andra elever för att sedan lägga ut inspelningen på YouTube. Vid båda tillfällena rusade Mohammad fram och riktade kniven mot personerna som hotades. Åklagaren ansåg att en av händelserna skulle bedömas som ett grovt brott, eftersom kniven hölls nära en kvinnas hals. Tingsrätten anser det dock inte bevisat att det gick till just så. Därför döms Mohammad till 45 timmars ungdomstjänst för olaga hot och brott mot knivlagen. Han ska även betala 10 000 kronor i skadestånd till det ena brottsoffret.

Funderar på att åka hem

Mohammad kom till Sverige i januari 2015 som ”ensamkommande flyktingbarn.” I samtal med socialtjänsten säger Mohammad att han är placerad i ett familjehem och att han inte visste att det var olagligt att bära kniv i Sverige. Vad som är än mer intressant är att familjehemmet uppger att Mohammad sagt att han funderar på att åka tillbaka till sitt hemland på grund av händelsen, det vill säga brottet. Mohammad har undertecknat vad som kallas ”ungdomskontrakt”. Det innebär att han ska delta i två samtal om svensk lagstiftning ”kring kriminellt beteende”. En månad innan knivhotet var han misstänkt för ofredande och misshandel, men det ärendet lades ned. Domen kommer inte att påverka Mohammads chanser att få stanna i Sverige, eftersom han redan har permanent uppehållstillstånd.

I slutet av oktober förra året åkte Saabs styrelseordförande Marcus Wallenberg till Saudiarabien i sällskap med statsminister Stefan Löfven. Även Maria Rankka, vd för Stockholms Handelskammare, deltog. Både Wallenberg och Rankka sitter med i ett svensk-saudiskt handelsråd som nyligen bildats. Vapenexport till den religiösa diktaturen Saudiarabien har tidigare lett till stark kritik, då landet grovt bryter mot mänskliga rättigheter. Den svensk-saudiska sammanflätningen går tillbaka till åtminstone 2005, då Sverige och Saudiarabien ingick ett avtal om försvarssamarbete, där bland annat Projekt Simoom ingick, byggandet av en avancerad robot­fabrik i Saudiarabien. Både socialdemokratiska och alliansregeringar upprätthöll överenskommelsen, som var så känslig att den först klassades som en statshemlighet, och olika bulvanföretag inrättades för att dölja affären som ändå läckte till allmänheten under 2012. Det var först den påföljande skandalen som gjorde att projektet med robotfabriken lades ned och Sveriges dåvarande försvarsminister, Sten Tolgfors (M), avgick. Men vapenexporten från Sverige till Saudiarabien fortsatte. Saabs vd Håkan Buskhe säger till Nyhetsbyrån Direkt att Saudiarabien är viktigt för företaget, men att Wallenbergs besök i landet inte omedelbart hade med dess affärer att göra. Saab har framför allt sålt radar och sensorer till Mellanöstern, bland annat spaningsflygplanet Erieye, och hävdar att det finns en ökande efterfrågan på civila produkter inom flyg- och sjötrafiksidan. Mikael Jansson, ledamot i Försvarsutskottet och Exportkont­rollrådet för Sverigedemokraterna, menar att trots affärerna med Saudiarabien är Sveriges lagar hårda nog. [caption id="attachment_21600" align="alignleft" width="200"] Nöjd med svensk exportkontroll. Mikael Jansson, Sverigedemokraterna, tycker att regeringen följt intentionerna i lagstiftningen.
Foto: Riksdagen[/caption] – Sverige har världens näst strängaste exportkontroll för krigsmateriel efter Japan. Det vore ödesdigert att skärpa den ytterligare, då skulle svensk försvarsindustri riskera att hamna utanför de viktiga internationella materielsamarbetena. De flesta nya materielprojekt sker numer i form av samarbeten. Han berättar att man skiljer på krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK) samt produkter med dubbla användningsområden (PDA). USA, Storbritannien och många andra länder säljer KS till Saudiarabien, medan Sverige i dag endast säljer ÖK. – Socialdemokraterna sålde tidigare Robot 56 Bill till Saudi­arabien som är KS. Vi måste nu skicka följdleveranser till den. Svensk krigsmateriel finns ändå sällan på fel ställen, där är vi unika, menar han. NyT: Varje gång det ska pratas affärer med diktaturer och länder som är underutvecklade vad gäller mänskliga rättigheter så kommer företagsledarna dragandes med att det minsann mest är den civila marknaden som är intressant. Är det snicksnack? – De svenska försvarsindustrierna är följsamma mot politiken, de inser att det inte är någon mening att blanda sig i och bli en part i politiken. Däremot är de lyhörda. Om svensk exportkontroll skärps och blir ännu mer olik andra länders är det risk att försvarsindustrikapitalet måste lämna landet eller branschen snabbt. Sverige skulle bli stora förlorare. Kan man köpa världens bästa materielsystem i det egna landet, är det nämligen samhällsekonomiskt gratis. Det är få länder förunnat. NyT: Anser du att den feministiska regeringen hanterat vapenexportfrågorna väl under mandatperioden? JAS Gripen, olika vapensystem och Saudiarabien är ju inte de tre första faktorerna man kommer att tänka på när man hör ordet feminism. – Exportkontrollen är nog inte feministisk, det är troligen bara fantasterier det där. Såvitt jag kan bedöma har regeringen följt intentionerna i lagstiftningen. NyT: Hur viktigt tycker du att det är med svensk vapenexport? – Försvarsindustrin får inte en krona från staten för forskning, forskningen finansieras helt från försäljningen, det vill säga mest från export. Saab satsar sex miljarder kronor varje år på forskning, det är mer än KTH och Chalmers tillsammans. Utan export alltså ingen svensk försvarsindustri. NyT: Har du någon aning om hur den svenska folkopinionen ser på svensk vapenexport? – Jag tror många är stolta över att vi är världsledande på så många områden, det är fantastiskt. Nästa land att köpa JAS 39 Gripen kan kanske bli Filippinerna, då Saab i slutet av förra året öppnade ett kontor på önationen, i princip samtidigt som Sverige invigde sin nya ambassad i huvudstaden Manilla. Filippinerna har under senare tid distanserat sig från USA och kan eventuellt se Sverige som en oberoende vapenleverantör. Ett annat intressant land för svensk försvarsindustri är Indonesien. Även här höll sig Sverige framme under december och undertecknade en avsiktsförklaring som innebär en fördjupning av ländernas försvarssamarbete genom bland annat tekniköverföring och gemensam forskning och utveckling. Samförståndsavtalet undertecknades av Indonesiens försvarsminister Ryamizard Ryacudu och den svenske försvarsministern Peter Hultqvist. – Samarbetet mellan Sverige och Indonesien har etablerats långt före undertecknandet av avsiktsförklaringen, men detta är ett steg framåt för att fördjupa försvarssamarbetet mellan de två länderna, sade Hultqvist till den indonesiska nättidningen Tempo.co. I Sverige har samarbetet med världens talrikaste muslimska nation knappt uppmärksammats. Saab har tidigare erfarenhet av försäljning av vapensystem i Asien. Företaget har gjort affärer och förhandlar med myndigheterna i bland annat Thailand och Malaysia. Thailand har för övrigt köpt tolv Gripenplan och fler lär vara på gång.

Vi förklarar att vi kontrollerat åtta ledande företrädare för romer i Sverige och deras närmaste familjer med avseende på brottslighet. Rosita ifrågasätter genast vad vi menar med brottslingar. När vi förklarat vad två företrädare är dömda för frågar hon om vi även granskat svenska föreningar. När vi ger ett nekande svar övergår hon till att hävda sin oskuld.

Är du tattare? Är du en tattare? frågar Rosita ilsket.

– Får jag säga dig en sak? Jag har två olika organisationer och jag är inte kriminell, och jag har alla mina papper och jag är en frälst kvinna och jag har ingen [ohörbart] med några kriminella eller så. När vi påpekar att alla hennes barn är dömda för bland annat stöld och rån hävdar Rosita att Nadja bara varit misstänkt men inte dömts. NyT: Men jag har domarna framför mig. Faktum är att alla dina barn dömts för brott bara under de senaste fem åren. – Och vad har du med det att göra? Vad har du för intresse av detta? snäser Rosita. NyT: Mitt intresse är att företrädare för romer ofta talar om att det bara är fördomar att romer stjäl, till exempel, och… – Jag är verksamhetschef och jag har ett fläckfritt förflutet. Jag har aldrig gjort något brott. Sedan om det är någon i familjen som varit misstänkt eller så, det kan du kolla i spegeln, att du har inga släktingar som gjort brott. NyT: Här handlar det om företrädare som ofta är ute i media och säger att det är fördomar att zigenare stjäl eller bär kniv eller så, och då är det ganska intressant att… – Du, goodbye. Du är en riktig idiot, vet du det? Du har inget begrepp om någonting. Jag ger dig råd: kolla först din egen släkt, vilka förflutna har de, och sedan kom och ringa till oss. NyT: Min släkt är inte intressant i sammanhanget, det är inte jag som... – Är du tattare? Är du en tattare? frågar Rosita ilsket. NyT: Nej, det är inte jag som… – Vet du en sak, jag kommer anmäla dig! Det företag som du sitter och håller på med. Du ringer mig och du förtalar min familj, idioter! Hej då! Rosita slänger på luren.

”Vi missbrukar, vi är tjuvar och bedragare. Vi slåss, bär kniv, vi arbetar inte. Och vi romska kvinnor stoppar förstås in varor i våra enorma klänningar. Nej, så är det självklart inte. Men det är vanligt förekommande fördomar om romer som alla känner till.” Så skrev den romska aktivisten Rosita Grönfors i Expressen den 17 oktober 2008. Ganska exakt ett år senare gick fyra romer in på en bensinstation någonstans i Göteborgstrakten. En av dem var Rositas dotter Nadja, då 27 år gammal. I sällskapet fanns också hennes halvsyster Sorella, 30, systerns pojkvän Leif Lindeman, 26, och en hittills oidentifierad man. Medan Nadja och den oidentifierade romen uppehöll butiksägaren, lade Sorella och Leif beslag på 56 cigarettlimpor ur ett olåst säkerhetsskåp. När de skulle ta sig därifrån märkte dock butiksägaren att ”kvinnans kjol blivit väldigt yvig”, och sprang efter sällskapet som rusade ut till en bil. Några cigarettlimpor ramlade ur kjolen, men de fyra romerna lyckades ta sig därifrån. Först fyra år senare dömdes tre av dem i Göteborgs tingsrätt.

De absolut vanligaste brotten var stöld och snatteri – återigen ”typiska” brott som det enligt företrädarna bara är fördomar att romer begår. Sex av åtta företrädare har familjemedlemmar som dömts för stöld och/eller snatteri.

Rosita Grönfors har ytterligare två barn. Samtliga är brottsdömda under de senaste fem åren. Hennes dotter Sari är dömd för stöld, försök till stöld, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen. Sonen Tino är dömd för bland annat rattfylleri, ringa narkotikabrott och brott mot knivlagen. Före det har han även dömts för rån. Onekligen klingar Rosita Grönfors ord om att romer ”självklart inte” missbrukar, stjäl eller bär kniv en aning ihåliga med fakta på bordet. Men inga svenska medier har hittills granskat hur väl de påstådda fördomarna stämmer in på romernas egna företrädare och deras närmaste familjer. Nya Tider kan i denna unika granskning avslöja att ”fördomarna” är helt och hållet verklighetsbaserade, åtminstone om man ska döma romerna efter dem som för deras talan.

Ledande etnisk aktivist

Rosita Grönfors är inte vem som helst. Inte bara är hon ordförande i ”Riksförbundet Internationella romska och resande Kvinnocenter”. Hon satt också med i referensgruppen för regeringens vitbok om övergrepp mot romer i Sverige, som utkom 2014, och var en av rådgivarna för Kommittén mot antiziganism, som regeringen tillsatte 2015. Kommittén överlämnade sitt slutbetänkande i juni 2016 med den talande titeln Kraftsamling mot antiziganism. [caption id="attachment_21570" align="alignleft" width="250"] ”DE OSYnliga” var en artikelserie av Peter Kadhammar i Aftonbladet 2010 som berättade om hur synd det är om romerna. Bland annat Rosita Grönfors (bilden) som nekades att hämta kaffe i en automat på ett hotell, och romer som bevakades av butikspersonal på grund av uppfattningen att romer stjäl. Skärmavbild Aftonbladet[/caption] När romer utsätts för påstådda fördomar är det ofta just Rosita Grönfors som medierna ringer upp för att få en kommentar. Hon fick uttala sig om ”romregistret” 2013 och läxade upp Stefan Löfven för att han sagt ordet ”zigenare” i radion 2014. Några år tidigare, 2010, fick hon utgjuta sig i Aftonbladet om hur hon diskriminerats av ett hotell som sagt till henne att kaffeautomaten bara var för hotellets gäster. Hotellet hade haft problem med romer som snodde kaffe tidigare, sade de, och personalen hade inte förstått att hon faktiskt var gäst vid en konferens – en förklaring som avfärdades av både Rosita och Aftonbladet. Grönfors är inte själv dömd för brott, men i augusti 2015 dömdes hon i en tredskodom att återbetala närmare 300 000 kronor till Försäkringskassan för felaktigt utbetald sjukförsäkring då hon arbetat heltid och samtidigt fått sjukpenning. Det framgår inte i domen huruvida hon fortfarande kan åtalas för bidragsbrott, eller om man av någon anledning underlåter att göra detta.

Hövding dömd för häleri

Två av de åtta romska företrädare vi granskat är själva dömda för grova brott. En av dem är Stefan Palison, ordförande i Romernas Riksförbund, före detta Nordiska Zigenarrådet. Stefan Palison är ovanlig på så sätt att han faktiskt – åtminstone vid ett tillfälle – har pekat på problem inom den romska folkgruppen utan att i samma andetag skylla dem på fördomar och diskriminering. Det var år 2005, då Palison och nio andra hövdingar samlades i Malmö för att, om man får tro Expressen och Palison själv, ”starta krig mot knarkhandeln i sina egna led”. Detta var kort efter att en romsk ungdom avlidit av en överdos, varefter det utbrutit skottlossning och slagsmål vid en ceremoni i Lund. [caption id="attachment_21565" align="alignleft" width="400"] Stefan Palison (med megafonen) är ordförande för Romernas Riksförbund. ”Jag blir rädd, skrämd och kränkt”, sade Palison i samband med det så kallade ”romregistret”. 2012 dömdes han för häleri och narkotikabrott. Hustrun och tre döttrar är dömda för bland annat snatteri och butiksstölder. Nya Tiders granskning visar att det åtminstone vad gäller romernas företrädare ofta finns fog för att registrera hela familjer, helt enkelt på grund av att en stor del av familjen är kriminell. Foto: Okänd[/caption] – Vi måste rädda våra ungdomar från att dö ut, sade Stefan Palison till Expressen. Han hävdade också att man ville samarbeta med myndigheterna och anmäla alla misstankar om narkotikabrott – något som i så fall hade varit ett trendbrott då romer annars sällan vill samarbeta med polisen. För ovanlighets skull fick också en polis berätta en obekväm sanning utan att vare sig censureras eller anklagas för att ”spä på fördomar”: – Romerna är en av de största grupperna som langar och säljer amfetamin och heroin. Det skapar också starka motsättningar mellan olika klaner och släkter, sade kriminalinspektör Sven Pettersson, som arbetade heltid med att stävja brottsligheten bland romerna. Hur det än var med Stefan Palisons goda vilja gentemot det svenska samhället år 2005, blev det tunnare med uppföljningen. I november 2012 dömdes Stefan Palison för häleri och narkotikabrott vid Hässleholms tingsrätt. Av hans åtta barn har tre utvandrat, ett avlidit, och av de återstående fyra har tre dömts för brott under de senaste fem åren. De tre är alla döttrar och har dömts för snatteri och butiksstölder. Även en sonson som bor på samma adress är dömd för stöld och försök till stöld. Hustrun Vilma är dömd för stöld och snatteri. Av de sex myndiga personer med namnet Palison som är bosatta i Sverige, är fem dömda för brott under den senaste femårsperioden. Vad gäller att inte ständigt skylla på svenskar för romers problem, visade sig även det vara övergående. – Vi romer är inte terrorister. Vi placerar inte ut bomber. Polisen ska inte behöva registrera oss som de gör. Det ska inte vara som under Nazityskland. Det är svårt att tänka att vi lever i ett demokratiskt land när vi blir förföljda och registrerade. Jag blir rädd, skrämd och kränkt, sade Stefan Palison till Expressen 2013 i samband med det så kallade ”romregistret”. Frågan om det kanske är naturligt att hela familjer hamnar i ett spaningsregister när hela familjer är kriminella, ställdes inte av Expressen eller några andra systemmedier.

Stölder mot handikappade åldringar

Den andre av de företrädare som själva dömts för grov brottslighet är Leon Ciurion, ordförande för Romernas Nationella Presidium i Sverige, en förening som fått pengar från Kulturrådet och fortfarande står med som en av de rikstäckande romska föreningarna på Immigrantinstitutets hemsida. [caption id="attachment_21567" align="alignnone" width="500"] Leon Ciurion är ordförande för Romernas Nationella Presidium i Sverige, en förening som fått pengar från Kulturrådet. 2015 dömdes han till 2,5 års fängelse för en stöldturné där han och två kvinnliga kumpaner uteslutande gav sig på äldre, handikappade kvinnor. Trion hade redan tidigare dömts för stölder i flera andra länder. Foto: Polisen[/caption] Ciurion har inte varit så framträdande i massmedia i sitt arbete för romerna, men bland annat varit med och utbildat kvinnojourer i den romska kulturen. [caption id="attachment_21568" align="alignleft" width="400"] 88-åriga Astrid blir bestulen. Ciurions liga gav sig uteslutande på äldre värnlösa kvinnor. Foto: Polisen[/caption] År 2015 gav Leon Ciurion vatten på kvarnen åt den antiziganska fördomen att romer begår den stora majoriteten av åldringsbrotten i Sverige. Han dömdes då till 2,5 års fängelse för en stöldturné där han och två kvinnliga kumpaner uteslutande gav sig på äldre, handikappade kvinnor. Trion hade redan tidigare dömts för stölder i Tyskland 2012. Leon Ciurion och en av kvinnorna hade även åkt fast i Wales året dessförinnan. Ciurion har två döttrar som inte är dömda under de senaste fem åren, samt en son som är dömd för flera grova trafikbrott samt förfalskande av urkund (falskt körkort). Barnens mamma har två gånger dömts för snatteri.

Soraya Post, EU-parlamentarikern

Soraya Post är en av de aktivister som oftast och högljuddast talar om romers utsatthet. Den dramatiska rubriken i en artikel i tidskriften Folkhögskolan år 2014 sammanfattar hennes syn på det svenska samhället: ”Jag föddes fördömd och som en andra klassens människa”. – Fördomarna och föraktet mot romer är ingrott i den svenska folksjälen. Alla vet vad en rom är; att romer ljuger, stjäl och är smutsiga, sade Soraya Post vid ett seminarium 2008, enligt Amnesty Press. I motsats till svenskars ingrodda fördomar och förakt mot romer, hyser romerna enligt Soraya bara en viss misstänksamhet mot svenskar, som dessutom är ”tyvärr alltför välgrundad både historiskt och i dagens samhälle”. Trots svenskarnas rasism visade det sig lyckosamt för Soraya att satsa helhjärtat på skattefinansierad romsk aktivism. År 2003 var hon med och bildade International Roma Women Network, som hon är ordförande för. Hon är även vice ordförande i European Roma Traveller Forum, en fristående organisation som samarbetar med Europarådet. Soraya fick anställning på Västra Götalandsregionens rättighetskommitté och tog år 2007 initiativ till Agnesbergs folkhögskola, en skola specifikt inriktad mot den romska gruppen. (Som parentes sagt, har skolans korta historia kantats av anklagelser om fusk med studiemedel, och rektorns son har dömts för rån.) Sedan dess har Soraya suttit med i styrelsen för Sveriges Radio och Delegationen för romska frågor inom regeringskansliet, innan hon blev Feministiskt initiativs förstanamn i valet till Europaparlamentet och invald i EU-parlamentet 2014. Året därpå taxerade hon en inkomst på 915 500 kronor. Inte dåligt för en kvinna som hoppade av gymnasiet, kan man tycka. Soraya Post har under hela sin karriär förmedlat samma budskap: alla negativa uppfattningar om romer beror på fördomar och rasism. En artikel i Expressen år 2007 berättar om hur hon inför en skolklass skojar om att romer stjäl saker under sina kjolar. ”Klassen skrattar högt”, berättar Expressen. Åtta år senare förklarar hon i Skånska Dagbladet: ”De utbredda fördomarna märks i många sammanhang, till exempel i affärer, restauranger och kaféer, där väktare kontrollerar romer och ibland avvisar dem.” Soraya Post är inte själv dömd för brott under de senaste åren. Det är däremot hennes sambo Lars Silver – fortfarande skriven på hennes adress trots att förhållandet tycks ha tagit slut. Han dömdes år 2015 för misshandel av en annan kvinna som han hade ett förhållande med. Soraya Posts son Valentio Eriksson dömdes för misshandel av samma kvinna. Och hennes dotter Thereza är dömd för stöld och snatteri. Thereza följer i sin mammas fotspår, är ”romaktivist sedan ungdomen”, arbetar på Agnesbergs folkhögskola och sitter med i diverse arbetsgrupper avsedda att motverka diskriminering och fördomar. ”Många fördomar lever kvar, diskrimineringen gentemot oss är fortfarande otroligt stark”, förklarar stölddömda Thereza i boken Vi är romer som kom ut 2014.

De mindre belastade

Av samtliga romska företrädare vi granskat är Malmöbon Sonny Jenfjord, 77, ordförande för Föreningen Resandefolkets Riksorganisation, den ende som saknar familjemedlemmar som dömts för brott under de senaste åren. Ordförande för Riksförbundet Romer i Europa är Stefano Kuzhicov, 55. Precis som andra romska aktivister vill han bekämpa fördomar och diskriminering. – Som rom blir man dömd på förhand, sade Stefano Kuzhicov till SVT i en intervju år 2012. Kuzhicovs familj är den näst minst brottsbelastade av dem vi granskat. ”Bara” en av sönerna i en sexhövdad syskonskara är dömd för snatteri. Organisationen Unga Romer har varit mycket på tapeten i media under de senaste åren. Ordföranden heter Emir Selimi och kom till Sverige från Serbien som åttaåring i början av 1990-talet. På senare år har Emir Selimi gjort framgångsrik karriär på sin etniska aktivism. År 2014 fick han Raoul Wallenbergpriset för sitt arbete med att ”ge romska barn och ungdomar en tydligare röst”. Han håller gripande föreläsningar om romers utsatthet. Han har engagerat sig i kampen för att rensa svenskan från ord som zigenarwurst och Zigenarbacken. Han är helt övertygad om att allt negativt folk tror om romer enbart är fördomar och okunskap. ”Testa säg att du är rom någon gång och se hur människor kan ändra attityd mot dig och bli fördomsfulla, näst intill onda”, skrev han i oktober 2015. Selimi är inte dömd för några brott under de senaste fem åren, och han har inga myndiga barn. Däremot är det ena av hans två syskon i Sverige, en 36-årig syster, dömd för stöld då hon, tydligen ovetandes om att det bara är fördomar att romer stjäl, tillförskansade sig två dyra jackor i en butik 2014. Slutligen granskar vi Romska Ungdomsförbundets ordförande Erland Kaldaras, 38. Även han har varit ute i medierna en del och beklagat sig över alla fördomar om romer och hur de diskrimineras av samhället. – Bristen på kunskap om romernas historia är stor och många förknippar ofta romer med tiggare och snattare och så är det verkligen inte. Det finns för mycket fördomar om romer och det måste vi förändra, sade Kaldaras i en artikel i Bohusläningen 2015. Erland Kaldaras är ostraffad under de senaste fem åren och har inga myndiga barn. Hans sambo Floryda Lakatosz – även hon romsk aktivist – dömdes däremot för misshandel år 2012, och den ena av hans två bröder dömdes för grovt rattfylleri och olovlig körning år 2015.

Sammanfattning

Nya Tider har granskat åtta företrädare för romers intressen i Sverige. Så gott som samtliga har i olika sammanhang uttryckt att föreställningen att romer stjäl och begår andra brott bara är fördomar. Av dessa åtta företrädare är två själva dömda för grova brott av ett slag som i folkmun räknas som ”typiska zigenarbrott” – häleri och narkotikabrott respektive ett flertal åldringsrån. Ytterligare en har blivit återbetalningsskyldig för vad som måste kallas bidragsbrott, även om hon inte formellt är brottsdömd (ännu). Även det ett ”arketypiskt” brott för nämnda folkgrupp. Med familjemedlemmar inkluderade har vi kontrollerat 42 personer – vilket råkar vara exakt så många ”Karlssons” eller ”Bengtssons” som man i genomsnitt måste granska för att hitta en (1) förekomst på arkivet Lexbase. Istället fick vi träff på 22 av de granskade romerna, varav 19 är dömda för brott. De absolut vanligaste brotten var stöld och snatteri – återigen ”typiska” brott som det enligt företrädarna bara är fördomar att romer begår, åtminstone i någon anmärkningsvärd grad. Sex av åtta företrädare har familjemedlemmar som dömts för stöld och/eller snatteri. Nya Tider har sökt samtliga de romska företrädare som granskats, i de flesta fall utan resultat.

Företrädarnas efternamn: en jämförelse

Samtliga typiska ”Svensson-namn” har en förekomst i arkivet Lexbase på mellan 2,4 och 2,7 procent av totalantalet, och detsamma gäller ett mer ovanligt ”äktsvenskt” namn som Hellsten (2,5 procent), vilket tyder på att siffran är typisk för etniska svenskar. (Total­antalet har vi tagit från Upplysning.se för att spara tid. Det är inte exakt men duger för jämförelser då samma villkor gäller för alla.) Släkter med typiskt romska efternamn kan konstateras ha en enormt mycket högre brottslighet. Personer med efternamn som Taikon, Grönfors, Ciurion och Kaldaras, som bärs av framstående romska talespersoner, har en förekomst på mellan 37 och 50 procent – 15-20 gånger större än ”Svenssons”. Namnen Post och Selimi är betydligt mindre förekommande med 4 respektive 8,3 procent, men vi är osäkra på om dessa namn är typiskt romska eller även bärs av väsentliga antal icke-romer. Efternamnet Palison bärs av sex personer i Sverige – och lika många förekommer på Lexbase, en förekomst på 100 procent. Efter att ha granskat närmare kunde vi dock konstatera att en (1) av de sex Palisons i Sverige faktiskt är ostraffad – en av träffarna gällde istället en Palison bosatt i Norge.

Svenska namn	Totalt antal	i Lexbase	Procent
Karlsson	192 937	4 541	2,4%
Bengtsson	29 793	728	2,4%
Hellsten	1 262	31	2,5%
Svensson	87 798	2 243	2,6%
Johansson	217 348	5 911	2,7%
Andersson	217 662	5 803	2,7%
Eriksson	128 457	3 480	2,7%

Romska namn	Totalt antal	i Lexbase	Procent
Post	346	14	4,0%
Selimi	156	13	8,3%
Jenfjord	9	3	33,0%
Taikon	97	36	37,1%
Grönfors	178	76	42,7%
Kuzhicov	27	12	44,0%
Kaldaras	22	10	45,5%
Ciurion	6	3	50,0%
Palison	6	6	100,0%

  Tillägg: I pappersutgåvan av Nya Tider (v.1-2, 2017) lovade vi att publicera målnumren för de domar som berörs i artikeln i nätutgåvan av artikeln. Dessa följer här nedan, efter en viss försening till följd av hög arbetsbelastning. Domarna kan beställas från respektive domstol (oftast kostnadsfritt) via telefonsamtal eller mejl för den som vill bekräfta uppgifterna. Personernas släktskap med romska företrädare framgår i vissa fall i domarna, annars kan de bekräftas via  telefonsamtal eller mejl till Skatteverket. För andra frågor, kontakta artikelförfattaren. Vi har även lagt till en siffra som råkat tappas bort i papperstidningen, så att antalet Bengtssons i Sverige anges korrekt till 29 793 (då artikeln skrevs) istället för 9 793. Vi beklagar missen. B 3075-14 Norrköpings tingsrätt B 9971-14 Södertörns tingsrätt B 392-15 Göta hovrätt B 2161-16 Södertörns tingsrätt B 7783-13 Södertörns tingsrätt B 16697-13 Södertörns tingsrätt B 5687-14 Örebro tingsrätt B 16642-15 Södertörns tingsrätt B 1510-16 Södertörns tingsrätt T 1414-15 Attunda tingsrätt B 5943-10 Göteborgs tingsrätt B 822-16 Solna tingsrätt B 10951-10 Stockholms tingsrätt B 8776-10 Stockholms tingsrätt B 11217-12 Södertörns tingsrätt B 440-13 Attunda tingsrätt B 4858-14 Solna tingsrätt B 8083-13 Attunda tingsrätt B 7876-12 Malmö tingsrätt B 11292-14 Malmö tingsrätt B 1050-15 Hovrätten över Skåne och Blekinge Strafföreläggande 2011-12-21, Åklagarkammaren i Helsingborg B 664-12 Hässleholms tingsrätt B 2131-14 Kristianstads tingsrätt B 2511-13 Hovrätten över Skåne och Blekinge Strafföreläggande 2013-04-09, Åklagarkammaren i Norrköping B 360-15 Ystads tingsrätt B 2563-11 Borås tingsrätt B 369-15 Malmö tingsrätt B 12436-12 Malmö tingsrätt Strafföreläggande 2016-01-11, Södra Skånes åklagarkammare B 2792-16 Lunds tingsrätt B 5923-14 Göteborgs tingsrätt B 5341-14 Hovrätten för västra Sverige B 3404-14 Malmö tingsrätt B 12236-13 Göteborgs tingsrätt B 1191-15 Hovrätten för västra Sverige B 12228-14 Göteborgs tingsrätt B 651-14 Norrköpings tingsrätt

– Alla franska banker har vägrat att bevilja lån till min valkampanj, berättade Marine Le Pen när hon den 3 januari grillades i den franska TV-kanalen BFM av Jean-Jacques Bourdin, Frankrikes mest kände och erfarne journalist. – Jag bekämpas genom banker, tillade hon.

Marine Le Pen ligger bra till i opinionsmätningarna och har under december och januari rankats som nummer två med 22-26 procents väljarstöd i den första valomgången.

Frågan om partiets finansiering har varit känslig och har diskuterats flitigt under hösten. Den 23 december utfrågades en av partiets fem viceordföranden, Louis Aliot, av samme Bourdin i direktsändning. Denne beskrev den absurda situationen där bankhusen lägger sig i landets politik genom att bojkotta företrädare som har stöd av en stor del av befolkningen, och kontrade att exempelvis Hillary Clintons valkampanj i USA finansierats genom stora ekonomiska bidrag från Saudiarabien och Kuwait. Då samtalet ägde rum endast några dagar efter terrorattacken i Berlin passade Louis Aliot på att leverera skarp kritik mot Angela Merkel och den av henne förda migrationspolitiken. Han försäkrade att om partiledaren Marine Le Pen blir vald till president, kommer Frankrike att snarast inleda förhandlingar med Europeiska Unionen om att motverka den oreglerade migrationen. Marine Le Pen ligger bra till i opinionsmätningarna och har under december och januari rankats som nummer två med 22-26 procents väljarstöd i den första valomgången. Ledningen innehas av François Fillon från högerpartiet UMP med 23-28 procent, som valts ut för att han uppfattas som konservativ och därför kan vinna över en del av Marines väljare. En presidentvalskampanj kräver omfattande resurser, och i egenskap av nykomling som står utanför etablissemanget har Marine haft svårt att få ihop tillräckliga medel. Hon har bland annat fått låna sex miljoner euro av sin far och partiets grundare Jean-Marie Le Pen. Detta har tolkats som att de kyliga relationerna mellan far och dotter tinat. I augusti 2015 hade Marine fått Jean-Marie utesluten ur partiet, något han överklagade till domstol, som i mitten av december 2016 dömde att han visserligen inte fick tillbaka medlemskapet, men väl sin status som hedersordförande med rätt att närvara på alla partiets möten. I intervjun i januari hävdade dock Marine återigen att fadern borde fråntas denna position. Marine Le Pen har som sitt slagord uttrycket ”i folkets namn”, den gamla romerska devisen, som ska påminna om att hennes idéer försvaras av många i befolkningen och även utanför Frankrike. Hennes hjärtefråga i valet är EU:s havererade migrationspolitik, där hon pekar på länder utanför Schengen: Norge, Schweiz och Luxemburg, som lyckligt lottade. Hennes modell är en bilateral diplomati, där länderna förhandlar direkt och sinsemellan. Målet är att återställa ”la gloire de France” – Frankrikes heder. Det påminner starkt om Donald Trumps valslogan att ”göra Amerika stort igen”. Inrikespolitiskt vill Marine återinföra den nationella valutan Francen och minska byråkratin genom att minska antalet representanter i Nationalförsamlingen och upphäva regionindelningen. Vad gäller landets försvar anser hon att de franska trupperna ska stå under fransk ledning och inte vara underställda Nato. Utrikespolitiskt anser Marine Le Pen att det i Krimfrågan inte handlar om en olaglig annektering – Krim tillhör Ryssland både historiskt och som ett resultat av folkomröstningen. Förutom anti-etablissemangskandidaten Marine Le Pen och högerns François Fillon har den förre finansministern Emmanuel Macron med sin rörelse En marche en stark tredjeposition i opinionsmätningarna. Han är en mycket karismatisk talare med hög popularitet. Socialistpartiet har ställt upp med förre premiärministern Manuel Valls, som för nuvarande ligger fyra. Media kallar honom för le bulldozer för hans mycket aggressiva valtaktik.

I april förra året inträffade en olycka på E6:an utanför Munkedal. En lastbil som färdades i södergående riktning hade kört in i vägräcket på höger sida av påfarten. Räddningstjänsten kal­lades till platsen med bland annat två brandbilar, ambulans samt en bärgningsbil. Den nu omkomne brandmannen Krister var en av dem på plats. På grund av avspärrningar uppstod köbildning och Krister visade bilisterna att de fick köra i det vänstra körfältet. Trafiken släpptes på och rullade i sakta hastighet förbi olycksplatsen. Alla körde sakta utom Svein Tömmerås, 70, som passerade bilkön i det högra, avstängda körfältet i hög hastighet. Tömmerås körde först in i den främre delen av den först uppställda brandbilen, sedan in i sidan på en personbil, därefter körde han på brandmannen Krister som befann sig mellan de båda uppställda brandbilarna. Brandmannen träffades bakifrån och flög högt upp i luften.

Tingsrätten skriver att det är uppenbart att Svein Tömmerås kört in i olycksområdet i en för hög hastighet och därefter inte kunnat kontrollera situationen.

Tömmerås fordon kolliderade därefter med den andra uppställda brandbilen och därefter även med en lastbil med släp. Bilen som Tömmerås körde stannade cirka 75 meter från det fordon han sist kolliderade med. Till följd av påkörningen ådrog sig Krister Karlsson så allvarliga skador att han avled. Hastigheten på Tömmerås bil uppskattades av vittnen till minst 70-80 km/h. En bärgare var första person som gick fram till Tömmerås bil efter att den stannat. Han noterade då att femmans växel låg i. Tömmerås hävdar att anledningen till att han körde ihjäl brandmannen var att bromsarna i hans bil helt plötsligt slutade fungera. Den tekniska undersökningen av hans bil visade dock inte på några problem med bilens bromssystem. Tingsrätten skriver att det är uppenbart att Svein Tömmerås kört in i olycksområdet i en för hög hastighet och därefter inte kunnat kontrollera situationen. Varför Tömmerås inte lyckats bromsa ned farten när han väl var på väg in i olycksområdet är okänt, men en sannolik förklaring är, som Tömmerås själv antytt, att han drabbats av stress och dödsångest vilket satt ned hans förmåga att handla riktigt och rationellt. Tingsrätten dömer Tömmerås för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik. Straffet motiveras på följande sätt: ”då varken brottens straffvärde eller art förhindrar detta ska påföljden bestämmas till villkorlig dom i förening med dagsböter.” Böterna landar på 11 200 kronor, han ska utöver detta till staten återbetala 25 900 kronor för advokatkostnader. I februari avled en 40-årig styrkeledare vid Märstas brandstation i norra Stockholm, även han efter att ha blivit påkörd av en personbil invid en trafik­olycka. Brandmannen deltog i insatsen vid olycksplatsen vid Rosersberg i Sigtuna kommun, där en bil hade åkt ned i diket. Polisen inledde en utredning mot den 28-årige bilisten, som misstänktes för grov vårdslöshet i trafik och vållande till annans död. Efter flera månaders utredning, där man även genomfört en rekonstruktion på platsen och hört ett stort antal vittnen, valde åklagaren att lägga ned fallet. Det gick inte att bevisa att något brott begåtts, då bilisten hade hållit tillåten hastighet och fick sladd i det hala väglaget. Enligt brandkåren hade insatsen följt gällande regler och rutiner. Brandmannen försökte springa undan, men halkade och blev påkörd. Han lämnar en fru och tre barn efter sig.

35-årige Sidas Kazlauskas från Litauen dömdes i slutet av året för att ha gjort intrång på ett militärområde utanför Bålsta norr om Stockholm. Mannen greps i början av december och häktades senare. Han dömdes till 4 000 kronor i dagsböter för brott mot skyddslagen och försattes på fri fot efter att ha varit frihetsberövad i tretton dagar. Han hade ingen bra förklaring till vad han gjorde på ett militärområde.

Sidas uppger även att han arbetar som väktare i olika butiker.

Litauern Sidas Kazlauskas förekommer sedan tidigare under tre avsnitt i belastningsregistret, alla under 2016. I maj dömdes han till en månads fängelse för att med en kumpan ha stulit varor till ett värde av 2 690 kronor på varuhuset City Gross i Kalmar. I november dömdes han till dagsböter för olaga intrång på företaget Siemens kontor i Upplands Väsby och våldsamt motstånd i samband med att väktare grep honom. I polisförhör berättar Sidas att han bor utomhus, på stationer och parkeringar. Sidas uppger även att han arbetar som väktare i olika butiker och han ser till att folk inte tar saker från butikerna. Sidas påstod att han jobbat på Siemens i elva år. Trots detta kände ingen i personalen igen honom. Hans namn fanns inte heller i deras register, han har aldrig varit anställd hos Siemens. Förhörsledaren ifrågasätter Sidas historia, men denne menar att personalen på Siemens är ny och att det är därför som de inte minns honom. Förhörsledaren frågar om Sidas lider av någon psykisk sjukdom. Sidas svarar då: ”Nej, inte än.” Under rättegången ändrade Sidas sin historia: han kom till Siemens kontor för att få några dokument, såsom pass och id-kort, utfärdade. Han trodde nämligen att det var riksdagens lokaler. Han hade varit i byggnaden tidigare, för flera år sedan, och kände igen den kvinnliga väktaren från riksdagen. Väktaren sade åt Sidas att gå därifrån men han var säker på att något, kanske ett jobb eller liknande, fanns bakom spärren. Så han gick över spärrlinjen, men blev då stoppad av den kvinnliga väktaren som tillsammans med några andra personer drog med honom ut på gatan. Väl därute lade de honom på marken och inväntade polis. Väktaren berättade i polisförhör: ”Mannen var så benägen att ta sig ur deras grepp att flera fick komma och hjälpa till att hålla ner mannen tills polis kom till platsen.”

"Vi reda för landet den närande saft Vi föda det – brödet är vårt Av oss har det hälsa, av oss har det kraft, och blöder det – blodet är vårt" Så skaldade Erik Gustaf Geijer en gång för länge sedan. Myc­ket sådd har skördats sedan dess och bondelivet har förändrats, automatiserats och blivit större. På gott och ont. Det är svårt att få ekonomin att gå runt som bonde, berättar Per Andersson som driver en mjölkgård i Södermanland som varit i familjens ägo i generationer. Den nystartade ekonomiska föreningen Glada Bonden har tagit fram kalkyler som visar att det behövs minst 4,30 kronor per kilo mjölk för långsiktig lönsamhet. – På den mjölkprisnivån har vi inte varit någonsin och Arla ligger mer än en krona lägre just nu, när man trott att priset börjat peaka, säger Per lite bittert. Hur sätts då mjölkpriset på Arla? Det är många som ifrågasätter hur rimligt det är att världsmarknadspriser på mjölkpulver får så stor genomslagskraft i det svenska avräkningspriset. – Arla betalar numera alla sina cirka 13 500 mjölkbönder i sju länder samma pris. Mjölkpriset ska bero på hur alla Arlas marknader fungerar, inte enbart en hemmamarknad som Sveriges. Länder som Danmark och Nederländerna, som exporterar stor del av sin mjölk, blir väldigt beroende av världsmarknadspriset, medan Sverige skulle klara sig bättre när världsmarknaden går dåligt. Denna prissättning är inte rättvis och har varit dålig för de svenska mjölkbönderna eftersom vi haft långa perioder av lågt mjölkpulverpris och vi får då ta del av den kaka som finns att dela på, berättar Per. Anders Forsberg från Västergötland, som gått från mjölkproduktion till köttproduktion, har inte lika negativ syn på sin egen verksamhets lönsamhet. – Den är bra eftersom det råder en god efterfrågan på svenskt nötkött. Företaget står egentligen på tre ben, kött, skog och B&B. Men det ska sägas att det är ett ständigt arbete för att få ihop det, säger han. Sedan 2010 bedriver han på en relativt nyinköpt gård skogsbruk och köttproduktion med rasen Hereford samt förestår ett så kallat Bed & Breakfast tillsammans med sin fru. [caption id="attachment_21724" align="alignleft" width="310"] Anders Forsberg är riksdagsledamot för SD, men finner ro i att gå med motorsåg ute i skogarna.
Foto: Nya Tider[/caption] EU-medlemskapet har i mångt och mycket betytt att svenskt jordbruk och svensk landsbygd blivit stödberoende. Per berättar att en bonde knappast klarar sig utan direkt-, miljö-, kompensations- eller investeringsstöden. – Innan EU-inträdet 1995 hade Sverige överproduktion av både mjölk och kött, inga stöd alls och bättre avräkningspriser än i dag. Svårt att då förstå varför EU varit så bra för oss när det skapats stödberoende jordbruk, marken har kapitaliserats och produktionsjordbruket har fått stå tillbaka, berättar han. Syftet med många av stöden är bland annat att säkerställa att det finns jordbruksprodukter och att lantbrukarna ska kunna producera dem till rimliga priser. En konsekvens är dock kapitalisering, som bland annat innebär att markägare har höjt arrendena för att få komma åt en del av stödpengarna. – Svenska bönder vill helst producera och få fullt betalt för produkter och tjänster de levererar och inte vara beroende av olika ersättningar eller stöd. Men det är viktigt att poängtera att i vissa områden av Sverige skulle jordbruket i dess nuvarande form troligtvis upphöra, åkrar och betesmarker växa igen och gårdarna skulle förfalla utan stöd från samhället, säger Anders. Per Anderssons gård Äspetorp levererar 2,4 miljoner liter mjölk om året. Men förra vec­kan bytte de från Arla Foods till Grådö mejeri. – Vi tror inte längre på Arla Foods affärsidé, att bli större i fler och fler länder. Eller att alla bönder ska ha samma mjölkpris. Det har inte visat sig vara den bästa strategin för de svenska mjölkbönderna, möjligen för Arla och tjänstemännen där. Kunderna i Sverige vill också ha svenskproducerad mjölk och Grådö är ett helsvenskt, litet mejeri som är expansivt och har närkontakt mellan ledning och bönder, säger Per. [caption id="attachment_21723" align="alignnone" width="500"] Per Andersson är född och uppvuxen på gården Äspetorp i Stjärnhov utanför Gnesta i Sörmland och har varit med i jordbruket sedan barnsben. I dag bor han på gården med sambon Paula och två döttrar. Per var tidigare delägare tillsammans med sina föräldrar, men tog tillsammans med sambon över företaget helt år 2000. Det har bedrivits mjölkproduktion på Äspetorp sedan farfar Ernsts tid.
NyT: Vilken är den godaste mjölkdrinken: – Mjölkdrink? Jag dricker mjölken ren. Den ska ha så hög procent fett som möjligt förstås, vi får ju betalt för fettet. Vår mjölk innehåller 3,9 - 4,0 procent just nu.
Foto: Nya Tider[/caption] På Äspetorp hämtas mycket inspiration från USA och Kanada. Per och många med honom är övertygade om att USA:s mjölkbönder är bland de effektivaste i världen och ofta ligger i framkant. – De kan också hantera stora prisvariationer eftersom de levt i en marknadsekonomi längre än vad vi gjort. I Kanada har man mindre gårdar än i USA, men ett mycket högt och stabilt mjölkpris på grund av kvoter. Där har bönderna haft råd att bygga mycket fina stallar med kvalificerad teknik som är bra för både kor och människor och som vi blivit mycket inspirerade av att se, säger Per. Han anser också att Sverige inte längre är bland de ledande i branschen, i motsats till vad många fortfarande tror. – Här i landet släpar vi efter i kunskap, särskilt på Sveriges lantbruksuniversitet. Det var där min fru Paula utbildade sig till agronom på 1980-talet, men nu finns inte längre rätt kompetens och omvärlden har gått om oss, säger han. Onsdagen den 4 januari i år lämnade Landsbygdskommittén, som arbetat på uppdrag av regeringen, ett slutbetänkande: För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd, till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Landsbygdskommittén gör ett försök att få statliga investeringsbolaget Almi och Saminvest AB att fokusera på och investera i företag i glesa och mycket glesa områden, i platsbundna verksamheter och främja en övergång till en biobaserad samhällsekonomi. – Det där är en typisk papperstiger som passar i media och de fina salongerna. Ska vi investera i något som inte är ekonomiskt försvarbart och låna till detta av Almi till skyhög ränta eller vad menar de? Är saker lönsamma att investera i så kommer bankerna att investera, annars avstår man, menar Per. Anders Forsberg har deltagit i Landsbygdskommitténs slutbetänkande som Sverigedemokraternas representant. Hans initierade kommentar lyder: – En av kommitténs mest grundläggande utgångspunkter har varit att människor som bor och verkar i Sveriges landsbygder ska ha likvärdiga villkor som medborgare i resten av landet och samma förutsättningar att utvecklas. När det gäller just Almi och Saminvest vill vi se ett större fokus på att stödja företagande och investeringar i landsbygdskommuner, där det i många fall kan fattas kapital för utveckling av både nya och redan existerande företag, något som vi anser skulle gynna näringsliv och sysselsättningen på landsbygden. Lantbrukarnas riksförbunds ledamöter Annika Bergman och Sven Norup deltog på konferensen Folk och Försvar i Sälen nu i början av januari för att bland annat diskutera behovet av en svensk målsättning och strategi för livsmedelsproduktion och tillväxt. Sverige är ett av få länder som saknar en livsmedelsstrategi och samtidigt ett av de länder som har lägst självförsörjningsgrad. Sverige var fram till mitten på 1990-talet i hög grad självförsörjande och hade en relativt skyddad produktion av livsmedel. I och med att svenska bönder inte behövde konkurrera med övriga världen kunde ett starkt djurskydd utvecklas. När sedan livsmedel från låglöneländer med slappa regelverk och flera skördar per år släpptes in på den svenska marknaden fick de svenska bönderna problem. – Svenskt jordbruk brottas med både högre skatter och ett tuffare djurskydd, vilket givetvis innebär ökade kostnader och en mindre konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Något som avspeglas i hur den svenska självförsörjningsgraden stadigt har minskat sedan EU-inträdet, säger Anders. Per å sin sida hävdar att det är ”Den svenska modellen” som bidragit till den låga självförsörjningsgraden. – Den skapades av LRF och alla andra har hängt på. Till exempel ”Omställning-90”, ”På-väg- mot-världens-renaste-jordbruk”, ”Sigill”, ”Krav” och så vidare. I Sverige har vi diskuterat regler, lagar och stöd i mer än ett kvarts sekel. Vi har hyllat beteslag, antibiotikarestriktioner, GMO-frihet och andra halvsanningar såsom ekologiskt så mycket att det är omöjligt för politiker och proffstyckare att ändra sig nu. En hel del av vår avveckling beror faktiskt på Astrid Lindgren och hennes djurskyddslag. Men hennes syfte med lagen var väl knappast att vi skulle lägga ner all produktion i Sverige och importera maten, säger han. NyT: När jag på 1970-talet tillbringade mina sommarlov i trakterna kring Nossebro och på Varaslätten i Västergötland så hade alla bönder Fristadsbyxor och Lantmännenkeps, men de hade något annat gemensamt också, de röstade mangrant på Centerpartiet och Thorbjörn Fälldin. Hur ser det ut i dag? Får man köra traktor och gödselspridare på Stureplan? – Jag tror att många av Centerns konservativa kärnväljare på landsbygden inte känner sig hemma i ett socialliberalt parti som förespråkar fri invandring, månggifte och drogliberalism, säger Anders. Enligt en undersökning gjord av Landja Marknadsanalys våren 2014 angav 20 procent av lantbrukarna att de skulle rösta på SD och i dag är SD av allt att döma starkt representerat bland Sveriges bönder, tror Anders. Per Andersson tycker att Centerpartiet använder bönder, och traktorer, i sin ”gröna reklam ”när det passar dem. – Livsmedelsförsörjning är inte på något partis agenda över huvud taget. Se bara hur det går med livsmedelsstrategin som de aldrig kan klämma fram. Anders Ygeman uttalade sig på Folk och Försvar nu att när det gäller mat får vi lita på våra grannländer. Det visar bara på vilken låg status bönderna och mat har, säger han. Produktionsjordbrukarna är i dag så få att de inte utgör någon egentlig röststyrka för partiet, därför kör Centern över både bönder och landsbygd, menar Per. Tidigare var bonden och industriarbetaren tillsammans ett sorts grundfundament för att säkra svenskarnas välfärd och överlevnad. Medan arbetaren oftast var anställd var bonden egen företagare. Men båda har och har haft tunga och ibland omänskligt påfrestande arbetsuppgifter, ändå har bonden aldrig fått den bekräftelse eller det glorifierade anseende som arbetaren belönats med. – Bonden som begrepp har ju trots allt fått ett större uppsving i dag och det finns en stor nyfikenhet och intresse kring bondelivet och dess speciella förutsättningar. Dessutom finns det en tydlig livsmedelstrend avseende naturlighet, spårbarhet och äkthet. En trend som knyter an till de värden som bonden som begrepp oftast är laddat med. Men samtidigt har också en allt mind­re andel av svenskarna direkt kontakt med jord- och skogsbruk via släktingar eller bekanta. Det innebär att det finns en viss okunskap och kanske oförmåga att fullt ut förstå landsbygdens förutsättningar, något som kan avspeglas till exempel när det gäller allmänhetens syn på stallgödselspridning, skogsavverkning eller vargjakt för att ta några exempel, säger Anders. Per Andersson tycker inte att bönder och till exempel industriarbetare ska ställas mot varandra. – Vi är ju båda helt körda i Sverige ändå eftersom mat och industrivaror kan göras på annat håll, säger han. Anders Forsberg har fyra barn, så bevisligen hinner han träffa sin fru emellanåt också, men hur går det egentligen till att kombinera skogsbruk, köttproduktion och ett Bed and Breakfast med ett liv som politiker? – Det fungerar hyfsat. Givetvis får min fru ta ett större ansvar avseende familj, gården och företaget. Men jag försöker i mesta möjliga mån att ta mitt ansvar och stötta upp. Sedan måste jag nämna att det är både avkopplande och stimulerande att gå med motorsågen ute i skogen eller att plöja en av gårdens åkrar. Överhuvudtaget tror jag det är nyttigt med politiker som står stadigt med fötterna i verkligheten och fler människor borde definitivt äga skog i Sverige, tycker Anders. NyT: Har du sett direkt resultat i din bondevardag av det du varit med och debatterat och förhandlat om som politiker, Anders? – Ett viktigt beslut som jag känner att vi i SD tidigt drev var återkallandet av vattendirektivet. Här tog regeringen till slut ett helt nödvändigt beslut och återkallade frågan för vidare utredning. Ett viktigt beslut som annars hade riskerat att leda till att över 200 000 hektar prima åkerjord hade förvandlats till våtmark. Utöver det har vi till exempel haft inflytande när det gäller beslutet kring utfodringsförbudet för vilt – här fällde vi regeringens proposition tillsammans med alliansen. NyT: En sista fråga Anders, vilket tror du får stryka på foten först när du blir lite äldre, politiken eller bondelivet? – Politiken självklart! Bonde slutar jag aldrig att vara.

Låneverksamheten av e-böcker sköts för bibliotekens räkning av företaget Axiell Media AB via den digitala tjänsten Elib. För varje lån debiterar företaget biblioteken cirka 30 kronor. Den största delen av förtjänsten betalar man sedan vidare till förlaget som gett ut boken. Personalen på biblioteket i Staffanstorp började ana oråd och kontaktade andra bibliotek i regionen, som också kunde konstatera att de blivit utsatta för Frondörförlagets förslagenhet. – Då upptäckte vi att det är sex familjemedlemmar knutna till ett mindre skånskt förlag som lånar full pott den förste i varje månad, sade Katarina Tollbäck-Ericson, bibliotekschef i Burlöv, till Sydsvenskan. Enligt henne försvann på så sätt halva kommunens e-boksbudget på 10 minuter. De vuxna medlemmarna i förlagsfamiljen är nu polisanmälda och bakom anmälan står kommunerna Burlöv, Lomma, Staffanstorp och Svedala. Nya Tiders efterforskningar visar att Frondörförlaget startades så sent som den 19 juli 2016, men är sedan 19 november försatt i likvidation. I verksamhetsbeskrivningen framgår att man hade för avsikt att även ge ut tryckta böcker, tv-spel och appar samt tillhandahålla konsulttjänster inom litteratur, teknik och medicin. Den medicinska konsultverksamheten skulle bedrivas i bifirman Medicinexperterna i Skanör, troligen med pappan i familjen som huvudansvarig. Pappan är en välkänd läkare med anställning i Region Skåne och han har själv givit ut en rad medicinska böcker. Frondörförlagets egen utgivning har varit tämligen mager och bestått av kopierade verk av sedan länge avlidna författare, som därför inte längre omfattats av upphovsrättslagen. Idén till verksamheten har troligen Frondörförlagets vd Oskar Zöller fått från Melker Förlag, där han gav ut e-boken Den perfekta presenten. Melker förlag ger i övrigt ut korta erotiska noveller av pseudonymen Anne Falkstam samt e-böcker med varierande antal roliga historier. Vad Nya Tider kan bedöma har inget av verken några direkt litterära kvalitéer, och de är inte heller särskilt omfattande i sidantal. Redan två veckor innan fusket upptäcktes i Staffanstorp hade Axiell Media uppmärksammats på problemet av två bibliotek i Stockholm, men man valde då att inte agera. Det är inte första gången Axiell Media är inblandat i en sådan härva. Redan 2014 upptäcktes ett liknande fall, men biblioteken valde att inte polisanmäla eller se över sina rutiner. Eftersom Axiell Media får intäkter från all form av utlåning har de inget egenintresse i att stoppa den här formen av bedrägeri. Marknadschefen Py Söderberg uppger till Sydsvenskan att man långt tidigare valt att inte samla information som skulle kunna avslöja dylika företeelser. Eftersom uppgifter om boklån inte är offentliga är det svårt för en utomstående att göra en uppskattning av problemets omfattning, men med tanke på hur lättlurat systemet är vore det förvånande om det inte finns fler fall. I princip räcker det att starta ett företag, kopiera en text och förse den med en framsida och kontakta Axiell Media för publicering, sedan kan man börja låna sin egen e-bok.

SD vill skära ned på anslagen till klimat och miljö med nästan åtta miljarder på fyra år, jämfört med regeringen. Detta lyfte tidningen Aftonbladet fram i en artikel den 15 januari, som av SD fått kritik för att vara vinklad, men som även resulterat i en hätsk debatt om vad SD egentligen vill.

Riksdagslemoten Martin Kinnunen, som är sverigedemokratisk ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet, tar i intervjun med Aftonbladet upp den känsliga frågan om klimatprognoser och hänvisar bland annat till Kungliga vetenskapsakademien om att det råder stor osäkerhet kring klimatmodellerna. Han är även skeptisk till klimatforskare som Johan Rockström.

– Johan Rockström framstår mer som en opinionsbildare än som en forskare. Det låter väldigt annorlunda om man läser Kungliga vetenskapsakademiens utlåtande. Man får ofta intrycket att alla tycker likadant, men det har nog blivit en smal korridor kring vad man får tycka i den här frågan, menar han. Kinnunen är samtidigt noga med att påpeka att SD inte förnekar att klimatet skulle kunna påverkas av mänsklig aktivitet, men att man i dag inte vet hur mycket.

På sin Facebook försvarar sig Kinnunen med att det är märkligt att Aftonbladet gör en så stor sak av att just SD vill spara på området Miljö och klimat, när Alliansen vill göra samma besparingar och Kristdemokraterna till och med vill spara tolv miljarder. Han tillägger också att SD samtidigt är det parti som vill satsa mest av alla partier på sanering av mark och insatser för våra hav och vattendrag.

Nedskärningarna som SD vill göra gäller konkret bland annat stödet till vindkraft och klimatinvesteringar, där också SMHI ska spara elva miljoner kronor per år avseende sitt klimatarbete. I stället, menar Kinnunen, vill SD lägga resurser på forskning och utveckling, men inte knyta det speciellt till miljö och klimat. Konkret förespråkar man bland annat att det byggs en ny forskningsreaktor för den nya generationens kärnkraft.

En av dem som attackerat SD med anledning av Aftonbladets artikel är nationalekonomen Tino Sanandaji, som tycker att förslaget ”att skära på SMHI är provocerande korkat”, och menar att även om IPCC:s påståenden kan vara vinklade så borde det inte krävas hundra procents säkerhet innan man agerar mot risken för ”en irreversibel katastrof”.

SMHI har, trots den ringa posten på 11 miljoner, vilket utgör en minskning med cirka fem procent i institutets budget, blivit något av ett slagträ i debatten. SD har tagit SMHI som exempel på att det inte är fakta som presenteras för allmänheten, och att institutet inte berättar om den enorma osäkerheten i klimatprognoserna.
– Forskningen används till opinionsbildande verksamhet. Man har ett syfte, inte att ta fram kunskap, utan att skapa opinion, säger han till Aftonbladet.

Enligt Sanandaji utgör dock hela förslaget ett haveri:
”Blev du genuint förvånad över att jag och media reagerar på detta haveristiska förslag? Det är i så fall ett tecken på att SD lever i en bubbla”, skriver han som svar på en kommentar på sin Facebook.

Han fortsätter sedan med att ”Sverigedemokraterna borde återgå till mer populära frågor som inskränkningar av aborträtten och försvar av ryska spioner”. Det senare är en anspelning på den kritik som riktats mot partiet från media och de andra partierna om att man skulle ta hjälp av Ryssland. Denna kritik har SD tacklat genom att förbjuda sina representanter och anställda att ens antyda något positivt om Ryssland, och en medarbetare har redan kastats ut för att han ”gillat” Putin på sin privata Facebook.

SD:s gruppledare i Riksdagen, Mattias Karlsson, har i en debattartikel i Dagens Industri nyligen bemött beskyllningarna om att SD röstar i Putinvänlig riktning i Europaparlamentet:

”Förutom att Putin har tydliga auktoritära drag är vi mycket kritiska mot hans Sovjetnostalgi, hans imperialism och uttalade antinationalism och hans vurm för islam. Med detta sagt vill vi självklart så långt som möjligt ha en förutsägbar, fredlig och korrekt relation med Ryssland.”

På så sätt har SD gått i motsatt riktning mot så gott som alla andra etablissemangskritiska partier i Europa, som till exempel Alternativ för Tyskland, franska Front National och italienska Lega Nord, som verkar för avspänning mellan Ryssland och Väst, för goda relationer och avskaffandet av handelssanktionerna. Även i EU-parlamentet har etablissemanget på så sätt lyckats slå in en kil mellan SD och de övriga partierna, där SD allt mer distanserat sig när de andra bland annat röstar emot utökade sanktioner mot Ryssland.

Tino Sanandaji anför också en rad opinionsmätningar som visar att klimatfrågor uppfattas som viktiga av en stor del av svenska folket, vilket enligt honom gör det till en dålig taktik att ha en skeptisk klimatpolitik. Kinnunen svarar att SD inte kan förkasta sin egen politik bara för att man rent strategiskt inte vinner på att föra fram den just nu och för att media misstolkar honom.

Liksom USA:s president Donald Trump vill SD kraftigt minska anslagen till klimatrelaterade åtgärder, men medan Trump vill göra USA självförsörjande med olja vill SD komma ifrån oljeberoendet. Kinnunen sammanfattar så här i en replik i Aftonbladet den 20 januari:

”Den viktigaste framtidsfrågan för att minska Sveriges oljeberoende utgörs av att bevara och modernisera kärnkraften, vilket är en profilfråga för oss.”

Nya Tider skrev för en månad sedan (NyT v.47/2016) om domen mot Mohammed, 17, som dömdes för att ha våldtagit en svensk flicka på ett av Frälsningsarméns läger. Utöver våldtäkten på det kristna lägret dömdes Mohammed samtidigt också för våldtäkt mot barn eftersom han några månader dessförinnan våldtagit en annan svensk flicka som vid tillfället var 13 år.

När flickan och andra barn berättade för personalen om vad som hänt kontaktade dessa inte polisen eller någon annan vuxen utanför lägret. Istället ville en manlig lägerledare att våldtäktsoffret skulle berätta de sexuella detaljerna för honom.

Nya Tider har nu granskat Frälsningsarméns arrangemang och hur den kristna organisationen, i sin iver att skapa kontaktyta med muslimer, gått med på muslimska krav. Flera gånger har Frälsningsarmén arrangerat separata tillställningar för muslimska kvinnor. Detta för att de muslimska männen vill kunna skicka sina döttrar på aktiviteter men ändå bevara familjens heder. Samtidigt välkomnas de muslimska sönerna till läger för att roa sig med kristna flickor. [caption id="attachment_21767" align="alignleft" width="226"] Lars Beijer, presstalesman för Frälsningsarmén, ser inget fel med att para ihop muslimska män med kristna flickor, samtidigt som muslimska flickor får separata tillställningar.
Foto: Frälsningsarmén[/caption]

Bjöd barnvåldtäktsman till läger för att leka med kristna småflickor

Nya Tider kunde redan i slutet av november berätta att Mohammed bjöds in till det kristna lägret med nykonfirmerade svenska flickor, trots att de ansvariga kände till att han utreddes för en våldtäkt mot en 13-årig flicka några månader tidigare. I polisförhör efter att övergreppet blev anmält har Främlingsarméns ansvariga berättat att de tänkte att Mohammed nog skulle må bra av lägret. Någon diskussion förekom inte om andra lägerdeltagare skulle må bra av Mohammeds närvaro eller utsätta de svenska flickorna på lägret för någon risk. Flera av Frälsningsarméns lägerledare är vänner med Mohammed på Facebook. Även efter de två våldtäktsdomarna är de fortfarande vänner.

Olika uppfattningar i förundersökning

Vad som efter domen kom att skapa stor uppståndelse var vad flickan i tingsrätten sade om personalens reaktion efter våldtäkten. När flickan och andra barn berättade för personalen om vad som hänt kontaktade dessa inte polisen eller någon annan vuxen utanför lägret. Istället ville en manlig lägerledare att våldtäktsoffret skulle berätta de sexuella detaljerna för honom. [caption id="attachment_21770" align="alignleft" width="300"] Mohammed dömdes för våldtäkt under sommarlägret och för en tidigare våldtäkt mot en 13-åring. Eftersom han räknas som minderårig maskerar vi hans ansikte. Foto: Facebook[/caption] Efter att lägerledarna diskuterat saken återkom de till flickan och beklagade vad som hänt, men tillade att de ogärna vill att Mohammed skulle behöva åka hem. Först efter att flickan lyckats kontakta sin mamma via mobilen fick polis slutligen veta att en våldtäkt ägt rum. Även i förundersökningen är skillnaden påfallande mellan hur personalen beskriver Mohammed jämfört med vad barnen på lägret berättar. Barnen talar om hur uppriven den våldtagna flickan varit, hur de hört henne ropa att Mohammed skulle sluta. De menade att Mohammed är påträngande, skryter om sina ”prickar i registret” och att flickorna undviker honom. Personalen ger en annan bild. En av ledarna berättar om hur Mohammed gillar att kramas, och att han skiner upp när han får vara med svenska flickor. Ingen i personalen avslöjar något som styrker flickans berättelse, utan bara iakttagelser om att Mohammed och flickan ”nojsat”. Att det var Mohammeds känslor som var viktigast uppfattades också av polisens förundersökningsledare som fick säga till Främlingsarméns personal att sluta ringa Mohammeds föräldrar, fråga hur Mohammed mår och avslöja vad som framkommit i utredningen. Detta eftersom det underlättade för Mohammed att anpassa sin berättelse och undanröja bevis. Polisen behövde däremot inte stoppa personalen från att lämna upplysningar om utredningen till den våldtagna flickan eller hennes familj. Offret eller hennes föräldrar har Frälsningsarmén nämligen knappt brytt sig om att kontakta.

Nästan bara svenska flickor och invandrarkillar på Frälsningsarméns läger

Nya Tiders granskning av Frälsningsarméns lägerverksamhet avslöjar ett förakt mot kristna hos många av de som ändå vill vara med på de kristna lägren. Ett förakt som Frälsningsarmén både accepterar och anpassar sig till. I försök att inkludera muslimer har Frälsningsarmén inordnat sin verksamhet, inte bara till muslimska seder, utan även till ett synsätt som påminner mer om ockupation än ömsesidigt utbyte. På bilderna från Frälsningsarméns läger syns få svenska pojkar och överhuvudtaget inga utländska flickor. I huvudsak är det yngre blonda tjejer och mörkhyade äldre killar som illustrerar verksamheten. [caption id="attachment_21772" align="alignnone" width="550"] Frälsningsarmén gör reklam för de kristna lägren på sin hemsida. På bilderna syns sällan svenska killar och aldrig muslimska flickor. Stillbild: Frälsningsarméns hemsida[/caption] Det är inte en tillfällighet. Muslimska kvinnor får inte delta för sina familjer. Samtidigt ser samma familjer gärna att deras söner träffar svenska flickor. Frälsningsarmén vill främja integrationen genom att sammanföra människor med olika bakgrund. Men eftersom inga muslimska kvinnor får delta, har de nöjt sig med att sammanföra endast svenska flickor med muslimska killar. För de muslimska kvinnorna arrangeras istället särskilda träffar. Bland annat beskriver Frälsningsarmén en tillställning i Kista. Under denna förbjöd Frälsningsarmén sina funktionärer att ens komma in i de egna lokalerna om de var män. På så sätt kunde Frälsningsarmén bjuda muslimska kvinnor på gratis samkväm utan att riskera ilska från deras manliga släktingar. Samtidigt hade Frälsningsarmén läger för de muslimska pojkarna och gladdes åt hur de ”nojsade” med kristna flickor.

Frälsningsarmén: ”Vi förändrar attityder genom att själva visa ett annat sätt att vara”

Nya Tider har talat med Frälsningsarméns presstalesman Lars Beijer om varför de frivilligt underkastar sig rollen av en lägre stående urbefolkning vars kvinnor erövrarna kan roa sig med. Lars Beijer förklarar inledningsvis att han inte håller med om beskrivningen och att alla är välkomna hos Frälsningsarmén, oavsett kön eller tro. NyT: Men ni anpassar er till märkliga attityder. Tittar man på bilder från era läger så är det arabiska pojkar som gärna umgås med kristna flickor, men för muslimska tjejer har ni istället särskilda sammankomster, där inga män får närvara. – Vi gör inga kontroller av vad folk har får åsikter innan de får vara med. NyT: Det var inte frågan. Vad jag undrar är varför ni anpassar er till människor som i grunden inte respekterar er? Om någon förbjuder sin dotter att träffa svenska män eftersom han annars skulle förlora hedern, då anser han väl rimligen att svenskar saknar heder som inte förbjuder sina döttrar? – Men hur ska vi kunna kontrollera vad våra lägerdeltagare tycker och tänker? NyT: Om en familj vill boka läger för sin son men samtidigt förbjuda dottern att träffa kristna, då är det väl bara att svara att den synen inte accepteras. Istället hjälper ni dessa män att hålla sina kvinnor isolerade, och sätter sönerna tillsammans med kristna flickor. – Ja, men det här är väldigt komplicerat. Vi tänker att det bästa sättet att förändra sådana attityder kanske är att visa att det finns ett annat sätt att vara på. NyT: När ni bjuder muslimska kvinnor på gratis aktiviteter är du själv inte välkommen i era egna lokaler, för att du är en vit, kristen man. Om jag bjöd in någon till mitt hem, som svarade att han gärna kommer, men jag får inte träffa hans fru, då skulle jag inte vilja umgås med den personen. Jag skulle inte duka ett särskilt matbord för frun för att mitt sällskap tydligen smutsar ner henne. – Det är skillnad på vad jag tycker rent privat, och hur vi gör med verksamheten. NyT: Hur ser du på kopplingen mellan att ni accepterar och anpassar er till muslimer som anser sig vara överlägsna, och att Mohammed sedan också våldtog en kristen flicka? – Det är Mohammed som har ansvar för våldtäkten. Ingen annan.

Sponsorerna: Vi har inget med Frälsningsarméns läger att göra

Nya Tider har varit i kontakt med Frälsningsarméns sponsorer varav ingen efter våldtäkten vill kännas vid någon inblandning i lägerverksamheten. ”Vi har ingen insyn i detta”, svarar bland annat Ola Frenvall vid ICA:s presstjänst, och menar att det enda stödet är att ICA vid vissa tillfällen skänker svinn från sina lager till Frälsningsarméns härbärgen, och alltså aldrig stöttat lägerverksamheten. Även matbutikskedjan Willys förtydligar att de aldrig sponsrat några läger, endast skänkt mat till härbärgen. Ingen av sponsorerna har heller kunnat svara på om de kommer att fortsätta sponsra Frälsningsarmén efter avslöjandet om deras verksamhet.

Karlskrona Seniorhusförening är en ideell förening, vars ändamål är att verka för att det byggs bostadshus, så kallade seniorhus, speciellt anpassade för äldre medborgare. Föreningen arbetar genom att söka lämpliga fastigheter för ny- eller ombyggnad och förhandlar sedan med byggherrar, kreditgivare och entreprenörer samt med kommun och myndigheter för att i byggemenskaper skapa drömboenden för stadens seniorer. Ett funktionellt boende med eget ansvarstagande, oberoende och gemenskap – till en överkomlig månadskostnad. Fredrik von Platen, i spetsen för Karlskrona Seniorförening, ser nu till att det byggs flerbostadshus som seniorer trivs i och har råd med. Flera projekt är redan klara i Karlskrona och många glada seniorer har flyttat in. – Det har hittills rört sig om tre projekt med sammanlagt 97 lägenheter och ungefär 140 personer. Alla är inte pensionärer eftersom vi inte sätter åldersgränser. Runt 80 procent är seniorer, berättar Fredrik von Platen för Nya Tider. Denne välrenommerade arkitekt är 78 år och ordförande i seniorhusföreningen. Att han är rätt man på rätt plats råder det knappast några som helst tvivel om. På hans CV finns nämligen bland annat följande: Ordförande för Sveriges stadsarkitekter, ställföreträdande generaldirektör för Boverket, chef för Boverkets Stadsmiljöavdelning och även dess Byggavdelning, medverkat i ett flertal statliga utredningar och delegationer, expert i Utredningen om bostäder för äldre, och så vidare. För närvarande är han också pensionärsorganisationen SPF-Seniorernas bostadssakkunnige. [caption id="attachment_21858" align="alignleft" width="410"] Samlad arkitekt. Nära seniorhusens entréer finns mindre rum som fungerar som trevliga gemensamhetslokaler eller bibliotek. Foto: Nya Tider[/caption] Fredrik von Platen är av den bestämda uppfattningen att det i dag byggs för få och för dyra bostäder i Sverige – inte bara för seniorer. Anledningen är inte bara snåriga regelverk angående bygglov och annat, byggsektorn själv bär en stor del av ansvaret. Han menar att den, inklusive hans eget skrå arkitekterna, cyniskt utnyttjar bostadsbristen. Bostadsförsäljarna lägger på runt 40 procent på kalkylerna för att ha ekonomi att kunna rätta till alla fel som uppstår under och efter bygget. I stället borde de göra rätt från början. Den 1 juli 2014 började även nya arbetsmiljöregler att gälla, då Arbetsmiljöverket började ta ut en sanktionsavgift i stället för att gå till domstol och kräva böter av företag som bröt mot reglerna. Man ansåg att för få anmälningar resulterade i utdömda böter. Byggnadsentreprenörer som Nya Tider talat med menar att reglerna dessutom blivit strängare, bland annat utgår en avgift direkt vid överträdelser som tidigare kunde resultera i en varning och krav på åtgärd. Företag räknar numera på tillkommande sanktionsavgifter på mellan tiotals och upp till hundratusentals kronor som de lägger på offerter och som alltså kunden får betala. Fredrik von Platen säger att han under sina första år som arkitekt byggde miljonprogram och löste den tidens bostadskris. Nu byggs det istället miljonärsprogram, som förvärrar situationen på bostadsmarknaden. – Det har kommit in en ny typ av exploatörer, försäljningsbyggherrarna eller entreprenadbyggherrarna som kammar hem handelsvinsten två gånger, dels som entreprenör och dels som byggherre. Typ NCC, Skanska, JM med flera. De bygger bostadsrätter som marknaden nätt och jämnt orkar med att köpa, säger han. Husen som Karlskrona Seniorhusförening uppför och färdigställer är tänkta att bebos av olika åldrar med tanke på framtida förvaltning. Från 45 år och uppåt är optimalt. Alla utrymmen i byggnaden ska upplevas som delar av det egna hemmet. I grova drag betyder det beträffande lägenheter: Färre rum. Ytmässigt mindre vardags- och matrum men större sovrum och badrum, för att underlätta framkomlighet för eventuella behövliga hjälpmedel. Kök och badrum kan vara anpassade för handikappbehov, gärna med skjutdörrar i stället för slagdörrar. Där ska finnas inglasad balkong, låga fönsterbröstningar, elkontakter och apparatur i bekväm höjd. Såväl hus som lägenheter och tomt skall anpassas så att boende kan klara både sina egna och/eller besökandes problem med nedsatt syn- och rörelseförmåga. Hemtjänsten skall också ha god arbetsmiljö. Belägna vid husets entré och i den omfattning intressenterna väljer ska det finnas en gemensamhetslokal med kök, mindre rum som till exempel bibliotek samt möbelförråd. Därutöver övernattningsrum för besök, grovtvättstuga och exempelvis hobbyverkstad. Dessutom krävs tekniska lösningar såsom porttelefon, portkod, säkerhetsdörrar med tittöga, förberedda larmfunktioner, brandlarm, timer på strömbrytare och god yttre belysning. Alla tunga dörrar ska ha öppningsautomatik. Närhet till dagligvaror, matställen, bussar, sjukvård, kultur, föreningsliv samt natur och bekväma promenadvägar är också viktiga faktorer. Boendets förvaltningsform kan handla om föreningar som kan ge de boende inflytande över driften, till exempel bostadsrätt eller ko­operativ hyresrätt, men även en anpassad form av vanlig hyresrätt. Gemensamhetslokaler möjliggör mindre egen bostad. Med insats av sparkapital, betalning för såld villa eller bostadsrätt, kan månadskostnaderna bli lägre. Drifts- och underhållskostnader kan sänkas om de boende efter förmåga tar del i fastighetsskötseln. NyT: Är seniorerna då verkligen en kapitalstark grupp som helhet, eller är projekten för en liten klick som sparat, har en förmögenhet, gjort sig en hacka på att sälja sin tidigare bostad eller har hög pension? – Väldigt många seniorer i landsortsstäder äger radhus eller villor. Några har kunnat förverkliga det nya boendet med hjälp av det som blivit kvar när staten tagit sitt. Vår målsättning är att övertala bankerna att även de med taskig pension och bostadstillägg ska kunna bo så, säger Fredrik von Platen. Regeringen har beslutat om ett nytt statligt stöd för att stimulera att det byggs äldre- och trygghetsboenden. Stödet började gälla från den 15 november 2016, men det är inget som påverkar von Platen och hans gäng. – Stödet är förknippat med att det bland annat ska bedrivas matlagning i det gemensamma utrymmet. Vi bygger nog utan investeringsstöd, säger han. Seniorföreningen samarbetar med olika bostadsintressenter, fastighets­ägare och byggherrar för att hålla verksamheten i gång. – Vi har samarbetat med NCC i ett bostadsrättshus, en stiftelse med gamla anor, rekorderliga officersänkor en gång i tiden, i ett hyresrättshus och med Karlskronahem i ett kooperativt hyresrättshus. Det fjärde huset blir ett bostadsrättshus – med drygt tjugo lägenheter i form av en bo- och byggemenskap, berättar Fredrik von Platen. Om det är ensamstående seniorer som flyttar in så underlättas dessutom deras sociala samvaro med andra människor. – I vår modell för seniorhus finns en gemensam lokal för möten, fester eller tidningsläsning med kaffedopp. Det är uppskattat. Sedan finns det så klart seniorer som vill se andra människor och barn i sin vardag. Våra rollatorförråd inrymmer oftast barnbarnsvagnar. Mannen som haft ett finger med i spelet i byggemenskapsprojekt som Rödeby, Hemmet och Växthuset i Karlskrona har förstås ritat mängder av hus under sin halvsekellånga yrkeskarriär. NyT: Finns där några ”namnkunniga” byggnader någonstans som ser ut som de gör tack vare din penna? – Det mest anmärkningsvärda jag gjort är faktiskt småbiografer runt om i landet för Sandrews. Grand på Sveavägen var den första, 1969. Sedan har vi Victoria på Götgatan. Båda i Stockholm. Sammanlagt blev det 30-35 salonger, varav hälften är nedlagda. NyT: Hur bor du själv? – Min hustru Barbro och jag bor i vårt första projekt, bostadsrättsföreningen Bataljonen.

Tanken är att en centralisering av grundskolan i Göteborgs stad ska öka kvaliteten och likvärdigheten i undervisningen genom en mer enhetlig styrning. Vad gäller förskolan så argumenterar man även där för mer likvärdiga förskolor samt möjligheten att lättare utveckla förskolepedagogiken. Under modern tid har Sveriges skolor varit en statlig angelägenhet, men 1991 överförde den socialdemokratiska regeringen ansvaret över skolorna till landets kommuner. I Göteborg lades ansvaret ut på de olika stadsdelsnämnderna. Lärarna i landet protesterade mot nyordningen, bland annat att det skulle bli så olika läroplaner mellan olika skolor. Nu vill det rödgrönrosa styret i Göteborg se en centralisering av grund- och förskolan i kommunen igen. Detta trots att de tidigare hårdnackat har försvarat det nuvarande systemet med ansvaret utspritt på stadsdelsnämnderna. Sverigedemokraterna stödjer alliansens förslag om en central nämnd och en pågående utredning förväntas föreslå sammanslagning. Hade S/V/MP/Fi inte svängt i frågan hade de troligen blivit nedröstade. Alliansen har, med stöd av SD, drivit frågan under lång tid. Stockholm centraliserade sin skola från stadsdelsnivå redan 2006. Även Skolinspektionen har riktat hård kritik mot stadsdelsnämnderna i Göteborg efter att ha uppmärksammat att det råder stora skillnader i kvalitén på undervisning i olika skolor. Skolinspektionen ansåg även att oro, oordning och våldsincidenter är försvårande företeelser. Nya Tider frågade Jörgen Fogelklou, en av SD:s ledamöter i Göteborgs kommunfullmäktige, om en centralisering av skolan i staden kommer att öka kvaliteten och likvärdigheten i undervisningen. – Ja, på detta vis öronmärks skolpengen, istället för att skickas vidare till de olika stadsdelarna som i sin tur kan prioritera annorlunda. Man bör också se över den resursfördelningsmodell staden har. Att vara utlandsfödd, eller ha föräldrar som är det, skall inte vara en bidragande orsak till att få mer pengar, säger han. Jörgen Fogelklou tycker också att det största problemet med kommunaliseringen är att skolan blivit allt mer ojämlik och segregerad. [caption id="attachment_21863" align="alignleft" width="251"] Jörgen Fogelklou (sd) är positiv till en centralisering av grundskolan i Göteborg. Foto: Jonathan Othén[/caption] – Det går till exempel inte att komma ifrån, att den kommunala ekonomin spelar en avgörande roll när det gäller fördelningen av resurser till skolan. Lärarkårens status och löneutveckling har allvarligt halkat efter och byråkratin har ökat genom kommunaliseringen. En allt mindre del av resurserna används i dag till undervisning. Ett steg i rätt riktning är att staden bildar en central skolnämnd, anser han. När stadsdelsnämnderna infördes i Göteborg i slutet av 1980-talet fanns det 21 nämnder. Men 2011 halverades siffran till dagens tio. Om förslaget går igenom så försvinner nästan hälften av stadsdelsnämndernas nuvarande ansvarsområden. NyT: Är det någon mening att ha kvar nämnderna över huvud taget? – Nej, egentligen inte. Sverigedemokraterna har länge varit kritiska till att staden har så många stadsdelsnämnder. Vi har i dagarna lämnat in en motion om att se över vad det skulle kunna innebära att dra ner stadsdelsnämnderna till fyra så att antalet istället matchar och motsvarar Göteborgs fyra valkretsar, säger Jörgen Fogelklou. Sverigedemokraternas uppfattning är att det kan sparas pengar genom en sådan åtgärd, men det primära är att få bukt med problemen i skolan. Stadsdelsnämnderna var från början en tanke om att många beslut skulle kunna fattas närmare kommuninvånarna. – Stadsdelsnämnderna var en vacker tanke initialt. Tyvärr blev utfallet inte det önskade. Stadsdelsnämndernas möten är ofta folktomma. Många stora och viktiga beslut tas i kommunfullmäktige. Mötena i kommunfullmäktige är öppna för allmänheten. Inget säger heller att den centrala skolnämnden behöver vara sluten. Öppenhet och transparens är ledord för oss sverigedemokrater, säger Fogelklou. Vad som händer med stadsdelsnämndernas personal om deras verksamhet läggs ned får beredningen av Sverigedemokraternas motion visa. – Det finns många duktiga anställda ute i de olika stadsdelsnämnderna. Deras kompetens skall naturligtvis tas till vara på bästa möjliga sätt. Men att minska byråkratin är aldrig fel. Det är nog alla överens om, anser Fogelklou.

En gång i tiden var det tyst på biblioteken i Sverige. Om någon väsnades räckte det om en bibliotekarie förde fingret till munnen. Så är det inte längre. I slutet av förra året dömdes en 63-årig missbrukare som heter Ulf till två månaders fängelse för att ha gått till attack mot en bibliotekarie. Under en vanlig arbetsdag strax före klockan 18 på Norrtälje stadsbibliotek noterade en bibliotekarie, vi kan kalla honom Anders, att en man satt och ”halsade” alkohol. Anders förklarade för mannen, Ulf, att han inte får dricka inne på biblioteket och bad honom lämna lokalen. Ulf hörsammade inte uppmaningen, utan sade istället ”kom hit ska du få en smäll”. Anders bad honom återigen att gå. Ulf gick då till disken för att låna böcker, varpå Anders sade till sina kollegor att inte låna ut böcker till honom eftersom han uttryckt verbala hot. Ulf upprepar sitt tidigare hot, ”kom då ska du få en smäll”, och gav nu Anders ett slag med knuten näve på halsen. Efter att ha utdelat slaget blev han konfronterad av en manlig bibliotekarie som är två meter lång. Efter en kortare diskussion lämnade Ulf biblioteket, men passade på att hota även tvåmetersmannen, ”jag kan slå till dig också”. Polisen var snabbt på plats och kunde gripa Ulf på busstationen några hundra meter från biblioteket. De släppte dock Ulf omedelbart efter att de fastställt hans identitet. När Ulf till slut förhördes av polisen, sex månader efter händelsen, blev han erbjuden att läsa igenom utredningen, men det ville inte Ulf, med motiveringen ”jag har läst så mycket papper i mina dagar”.

Två månader

Tingsrätten dömer Ulf för misshandel av normalgraden och olaga hot. I samma rättegång dömdes Ulf dessutom för tre fall av rattfylleri och tre fall av olovlig körning. Straffet för dessa brott blev sammanlagt två månaders fängelse. Han ska även betala 5 000 kronor i skadestånd till den misshandlade bibliotekarien. Under rättegången sade Ulf att han inte anser sig ha behov av hjälp från frivården och inställde sig därför inte när han blev kal­lad till ett möte där. Ulf har tidigare dömts till skyddstillsyn, haft en övervakare och vill inte ha en sådan igen. Han anser inte att det är ett problem att han använder narkotika. Ulf tillägger att han tycker om att köra bil när han är alkoholpåverkad. Han förekommer sedan tidigare under åtta avsnitt i belastningsregistret.

Värmestuga för missbrukare

Nya Tider har besökt Norrtälje bibliotek och talat med personal som jobbar där. De berättar för oss att biblioteket under höst och vinter numera fungerar som värmestuga för missbrukare. De sitter på tidningsavdelningen och dricker och babblar. Efter attacken mot deras kollega har personalen slutat säga till. Istället ringer de polisen och det brukar ta minst en halvtimme innan de dyker upp. När Nya Tider besöker biblioteket observerade vi en grupp högljudda missbrukare i lokalen. Nya Tider har utan framgång sökt Ulf för en kommentar.

KIA Index räknar varje unik webbläsare som registreras på respektive hemsidas server. Eftersom alla medier är anslutna till systemet ger det annonsörer möjlighet att jämföra hur många deras reklam exponeras för. Ändå väljer Aftonbladet nu att hoppa av branschens gemensamma mätverktyg. Schibstedt, som är den koncern Aftonbladet tillhör, förklarar i ett meddelande på sitt intranät att de inte längre kommer låta annonsörer få veta sajtens trafiksiffror eftersom de vill ”flytta fokus” från trafiksiffror till ”bra användarupplevelser”.

Tappat 19 procent av trafiken till hemsidan

Aftonbladets beslut att ”flytta fokus” kommer efter flera år av minskad trafik. Aftonbladet har på olika sätt försökt hålla siffrorna uppe inför annonsörerna genom att exempelvis lägga den fristående Schibstedt-sajten ”lajkat.nu” under Aftonbladets domän för att de som klickar på virala Facebook-klipp ska räknas som läsare av tidningen. Men trots denna manöver har trenden varit att antalet registrerade besök minskat. År 2010 uppmätte KIA index i genomsnitt 84 330 375 sidvisningar per dag. Antalet har därefter minskat för varje år och var 2016 nere på 68 361 222. Det motsvarar ett tapp på 19 procent av trafiken. Men om Aftonbladet fortsätter tappa även i år får vi alltså inte veta. [caption id="attachment_21880" align="alignnone" width="580"] Statistik från kia index. Siffrorna visar miljoner sidvisningar (lila) respektive miljoner webbläsare (blå) som besökt Aftonbladets nätupplaga. Nu slutar tidningen att redovisa statistiken. Grafik: Nya Tider[/caption]

Tappat 80 procent av upplagan

Att Aftonbladet nu slutar redovisa trafiken till sin hemsida när denna är nedåtgående, följer en etablerad praxis hos tidningen om hur tråkiga siffror ska hanteras. Oavsett om det gäller de egna försäljningssiffrorna eller statistik om exempelvis invandring som inte passar tidningens ideologiska riktning. Man slutar helt enkelt visa siffrorna med ursäkten att de inte är relevanta. Redan i februari 2015 slutade Aftonbladet att redovisa antalet sålda tidningar. Detta efter flera år av minskad försäljning. År 2000 hade tidningen en upplaga på drygt 450 000. När Aftonbladet i februari 2015 redovisade upplagan sista gången var den nere på 124 000, och utifrån tidningens senaste kvartalsrapport, som aktiebolaget enligt lag måste hålla offentlig, samt utifrån tidigare trend, kan antas att Aftonbladet går in i 2017 med en upplaga betydligt under 100 000. Ursäkten för att sluta redovisa upplagan var slående lik den förklaringen som tidningen nu uppger för att inte längre avslöja trafiken till deras hemsida. Nämligen att siffrorna saknar relevans. ”Upplagan är inte viktig för våra annonsörer”, förklarade Aftonbladet som svar på frågan i februari 2015 om varför de plötsligt slutat skriva ut antalet sålda exemplar. Istället skulle antalet läsare (alltså inte köpare) redovisas utifrån en uppskattning gjord av tidningens egna analytiker. På vilket sätt detta skulle vara bättre för annonsörerna framgår inte, men något som lockat till hånfulla kommentarer på bland annat internetforumet Flashback är att analytikerna varje år kommit till slutsatsen att fler människor turas om att läsa samma tidningsexemplar. År 2011 antog Aftonbladet att i genomsnitt fyra personer läser varje såld tidning. I dag antar Aftonbladet att runt sex personer läser varje såld tidning. Av okänd anledning har det alltså tillkommit ytterligare två läsare sedan 2011 som står i den numera sex personer långa kön för att få läsa varje sålt exemplar. Det gissar Aftonbladets analytiker. Och utifrån den gissningen har Aftonbladet kunnat visa sina annonsörer en fortsatt hög räckvidd även om allt färre exemplar säljs.

Tappat 22 procent av omsättningen

En redovisning som Aftonbladet enligt svensk lag inte kan sluta göra är bokföringen. Den visar att tidningen stadigt tappat omsättning varje år sedan 2010. Den totala minskningen för perioden är 22 procent. En medieutredning ledd av Anette Novak och överlämnad till regeringen 2015 tar bland annat upp Aftonbladet som exempel på den så kallade tidningsdöden och förutspår att Aftonbladet under 2017 kommer att tvingas lägga ned sin pappersutgåva eftersom det inte längre blir lönsamt att trycka och transportera en produkt i så små kvantiteter.

Hånas och kritiseras

Aftonbladets närmast skrattretande tradition av att sluta redovisa när läsarna sviker har vållat både roade och arga kommentarer i den egna branschen. Mest upprörda är huvudkonkurrenten Expressen, som i Bonniertidskriften Resumé påtalar att oavsett om det är statistiktjänsterna Orvesto, TS eller KIA så visar alla mätverktyg att Aftonbladet tappar marknadsandelar till Expressen som inte förlorar läsare i riktigt lika snabbt tempo. Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk ser det hela i ett större perspektiv. – Att Aftonbladet försöker dölja att de tappar läsare är egentligen mest ett problem för tidningens annonsörer som placerar sin marknadsföringsbudget på felaktiga fakta. Men det illustrerar också vilket förhållande Aftonbladet har till sanningen. Varför skulle en tidning som inte har skrupler med att ljuga om sin räckvidd, ha en annan moral när det gäller and­ra sanningar som medarbetarna inte gillar? säger han.

Tidning i kris

Aftonbladet har länge avfärdat att de skulle befinna sig i kris och har hävdat att det stora tappet i upplaga bara är en följd av deras progressiva satsning på de nya medie­plattformarna såsom mobil och webb. Avhoppet från KIA-index sätter dock fingret på att Aftonbladet alltså minskar även där, och att problemet är något annat än strukturomvandling. Aftonbladets tidigare chef­redaktör Jan Helin lämnade tidningen 2015 för att ta tjänst på SVT där han visserligen gick ned ordentligt i lön, men vars framtid är garanterad genom att svenskarna enligt lag måste betala tv-licens. I mediepodden MattssonHelin antydde branschkollegan Thomas Mattsson från Expressen att Helin valde att lämna i ett läge där hans efterträdare får stå med en tidning som passerat sin höjdpunkt. Helin svarade att han bytte tjänst för att han vill ”utvecklas” och ”söka nya utmaningar”. Dagens Nyheter slutade att redovisa sin dalande upplaga redan 2013, något de fick kritik för av branschorganisationerna Sveriges Annonsörer och Sveriges Mediebyråer.

Inrikesminister Anders Ygeman deltog på Konsertbranschens konferens och överraskade då med att säga att det visserligen är bra att frågan om sexuella ofredanden tas upp, men att det inte är ett nytt fenomen. – Sexuellt ofredande på festivaler är i mina ögon mindre förekommande nu än för 20 år sedan, men vi pratar mer om det nu, sade han.

Anders Ygeman hävdar alltså att det är anmälnings-benägenheten som ökat och menar att det i sig är något positivt. Om något behöver göras är det framför allt åtgärder mot alkoholförsäljning på festivaler, anser han.

Uttalandet får hård kritik från en rad håll. En som reagerat är nationalekonomen och flitige debattören Tino Sanandaji, aktuell med boken Massutmaning. I ett inlägg på Facebook skriver han att ofredanden på festivaler i verkligheten har flerdubblats sedan dessa började mätas 2011. [caption id="attachment_21925" align="alignleft" width="300"] Anders Ygeman (S), Sveriges inrikesminister, tycker att det är positivt att det inkommer fler anmälningar om våldtäkt då han menar att det endast är anmälningsbenägenheten som har ökat och inte brotten. Foto: Wikipedia[/caption] Ofredanden i allmänhet har tredubblats sedan 1996. Anders Ygeman baserar sitt uttalande på ”en känsla”. I en intervju gjord av Aftonbladet-TV i Almedalen i somras framgår det också att han inte har några personliga erfarenheter av festivaler för 20 år sedan, då han aldrig besökte sådana i ungdomen. Sanandaji skriver om regeringens resonemang i frågan: ”Regeringens teori är att ökning av kvinnoövergrepp bara reflekterar anmälningsgrad (trots att det även syns i brottsoffers självrapporterade svar). Ett sätt att belysa vore att kolla på gärningsmännens ursprung. Om ökningen av sexövergrepp drivs av högre anmälningsgrad borde det öka jämnt i befolkningen, men är mer sannolik att reflektera en reell ökning om det drivs av gärningsmän med utländskt ursprung.” Anders Ygeman hävdar alltså att det är anmälningsbenägenheten som ökat och menar att det i sig är något positivt. Om något behöver göras är det framför allt åtgärder mot alkoholförsäljning på festivaler, anser han. Det är inte första gången Sanandaji genomskådar regeringens fria förhållande till sanningen i kriminalpolitiska frågor. I augusti förra året hävdade Ygeman: ”Vi kan se att antalet bilbränder ligger på en hög nivå, men jämfört med tidigare år så rör det sig inte om någon dramatisk ökning”. Tricket, enligt Sanandaji, är att inkludera alla bilbränder, inte bara avsiktliga, varvid ökningstakten blir mer måttlig. Han exemplifierar med att jämföra 1998 med 2015. Med regeringens sätt att räkna har bilbränderna då ökat med 15 procent, men om man istället bara räknar anlagda bränder handlar det om nästan en fyrdubbling.

Även i fortsättningen blir det aktieägarna som bestämmer könsfördelningen i bolagens styrelser. Det var beskedet regeringen fick sedan Alliansen kom överens med Socialdemokraterna i civilutskottet. Omkring 280 börsbolag och ett femtiotal statliga bolag skulle omfattas av den nya lagen om kvotering, som var tänkt att gälla redan från 2017. Först 2019 hade bolagen varit tvungna att betala sanktionsavgifter om de inte hade minst 40 procent kvinnliga ledamöter i styrelserummen. Avgifterna skulle enligt förslaget ligga på mellan 250 000 och fem miljoner kronor, beroende på bolagets storlek och värde på börsen. Torsdagen den 12 januari meddelade dock Alliansen och Sverigedemokraterna att de inte skulle stödja regeringens kvoteringsförslag och eftersom regeringen inte har egen majoritet i frågan drogs förslaget tillbaka. På Riksdagens hemsida meddelas: ”Civilutskottet anser att det är viktigt att könsfördelningen blir avsevärt jämnare än i dag när det gäller vilka som deltar i ekonomiskt beslutsfattande. Den rådande könsfördelningen i börsbolagens styrelser är inte tillfredsställande. Däremot tycker utskottet att en jämnare könsfördelning bör främjas med andra medel än med tvingande lagstiftning.” Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet håller inte med, utan reserverar sig mot utskottets förslag. De tre rödgröna partierna anser att regeringen så snart det är möjligt bör lägga fram nya förslag som förbättrar könsfördelningen i börsbolagens styrelser. Kvinnor innehar i dag 47,5 procent av jobben i Sverige, och 32 procent av styrelseuppdragen i börsnoterade bolag. Det är högre än genomsnittet i EU, som är 23 procent, men ändå en bit under EU-kommissionens mål att år 2020 ha 40 procent kvinnor i styrelserummen hos alla stora europeiska företag. Sveriges helägda statliga företag har redan överträffat målet 40 procent kvinnor med styrelseuppdrag. Alliansen och SD i civilutskottet anser att regeringen bör gå emot EU-kommissionens förslag till direktiv om kvotering i bolagsstyrelser och i stället verka för nationellt självbestämmande i fråga om könsfördelningen i svenska börsbolags styrelser. Utskottet vill därför att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om detta, något regeringspartierna reserverar sig emot. Näringsminister Mikael Damberg tycker att Moderaterna gjort ett inställningsmässigt lappkast åt fel håll under Anna Kinberg Batras partiledarskap, efter att en diskussion om kvotering öppnades under Fredrik Reinfeldts tid. – Principiellt handlar det om att maxa konkurrenskraften i Sverige. Vi vet att näringslivet själv ser att jämställda styrelser är en konkurrensfördel. Men det är också en rättvisefråga. Jag hade hoppats att näringslivet skulle ha ökat tempot på egen hand, säger Damberg i en intervju med TT.

Nya Tider träffar Evy, 90 år, som har bott på Långströmsgatan sedan 1968. – Det är inget fel på lägenheterna, men fasaderna har ingen gjort något med på 50 år. De ser bedrövliga ut, där får de förstås gärna renovera och förbättra. Fast den kostnaden kan ju inte läggas på hyresgästerna, säger hon. Evy tycker att tvåan hon bor i är perfekt för henne. Det som kan vara lite svårt för hennes ben, som trots allt vandrat runt i Göteborg sedan slutet på 1920-talet, är att tvättstugan ligger 200 meter bort. Dessutom bor hon på tredje våningen. Evy betalar drygt 4 700 kronor i månaden för två rum och kök. Hon räknar med en hyreshöjning på 70 procent efter renoveringen. Hon låter inte överdrivet munter när hon bekräftar att hon räknat på vad höjningen kommer att innebära för hennes del. – Jag trivs otroligt bra i min fina lägenhet, men det landar ju i princip på 8 000 kronor i månaden till slut, säger hon. Däremot svarar hon inte på frågan om hon kan bo kvar när hyran äter upp större delen av pensionen. Hon bara fnyser. Långströmsgatan ligger precis på gränsen mellan Svartedalen och det egentliga Biskopsgården. Inte många som bor där säger att området ligger i Biskopsgården – ett namn som på senare tid ånyo kommit att förknippas med gängskjutningar, mord och kriminalitet. [caption id="attachment_21971" align="alignnone" width="550"] Trogen hyresgäst. Evy är 90 år och har bott på Långströmsgatan sedan 1968, då hon och familjen flyttade in i de då nybyggda husen. Foto: Nya Tider[/caption] Husen på Långströmsgatan är av den typiska trevåningssorten som det vimlar av i Göteborgs förorter. Området ska, som det heter, ”förvandlas”. Förutom att bygga fler nya hus ämnar fastighetsägaren Balder renovera de befintliga. Att byggnaderna är i stort behov av upprustning råder det inga tvivel om. Men det faktum att Balder efter renoveringen vill höja hyrorna med upp till 80 procent är det ingen av hyresgästerna som hjular av glädje inför. En trea som en boende i dag betalar 5 700 kronor i månaden för, kan komma att kosta 8 900-10 300 kronor efter renoveringen. Fastigheterna på Långströmsgatan byggdes mellan 1966 och 1969. Ägaren Balder har förvaltat dem sedan 2013. Innan beslut togs om renoveringsarbeten gjordes tekniska undersökningar av fastigheternas skick. – Fastigheternas försörjningssystem för såväl värme, vatten och avlopp har snart nått sin tekniska livslängd och börjar uppvisa brister. Värmesystem, avloppsstammar och vattenledningar måste därför bytas ut. Elcentraler är i behov av uppdatering och modernisering för att klara dagens standard, säger Balders regionchef, Magnus Andersson, till Nya Tider. NyT: Hur många lägenheter rör det sig om och under hur lång tid kommer renoveringsarbetena att pågå? – Området består av 573 lägenheter. Vi kommer att renovera i den takt som vi, tillsammans med entreprenörer och hyresgäster, mäktar med. Vi har som mål att ha renoverat samtliga lägenheter inom en tioårsperiod. Det är flera av Göteborgs miljonprogramsområden som behöver omfattande renoveringar nu när hus och byggnader fyller 50 år. För att få en översiktsbild av vad detta innebär för de boende, har Hyresgästföreningen låtit undersöka hushåll i Göteborgs stadsdelar om vad effekterna blir vid hyreshöjningar på tre olika nivåer. Resultaten presenteras i den färska rapporten ”Var tredje kan tvingas flytta”. Av de 23 000 hushåll som ingår i undersökningen kommer var tredje eller 7 600 hushåll att ligga under skälig levnadsnivå och riskera att tvingas flytta vid en hyreshöjning på 50 procent efter ombyggnad. Hyreshöjningar på omkring 50 procent är vanligt förekommande i samband med renoveringar och ombyggnad i Göteborg. En hyresvärd är skyldig att genomföra underhåll av sina fastigheter och lägenheter, så att bostadens funktioner upprätthålls. För det får man inte ta ut extra hyra. Många passar dock på att göra ändringar som anses standardhöjande för att motivera kraftigt höjd hyra. Under senare år har det därför blivit allt vanligare att kommunala hyresvärdar låter hyresgäster välja mellan olika nivåer på åtgärderna. I de kommunala bostadsföretagen i Göteborgs stads och i Stockholms stads ägo är det numera regel. Det är dock inte så att standardhöjande åtgärder och kraftigt höjda hyror gör att alla som är mindre bemedlade automatiskt flyttar. Det hävdar Boverket i en undersökning från förra året. Boverket berättar att det förekommer att hushåll med försörjningsstöd till och med flyttar till lägenheter med högre hyror än de hade före åtgärderna. Det beror på att de därmed också får högre försörjningsstöd. Ökade transfereringar i form av bostadsbidrag, bostadstillägg och försörjningsstöd anses dämpa benägenheten att flytta. Evy på Långströmsgatan misstänker att Balder kanske vill byta ut hyresgästklientelet och låta höginkomsttagare flytta in. I hennes trappuppgång var det en lägenhet som användes som knarkarbostad, men den har de lyckats bli av med. Hon berättar att det förr bodde glada barnfamiljer i området, men nu är det annorlunda. Nu bor det nästan bara invandrare på Långströmsgatan, enligt henne. – Förr hälsade folk på varandra. Jag har inget emot invandrare, men något vett har de inte lärt sig, säger hon. Farhågan att man vill locka höginkomsttagare är ogrundad, menar Magnus Andersson på Balder. – Vår ambition är att alla hyresgäster skall kunna bo kvar efter renoveringen. De boende kommer därför att erbjudas olika renoveringspaket. Hyran kommer att höjas för de standardhöjande åtgärderna och hyresgästerna kommer att kunna påverka höjningen genom val av renoveringspaket, berättar han. När priserna på lägenheter stiger är det många som tycker att de lika gärna kan köpa en villa en bit från Göteborg för nästan samma pris. Flyttlassen går från Göteborg till kranskommunerna som blir allt mer attraktiva på bostadsmarknaden allt eftersom staden upplevs som allt otryggare. Priserna på bostadsrätter i till exempel Kungälv ökade med 24 procent bara under förra året. Svensk mäklarstatistik har undersökt bostadspriserna i Göteborgsregionen och kommit fram till att allra mest har villapriserna stigit i Ale, Mark och Ulricehamn, där det i genomsnitt var 20 procent dyrare att köpa en villa under 2016 jämfört med föregående år.

Den 28 november 2016 skickade Justitiedepartementets enhet för migrationsrätt ut ett förslag om tillfällig lag på remiss, där man föreslår att ”ensamkommande barn” och andra asylsökande ungdomar skulle erbjudas förlängt uppehållstillstånd för att kunna gå klart gymnasiet. Syftet är att de därefter skulle kunna söka arbete i Sverige och få permanent uppehållstillstånd.

Det skapas ett stort antal alternativa möjligheter att få uppehållstillstånd, oavsett om skyddsbehov finns eller inte.

Bland dem som välkomnar förslaget syns bland andra TCO (Tjänstemännens Centralorganisation). I ett pressmeddelande skriver man bland annat att det inte bör skapas några incitament för ungdomar att avstå från att fullfölja sina gymnasiestudier. Att ”barn och unga” befinner sig i ”ett slags limbo” har påverkat och engagerat TCO-förbundens medlemmar i deras yrkesroller som lärare, socialsekreterare och personal inom stödboenden, skriver man vidare. TCO har cirka 1,3 miljoner medlemmar som är beroende av att migrationsindustrin fylls på med fler nyanlända. Man menar att ännu mer resurser bör tillföras verksamhet med unga nyanlända. Kammarrätten i Stockholm avstyrker förslaget och poängterar att författningsändringarna kan medföra att ett ökat antal ”ensamkommande barn” söker sig till Sverige, eftersom det skapas ett stort antal alternativa möjligheter att få uppehållstillstånd, oavsett om skyddsbehov finns eller inte. Man skriver vidare: ”Utgångspunkten i utlänningslagen är att en skyddsbehövande ska beviljas uppehållstillstånd till följd av sina skyddsskäl. Kammarrätten har inga invändningar mot att giltighetstiden för ett sådant uppehållstillstånd kan variera på grund av pågående studier. Som lagförslagen i utkastet är utformade kan dock konstateras att en skyddsbehövande som kommit till Sverige för att söka asyl i vissa fall inte ska beviljas uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. I stället ska uppehållstillstånd beviljas för studier. Kammarrättens uppfattning är att det är en skyddsbehövandes skyddsskäl som ska utgöra grunden för dennes rätt att vistas i Sverige och att detta bör gälla oavsett om denne studerar eller inte.” I sitt remissvar skriver Kammarrätten också att den korta remisstiden tillsammans med lagförslagens komplexitet har gjort att det inte har varit möjligt att helt förstå förslagen eller deras konsekvenser. Alla olika varianter av uppehållstillstånd och giltighetstider kommer också att vara oerhört svårt för framförallt Migrationsverket att tillämpa, menar man. En sådan lag skulle även medföra ökade arbetsinsatser för domstolarna. ”Kostnaderna kan därför inte antas bli försumbara.” Lagrådet, den instans vars uppgift är att granska viktiga lagförslag innan de behandlas av riksdagen, har ännu inte yttrat sig. Lagen är tänkt att gälla från 1 juni 2017.