Inrikes - NyaTider.se

Det är ytterst ovanligt att man driver ett litet skadeståndsmål, i detta fall gällande upphovsrätt, så långt som till Högsta Domstolen. Konstnären Markus Andersson är själv övertygad om att någon uppenbarligen känner att det är av yttersta vikt att sätta en prejudicerande standard här, till varning för andra mediakritiker. ”Sig själv till straff och androm till varnagel ”, som man sade förr. Detta har hänt: Markus Andersson målade 2005-2006 en serie bilder med temat ”Svenska syndabockar”. Han hade upptäckt ett mönster i hur media många gånger väldigt snabbt bestämmer hur en olycka gått till eller att någon är skyldig, och driver det så hårt att systemets bakomliggande missfunktioner aldrig behöver dras fram i ljuset. De verkliga förövarna kan på det viset gå fria.

Om jag har gjort något olagligt så är det väldigt mycket av den moderna konsten, reklamen, bilder på nätet etc. som är olagliga och mycket mer olagliga än min tavla.

Det kan vara en händelse som beskrivs som en trafikolycka när mycket pekar på att det var mord (Catz Falk, 1984), eller så försvinner ett nyckelvittne spårlöst och media låtsas att han aldrig någonsin funnits (kapten Avo Piht på Estonia 1986). Just fallet med Christer Pettersson som bestämdes vara Olof Palmes mördare stämmer på pricken med syndabockdramaturgin. – Jag målade som i ett rus, berättar Markus Andersson. – Jag hade en mängd tidningsbilder på en spånskiva och fastnade för vinkeln i en bild, där jag sedan skapade en blick och ett uttryck hos Christer Pettersson som jag inte sett i någon tidningsbild. I förgrunden syns Christer Petterson och i bakgrunden en get med ett blågult band runt hornen. Geten är en tydlig referens till välkänd ”syndabock” ursprungligen målad av William Holman Hunt (ca 1855). [caption id="attachment_22059" align="alignnone" width="550"]

Markus Andressons bild Svenska syndabocker. Foto: Markus Andersson.[/caption] Markus målningar visades på Moderna Museet 2006, där de möttes med förskräckelse av kultureliten. Markus kom med i utställningen genom att en annan konstnär, Dorinel Marc, upplät sin plats åt honom. Det var en provokation mot det politiskt korrekta kulturklimatet från Dorinels sida, men det var ju också för att Dorinel gillade Markus figurativa konst. ”Objuden gäst i konstsalongen” skrev Sydsvenskan 12 april 2006, ”Konstnärlig gökunge på Moderna” skrev SvD 17 februri 2006. Kunde man sätta dit Markus på något sätt, kanske för upphovsrättsbrott? Jonas Lemberg, som fotograferat Christer Pettersson för den norska tidningen Dagbladet och senare sålt bilden till många tidningar, bland andra Expressen, lämnade in en polisanmälan för plagiat. Det räckte inte för att stoppa utställningen. Moderna Museet hävdade att man visserligen inte delade Markus Anderssons värderingar, men att konstnärer har rätt att citera andras verk. Polisanmälan lades ned flera gånger, men Lemberg gjorde nya anmälningar. Till slut tog Solna tingsrätt upp fallet i juni 2014, och där fälldes Markus. Rätten motiverade med att upphovsrätten för fotografier blir meningslös om man fritt kan få måla av ett foto utan fotografens medgivande. – Absurt! Jag har gjort en helt annan bild! sade Markus. Markus menar att helheten och symboliken med geten som enligt gammeltestamentlig tradition lämnats att dö i öknen gör det till en helt annan sak än ett simpelt porträtt. Markus överklagade och ärendet kom till Svea Hovrätt i februari 2015. Där slog man fast att målningen var ett ”självständigt verk” och friade Markus. Det togs emot med lättnad bland konstnärer och andra som sysslar med samtidskommentarer. Hur ska man annars kunna föra en fri debatt om man inte kan citera nyhetsmedia? Lemberg och hans advokater tog dock ärendet till Högsta Domstolen. Där drogs hela argumentationen en tredje gång. Enligt lagens bokstav handlar det alltså om ifall Markus bild är en kopia av Lembergs bild, och visst känner man tydligt igen fotot, men målningen är framställd med kraftig penselföring, alls inte fotorealistiskt och Pettersson har på bilden något distinkt i sitt ansiktsuttryck som fotografiet saknar. Verket innehåller dessutom mycket mer än bara Petterssons ansikte. Till Markus försvar hade advokaten Tobias Ridderstråle kallat konstvetaren och konsthistorikern Joakim Borda-Pedreira. I HD fick vi dock bara se en filminspelning av det tidigare vittnesförhöret i Hovrätten. [caption id="attachment_22052" align="alignleft" width="277"]

Tobias Ridderstråle, Markus advokat. Foto: Nya Tider[/caption] Konstvetaren berättade att i senare tids konst är det mycket vanligt att använda både foton och andra konstnärers verk som man refererar till eller sätter i nya sammanhang. Han nämnde bland annat de amerikanska konstnärerna Andy Warhol och Jeff Koons. Ett annat närmare exempel är svenskan Cecilia Edefalks målning ”En annan rörelse” som är mycket trogen en fotografisk förlaga som Edefalk hittat i en modetidning. Den har sålts för flera miljoner på Bukowskis ”Moderna”. Joakim Borda-Pedreira menar att sådan ”appropriering” är mycket vanlig i postmodern konst. Vad det gäller Amerika, fortsatte Joakim, så har där drivits många liknande stämningsmål, men ingen har fällts för upphovsrättsbrott för den här typen av återanvändning. En av konstens viktigaste funktioner är samhällsengagemang. Här har vi en konstnär som kritiserar media. Han har använt två bilder som ”referenspunkter i det kollektiva medvetandet” och satt samman dem för att skapa en ny mening. Det är ingen kopia. Det kan potentiellt få stora konsekvenser om detta sätt att använda bilder förbjuds, varnade Joakim Borda-Pedriech. Tobias Ridderstråles slutplädering för Markus Andersson var kortfattad och enkel: Det hela kokar ner till en fråga om Markus målning är ett i lagens mening ”självständigt verk”. Ett konstnärligt verk ska bedömas som en helhet. Man måste alltså ställa sig frågan: Vad vill konstnären med sitt verk? Ridderstråle svarar själv: – Han vill problematisera mediabilden. Målningen och fotot är inte utbytbara i något sammanhang. Det finns ingen risk att Jonas Lemberg förlorar sitt levebröd. Samhällskritik är en av de vanligaste funktioner som konst har. Ett bifall för Lemberg skulle ”öppna dammluckorna” för förbud av olika slag, fortsatte Ridderstråle. Det skulle till och med kunna leda till krav att verk som finns på våra museer måste förstöras, varnade han. – Det är förnuftigt att se vad som sker inom konstlivet och undvika styrande ingrepp. Att bifalla Lemberg skapar inte incitament, det skapar bara inskränkningar för moderna konstnärer. Från radikala ingrepp avrådes, avslutade Tobias Ridderstråle. [caption id="attachment_22054" align="alignleft" width="300"]

Markus Andersson kommer ut från förhandlingarna vid Högsta Domstolen. Foto: Nya Tider[/caption] Dom väntas i februari eller mars. Til Nya Tider säger Markus att de på detta sätt hållit på och förföljt honom med dessa trakasserier allt som allt i elva år nu. – Om jag har gjort något olagligt så är det väldigt mycket av den moderna konsten, reklamen, bilder på nätet etc. som är olagliga och mycket mer olagliga än min tavla. Varför inte stämma dem om det var där skon klämde? Men skon klämmer inte där. Jag har kritiserat media. Jag gjorde en arketypisk bild för syndabocken och uppdaterade den rakt in i vårat samhälles mörkaste vrå. Den ensamma galningen har använts som förklaring hur många gånger som helst vid politiskt känsliga mord och terrordåd. Konceptet användes även tidigare, vid häxbränningar och liknande. Alla dessa frågeställningar som tavlan ställde slapp man när man kunde hålla på med de här anala frågeställningarna och krysta fram en löjlig konflikt. Det är inte så svårt att se det om man sätter den här grejen i proportion och förhållande till samhället och konstvärlden.

Under sex veckor skulle två klasser i årskurs nio på Adolfsbergsskolan delas upp i en tjej- och en killklass. Men projektet avbryts alltså nu ”för elevernas välmående och för eventuell diskriminering”. Anneli Widestrand hävdar att man gör detta för elevernas trygghets skull. Skolan har blivit uthängd i Nerikes Allehanda och hon känner att det har fått ”för stora konsekvenser”. Det har enligt henne skapat en mediebild som hon och skolan inte känner igen. Själv tycker hon inte att det är något nytt eller konstigt att man jobbar i pojk- och flickgrupper. – Det har man gjort länge när det gäller vissa ämnen, utifrån att flickorna ska kunna stärka sig när det handlar om till exempel känslofrågor. Nu gjorde vi det lite större, men det är inga konstigheter, säger hon till Nerikes Allehanda. Chefredaktör Anders Nilsson vänder sig mot rektorns kritik. – Det är inte Nerikes Allehanda som kritiserat skolan utan det är olika personer som framfört denna kritik i tidningen. Det är en stor skillnad. Det är en tidnings uppgift att föra fram olika åsikter i en fråga, säger han i ett inlägg i sin egen tidning. Tidningen har intervjuat några elever som klagat, bland annat på att de inte får möjlighet att umgås med sina kompisar på skoltid om de är av motsatt kön. Man har dock inte intervjuat någon elev som varit positiv. Widestrand säger att man kommer att utreda uppgifterna om att en elev ska ha känt sig kränkt. Anledningen till att projektet initierades vid terminsstarten ska bland annat ha varit att undersöka om den nya konstellationen kunde leda till att fler kunde känna sig bekväma under muntliga presentationer, dels för att ”bryta mönster och få nya perspektiv”.

Positiva erfarenheter från andra länder

I andra länder är det vanligt att skolor delas upp i pojk- och flickklasser. I USA finns det minst 850 offentliga skolor som är antingen flick- eller pojkskolor, enligt det federala utbildningsdepartementet. År 2004 fanns det endast 34 sådana skolor. Det finns dessutom i dag cirka 750 skolor där man har minst en enkönad klass. Under Obama-administrationen utfärdades riktlinjer som innebar att könsseparerade klasser endast tilläts om de kan bevisa att strukturen kommer att förbättra studieresultaten eller att ordning och disciplin påverkas positivt – vilket man alltså kunnat. När Jefferson Leadership Academies år 1999 öppnade en könsseparerad skola för högstadielever kunde de snart konstatera att både pojkar och flickor visade förbättrade skolresultat. – De försöker inte längre apa sig eller imponera på det motsatta könet. Flickor vågar mer svara på frågor högt och även ställa dem, förklarade rektorn Jill Rojas för nättidningen Educational World. Hon erkänner dock att vissa lärare haft problem att få ordning på pojkklasserna. Franklin Boys Preparatory Academy i Florida och många andra skolor visar på bättre resultat och studiero med könsseparerade klasser, även om det finns andra studier som visar på att det snarare är skolans ansträngningar än könsuppdelningen som är orsaken. Rebecca Bigler, psykolog vid Texas universitet, säger i en artikel i New York Times från 2014 att det finns mycket som tyder på betydande skillnader i hjärnans utveckling mellan pojkar och flickor. Att dela upp skolbarn efter kön kan förstärka deras könsroller. Hon ser dock detta som något negativt och menar att det ”befäster stereotyper”. Även motoriskt utvecklas flickor och pojkar olika. Flickor har till exempel mycket lättare för snabba sekvenser av fingerrörelser, vilket ger dem en fördel när de ska skriva eller teckna, en skillnad som pojkarna inte tar ikapp förrän i puberteten. I Sverige har Ann Quennerstedt, professor i pedagogik, tillfrågats av SVT Nyheter Örebro, som inte heller anser att en permanent könsuppdelning är en bra idé. – Ett viktigt uppdrag för skolan är att vara mötesplats för barn. Det gäller barn med olika bakgrund och hemförhållanden, intressen och förmågor, kön och etnicitet. Alla tänkbara olikheter ska helst finnas representerade i en klass. Man ska sträva efter så stor olikhet som möjligt i elevgrupper. När man gör en uppdelning, oavsett grund, minskar man möjligheten att vara en mötesplats, säger hon. En välkänd förespråkare för könsseparerad undervisning är amerikanen Michael Gurian, vars många böcker i ämnet har blivit bästsäljare. Hans Gurian Institute I Kolorado har utbildat över 60 000 lärare på över 2 000 skolor. Han säger att de neurologiska bevisen är tydliga: – Kritikerna hatar könsseparerad undervisning av politiska orsaker. De tror fortfarande att det någon dag kommer att bli så att manliga och kvinnliga hjärnor kommer att se likadana ut, sade han till Utahtidningen Desert News i december 2015.

Tillåtet i Sverige – men nya regler tillkommer

Skollagen, läroplanerna och andra regelverk i Sverige anger inte uttryckligen hur elever får grupperas. Det är rektorn för varje skola som ansvarar för indelning av elever i klasser och grupper. – Men när skolan delar in eleverna i grupper måste rektorn alltid bedöma hur undervisningen behöver organiseras så att den bäst möter varje elevs behov och förutsättningar. Valet av arbetssätt, organisering och gruppindelning får inte bli statiskt, skriver Per Andersson, pressekreterare och nyhetsredaktör vid Skolverket, till Nerikes Allehanda. Den 1 januari 2017 ändrades reglerna om aktiva åtgärder mot diskriminering i diskrimineringslagen. I all verksamhet som regleras av skollagen ska nu arbetet bland annat utvidgas till att omfatta alla sju diskrimineringsgrunder, två av dessa är kön och ”könsöverskridande identitet eller uttryck”. Anneli Widestrand menar att de könsseparerade klasserna skulle kunna innebära att skolan kunde lyfta känsliga frågor. – Det kan vara svåra frågor, men även för att bryta mönster som man sett i de här klasserna. Det är duktiga klasser med hög måluppfyllelse, men det finns ibland individer som fastnat i ett mönster och då kan man göra gruppförändringar, därför testar vi den här indelningen. Efter alla påhopp vill inte rektorn längre uttala sig i media. När Nya Tider frågar om hon sett några positiva effekter av könsuppdelningen svarar hon bara kort: – Jag har inga svar att bidra med...

Föreningen Cui Bono har sedan 2010 anordnat föredrag i kontroversiella ämnen som faror med vaccin, maktspelet bakom Palmemordet och mörka krafter inom musikindustrin, samt bjudit in föredragshållare som Stefan Torssell som berättade om myndigheternas hantering av M/S Estonias förlisning och kostrådgivare Kicki Käller om sockret som ”det vita giftet”. Denna gång skulle den före detta frimuraren Jan-Ola Gustafsson berätta om sin väg ur den hemliga sekten och den inblick han fått i hur organisationen i det fördolda söker påverka vårt samhälle. När åhörare och arrangörer samlades vid Fräntorps Folkets Hus i Sävenäs, Göteborg, möttes de dock av låsta dörrar. [caption id="attachment_22132" align="alignleft" width="235"]

Föredraget med Jan-Ola Gustafsson om hans väg ur frimureriet kunde till slut genomföras i en matsal på ett kulinariskt etablissemang. Foto: Nya Tider[/caption] Föreningens kontaktperson Martin Emander hade redan innan mötet fått ett avvisande brev från Folkets Hus, där man bland annat skrev följande: ”Vår uppfattning är att de åsikter som du och den förening som du representerar och ger uttryck för i det offentliga rummet, står i alltför skarp kontrast till både våra styrelseledamöters personliga samt Folkets Hus och Parkers övergripande värdegrund med avseende på alla människors lika fri- och rättigheter.” En medlem i Cui Bono hyrde då en annan lokal i samma hus, men tydligen anade Folketshusföreningen oråd. När medlemmarna samlades utanför byggnaden i Fräntorp släpptes de inte in. Efter en kortare manifestation tog de sig därför till en reservlokal där föredraget trots allt kunde genomföras. Nya Tider har pratat med ordföranden i Folketshusföreningen, Charlotte Wibeck, men hon vill inte svara på hur man kommit fram till att Cui Bono skulle ha en värdegrund som inte är förenlig med Folketshusföreningens egen. Hon säger bara kort att hon har rett ut saken med alla inblandade. Att något skulle vara utrett förnekas dock av Martin Emander. Folkets Hus agerande är problematiskt såtillvida att det inte finns några avtalsmässiga villkor om värdegrund i de handlingar som presenterats i samband med att Cui Bono genom Göteborgs kommun hyrt lokalen, inte heller finns sådan information på någon aktuell hemsida. Tvärtom står det såhär på kommunens hemsida: ”Idrotts- och föreningsförvaltningen har inte rollen att som myndighet bedöma vilka som hyr kommunens lokaler. Idrotts- och föreningsförvaltningen respekterar den grundlagsskyddade åsikts- och mötesfriheten och överlåter åt rättssystemet att hantera det som bryter mot lagen. Om ett möte mynnar ut i något som kan uppfattas som hets mot folkgrupp eller annan brottslig handling bör det prövas i domstol.” Cui Bono har genom agerandet drabbats av en ekonomisk och ideell skada och undersöker nu möjligheterna att få ersättning för detta. Therese Alenmo som hanterat ärendet hos Göteborgs kommun uppger för Nya Tider att saken inte är utagerad. Hon kommer tillsammans med sin chef att titta närmare på hur det hela har, eller snarare inte har, fungerat och säger också att hon är i kontakt med Cui Bono för att tillgodose deras lokalbehov. Föredrag i Cui Bonos regi har anordnats regelbundet sedan 2010, men den senaste tiden har bland andra Nordengården och TR-huset avbrutit samarbete och brutit ingångna uppgörelser. Detta sedan föredragen uppmärksammats av den självutnämnda åsiktspolisen Expo samt av Peter Olausson från föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF). Cui Bono är ett latinskt uttryck som betyder ”vem gynnar det?” eller mera allmänt ”till vilket ändamål?” Föreningen vill med detta namn visa på att olika samhällshändelser ska ses i ljuset av vilka som tjänar på det som sker, och inte de omedelbara orsakarna som brukar lyftas fram av media. Föreningen har till ändamål att ”informera människor om tankar, idéer, teorier och forskningsresultat samt händelser i Sverige och övriga världen som är av grundläggande betydelse för den enskilda människans fria beslutsprocess, och som inte får tillräckligt med uppmärksamhet och utrymme i de konventionella och dominerande medierna.”

Expressens ansvarige utgivare och chefredaktör Thomas Mattsson, som tidigare dömts för vapenbrott, frias av Stockholms tingsrätt gällande tryckfrihetsbrott. Han stod åtalad för grovt förtal efter att ha hängt ut pensionerade kemidocenten Jim Olsson med namn och bild. Vid rättegången, som Nya Tider bevistade, framkom också tydligt att Expressen tillskrivit Olsson falska citat och även utmålat honom som potentiell terrorist. Juryn i tingsrätten, som består av före detta nämndemän utsedda av de politiska partierna, anser dock inte att förfarandet är brottsligt. Därmed lades åtalet ned innan den juridiska delen om grovt förtal mellan Mattsson och Olsson ens kunde inledas. Tingsrättens dom kan inte överklagas och motiveringen är hemlig. Skälen till att domen inte får offentliggöras är att jurybeslut i tryckfrihetsmål kringgärdas av sekretess i Sverige. – Det är rättsröta med stora bokstäver, en större rättsröta än den som Wilhelm Moberg angrep på sin tid. Det är uppenbart att medborgare som inte ansluter sig till den politiskt korrekta religionen inte skyddas av rättsväsendet, säger Jim Olsson till Nya Tider. – Jag har i många år debatterat om att medborgarna i Sverige är rättslösa mot medierna. Jag lovar att fortsätta den kampen tills jag stupar!, säger Olssons advokat Sargon De Basso. [caption id="attachment_22185" align="alignnone" width="585"]

Expressens reporter David Baas vittnade. Han hade svårt att svara på Sargon De Bassos frågor. På detta foto ses David Baas eskorteras av två livvakter. Foto: Peter Andersson[/caption]

De Basso efterskänker arvodet

Olsson döms att betala Expressens rättegångskostnader på drygt 650 000 kronor, plus sina egna kostnader på runt en halv miljon. För att möjliggöra en stämningsansökan mot Thomas Mattsson anordnades en insamling bland privatpersoner på nättidningen Fria Tider, och man fick ihop över en halv miljon kronor. Trots det generösa stödet från det svenska folket måste nu pensionären stå för merparten av kostnaderna själv. När Nya Tider tar kontakt med advokaten Sargon De Basso, som fört Olssons talan, framkommer att han ämnar efterskänka större delen av arvodet. Han hänvisar till advokatfirmans sida på facebook, där han förklarar det storsinta beslutet utifrån en moralisk princip som nästan liknar ett upprop mot korruption: ”Jag har beslutat att efterskänka lejonparten av vårt arvode. Jag har inte hjärta att begära en krona till av Olsson när hela rättssamhället och tredje statsmakten fullkomligt kört över honom.” [caption id="attachment_22186" align="alignnone" width="585"]

Sargon De Basso företrädde Jim Olsson i detta principiellt viktiga mål. Foto: Peter Andersso[/caption] De Basso har varit öppen med sin syn på Mattssons kvällspublikation. År 2015, då stämningsansökan lämnades in, menade han i en krönika i juristtidningen Paragraf, att personangrepp och smutskastning tillhör Expressens affärsidé. Som exempel tog advokaten ett inlägg Mattsson gjort på Expressens ledarblogg, där han utmålade även advokaterna som nazistsympatisörer: ”Mattsson skrev att advokatfirman som företräder Olsson har en advokat, alltså jag, som i ett eget blogginlägg har tagit parti för en nazist. På detta sätt antyder Mattsson att jag är nazistsympatisör.” Mattsson raderade snabbt inlägget, men samma teori lade han strax fram i en intervju i branschtidningen Medievärlden – en publikation han inte har något juridiskt ansvar för. [caption id="attachment_22178" align="alignnone" width="585"]

Personen i blå mössa gick några sekunder efter att detta foto tagits till attack mot en frilansfotograf och försökte förhindra honom att ta bilder och till och med att gå in i rättssalen. Det bisarra var att han inte var involverad i målet, inte ens som åhörare. Känner du igen mannen i blå mössa? Hör av dig till oss. Mejla redaktion@nyatider.nu Foto: Peter Andersson[/caption]

Expressen i öppet samarbete med våldsbejakande extremister

Det var i december 2013 som Expressen med hjälp av vänsterkollektivet Researchgruppen, en grupp frilansare med kopplingar till terrororganisationen AFA, hackade kommentarsfält och forum på internet där vanliga svenskar klagade på kostnader och brott kopplade till massinvandringen. Dessa hängdes sedan ut under krigsrubriken ”Näthatare” i Expressen. Pensionären Jim Olsson i Västra Frölunda var en av de uthängda, han fick se sitt namn och bild tillsammans med citat som han aldrig skrivit. Expressen gjorde även oanmälda hembesök hos de som kritiserat invandringspolitiken och lade ut filmer om detta på nätet. Olsson blev på grund av detta riksbekant när han på tröskeln till sitt hem högljutt bad Expressens filmteam ”dra åt helvete”. Olsson, som utmålats som ”näthatare” och potentiell terrorist av kvällstidningen på grund av de falska citat man tillskrivit honom, beslöt sig för att stämma Thomas Mattsson för förtal. När det kom till Thomas Mattssons kännedom att pensionären avsåg att dra honom inför rätta, gick han ut på ledarplats i Expressen i hotfull ton och försökte skrämma Olsson. Men den pensionerade docenten gav sig inte. [caption id="attachment_22177" align="alignnone" width="585"]

Presidiet med den politiskt tillsatta juryn. Foto: Peter Andersson[/caption]

Mattsson – ”återfallsförbrytare”

Det är värt att notera att de som vittnade för Expressens räkning var journalisterna David Baas och Christian Holmén – båda delaktiga i uthängningsarbetet tillsammans med vänsterextremisterna på Researchgruppen. Advokaten De Basso gjorde en enligt många lysande slutplädering, där han tog ställning för den vanlige medborgaren mot de stora tidningsdrakarna: – Jag träffar de människor som blir utsatta för pressetiska övergrepp och lagbrott. Jag ser vad som händer med en människa som blir utsatt för ett drev, som blir utsatt för ett förtal i det offentliga rummet. Jag tror det var vår förra statsminister som beskrev mediedrevet som vårt sista dödsstraff – och att det dödar någonting i själen. Och jag tycker den beskrivningen är bra. Sargon De Basso har tidigare framgångsrikt företrätt skådespelaren Mikael Persbrandt mot Expressen, den gången handlade det om påståenden om alkoholförgiftning. Nu pekade De Basso på det graverande i att Expressens nätupplaga med förtalande uppgifter riktade mot Olsson, funnits kvar i två år utan att de raderats av Expressen och att förtalet till skillnad från det som den officiella personen Persbrandt utsattes för var riktat mot en privatperson. – Men jag är en vän av tanken att bara för att man har kostym och kravatt så innebär inte det att man är fredad från straff i den här världen, påpekade De Basso och beskrev Mattsson som en återfallsförbrytare med hänsyn till det vapenbrott chefredaktören fälldes för 2012. [caption id="attachment_22175" align="alignnone" width="585"]

Thomas Mattsson och Jim Olsson på samma bild. Mattsson försökte till varje pris undvika Jim Olsson. Vi maskar mannen i mitten på bilden eftersom han inte är involverad i målet. Foto: Peter Andersson[/caption]

Mattsson fortsätter att håna Olsson

Expressen rättade alltså inte de falska påståendena om Olsson – de fick stå kvar i den ursprungliga artikeln – däremot publicerades en liten notis på annan plats i tidningen att de var felaktiga. Man hanterade det alltså på snarlikt sätt som Mattsson gjort i sitt naziangrepp på Olssons advokat. Samma dag som Mattsson friades i tingsrätten fortsatte chefredaktören att på sin ledarblogg smutskasta Olsson. I inlägget med den triumferande rubriken ”Expressen-Jim Olsson 60-0 i förtalsmålet där Expressen frias helt”, en rubrik som anspelar på de många frågor som juryn hade att ta ställning till, hyllade han tingsrättens beslut att inte tillmötesgå några krav på att pensionärens rättegångskostnader ska kvittas – detta för att Olsson ”ska kunna göra rätt för sig”. I texten hävdade han även att Expressen genom sin värdegrund hårt arbetade för ”demokrati och det öppna samhället” mot ”hatsajter”.

Expressen försvarar hackare från AFA

Vid de tillfällen Mattsson konfronterats för sitt samarbete med kriminella hackare som har kopplingar till en organisation som ligger på SÄPO:s lista över hot mot Rikets säkerhet, har han konsekvent försvarat dem. Chefredaktören har förtydligat att som publicist i kampen mot ondskan – den han menar pensionären Jim Olsson är en av företrädarna för – måste man välja konfrontation. Vilka man samarbetar med verkar inte då ha någon större betydelse. Det gäller i synnerhet Researchgruppen, en grupp bestående av tidigare medlemmar i den militanta vänsterextrema gruppen AFA. Frontfigurerna Martin Fredriksson, Mathias Wåg och Carl Tullgren är samtliga kriminellt belastade extremister. – Jag har inga problem med att de här människorna tar avstånd från dem som är rasister, förklarade Mattssson för reportern Martin Wicklin i Sveriges Radio P1. I en intervju med SVT har han även jämfört Researchgruppen med Reuters och Tidningarnas Telegrambyrå. Den nästan militanta retoriken i det man ser som sitt opinionsbildande uppdrag brukas även av andra personer på Expressen. Den före detta chefen för tidningens ledarredaktion PM Nilsson, såg uthängningarna som moraliskt försvarbara. – Expressen är inte en rättsvårdande myndighet utan en liberal tidning som bekämpar sina fiender, var hans kommentar till uthängningarna. Expressen har en historia av att hylla vänsterextremister, bland annat skriva förskönande om just AFA, och sopa deras illdåd under mattan. Våren 2009 berättade Expressen-journalisten Niklas Svensson i Axess TV om att en granskning av våldsvänstern hade stoppats därför att det framkommit att det fanns ”obehagliga kopplingar” mellan de granskade vänsterextremisterna och anställda på Expressens redaktion. Expressens dåvarande chefredaktör Joachim Berner stoppade publiceringen bara timmar innan artikeln skulle gå i tryck. – Det fanns personer som sympatiserade med till exempel AFA på vår redaktion. Vi upptäckte när vi sökte igenom artikelarkiv att man mer eller mindre vid olika tillfällen hade hyllat grupperingar som AFA på Expressens kultursida. Vi hittade också andra kopplingar. Vi såg frilansskribenter som arbetade för Expressen som hade deltagit själva vid aktioner där människor hade dömts, berättade Svensson i inslaget på Axess TV. Flera av aktionerna var sådana som AFA tagit på sig. Även om domen i sig inte går att överklaga på grund av Sveriges speciella regler för tryckfrihetsmål, tänker Jim Olsson däremot överklaga de rättegångskostnader han dömts att betala. – Jag överväger också att ta ärendet till Europadomstolen. Den här korrumperade rättsordningen måste angripas tills man förändrar den, säger Jim Olsson till Nya Tider.

I inlägget nämner Springare att huvuddelen av hans tid går åt till att utreda invandrarelaterad brottslighet: ”Detta har jag hanterat Måndag-fredag denna vecka: Våldtäkt, våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotikabrott, mordförsök, våldtäkt igen, utpressning igen och misshandel. Misstänkta gärningsmän; Ali Mohamad, Mahmod, Mohammed, Mohammed Ali, igen, igen, igen, Christoffer... va är det sant. Ja ett svenskt namn smög sig in i utkanten av ett narkotikabrott, Mohammed, Mahmod Ali, igen och igen.” Springare är medveten om att inlägget, som publicerades den 3 februari, skulle skada hans karriär, något han skriver att han tänker strunta i och fortsätta rapportera varje vecka hur jobbet ser ut för en polis i Sverige 2017: ”Det jag kommer att torgföra till er alla skattebetalare är förbjudet att torgföra för oss statligt anställda. Det renderar i utebliven karriär och utebliven individuell lön. Även fast det är sant. Jag skiter i allt detta, ska snart ändå gå i pension efter 47 år i denna verksamhet.” Till saken hör att Springare inte är vilken polis som helst, han är chef vid roteln för grova brott vid Polismyndigheten i Örebro län. Systemmedia har först försökt ignorera nyheten, men när den även uppmärksammades internationellt svarade man med minst två falska nyheter i ämnet. Den första är att Peter Springare skulle vara misstänkt för hets mot folkgrupp, vilket har basunerats ut med opixlade bilder av honom i bland annat Aftonbladet. Alla kan anmäla vem som helst för vad som helst, men det innebär inte att den anmälde är misstänkt för någonting. Praxis är att man inte kallar någon för misstänkt om han inte har delgivits misstanke om brott. Detta och regeln att vara restriktiv med bildpublicering har en rad nyhetskällor valt att bortse ifrån här. Anmälan mot Springare har gjorts av hans chef och en förundersökning har inletts, det är inte konstaterat att något brott har begåtts överhuvudtaget och sannolikt kommer anmälan att läggas ned, enligt jurister Nya Tider har talat med. Bland de som har haft kritiska synpunkter på Springares inlägg finns statsminister Stefan Löfven, rikspolischef Dan Eliasson, kriminologerna Jerzy Sarnecki och Leif GW Persson samt fackordföranden Jenny Bengtsson, som även extraknäcker som ordningsvakt. Det sistnämnda är anmärkningsvärt, då hon är den enda ordningsvakt som är kritisk till Springares inlägg, av vad Nya Tider kunnat finna. Den andra falska nyheten består i just detta med Bengtsson – även om hon då och då arbetar som ordningsvakt, så är det inte vad hon sysslar med till vardags och det är minst sagt vinklat när vänstertidningen Fria Tidningar presenterar hennes debattartikel så. Hon är bland annat ledarskribent för ETC och ordförande för Hotell- och Restaurangfackets avdelning för Stockholm och Gotland. En kort tid var hon också riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Som politisk aktivist var hon en av de mest högljudda – och av systemmedia citerade – kritikerna av den alternativa Nobelfesten på Grand Hôtel i Stockholm, där European Freedom Awards hölls den 4 november 2016. Bland annat uppmanade hon till bojkott mot hotellet och skrev i Expressen att ”Sverigedemokraterna sprider sina hatiska budskap” där. Hon var även en av de första att skriva på uppropet mot Nya Tiders närvaro på Bokmässan i höstas. Hennes kritik mot Springare följer samma mall och hon anklagar honom – och ”många av mina kollegor” för att sprida ”teorier och smutsiga fördomar”. Kritiken från andra etablissemangspersoner bygger på ömsesidigt uteslutande premisser från Löfvens ”det stämmer inte med min bild” till Sarneckis ”det här har vi vetat sedan 1974”. Leif GW Persson anser att han helt enkelt ska ”hålla käften”. En sak är man dock rörande överens om, detta skall man inte tala om, särskilt om man är polis och vet vad man talar om. Springare har också fått kritik för att han nämner förnamnen på de misstänkta han har haft på sitt bord under veckan. Detta har fått en del kritiker att hävda att han gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikten, något som givetvis är helt orimligt, eftersom namn som Muhammed och Christoffer inte är så unika att någon kan bli utpekad. Peter Springare har å andra sidan fått stöd av en lång rad kollegor och ordningsvakter som delar hans uppfattning om arbetssituationen. Stödet kommer också från en lång rad andra länder än Sverige och påfallande många i Sverige som stöder honom är invandrare.

Nu sällar sig Moderaterna till Sverigedemokraternas krav på en paus i migrantmottagandet i Göteborg, som styrs av en röd-grön-rosa kommunledning. Det har gått långsamt att få fram nya temporära bostäder till de så kallade nyanlända, än har inte en enda börjat byggas, och dessutom har det som på de flesta andra orter varit svårt att få ekonomin att gå ihop. Det handlar bland annat om upphandling och momsfrågor. Byggloven är på tio till femton år, och det innebär att investeringarna behöver vara helt avskrivna på den tiden. Vid de tidigare utpekade tomterna vid Fridkullagatan och Lilla Glasmästaregatan i Krokslätt samt vid Björkekärrsplan i Örgryte-Härlanda kommer inga bygglov för tillfälliga asylbostäder att sökas. Några platser har Fastighetsnämnden redan beslutat om att man ska bygga på och där kommer arbetet att fortsätta. Det gäller bland annat Askimsviken och Kärralundsvallen där bygglov sedan tidigare beviljats. Hampus Magnusson, biträdande kommunalråd i Göteborg tillika andre vice ordförande i Fastighetsnämnden, skriver i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 6 februari att han och hans parti Moderaterna nu börjat tröttna på den kostsamma och segdragna processen och vill sätta stopp för den helt. ”Cirka 30 miljoner av skattebetalarnas pengar och en massa bortkastade arbetstimmar senare kommer tjänstemännen vid Fastighetskontoret fram till det vi moderater sade redan i somras, att den juridiska grunden var oklar, att hyreskostnaderna skulle bli högre än vad de nyanländas ersättning från staten kunde betala för och att bostäderna dessutom inte går att få fram så snabbt som förvaltningen först hoppats”, skriver Magnusson. Just snabbheten att få fram bostäder var ett av huvudargumenten när Fastighetskontoret på uppdrag av de rödgröna vid årsskiftet 2015/2016 började arbeta med temporära bostäder. Då skulle bostäder för ett tusen personer stå klara sommaren 2016. Ännu har alltså inte en enda bostad börjat byggas. Magnusson igen: ”Vi moderater är tydliga med att projektet ska avbrytas omedelbart och kommer därför att kräva att Fastighetsnämnden även drar tillbaka tidigare medgivanden att bygga temporära bostäder i Askimsviken och Kärralund. Vi är också tydliga med att temporära bostäder inte är en aktuell lösning för att ordna bostäder för de nyanlända, som kommunen tvingats på av regeringen genom den så kallade bosättningslagen.” Magnusson poängterar också att Göteborgs stad nu ”nått bristningsgränsen för hur många nyanlända vi kan ta emot för att mottagandet ska bli värdigt.” Själva hanteringen av bostäder enligt bosättningslagen beräknas hittills alltså ha kostat göteborgarna cirka 30 miljoner kronor och krävt att åtta personer nyanställts på Fastighetskontoret i Göteborg. Hyran för en trea i ett temporärt boende i Askimsviken beräknas kosta kommunen upp mot 17 000 kronor i månaden. Pengar som inte finns avsatta i Fastighetsnämndens budget. ”De rödgröna partierna måste ta bladet från munnen och berätta hur de ser på framtiden. Just nu skickar de dubbla signaler kring temporära bostäder. Vi kräver svar på hur de tänker sig lösa ett värdigt mottagande för de nästan 2 200 personer som anvisats Göteborg via bosättningslagen, men där bara var fjärde kunnat erbjudas en permanent bostad. Har de inget svar är det enda rimliga att de går på Moderaternas linje och kräver en flyktingpaus. Detta har redan flera andra kommuner gjort”, skriver Magnusson. [caption id="attachment_22279" align="alignleft" width="300"]

Vill pausa. Hampus Magnusson anser att antalet nyanlända i Göteborg nått bristningsgränsen.
Foto: Twitter[/caption] Göteborgs kommun tvingades under 2016 ta emot över 800 personer som anvisats från Migrationsverket. För 2017 kommer Migrationsverket att anvisa 1 376 personer till staden. Översatt till behov av bostäder rör det sig om cirka ett tusen stycken. Stadens bedömning av Migrationsverkets prognoser på antal personer som kommer att anvisas till Göteborg för 2018 är cirka 500, för 2019 cirka 350 personer och för 2020 är prognosen cirka 400 personer. Dessa motsvarar ett behov av ungefär 330 bostäder årligen. Fastighetskontoret kommer att hyra ut lägenheterna till nyanlända i form av så kallade genomgångsbostäder. Dessa hyrs ut på andrahandshyresavtal i längst fem år. Under 2016 har entreprenören Förvaltnings AB Framtiden lämnat 230 lägenheter till nyanlända. I ett förslag till Fastighetsnämnden den 6 februari 2017 yrkas på att Fastighetskontoret får i uppdrag att, tillsammans med Stadsbyggnadskontoret och Trafikkontoret, teckna en överenskommelse om samverkansuppdrag med Förvaltnings AB Framtiden. Uppdraget ska skapa förutsättningar för framtida bostadsbyggande, men där anges även att Framtiden ska lämna 500 lägenheter för nyanlända under 2017. Privata fastighetsägare har lämnat ett fåtal lägenheter till nyanlända under 2016, men har erbjudit sig att lämna sammanlagt cirka 120 lägenheter under 2017. Slutligen har en särskild informationssatsning genomförts av BoPlats AB, där privatpersoner uppmuntras att hyra ut rum eller bostäder till nyanlända. Enligt den så kallade Bosättningslagen, som trädde i kraft våren 2016, är en kommun skyldig att efter anvisning från staten ta emot nyanlända för bosättning, vilket bland annat kritiserats för att strida mot det kommunala självbestämmandet.

De senaste åren har elproduktionen överstigit efterfrågan, vilket bland annat beror på att åren 2014 och 2015 varit exceptionellt varma. Ny teknik har visserligen gjort att vindkraftverken kan byggas högre och större och därmed bli mer konkurrenskraftiga mot traditionell elproduktion, men då det nu blivit mer konkurrens mellan leverantörerna har det resulterat i en total nedgång i lönsamheten i tidigare investeringar. [caption id="attachment_22287" align="alignleft" width="300"]

Det ekonomiska stödet från staten till producenter av förnybar el kallas Elcertifikat. Det har funnits sedan 2003.
För varje producerad megawattimme förnybar el får producenterna ett elcertifikat av staten. Elproducenterna kan sedan sälja elcertifikaten på en öppen marknad till elproducenter av icke förnybar el som av staten påförts så kallad kvotplikt, vilket betyder att de är tvingade att köpa elcertifikat i förhållande till sin elförsäljning.
Elcertifikaten ger på så sätt en extra intäkt till den förnybara elproduktionen, utöver den vanliga elförsäljningen. De energikällor som har rätt att tilldelas elcertifikat är vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, solenergi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraftvärmeverk.
Sedan den 1 januari 2012 har Sverige och Norge en gemensam elcertifikatsmarknad, vilket betyder att handel med elcertifikat kan ske över landsgränserna. Foto: Pixabay[/caption] Sverige satte rekord i ett par år vad gäller utbyggnad av förnybar el, men nu har takten mattats av. Sveriges riksdag har satt ett årligt mål på 30 terawattimmar (TWh) energi som ska produceras av förnybara källor från år 2020. Från 2030 ökas målet med ytterligare 18 TWh. Den nuvarande produktionen från vindkraftsparker ligger på 16 TWh per år. Nya Tider har pratat med Mattias Wondollek, ansvarig för elnät och marknadsfrågor på Svensk Vindenergi, en branschorganisation för företag som arbetar med vindkraft. Enligt honom kommer målet till 2020 inom det svensk-norska elcertifikatsystemet att både nås och överträffas. Men för att målet till 2030 säkert ska nås behöver elcertifikatsystemet reformeras och moderniseringen av elnäten påskyndas. Det är dessutom inte busenkelt att locka fler intressenter att satsa på vindkraft. – Med dagens låga elpris kan ingen ny elproduktion byggas utan stöd. Prisfallet på el kan till största delen tillskrivas prisutvecklingen för fossila bränslen och det mycket låga priset på utsläppsrätter. Om den fossilbaserade elproduktionen betalade sina samhällsekonomiska kostnader så skulle det medverka till ett mer rättvisande elpris. Fram till dess behövs ett stöd till förnybar elproduktion, säger Wondollek. Sverige har möjlighet att ta en ledande roll inom EU:s nystartade energiunion, menar Wondollek, och bidra till att Europas omställning går snabbare och blir billigare. Men då behövs det ett elcertifikatsystem som inte urholkar investeringarnas lönsamhet över tiden. Dessutom behöver nätförstärkningarna från norra till södra Sverige påskyndas för att få kraften där den produceras till där den konsumeras och vidare ut i Europa, menar han. De som investerar på den svensk-norska marknaden i dag är i regel institutionella placerare med lågt avkastningskrav, som till exempel pensionsfonder. De gör det för att de värdesätter den låga produktionskostnaden och att den politiska risken är förhållandevis låg jämfört med andra europeiska länder. Samtidigt investerar många svenska företag vindkraft utanför Sveriges gränser, vilket bland annat beror på att den sammanlagda ersättningsnivån är betydligt högre i andra länder. Av de entreprenörer som var ute tidigt och investerade i svensk vindkraft dras de flesta med lönsamhetsproblem. – Så som systemet var tänkt från början, skulle kostnaderna öka efterhand som de bästa vindlägena utnyttjats, vilket var vad alla förväntade sig. I själva verket har teknikutvecklingen lett till att produktionskostnaden för vindkraft nästan halverats på bara några år, berättar Mattias Wondollek. Eftersom det är kostnaden för de senaste projekten som bestämmer ersättningsnivån till all förnybar elproduktion i systemet drabbar det även vindkraftverk byggda tidigare. För att nå det produktionsmål som satts till 2030 måste Sverige bygga omkring 1 600 nya vindkraftverk, eller motsvarande alternativa elanläggningar, berättar Wondollek. Ett nytt vindkraftverk kostar i dag 30-35 miljoner kronor och förväntas producera el i cirka 25 år. Under 15 års tid får ägaren förutom elpriset, ersättning för elcertifikaten som för närvarande är nere på 7 öre/kWh och betalas av elkonsumenterna. Förutom vindkraft förväntas även biokraften, den småskaliga vattenkraften och solkraften öka i Sverige inom ramen för elcertifikatsystemet till 2030. Wondollek tillägger att fossil elproduktion, som har relativt höga rörliga kostnader, gör elpriset i Europa ganska dyrt jämfört med Sverige och att det kommer att bli ännu dyrare när systemet med utsläppsrätter för koldioxid blir tuffare. Här kommer Sverige att ha en fördel: – Utbyggnaden av förnybar energi motverkar den prishöjande effekt de svenska elkonsumenterna får i takt med att Sverige blir allt mer sammanlänkat med den europeiska elmarknaden, säger han. Innan avregleringen av elmarknaden satsade Sverige på att tillhandahålla billig el till den svenska industrin, så att man kunde vara konkurrenskraftig trots vårt kalla och energikrävande klimat. Detta uppnåddes genom kombinationen av vattenkraft och kärnkraft, men numera säljs billig svensk el på den internationella marknaden, medan svenska konsumenter får betala internationella priser.

Bildandet av det nya partiet meddelades lördagen den 4 februari på ett mingelmöte på Östermalm, Stockholm, uppger Sveriges Radio. Cirka 80 personer hade kommit till mötet, men enligt Nya Tiders källor verkade många vara överraskade över partibildningen och att listor för namnunderskrifter delades ut för att registrera partibeteckningen ”Alternativ för Sverige”. Namnet anspelar på det framgångsrika Alternative für Deutschland i Tyskland. Än så länge har Alternativ för Sverige bara samlat ihop tillräckligt med underskrifter för att kunna registrera sig för kommunalvalet i Stockholm, det behövs 1 500 underskrifter för att registrera ett parti för riksdagsvalet. Enligt Nya Tiders källor kommer partiet troligen bara att ställa upp på riksnivå för att slippa administrera kommunföreningar.

Alternativ för Sverige har inte något partiprogram eller valmanifest ännu, men många antar att SDU:s nuvarande och väl genomarbetade program skall ligga till grund för partiprogrammet.

Bakom partiet står bland andra Gustav Kasselstrand, William Hahne, Jessica Ohlson och Adam Berg, alla tidigare ledande personer i Sverigedemokratisk ungdom (SDU), som fram till 2015 var SD:s officiella ungdomsförbund. Företrädarna talade öppet om att de genom ungdomsverksamheten ville påverka moderpartiet i en mer nationell riktning, men efter en konflikt inom främst Stockholmsdistriktet 2015 uteslöts flera av de ledande SDU:arna ur SD och moderpartiet startade i stället ett nytt ungdomsförbund, Ungsvenskarna. SDU hade 2015 runt 5 000 medlemmar och många av dessa stannade kvar även efter att förbundet blev självständigt, vilket ger en viss bas att bygga ett parti från, något det cirkulerat rykten kring i flera år. Alternativ för Sverige har inte något partiprogram eller valmanifest ännu, men många antar att SDU:s nuvarande program som vuxit fram under flera år skall ligga till grund för programmet. Nya Tider har sökt företrädare för det nya partiet, men dessa har varit förtegna. Enligt uppgifter till SR Ekot ska Sverigedemokraterna ha fått kritik på mingelmötet för att vara för kompromissvilliga i migrationsfrågan. Sverigedemokraterna har inte officiellt kommenterat det nya partiet ännu. Bland Sverigedemokraternas sympatisörer är meningarna delade. Många ser det som ett hot som riskerar att splittra den Sverigevänliga rörelsen, medan andra välkomnar det nya partiet av principiella skäl. Tomas Brandberg, politiskt sakkunnig på SD:s riksdagskansli, uttrycker det så här på sin Facebook-sida: ”Som SD-trogen borde jag kanske beklaga mig över konkurrens och eventuella förlorade röster. Och visst kan man döma ut, kritisera och ägna sig åt lite ironiska betraktelser kring detta, men i princip anser jag att nya partier vitaliserar demokratin.”

SVT-reportern Fredrik Önnevall och två medarbetare hjälpte en 15-årig syrisk pojke att ta sig till Sverige. Alla tre har nu dömts till villkorlig dom och samhällstjänst för människosmuggling. – Det har varit av humanitära skäl och ingen har fått betalt, men man har passerat många inre gränser i Europa, säger Kristina Andersson, chefsrådman och domare i målet, till Sydsvenskan. Fredrik Önnevall, en filmfotograf och en kvinnlig tolk fick kontakt med syriska flyktingar vid inspelningen av SVT-serien ”Fosterland” i Grekland 2014. En av dem var den då 15-årige Abed, som plötsligt bad om hjälp att ta sig till sina släktingar i Sverige. Åklagare Kristina Amilon åtalade dem för människosmuggling då de hyrt bil från Aten till en färja, bestämt resväg och ledsagat pojken med båt till Italien, tåg genom Europa och buss över Öresundsbron till Malmö. Abed hade ordnat egna falska id-handlingar och teamets tolk spelade hans mamma. – Dessutom gick de till frisören för att ge honom ett mer europeiskt utseende, sade Kristina Amilon under rättegången. Enligt henne spelade det ingen roll att de inte tagit betalt för att få honom till Sverige. – Det finns inget krav på att en ekonomisk prestation ska ha utgått. Det räcker att man hjälper någon igenom en inre gräns. [caption id="attachment_22321" align="alignnone" width="585"]

Önnevall tillsammans med Abed. Stillbild: SVT ”Fosterland”[/caption] Den syriske pojken Abed, som skildras i dokumentären, fanns med på videolänk. Hans förhör skapade en del förvirring i salen. Först var han säker på sin sak – tv-teamet hade betalat hans resa och han hade inga egna pengar. Men när han sedan blev påmind om att han sagt tvärt emot det i tidigare förhör sade han ”Jag minns inte”. Kristina Amilon förklarade i slutpläderingen att alla och envar säkert kan sätta sig in i den situation som de åtalade hamnade i när pojken bad om deras hjälp. Men att det finns en lagstiftning och att den ska följas. Hon yrkade på tre månaders fängelse för de åtalade.

Många omständigheter

Enligt tingsrätten bygger den fällande domen på en mängd omständigheter som pekar på att de gjort sig skyldiga till ett planerat brott, bland annat: • Önnevall godtog att 15-åringen använde falska id-handlingar som denne själv hade införskaffat. • Önnevall beskrev i tv-dokumentären att han medverkat till att få 15-åringen att se ut och uppträda som en vanlig turist. • Ressällskapet delade längs vägen upp sig för att undvika att uppmärksamhet riktades mot 15-åringen. • Planen ska ha gått ut på att den kvinnliga tolken och 15-åringen ”ska se ut som två släktingar på semesterresa”. • Samtalen med konduktörer och biljettinköp sköttes av tv-teamet eftersom 15-åringen inte talade någon engelska. ”I objektivt hänseende föreligger förutsättningar för människosmuggling. De tilltalade har agerat gemensamt och i samförstånd och de har alla handlat med ett sådant uppsåt som krävs för straffansvar”, står det i domen. I domen avvisas de åtalades begäran om att rätten ska betrakta smugglingen av 15-åringen ut från Grekland i ljuset av reglerna för humanitära undantag – bland annat därför att människosmugglingen i det här fallet gjorts över flera europeiska gränser. Rätten avvisar också kravet på att brottet ska anses som ringa, bland annat därför att den åtalade SVT-trion inte såg till att 15-åringen omedelbart ansökte om asyl i Sverige. Han sökte asyl i Sverige i Märsta sedan han under några dagar umgåtts med en kusin i Stockholm.

Ingen profit – lägre straff

När tingsrätten i sin dom resonerar om straffvärdet för brottet kommer de fram till att normalstraffet är tre månaders fängelse. Att Abed inte betalade något till sina smugglare ses dock som en förmildrande omständighet: ”Sett till att det i detta fall varit fråga om vederlagsfri hjälp till en minderårig individ och till att gärningen föranletts av mänsklig medkänsla anser tingsrätten att straffvärdet är lägre”, står det i domen. [caption id="attachment_22320" align="alignnone" width="585"]

Önnevall hade med sig tre stycken livvakter. Här ser vi två av dem utanför dörren till rättssalen. Foto: Nya Tider[/caption] Rätten reducerar därför straffvärdet, inte därför att brottet haft samband med journalistiskt reportagearbete, utan mer därför att det inte legat något vinstsyfte bakom. Eftersom alla tre tidigare är ostraffade och samtyckt till att avtjäna sitt straff i form av samhällstjänst döms de till villkorlig dom, förenat med 75 timmars samhällstjänst. Fredrik Önnevall och hans tolk ska dessutom återbetala kostnaderna för sina försvarsadvokater. Önnevall ska återbetala 46 411 kronor, tolken 2 836 kronor. Denna kostnad står SVT (licensbetalarna) för. De åtalade nekar till brott och menar att de endast varit medresenärer, skildrat pojkens resa och agerat som medmänniskor. De ville frikännas på grund av humanitärt undantag. – För att tillämpa humanitärt undantag ska det vara ett akut behov av skydd. Men de har rest över flera inre gränser i Europa och pojken har kunnat få skydd tidigare. Det söktes inte heller asyl omedelbart vid ankomst till Sverige, vilket hade krävts, säger Kristina Andersson. 15-åringen har i dag hunnit bli 17 år och lever med permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han har även fått hit sin familj. Fredrik Önnevall ska överklaga domen.

Migrationsverket presenterade i januari sina siffror för 2016 och antalet beviljade uppehållstillstånd var som väntat rekordartat: över 150 000 beviljades, att jämföra med 117 000 år 2013, vilket då var rekord. Nästan 72 000 gällde asylsökande och 39 000 gällde anhöriga till invandrare som redan fått uppehållstillstånd, medan övriga främst är arbetskraftsinvandrare. I jämförelse med övriga skandinaviska länder hade nästan tre gånger så många fått uppehållstillstånd i Sverige som i Norge, Finland och Danmark tillsammans. Efter att man under invandringskrisen 2015 insisterat på att det var omöjligt att minska invandringen och att det skulle bryta mot internationella lagar om man försökte göra det, gjorde riksdagen sent omsider en kovändning i juni 2016. Sedan dess gäller följande nyordningar: • Sedan den 1 juni 2016 har den som har sökt asyl och fått ett beslut om avvisning eller utvisning inte längre rätt till boende och dagersättning från Migrationsverket. • Sedan den 20 juli och tre år framåt är möjligheterna till anhöriginvandring begränsade och försörjningskraven för anhöriga har skärpts. Dessutom ska tillfälliga uppehållstillstånd vara det normala istället för permanenta – något som dock inte verkar ha fått genomslag. De nya reglerna gäller dock inte asylansökningar från barn och barnfamiljer som registrerats hos Migrationsverket före den 25 november 2015. Många har kritiserat skärpningarna för att vara ”för lite och för sent”, men även dessa begränsade åtgärder har gett resultat. Under 2016 tog Migrationsverket emot 28 239 asylansökningar, vilket är den lägsta siffran sedan 2009. Under januari 2017 mottog Migrationsverket 1 958 ansökningar om asyl, vilket är mindre än hälften så många som i januari 2016 eller 2015 – men fortfarande fler än de övriga skandinaviska länderna tillsammans. Av asylansökningarna var det totalt 77 procent som bifölls, varav mindre än en tredjedel uppges vara flyktingar enligt FN:s konventioner. Fortfarande är majoriteten av dem som kommer män, 60 procent, vilket dock är en minskning från 2015 då de utgjorde över 70 procent av de asylsökande. [caption id="attachment_22379" align="alignnone" width="579"]

Beviljade asylärenden 2016: Totalt beviljades 67 258 människor asyl i Sverige under 2016, varav majoriteten uppger sig komma från Syrien. Observera att denna siffra inte inkluderar andra grupper som beviljats uppehållstillstånd, i synnerhet 39 032 anhöriginvandrare. Den inkluderar inte heller kvotflyktingar eller verkställighetshinder och räknar endast beslut i första instans.
Källa: SCB, Grafik: Nya Tider[/caption]

Ensamkommande

Antalet nya ”ensamkommande barn”, en särskilt besvärlig och kostsam grupp bland invandrarna, har minskat från över 35 000 år 2015 till 2 199 år 2016. En trolig orsak är de hårdare reglerna för att ta hit anhöriga, då ”barnen” i regel skickas hit som ”ankarbarn” med målet att senare ta hit resten av släkten. Fortfarande får dock de flesta ”ensamkommande” stanna. Migrationsverket avgjorde 9 491 ärenden rörande ”ensamkommande” under 2016. Av dessa fick 6 853 uppehållstillstånd och 1 121 avslag, medan 1 400 avvek. Hur många av den sistnämnda gruppen som gått under jorden i Sverige framgår inte av statistiken. Precis som tidigare utgör barn i verkligheten en mycket liten andel av de ensamkommande: 89 procent är tonåringar eller vuxna män som låtsas vara tonåringar. Hur stor andel den sistnämnda gruppen utgör är okänt på grund av Sveriges vägran att införa medicinsk åldersbestämning. Under 2017 ska dock Rättsmedicinalverket, efter regeringens kovändning förra året, börja med sådana åldersbestämningar – men endast om den asylsökande samtycker till det. Än så länge har inga sådana tester utförts.

Temporära uppehållstillstånd den nya normen – eller?

Asylinvandrare som kommit efter den 24 november 2015 ska normalt ges tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) – tre år eller tretton månader beroende på asylskäl, med möjlighet till förlängning. Av 67 258 beviljade uppehållstillstånd för asylinvandrare i första instans under 2016 var dock bara 21 407 tillfälliga, medan 45 851 var permanenta. Hur många av dessa som kommit före det angivna datumet och hur många som fått permanent uppehållstillstånd trots de nya reglerna är ännu oklart, liksom hur många av de tillfälliga tillstånden som av olika skäl kan omvandlas till permanenta. [caption id="attachment_22378" align="alignnone" width="585"]

Skäl för Uppehållstillstånd 2016: Totalt beviljades 150 535 människor uppehållstillstånd i Sverige under 2016, vilket inte inkluderar EU-medborgare. Av dessa var 71 571 asylinvandrare och 39 032 anhöriginvandrare, 24 709 arbetskraftsinvandrare, 10 896 gäststuderande och 4 327 personer som har uppehållstillstånd i ett annat EES-land. Källa: SCB, Grafik: Nya Tider[/caption]

Utvisningar

Migrationsverket fattade under 2016 totalt 35 578 beslut om av- och utvisning. 16 358 personer som fått beslut om utvisning – inte nödvändigtvis under 2016 – lämnade självmant landet, medan 2 498 tvångsutvisades. Andelen som självmant lämnar landet är större än tidigare år, men på grund av den enorma inströmningen 2015 är det samtidigt också rekordmånga som går under jorden och håller sig borta från myndigheterna. Myndigheterna uppskattar att uppemot 50 000 utlänningar vistas illegalt i Sverige.

Övriga Skandinavien

Finland: Procentuellt sett är Finland det land i Skandinavien där invandringen ökade mest under 2015, då man tidigare legat på mycket låga nivåer i jämförelse med framför allt Sverige. 28 208 asylärenden avgjordes under 2016, varav 7 734 fick uppehållstillstånd. Under 2016 hade antalet ansökningar minskat från 32 477 året innan till 5 657. Anmärkningsvärt är att över hälften av invandrarna till Finland under invandringskrisen kom från Irak, men av dessa fick mindre än 20 procent uppehållstillstånd. Norge: Tog emot 3 460 nya asylansökningar under 2016, vilket är en minskning med nästan 90 procent från 2015, men beviljade samtidigt 11 560 uppehållstillstånd av asylskäl. Av dessa kom 7 405 från Syrien, en mycket hög siffra i jämförelse med andra nordiska länder där de flesta kom från Irak, Afghanistan, Somalia och andra länder. Norge bestämde sig även förra året för att återkalla inte bara ett antal uppehållstillstånd utan även medborgarskap som beviljats på falska grunder. Danmark: Har ännu inte släppt någon statistik för sista kvartalet 2016. Under de första tre kvartalen tog man emot 11 375 ansökningar om asyl och beviljade 6 160 uppehållstillstånd av asylskäl.

”En elva års lång process mot min oljemålning ’Svenska Syndabockar’ har fått sitt slut. Om jag får säga det själv så var det en stor seger för yttrandefriheten!”, skriver konstnären Markus Andersson på Facebook efter domen. Från Högsta domstolens motivering: ”När det gäller bedömningen i detta fall konstaterar Högsta domstolen att en helhetsbedömning ska göras av målningen. Personen finns visserligen med i målningen och utgör ett centralt motiv, men tavlans komposition tar över och blir det dominerande. Målningen får en helt annan mening än den som fotografiet har. I stället för ett fotografiskt starkt personporträtt framträder i målningens form en allegori som antyder kritik av ett massmedialt behov av syndabockar. Det handlar om en kommentar över samhället och tiden. Sammantaget fann Högsta domstolen att konstnären hade omvandlat det fotografiska verket på sådant sätt att han åstadkommit ett nytt och självständigt verk, som ger uttryck för hans individualitet. Hans förfogande över sitt konstverk utgjorde därför inte intrång i fotografens rätt till det fotografiska verket.” Markus uttryckte sin lättnad över utgången, när Nya Tider ringde för en kommentar. Han är särskilt nöjd med HD:s motivering som tydliggör att man får citera mediamaterial om man gör något nytt av det, till exempel använder det för samhällskritik, som i det här fallet. Detta avgörande är mycket viktigt för alla konstnärers yttrandefrihet. Det skulle bli svårt, och många gånger krystat, att göra samhällskritiska verk, om man inte skulle kunna citera, det vill säga återge, och kommentera bilder från nyhetsflödet, menar han. – Nu ska jag ta en veckas välbehövlig semester, avslutade Markus.

Den muslimska församlingen i Borlänge har redan två moskéer, men det rör sig om möteslokaler utan typiskt muslimsk arkitektur eller kännetecken utåt. Antalet muslimer har ökat så mycket att lokalerna inte räcker till, och man tvingas ibland be utomhus på grund av platsbrist enligt uppgifter till media. Nu vill man därför bygga en ”riktig” moské nära stadshuset. Stora delar av ortsbefolkningen är dock inte särskilt pigga på idén. – Det är inget som tillför Borlänge något, det är bara tjafs om var den ska vara eller inte. Låt oss bara ha det lugnt och skönt, menar en ”mannen på gatan” vid namn Lars Norgren när han tillfrågas av SVT Nyheter Dalarna. Planerna på ett moskébygge i Borlänge har funnits i ett antal år. Efter långdragna utredningar föreslog kommunen en tomt på Hagalund, mycket centralt nära stadshuset och Hagakyrkan. I mars är det tänkt att kommunfullmäktige ska besluta om en detaljplan. Om det blir ett ja där finns det inte längre några hinder i vägen för moskébygget. Den planerade moskén ska enligt lokaltidningen Dala-Demokraten komma att rymma 750 personer och innehålla ett bönerum med kupol samt utrymmen för aktiviteter som studiecirklar, motion, matlagning och bibliotek. [caption id="attachment_22514" align="alignnone" width="585"]

Imamen Ibrahim Hamad blir intervjuad av SVT i den befintliga lokalen som är inhyst i en före detta skola. Han lugnar tittarna med att det inte finns några kopplingar till Saudiarabien eller deras salafistiska lära, men vad som inte framkommer i tv-inslaget är att hans son Hussein Hamad samarbetar med flera ledande islamister som får pengar av en stiftelse som även sponsrar Islamiska staten och Al-Qaida. Husseins svåger har rest till Syrien för att ansluta sig till Islamiska staten.
Stillbild: SVT[/caption] Det centrala läget är kontroversiellt, även för många som inte i sak opponerar sig mot en moské i Borlänge. När planerna inleddes på allvar år 2012 protesterade bland andra den socialdemokratiske politikern Björn Högberg, ledamot i miljö- och byggnadsnämnden, fastän många uppfattade det som om han gjorde det av egoistiska skäl. Högberg hävdade att det fanns en risk för sprängattentat mot moskén och att den därför borde byggas längre bort från ”de byggnader där vår kommuns folkvalda och kommuntjänstemännen arbetar”. Enligt Dalarnas Tidningar erkände Högberg också att ”det finns väldigt många åsikter om moskébygget, men att allting tystats ned”. Hans eget skäl till att lyfta fram debatten var inte att Borlängeborna skulle få vara med och bestämma, utan att politikerna ”måste se till att vi inte får ännu fler som är invandrarfientliga”. Folkliga protester har kantat planerna. 300 grannar till den planerade moskén skrev under en protestlista år 2012. Det enda parti som motsatt sig bygget är dock Sverigedemokraterna, som lyckades förhala frågan genom att överklaga byggplanerna 2013. Sedan i december 2016 har lokala SD-aktivister samlat in namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning i frågan. Frågan var om man skulle lyckas få ihop de omkring 4 000 Borlängebor som normalt krävs för att folket ska få rösta i frågan.

Salafister bakom moskén

Bakom mosképlanerna ligger Islamiska förbundet i Borlänge. SVT och Dala-Demokraten har i flera artiklar låtit talesmän för förbundet lugna ner Borlängebornas farhågor. Exempelvis har imamen Ibrahim Hamad sagt att böneutropen bara kommer att hållas inomhus och inte höras ut på gatan, och att man inte får några pengar från Saudiarabien eller någon annan utanför Sverige. Saudiarabien är känt för att finansiera moskéer och sedan använda dem för att sprida den salafistiska lära som omfattas av bland andra Islamiska staten (IS). Varken SVT eller Dala-Demokraten har dock grävt i vilka som ligger bakom Islamiska förbundet, något som fått skarp kritik från ex-muslimen Mohamed Omar, som länge engagerat sig mot salafismen. Han har skrivit flera debattinlägg om kopplingarna mellan Islamiska förbundet och den salafistiska rörelsen i Sverige. Hussein Hamad, sonen till imamen vid den nuvarande moskén som är inhyst i en gammal skola i Bullermyren, samarbetar med flera ledande salafister. En av dem är Abo Raad, en imam som pekats ut som den militanta islamismens ledare i Sverige. Hans moské i Gävle har finansierats av en stiftelse som även finansierat terrorstämplade Al-Qaida i Irak och Islamiska staten. Abo Raad låg också bakom hemsidan muslim.se som hävdat att det är förbjudet, haram, för en muslim att bli vän med eller hysa varma känslor för en icke-muslim. Även Hamad själv skrev på sidan – bland annat gjorde han klart att den muslim som firar jul eller lucia avfaller från islam. – Min fru bär burka, men hon har valt det frivilligt, förklarade Hussein Hamad när han, tillsammans med sin pappa imamen, besökte eleverna i trean på S:t Mikaelsskolan för att ”informera om islam”, enligt en artikel i Dalarnas tidningar år 2011. Burka är ett plagg som förknippas med just salafism. När en elev frågade om terrorism förklarade han att krigsverserna i Koranen handlar om att försvara sig. ”Det låter bra, men det är också så många jihadister ser på sin terror, som ett försvarskrig”, skriver Mohamed Omar, som även pekar på fler kopplingar till salafister. Mohamed Omar tror inte att det nya islamiska centret i Borlänge kommer att användas för ”öppen rekrytering till jihadistisk terror”, men skriver att det kommer att sprida salafism och därmed bidra till radikaliseringen av enskilda individer, vilka sedan kan ansluta sig till IS eller andra terrororganisationer. Kopplingen är allt annat än långsökt – faktum är att Hussein Hamads svåger, brodern till hans burkaklädda hustru, själv reste till Syrien för att ansluta sig till Islamiska staten. När Nya Tider pratar med Omar förklarar han att salafismen inte är någon liten sekt som många tror, utan tvärtom den mest aktiva och tongivande islamiska inriktningen i Sverige. – Inom sunnitisk islam, bland dem som är aktiva där och framförallt bland unga som sprider islam i Sverige, så är det salafismen som gäller, förklarar Omar. Han förklarar salafismens framgångar bland annat med att den är gränsöverskridande och förenar alla muslimer; anhängarna menar att de står för en ”ren” islam som inte är bunden till någon viss etnisk grupp eller kultur. NyT: Hur kommer det sig att Dala-Demokraten, SVT och andra större medier låter Hamad uttala sig, men inte gör den här granskningen som du gör? – Jag förstår inte heller det. Jag menar, han är ju väldigt extrem och dessutom en av deras talesmän. Hans svåger har anslutit sig till IS. Han kom visserligen tillbaka därför att han inte ansåg att de följde korrekt salafism – det finns en debatt inom salafismen om IS är okej eller inte – men han var ju med dem i grunden. Det är väldigt extremt, men istället sitter man och skriver fina saker om persiska poeter som inte har ett dugg med det här att göra.

Framgångsrik SD-kampanj

Den som drivit SD:s kampanj mot moskén, Tony Nyberg, blev utesluten ur partiet i början av februari. Partiet är förtegna om anledningen, själv menar Nyberg att det beror på internt maktspel, men han fortsätter att vara engagerad i moskéfrågan. – Kampanjen har gått strålande bra, vi är några stycken som jobbat dygnet runt med det här. Vi har delat ut broschyrer i sju-åtta tusen brevlådor och varit ute varje dag i olika centrum sedan första december, säger Nyberg till Nya Tider. [caption id="attachment_22512" align="alignleft" width="300"]

Tony Nyberg, före detta SD, har framgångsrikt drivit frågan om folkomröstning om moskén.
Foto: Kreditrådgivarna[/caption] Enligt kommunallagen krävs det att tio procent av de röstberättigade i en kommun – vilket i Borlänges fall innebär omkring 3 900 personer – skriver under för en folkomröstning för att en sådan ska komma till stånd. Nyberg uppger att man fått in ungefär femtusen namnunderskrifter varav åtminstone fyratusen ska vara godkända. Dock kan folkomröstningen fortfarande stoppas om två tredjedelar av kommunfullmäktige röstar emot. Nyberg berättar att hans plan var att prata ihop sig med Moderaterna, som velat flytta bygget till en annan plats, och att andra lokalpolitiker förhoppningsvis skulle rösta ja av demokratiskäl. – Jag är rätt övertygad om att man får igenom den här folkomröstningen i fullmäktige om man lägger ner tid och kraft på det. Hade jag varit kvar så törs jag ta gift på att jag hade fått igenom det, men nu vet jag inte hur det går, säger Nyberg.

Kommunen söker efter annan lokal

Meningen är alltså att kommunfullmäktige ska besluta om en detaljplan i mars, men den 21 februari avslöjade Dala-Demokraten att kommunen startat en utredning om att istället överlåta en tennishall till Islamiska förbundet. Kjell Forslund, Sverigedemokraternas ordförande i Borlänge, intervjuades av SVT den 17 februari och uttryckte då uppgivenhet vad gäller att få folkomröstningen genom fullmäktige. Han menade att man skulle driva vidare kampanjen för att visa folket att man gjort vad man kunnat, vilket skulle ge partiet mer stöd, men att den inte skulle gå igenom. När Nya Tider pratar med honom efter att de nya planerna blivit kända är han mer hoppfull. Han säger att Islamiska förbundet har tröttnat på överklaganden och tidskrävande processer. Partiets kampanj för folkomröstning tror han också har bidragit till att kommunen försöker hitta en väg runt problemet. [caption id="attachment_22513" align="alignnone" width="585"]

Kan få tennishall. Frågan om ett moskébygge blir allt mer besvärlig för kommunledningen, särskilt som SD lyckats samla ihop tillräckligt med underskrifter för en folkomröstning i frågan. Nu höjs röster för att muslimerna ska få hålla till i en tennishall i stället. Foto: Borlänge tennis[/caption] – Mycket talar för det, kommunen har ju förstått att det är ett kompakt motstånd mot det här och vi har ju fått en fantastisk respons från folk när det gäller folkomröstningen. De har ju varit och kollat lite grann och då har det stått folk i kö för att skriva på. Så jag är rätt säker på att kommunen vill slippa undan moskébygget, säger Forslund till Nya Tider. Forslund gör också klart att kampanjen fortsätter tills det blir officiellt att man lägger ner planerna på moskébygget. – Vi kör på för säkerhets skull så att säga, säger Forslund till Nya Tider. I skrivande stund väntar man alltså dels på att få se om tennisklubben kan beredas en ny lokal så att Islamiska förbundet kan få tennishallen, dels på beslutet om detaljplan i mars, och dels på om SD lyckas gå iland med sin folkomröstning eller inte. Om Mohamed Omar har rätt kommer salafister – muslimer vars tolkning av Koranen går hand i hand med Islamiska staten – hur som helst att få större utrymmen i Borlänge.

Manifestationen samlade enligt polisen runt 500 deltagare, vilket arrangörerna tycker är klart godkänt med tanke på den iskalla snålblåsten och att Trelleborg inte är någon storstad. – Det är många positiva människor här i dag, ett stort stöd och mycket folk, kommenterade Stefan Fahlander, en av arrangörerna, till Nya Tiders utsända. Vänstern försökte sabotera för Folkets demonstration genom att ansluta sig till demonstranterna med plakat med ”konspiratoriska” texter, som ”Öppna UFO-arkiven” och ”Stoppa chemtrails från riksdagen”. Nätsidan ”Inte rasist, men” publicerade bilderna utan att säga att det var en så kallad "trollning", trots att ett vänsternätverk tagit på sig aktionen. [caption id="attachment_22548" align="alignleft" width="320"]

Stefan Torssell var en av talarna. Foto: Nya Tider[/caption] Provokatörerna var dock få till antalet och efter några rejäla tillsägningar från deltagarna i manifestationen tystnade de och lommade iväg. – Vänsterdemonstranterna har helt kommit av sig, de är helt slut, säger författaren Stefan Torssell, en av talarna. Förvånande nog rapporterade även lokalmedia utan epitet och fördömanden. ”Det var fullt med folk”, skrev Trelleborgs Allehanda, och beskrev Folkets demonstration som ”en rörelse som vill värna om Sverige och deras medborgare”. Manifestationen hölls på Rådhustorget till stöd för landets poliser och då särskilt Peter Springare. Många på plats bar en pin med hans bild på rockslaget. Stefan Torssell berömde Peter Springare och pekade på den hets han utsatts för av systemmedia. Nu börjar andra länder uppmärksamma vad som händer i Sverige, påtalade han, och nämnde bland annat en demonstration till stöd för Springare utanför svenska ambassaden i Tjeckiens huvudstad Prag, samt de utländska journalister som kommit för att bevaka mötet i Trelleborg. Torssell påtalade även det ohållbara i att Sveriges befolkning vuxit snabbt de senaste decennierna, från 8,4 miljoner människor 1987 till tio miljoner i dag, vilket helt beror på inflyttning av migranter samt deras höga barnafödande. Det finns ingen kontroll på vilka som kommer in, menar han. Sista gången man ingrep mot falska pass, det var just här, i Trelleborg, sade han, och det var 1985 under Olof Palme. De som inte kunde uppvisa giltigt pass avvisades rakt av, det var inget konstigt med det, förklarade Torssell. Då var det cirka två procent av de asylsökande som klassades komma från ”övriga länder”, i dag är det en absolut majoritet. [caption id="attachment_22549" align="alignnone" width="585"]

Foto: Nya Tider.[/caption] Nina Drakfors kritiserade Sveriges oansvariga migrationspolitik från talarstolen och ville sätta Sveriges befolkning i första rummet i stället för att staten ska leka humanitär stormakt. – Medierna kallar oss rasister och politikerna att vi har ett orimligt missnöje. Att en kvinna tvingas föda sitt barn i en bil, är det orimligt missnöje? Vi hatar inte, vi älskar Sverige och vill ge tillbaka Sverige till folket, sade Nina. Nina Drakfors hängdes ut i media för att hon ringt till politiker och myndigheter och ställt kritiska frågor. Inspelningarna har lagts upp på en YouTube-kanal som heter Granskning Sverige. Nina är ensamstående trebarnsmamma som arbetar som socialsekreterare och samtidigt är engagerad som lokalpolitiker i Sverigedemokraterna. Många åhörare berömde hennes mod och energi. Mötet kunde genomföras helt utan några problem och präglades av en påtaglig positiv anda. – Det bästa den här gången, det var faktiskt den glada stämningen bland åhörarna, säger Stefan Torssell till Nya Tider.

Regeringen beslutade den 2 mars att Sverige ska återgå till värnplikt. Till att börja med ska 13 000 ungdomar födda 1999-2000 kallas till mönstring, varav 4 000 ska väljas ut för militär grundutbildning. – Ska vi ha fulla och övade krigsförband så måste det frivilliga systemet kompletteras med värnplikt, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) till SVT. Eftersom värnplikten bara är vilande har regeringen inte behövt gå via riksdagen för detta beslut. Skyldigheten att genomgå mönstring införs den 1 juli i år och skyldigheten att genomföra grundutbildning gäller från den 1 januari 2018. Det har varit stora bekymmer med att bemanna ens den mycket lilla krigsorganisationen med cirka 28 000 kontrakterade soldater som riksdagen beslutade om 2009. Som vi skrev i NyT v.33/2016 visar Försvarsmaktens årsredovisning 2015 att man hade planerat att 4 650 rekryter skulle påbörja militär grundutbildning det året, men utfallet blev bara 2 706. Man beräknade att 90 procent av de nyutbildade skulle stanna kvar med anställning eller åtminstone ett hemvärnsavtal, men i realiteten blev bara 23 procent kvar efter sex år. Sverigedemokraterna, som anser att värnplikt är viktigt inte bara för försvaret av landet, utan även i händelse av katastrofer och kriser samt har en viktig social och fostrande funktion, välkomnar regeringens beslut. – Socialdemokraterna var ju faktiskt redan från början emot att lägga ned värnpliktssystemet, så det får man ge dem. De övriga har vi fått dra in i det hela. Men vad ska de säga? Det fattas ju soldater. Det här är ett mycket billigare sätt att fylla krigsförbanden. Men det är alldeles för få, säger Roger Richtoff (SD), ledamot av riksdagens försvarsutskott, till Nya Tider. [caption id="attachment_22574" align="alignleft" width="250"]

Roger Richtoff (sd) är ledamot av riksdagens försvarsutskott.
Foto: Nya Tider[/caption] Alliansen, som avskaffade värnplikten 2010, har inte heller majoritet att stoppa återaktiveringen nu när de har både regeringen och SD emot sig. SD skulle dock vilja se en mycket kraftfullare satsning, i ett första skede 8 000-10 000 rekryter bara för att ”starta upp hela systemet”. Inskrivningsmyndigheten har fått som uppgift att anställa ny personal. Omkring 100 000 18-åringar kommer under våren att få information hem om de nya förutsättningarna med värnplikt som regeringen beslutat. I den lag som Alliansregeringen drev igenom 2010 höjdes samtidigt antalet dagar som omfattas av värnplikten till som mest 615 dagar (20,5 månader), från tidigare 450 dagar (15 månader). En annan viktig skillnad mot tidigare är att samtidigt som värnplikten gjordes vilande, så utökades plikten till att omfatta även kvinnor. När den nu återaktiveras kommer därför även kvinnor att tvingas mönstra. SD föreslår själva i sitt principprogram att kvinnor omfattas av värnplikten, men att stridande tjänst ska vara frivillig. – Det viktiga är att alla, man som kvinna, får en uppgift som de är lämpade för, säger Richtoff. Han ser samtidigt stor potential för många att göra nytta i civilförsvaret som brandsoldater, sjukvårdare och liknande, en krigsplacering som bland annat vapenvägrare tidigare kunde välja. Under 2018 och 2019 ska 4 000 värnpliktssoldater utbildas, vilket är vad Försvarsmakten hade planerat för på frivillig väg, men inte lyckats. Så småningom kan det komma att bli fler. Det beror på omvärldsläget, menar Hultqvist. Några extra pengar till Försvarsmakten är dock inte att vänta, försvarsministern menar att värnpliktsutbildningen under dessa år ska täckas av befintlig budget. Det har även funnits farhågor om att en återgång till ett värnpliktssystem skulle bli svår, då många av de duktiga utbildarna slutat och hittat civila jobb när systemet avvecklades. Att utbilda 4 000 finns det dock absolut kapacitet för, försäkrar Roger Richtoff. Om man ökar antalet som ska utbildas kommer det dock att behövas ekonomiskt tillskott, menar Hultqvist. För varje ytterligare tusen soldater får man räkna med 600 miljoner kronor till, berättar Hultqvist till SVT. Värnplikten återaktiverades dock delvis redan i slutet av 2015, då 500 tidigare värnpliktiga genomförde repövning, vilket vi skrev om i NyT v.33/2016, i samband med att regeringen tillsatte en utredning för att titta på varför man inte lyckats bemanna krigsorganisationen och för att föreslå lösningar. I september förra året presenterades resultatet av utredningen, där man föreslog just återgång till värnplikt. När Alliansregeringen drev igenom Försvarsbeslut 2009 och sedan avskaffade värnplikten var det kulmen av flera års neddragningar, vilket i praktiken innebar att Sverige gick från ett invasionsförsvar som i början av 1980-talet kunde mobilisera 2,8 miljoner människor varav 850 000 stridande, till ett insatsförsvar med en yrkesarmé på – i teorin – cirka 28 000 soldater plus 22 000 hemvärnssoldater, vars främsta uppgift är att assistera Nato vid krigsinsatser utomlands.

Moderaterna i Göteborgs stad har anklagats för att locka röster genom att driva sverigedemokratisk politik nu när de är i opposition. SD-ledamoten Jörgen Fogelklou känner sig dock inte obekväm med att M tagit upp SD:s hjärtefrågor, tvärtom. Nya Tider rapporterade v.7/2017 att Moderaterna i ett yrkande i Fastighetsnämnden anser att ”Göteborgs Stad nu nått bristningsgränsen för hur många människor som kan tas emot” och att kommunen nu måste ”ta kontakt med staten och kräva en paus i mottagandet.” – Hampus Magnusson och Moderaterna ger uttryck för en ordentlig tillnyktring i denna fråga, vilket givetvis är välkommet, säger Fogelklou till Nya Tider. Han menar att detta är en kamp som Sverigedemokraterna länge varit ensamma om. – Som det enda oppositionspartiet har vi hela tiden motsatt oss temporära boenden, både politiskt och genom opinionsbildning. Vårt första yrkande till kommunstyrelsen om att avbryta dessa temporära modulbostäder kom för drygt ett år sedan, redan den 3 februari 2016. Sedan dess har partiet lagt sex yrkanden i kommunstyrelsen om att avbryta dessa arbeten, kostnadsredovisa dem och begärt att Göteborg ska ansöka om undantag från den nya bosättningslagen, som går tvärsemot det kommunala självbestämmandet och påtvingar dem att ordna bostäder åt nyanlända. Alla dessa sverigedemokratiska förslag har Moderaterna tidigare röstat nej till. – En intressant aspekt på detta är att Moderaterna tidigare i skarpa ordalag kritiserat Sverigedemokraterna för den politik som man nu själv har valt, men jag antar att det är fel tillfälle att hänga upp sig på sådana detaljer, säger Fogelklou. När det gäller det något drastiska moderata utspelet om flyktingpaus anser Jörgen Fogelklou att en sådan paus bör vara mycket lång. – Helt enkelt eftersom vi har nått vägs ände med den nuvarande flyktingpolitiken och då regeringen har så svårt att inse detta är det desto viktigare att vi skickar en tydlig signal från kommunalt håll, säger han. Sverigedemokraterna är inte representerade i Fastighetsnämnden. Där sitter folk från S, M, L, V och MP. Men SD försöker påverka ändå på de sätt som står till buds. Allt från debatter i fullmäktige till yrkanden i kommunstyrelsen. – Vi driver även opinion via vanliga och sociala medier, samt är ute och kampanjar i de områden som varit föremål för upprättande av temporära flyktingbostäder. Vi har dessutom deltagit, och ibland blivit utkörda, från stadens alla informationsträffar angående modulbostäder, berättar Fogelklou. Invånare som drabbas av kommunens planer känner sig överkörda av politikerna, menar han. – De upplever att besluten redan är fattade, säger Fogelklou. Engagemanget mot migrantboendena har Jörgen Fogelklou inte bara som sverigedemokrat. Han är Askimsbo också. Askim är en av de platser där ett boende är tänkt att byggas. Jörgen är administratör i Facebookgruppen ”Vanliga grannar som är oroliga över de 12 nya asylboendena i Göteborg.” Gruppen har 2 774 medlemmar. – Sociala medier är oerhört viktiga och effektiva om de används rätt. Gruppen är till för att stödja, hjälpa och samla de grannar som vill överklaga besluten, ventilera åsikter och försöka ta del av och ändra de beslut som staden fattat, berättar Fogelklou. De flesta kringboende är alltså allt annat än positiva till de planerade boendena. Kommunen är dock beredd att gå ännu längre. Enligt Fastighetsnämndens ordförande Jahja Zeqiraj (S) har det inkommit förslag från privatpersoner om att stadens villaägare skulle kunna bygga attefallshus på sina tomter, till en kostnad av 500 000 kronor, utan någon form av kompensation. Att kompensation uteblir beror på att kommunen enligt lagen om offentlig upphandling inte får beställa dylika bostäder. Attefallshus är en sorts ”minivilla” på 25 kvadratmeter med kök, wc, dusch och sovloft. Vatten och avlopp kopplas till tomtens befintliga system. – Det vore ju intressant att fråga de politiker som sitter i Fastighetsnämnden, och som äger både villa och tomt, om de själva planerar att bygga ett sådant hus, kommenterar Fogelklou. Fastighetsnämnden trodde även mycket på projektet ”Hyr ut ett rum till en nyanländ” som lanserades på Boplats Göteborg. Både Hampus Magnusson och Jahja Zeqiraj sitter i denna nämnd. Även här är Fogelklou skeptisk och menar att det är hyckleri. – Hyr de själva ut ett rum till en nyanländ? Politikerna föreslår saker de själva inte står för. I år är det 1 700 nyanlända migranter som ska ha bostad i Göteborg. Nästa år kommer ännu fler till staden och året därpå fler igen. Det borde alltså redan pågå en massa bostadsbyggande. Men inga planerade bostäder står färdiga, och det kommer dessutom nya kullar med inhemska göteborgare som flyttar hemifrån och behöver bostad. När Jörgen Fogelklou nyligen pratade med Jahja Zeqiraj, så sade denne att investeringskostnaderna för de tolv asylboendena ”mellan tummen och pekfingret” kan komma att landa på 1,5 miljarder kronor. NyT: Är inte detta egentligen ett enda stort luftslott som det pratas bygglov för? – Tyvärr tror jag att det rödgrönrosa styret menar allvar med det man säger. De ställer tydligt grupp mot grupp. Det kommer även i fortsättningen ösas manna över allt som innehåller ordet ”integration”. Se bara på det senaste vansinnet med en kommunalt sponsrad kamelfarm... När Fastighetskontoret vid årsskiftet 2015/2016 började arbetet med temporära bostäder så skulle bostäder för ett tusen personer stå klara sommaren 2016. Nu i början av 2017 har fortfarande ingen bostad börjat byggas. Under 2016 anvisade staten 880 personer till Göteborgs stad. Sextio av dessa har fortfarande inte fått bostad. Ytterligare 200 personer bor tillfälligt på Lilleby Camping och 90 personer i en annan inhyrd fastighet. Dessa lösningar kommer avvecklas under 2017. Samtidigt har Göteborgs stad anvisats 1 376 personer under 2017. Hur totalt drygt 1 700 nyanlända ska få bostad under 2017 är alltså högst oklart. Hur Fastighetsnämnden beslutar i ärendet återstår att se, men med anledning av ovanstående föreslog Moderaterna också i sitt yrkande att Fastighetsnämnden beslutar: ”Att nämnden avbryter arbetet med att söka platser för temporära bostäder och inte anvisar några nya platser. Att nämndens uppdrag från den 31 augusti 2015 och den 29 augusti 2016 om att identifiera platser för temporära bostäder därmed förklaras fullgjort. Att tidigare utfärdade medgivanden för att bygga temporära bostäder på Fastighetskontorets mark dras tillbaka.” Ord som Jörgen Fogelklou menar lika gärna skulle kunnat vara hans och Sverigedemokraternas egna.

Den nya planen går ut på att de enkla låglönejobben ska gå till de invandrare som redan finns i Sverige, och att det därför bör bli svårare för säsongsarbetare att komma hit. – Jobb som kräver kort eller ingen utbildning ska i första hand tillsättas av personer som redan bor i Sverige, säger Mikael Damberg (S) till TT. Det jobb det gäller är framför allt bärplockning, men även plantörer och andra enkla jobb som inte kräver någon utbildning alls eller en kort introduktionskurs. Under förra året var det färre än 4 000 människor som fick uppehållstillstånd i Sverige för att utföra sådana enkla arbeten. Damberg lanserade sin nya plan på DN Debatt tillsammans med LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson den 13 februari. Under 2015 sökte nästan 163 000 människor asyl i Sverige. Förra året beviljades nästan 72 000 asylsökande uppehållstillstånd, plus 39 000 anhöriginvandrare. Av dessa är det en ytterst liten del som har kunnat sättas i arbete. Samtidigt är arbetslösheten mycket hög även bland invandrare som kommit tidigare. – Varav en del har en väldig kort utbildning och liten språkkunskap. Det är extra viktigt att de kommer i jobb snabbt. Då är den här typen av arbetsmarknad väldigt viktig. Då tycker vi att det är rimligt att man ändrar lagen om arbetskraftsinvandring, säger Damberg. På en direkt fråga från TT om invandrarna ska lockas eller tvingas till att ”plocka bär i Norrland” säger Damberg att invandrarna bör tvingas. – Det finns regler i dag att man inte får stöd om man inte tar jobb, förklarar näringsministern, som samtidigt säger sig vilja satsa på att få hit ännu fler, men mer högutbildade invandrare genom ”rekrytering av kvalificerad personal från länder utanför EU”.

Kändisen Manuel Knight har byggt sin karriär sedan 20 år på en hitte-på-historia, något som, enligt egen utsago, gjort att han kunnat omsätta tio miljoner kronor om året. Det är gruppen Groundhog, som består av ett antal mestadels anonyma individer, som fått upp ögonen för Manuel Knights verksamhet. Sedan oktober 2015 har man publicerat avslöjanden på nätet och meddelat sina upptäckter till systemmedia – över 70 redaktioner – och Knights kunder. Trots det har systemmedia tigit om skandalen. När Nya Tider inledde arbetet med den här artikeln var magasinet Filter den enda av alla medier som skrivit om saken, men sedan dess har fler följt efter. Alla dessa hade informationen redan 2015, men har valt att vara tysta fram till nu. Manuel Knight växte upp i det svarta ghettot Perry Homes i Atlanta, USA, men bodde periodvis hos sina morföräldrar i Alabama. Därifrån kommer grundbulten i den ”filosofi” Knight predikar på sina föreläsningar. Hans morfar sade till honom att ”If you want corn, plant corn” (Vill du ha majs, plantera majs). Denna tämligen banala reflektion har Knight generaliserat och expanderat till liknande banala klyschor som framförs som en del av hans ”corn philosophy” under föredragen; ”Om du är spejaren, var spejaren”, ”Är det dags att rengöra ditt vapen, rengör ditt vapen”. Grundbudskapet kan sammanfattas som att man skall fokusera på att uppnå sina mål, vilket är det vanligaste i branschen, men Knight framför det på ett övertygande och underhållande sätt. En annan så kallad catch phrase är Execute or Evacuate, vilket innebär att man antingen skall agera i en situation eller dra sig ur den.

Krigsveteran och Navy SEAL

Knight tog värvning i amerikanska armén och har varit stationerad i USA och Tyskland. Under Desert Storm, Irakkriget, var hans förband stationerat i Saudiarabien och han deltog således inte aktivt i striderna. Knights befattning var radiomekaniker vid ett pansarregemente. I Tyskland träffade han sin svenska fru som han nu lever tillsammans med i Hovås, en välmående villaförort till Göteborg. Denna levnadsbeskrivning skiljer sig markant från Knights egna versioner. Enligt honom själv har han deltagit i tre krig som soldat i Special Forces, varit krigsfånge och utbildat sig till psykolog under sin tid i amerikanska armén. Han har enligt egen utsago tilldelats medaljerna Purple Heart (skadad i strid) och Bronze Star (tapperhetsmedalj) och är personligen bekant med flera generaler, bland annat förre amerikanske överbefälhavaren Colin Powell. På senare tid under föredrag i Norge säger han sig också ha varit en Navy SEAL. Ingenting av detta är sant, vilket på ett övertygande sätt visats av Groundhogs. Han påstår även att han är karatevärldsmästare, och det är möjligt att han är det. Ingen har ännu lagt tid på att få det bekräftat eller motbevisat. Det finns otaliga karatestilar och organisationer som korar ”världsmästare”. Sannolikheten talar dock för att även detta är påhitt. Den enda utmärkelse han bevisligen blivit tilldelad är John Hrons minnesstipendium, som delas ut för insatser mot ungdomsvåld. Det är ett märkligt val av mottagare, inte på grund av det våld Knight påstår sig ha utövat i tjänsten, utan för att han själv vid flera tillfällen beskrivit sig som en våldsam person privat.

Systemmedia har ignorerat tipsen

Magasinet Filters reportage av Oskar Sonn Lindell är mycket grundligt, men även Filter hade haft information om Knight i ett år innan det blev en artikel. Det var först när Filters artikel publicerades som Sveriges Radio intresserade sig för saken. Den reporter som gjorde deras reportage, Erik Petersson, hade känt till det i ett halvår och Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio, hade enligt Groundhog informerats för ett och ett halvt år sedan. En förklaring till att alla hållit tyst som framförs i Filter är att Groundhog upplevts ha en ”otrevlig ton”, vilket gjort att journalisterna ignorerat tipsen. Det väcker onekligen frågor om hur systemmedia arbetar. [caption id="attachment_22635" align="alignleft" width="300"]

Aftonbladet och andra stora media fick tips om bluffen, men undersökte aldrig. Här sprider Aftonbladet myten okritiskt vidare och romantiserar historien för att locka kunder. Skärmavbild Aftonbladet 6 november 2011[/caption] När Filter kontaktade Knight erkände han att mycket av det han sagt var påhitt. Han har ingen psykologlegitimation. Han har inte varit Special Forcesoperatör, aldrig krigat i Grenada eller Panama. Det var något han ”drog till med”, berättar han för Filter. Han menar att syftet var gott, att han träffat några ungdomar som han ville nå ut till, och de lyssnade först efter att han sade att han varit Special Forces. Sen ”fastnade etiketten”. I andra tidningar har han dock broderat ut de påhittade historierna. Aftonbladet skrev bland annat en artikel om honom där han påstod att han under operationen Desert Storm i Irak blivit bunden och förhörd av fienden, hans kamrat stacks ihjäl med kniv medan han själv räddades. Liknande har han berättat i tv-soffor. Till saken hör även att det i USA är kriminellt att tjäna pengar på lögner om medaljer. Aftonbladet fortsatte dessutom med ”spännande” reportage om Knight: ”Föreställ dig att du blir förälskad i en man. Mitt i natten försvinner han på hemliga uppdrag. Han får inte säga vart han ska eller när han kommer tillbaka. Det hände Anne Knight från Göteborg”, skrev tidningen i november 2011.

Tar 65 000 kronor per timme

Nya Tider har med hjälp av bland andra Groundhog försökt hitta någon utvärdering av Knights föreläsningar, men dessa lyser med sin frånvaro hos de myndigheter som har anlitat honom, vilket är uppseendeväckande med tanke på att det handlar om stora pengar. Hans arvode kan uppgå till 65 000 kronor per timme. En erfaren ledarskapskonsult med riktig militär bakgrund säger till Nya Tider att den summan hade varit rimlig för en heldag. På frågan hur det fungerar med utvärderingar av de utbildningar ledarskapskonsulten själv bedriver för en rad organisationer svarar konsulten: – Det finns mätbara kriterier för hur utbildningen påverkar de mål vi har med våra utbildningar, detta är något annat än att efter en föreläsning fråga om den var bra. En riktig utvärdering pågår också över en längre tid. Nya Tider bad ledarskapskonsulten ge exempel på vad som kännetecknar kvalitativ ledarskapsutbildning. – Det viktigaste är att utbildningen har ett vetenskapligt baserat upplägg. Man har forskat om ledarskap i runt hundra år och sannolikheten är liten att någon skulle kunna komma på något bättre, enbart baserat på egna erfarenheter eller vanföreställningarna om sina erfarenheter, säger han. När Nya Tider beskriver Manuel Knights verksamhet och majsfilosofi för konsulten är han tveksam till om det ens handlar om ledarskapsutbildning. – Syftet är kanske inte att utveckla ledare och grupper, utan att underhålla medarbetarna med ett annorlunda och roande föredrag framfört av en vältalig och spännande person, säger han. Det material vi hittar på Manuel Knight Academys hemsida som har en viss akademisk vinkel är skrivet av andra än Knight. En av Knights tidigare medarbetare berättar för Nya Tider att det kursmaterial han har arbetat med för Knights räkning innehåller en del relevanta teorier: – Manuel är duktig på att koka ihop en text som innehåller vetenskapliga teorier, men det finns också partier som vi har velat ändra, utan att få något gehör för det.

Kommuner och Försvarsmakten är Knights stora kunder

Att privata företag lägger pengar på sådant här skojeri är deras sak, men liksom i fallet med Reefat El Sayeds falska doktorstitel och Trustorhärvan är godtrogenheten häpnadsväckande. En lång rad kommuner har också lurats på skattepengar, vilket är värre. Enligt allabolag.se är Knights största kunder Östersunds kommun, Stockholms stad, Växjö kommun, Landskrona stad och Västra Götalandsregionen. Mest oroväckande är emellertid att både Försvarsmakten och Polisen anlitat Manuel Knight utan att kontrollera hans bakgrund. Inte bara stora delar av mediaeliten utan också personer med militär och akademisk bakgrund inom ledarskapsutbildning har gått på detta. I många fall har dessa personer också mörkat vad de vetat. En som under en tid arbetade nära Manuel Knight säger så här till Nya Tider: – Jag hade träffat Manuel tidigare och jobberbjudandet var precis vad jag behövde då, så jag skådade inte given häst i munnen. Som före detta militär finns det saker jag varken vill eller får tala om, det blev därför aldrig av att jag pratade militära erfarenheter med Manuel. Jag kunde därför inte genomskåda honom den vägen. Redan tidigt störde det mig att han kallade sig psykolog och jag och andra tog upp det flera gånger med honom. Att jag inte lämnade direkt beror också på att han hade lyckats samla en hel del duktigt folk kring sig som det var stimulerande att jobba med. Problemet med en del av dem var att de hade fått sin ledarskapsutbildning av Manuel, så det tenderade att bli en sekt. Efterhand fick många av oss konsulter sparken, i mitt fall var det ett ömsesidigt beslut att jag lämnade efter ungefär ett halvår. Jag kände inte att jag kunde stå för detta efter att ha tagit del av de program Manuel deltagit i, dessutom var det svårt att växa i organisationen, eftersom Manuel skulle ha all uppmärksamhet, säger personen, som inte vill bli nämnd vid namn. NyT: Varför avslöjade du honom inte? – Vad skulle jag göra? Vi snackar om en kille som skakat hand med kungen, fått medalj och var en stor mediakändis. Hade jag gått ut med detta så hade det uppfattats som hämnd och avundsjuka. Jag ville bara komma bort från det. NyT: Du har ju berättat att du också sålde in Manuel Knights tjänster till ditt kontaktnät, hur uppfattade dina kunder honom? – Jag har ju tidigare jobbat med stora företag och direkt när jag började sålde jag in företaget till en stor kund. De uppfattade Manuel mer som en entertainer och ville inte ha mer än en marginell medverkan av honom, utan istället ett resultatinriktat program. Det var inte lätt att jobba med sådana kunder när Manuel ville ha ett stort utrymme i alla utbildningar. NyT: Du känner ju till begreppet kaserngårdsproblemet, det vill säga om man ser en civilist på kaserngården så förutsätter man att vakten har kollat upp honom och att han har rätt att vara där, men han kan ju ha kommit in genom att hoppa över stängslet. Tror du att det är något sådant som gör att detta har kunnat pågå? – Ja, definitivt, men det handlar ju också om Manuels personlighet, han har en förmåga att få folk att känna sig bekräftade och då sänker man garden. Det är svårt att ifrågasätta personer som man uppfattar som genomtrevliga. En annan faktor som bland andra Groundhogs anser spelar in är att han fick en kvalitetsstämpel genom sin medverkan i media, till stor del på grund av kvinnliga journalister som Stina Dabrowski, som utan att ifrågasätta hans uppgifter spred dem i media. När hon fick reda på hur det verkligen låg till höll hon och de andra tyst. Groundhogs och många med dem anser att deras fascination för en muskulös svart ”elitsoldat” har gjort att all form av kritiskt journalistiskt tänkande har kastats överbord. När Knight väl har fått denna kvalitetsstämpel har det bara rullat på och han har kunnat lägga merit efter merit till sitt CV. När han väl anlitades av Försvarsmakten var hans berättelse redan en etablerad ”sanning” som man inte ansåg sig behöva kontrollera.

Cirka 50 åhörare trotsade kyla och snö för att lyssna till talen på Mynttorget. Jenny Ribsskog, andre vice ordförande i SD Stockholm, sade till Nya Tider att anledningen till att man manifesterar på Internationella Kvinnodagen, på dess hundraårsdag, är att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. Då har kvinnor all anledning att göra sig hörda. – Vi är visserligen ett av världens mest jämställda länder, men vi är också ett av de länder där sexualbrotten mot kvinnor ökar drastiskt, sade hon. NyT: Det låter motsägelsefullt. – En huvudsaklig anledning är den massiva invandringen och att vi inte har kunnat hantera mottagandet. Männen som kommer hit har andra värderingar än de vi har om jämställdhet, svarar Ribsskog. Hon tillägger även att av de som invandrat är cirka 80 procent män och med en så sned könsfördelning kan mycket hända. Från podiet talar Ribsskog om det bristande rättssystemet. Med hänvisning till principen att ”hellre fria än fälla” och svårigheten att exakt bevisa vilken förövare som gjort vad vid en gruppvåldtäkt, frias ”dessa odjur” ofta av hovrätten även om de fällts i tingsrätterna, menade hon. Hon pekade även på att åtalade som inte fällts dessutom ofta får skadestånd. – Straffen är löjligt låga. Vi minns fallet med den 19-årige syriern som våldtog en 13-årig flicka på en skoltoalett. Han dömdes av Östersunds tingsrätt till två månaders fängelse och att betala 25 000 i skadestånd till flickan, sade hon. Ett glädjande undantag, menade Ribsskog, är att de fem afghanska så kallade flyktingbarnen, som gruppvåldtagit en annan asylsökande pojke i Uppsala i oktober i fjol, fällts i hovrätten. Tingsrätten hade tidigare dömt ungdomarna till upprörande låga straff, men hovrätten har nu åtminstone dömt dem till utvisning. – Det är så vi vill ha det, sade Jenny Ribsskog och fick publikens bifall. En kvinna som heter Emily Nilsson berättade att hon kände Lotta, 41, som på ett brutalt sätt mördats. Fallet var uppmärksammat i media, inte minst efter att mördaren fick livstidsstraffet mildrat till 18 års fängelse i hovrätten i slutet av december 2016. Emily har på avstånd kunnat följa händelserna till sitt tragiska slut. Lotta hade upprepade gånger blivit slagen och hotad till livet av sin pojkvän Martin Jonsson, 33. Lotta försökte göra slut och sökte skydd hos polisen, men det var alltför lätt att avslöja hennes ”skyddade boende”. Den 120 kilo tunga kroppsbyggaren misshandlade Lotta till döds med sparkar i huvudet och ansiktet, så att hon inte gick att känna igen. Hon avled slutligen efter att ha legat i koma flera dagar. [caption id="attachment_22662" align="alignleft" width="250"]

Emily Nilsson skildrade det uppmärksammade mordet på 41-åriga Lotta. Foto: Nya Tider[/caption] – Med praxis om frigivning efter två tredjedelar av strafftiden lär Martin vara ute igen om mindre än tolv år! sade Nilsson upprört. Lotta är inte ensam och det är inte konstigt att kvinnor inte litar på samhällets skydd, menar Nilsson. – Det tragiska är att många kvinnor inte vågar fullfölja en anmälan. Vi vet att vi inte får ett fullgott skydd, avslutade hon. NyT: Det är ju inte säkert att de svenska kvinnorna kommer att välja bara svenska män, det är också svenska män som ”blir över” när det råder stort mansöverskott. Det höjer den allmänna missnöjesnivån, inte sant? – Vi har ju ett ökande gängvåld, med dödsskjutningar, men jag tror ändå att kvinnor har blivit särskilt lidande av den här utvecklingen, säger Ribsskog.

Under 2017 kommer Nya Tider att ställa ut på Bokmässan i Göteborg för andra året i rad. Efter förra årets medieuppmärksamhet i samband med Bokmässan fick tidningen över 1 000 nya prenumeranter på endast tre veckor, och lika många hörde av sig och ville ha tre gratisexemplar. Nya Tider fick först klartecken att tidningen fick ställa ut, men efter påtryckningar valde Bokmässans VD Maria Källsson att ta tillbaka beslutet. Efter ett möte med Nya Tider beslutade man dock att tidningen var välkommen igen. Under Bokmässan var Nya Tiders monter välbesökt och tidningen var mycket nöjd med sin medverkan. Inför 2017 lät Bokmässans ledning "experter på högerextremism" göra en bedömning av Nya Tider. Man kunde så klart varken finna något som "strider mot svensk lagstiftning" eller att "någon av tidningens ledande personer gjort sig skyldig till brott, som hets mot folkgrupp". – Vi är en tidning som uppskattas av folket, en ärlig, rak och kvalitativ tidskrift med kunniga skribenter och debattörer. Under 2016 var vi enligt Tidningsstatistik en av de fristående tidskrifter som ökade mest, kommenterar Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk och fortsätter: – Vi ser fram emot Bokmässan 2017!

Fabian Fjälling har i flera år engagerat sig på sin fritid med att ringa upp olika makthavare och ställa frågor till dem, frågor som de stora medierna aldrig ställer. Han har valt att kalla sig ”Erik Johansson”, just för att undvika att få påhälsning hemma av systemmedia och deras stenkastande vänner. – Varför använder du en falsk identitet när du skriver? frågar Expressens journalist, efter att ha åkt hem till Fabians bostad. Journalisten Salihu har själv skyddat boende. – För att sånt här inte ska hända, svarar Fabian, och filmar samtidigt Salihu med sin mobil.

På kvällen fortsatte Fabian att trösta sin fru. Då ringer hennes mobil på nytt. Nu är det Expressen. Skakad säger hon att hennes man inte är på plats. Därefter ringer Expressen parets dotter.

Granskning Sverige (GS) har genom sina intervjuer bland annat punkterat myten om att Sverige skulle vara bäst på integration, ställt frågor om vad inrikesministern hade för källa på att sexuella ofredanden på festivaler är ”mindre förekommande nu än för 20 år sedan” och varför inte SVT ställer några kritiska frågor till Göran Rosenberg i sin intervju angående att han varit kommunist och maoist, när man precis haft en diskussion om att man borde ha pressat Nya Tiders Vávra Suk mer i ett tidigare inslag. ”Varför kan ni inte bara vara objektiva?”, säger ”Erik” till SVT:s programledare. [caption id="attachment_22675" align="alignnone" width="585"]

Expressen försöker skrämma medborgarjournalister till tystnad.[/caption]

”Högerextrem” och ”Trollfabrik”

Systemmedia började känna sig ansatta av medborgarjournalisterna, vars intervjuer blev allt populärare på nätet. I mitten av februari inledde Eskilstuna-Kuriren (EK) en så kallad granskning, som i praktiken gick ut på att svartmåla GS som en ”trollfabrik” som sysslade med ”högerpopulistisk främlingsfientlighet”. De vanliga epiteten haglade: högerextrem, nazistkopplingar, rasistisk och så vidare. Tidningen försökte rentav koppla kanalen till Vladimir Putin. I drevet lyckades man engagera både kulturministern och statsministern, vilka båda gick på lokaltidningens fördömande linje och tyckte det var ”oerhört allvarligt”. GS kontrade och radade upp alla faktafel som EK haft i sin artikel, berättar ”Johan Andersson” från GS för Nya Tider. – Alla 45 felen står på Granskning Sveriges facebooksida. Det är små lögner överallt i kombination med att man hamrar in ett budskap i läsarna. Ordet ”troll” nämns cirka 50 gånger i deras artikel, säger Johan, som är en av de drivande bakom GS. GS ringde även upp EK:s journalister och ställde kritiska frågor om reportaget. Svaren lade man ut på nätet. Tidningen försökte då göra gällande att GS intervjusamtal varit ”telefontrakasserier”. – Väldigt osmart av oss att begå lagbrott och sedan lägga upp bevismaterialet mot oss själva på youtube i sådana fall. Alltså är detta fake news. Andra systemmedier hakade snart på. EK:s reporter Mathias Ståhle uttalade sig bland annat i Dagens Nyheter och menade att Granskning Sverige var ”en attack mot vårt land”. – Hur kan man säga så, när Granskning Sverige är en medborgarjournalistisk folkrörelse för demokrati? Vår idé är bara att ringa, ställa frågor och spela upp svaren. Svaret är nog snarast att de har fått smaka på hur det är att någon granskar dem tillbaka. Till exempel har vi avslöjat att Alex Voronov på Eskilstuna-Kuriren har kopplingar till och hyllar Muslimska Brödraskapet. Det gillar de inte alls och nu skall Granskning Sverige krossas, säger Johan.

Hamnar på Expressens löpsedel

”Identiteten röjd”, basunerade Expressen triumferande ut den 2 mars på sin twitter. I en korrespondens med frilansskribenten Malin Lernfeldt hade Fabian råkat röja sitt verkliga namn. Det blev startskottet för det massiva drevet mot hans person och familj från systemmedia. Äntligen hade man någon konkret att rikta in sig på. [caption id="attachment_22677" align="alignleft" width="290"]

Diamant Salihu, Expressens vapenbrottsdömde medarbetare, utanför Fabian Fjällings bostad. Stillbild ur Fabians mobilfilm[/caption] Det började med att hustruns mobil ringde. I en intervju som Granskning Sverige lagt upp på nätet berättar Fabian Fjälling att det var Henrik Johansson från bloggen ”Inte Rasist Men...” som började jaga familjen. När han ställde hustrun mot väggen bröt hon ihop av rädsla för vilka sociala konsekvenser hennes mans engagemang skulle få för familjen. Kort därefter ringde Johansson även upp parets elvaåriga dotter och börjar pressa henne. På kvällen fortsatte Fabian att trösta sin fru. Då ringer hennes mobil på nytt. Nu är det Expressen. Skakad säger hon att hennes man inte är på plats. Därefter ringer Expressen parets dotter. Morgonen därpå noterar Fabian objudna gäster i sin trädgård. Det är två personer från Expressen, en döljer sitt ansikte och håller en kamera, den andre är Diamant Salihu, som dömts för vapenbrott. Fabian har sinnesnärvaro och tar fram sin egen mobil för att filma det hela. Klippet har lagts upp på nätet och visar bland annat Salihus försök att komma in i hemmet med fotografen, med förevändningen ”så att vi kan citera dig korrekt”. – Nej, han vill komma in för att ta en bild, var Fabians svar. Efter det fortgår samtalet på tröskeln till hemmet. Dagen efter publicerar Expressen en skandaliserande artikel om Fjälling, där man återigen upprepar de falska påståendena att ”den högerextrema gruppen” Granskning Sverige ”lurar till sig” samtal med olika personer och sedan ”provocerar fram” svar. – Vi är betydligt mer etiska i våra publiceringar eftersom vi låter alla komma till tals och ofta faktiskt publicerar råmaterial, i motsats till mainstream media som hård- och fulklipper hela tiden, säger Fabian till Nya Tider. Det dröjde inte heller länge förrän Expo hakade på. Daniel Poohl på den vänsterextrema stiftelsen hävdar att i GS fall ”kan vem som helst vara en makthavare” för att ert syfte är att spela ett sviket folks röst. – Expo, Socialdemokraternas underrättelsetjänst, är en så oseriös aktör att det knappt är värt att kommentera. Expo vägrar konsekvent att svara på frågor när vi ringer. Expo borde förbjudas, så som deras systerorganisationer i Danmark och Norge blivit. De sysslar med olaga registrering, menar Fabian. Anhängare till GS har påpekat att i Sverige är det en lagstadgad rättighet att ringa till myndigheter och ställa frågor anonymt. Det anses vara så viktigt för demokratin att den myndighetsperson som efterforskar en frågeställares identitet gör sig skyldig till ett lagbrott. Det är här Expo och tidningar som Expressen kommer in i bilden, och gör det smutsgöra åt makthavarna som de själva enligt lag är förbjudna att syssla med.

Sporrad trots hoten, men familjen hotas

– Hot om våldtäkt mot min fru och mina barn på Flashback, konstaterar Fjälling när Nya Tider kontaktar honom om vad de sociala följderna blivit av Expressens första uthängningsartikel. – Annars inget mer än att min fru blir så bedrövad när hon ser PK-flockens kommentarer på olika forum, fortsätter han. Något som också framkommer är att Expressen inte initialt försökt ta kontakt direkt med honom inför intervjun. Istället har man försökt pressa hans närmaste. – De säger att de försökt få tag i mig, men har i stället ringt min fru och min dotter innan besöket. En förtvivlan hörs dock i Fjällings röst när han i Granskning Sveriges egen intervju konstaterar att hans familj ser ut att splittras efter Expressens reportage. Där konstaterar han att de två varit väldigt lyckliga, men att det som hänt med Sverige gnagt i honom. Han erkänner att det varit en väldigt svår balansgång, men att han inte vill lyda ett etablissemang som beordrar honom att backa. [caption id="attachment_22678" align="alignnone" width="585"]

Stort stöd från allmänheten. Om syftet med artiklarna i Expressen varit att skrämma människor från engagemang och isolera Fabian Fjälling verkar det ha fått motsatt effekt. Fabian Fjälling själv tycks ha utsatts för så kallad kärleksbombning – han berättar att han mottagit blommor, massor av sms och uppmuntrande telefonsamtal. Även donationer har kommit in. De här blommorna är bara en liten del av vad familjen fått ta emot de senaste dagarna.
Foto: Fabian Fjälling[/caption] Så här förklarar han på GS hemsida den 3 mars: ”Min fru har vädjat till mig att sluta för hennes och barnens säkerhet. Jag kommer inte vika mig för Mattsons attacker och kan därför inte tillgodose denna min frus vädjan. Därför har vi beslutat att flytta isär och min fru söker lägenhet i Kungsbacka. Jag älskar fortfarande min fru över allt i världen, men kan inte vika mig för ett etablissemang som vill definiera vad som är rätta tankar och felaktiga tankar. I en demokrati skall man kunna ifrågasätta allt och alla utan hänsyn till om någon blir kränkt av frågan. Man skall kunna säga saker som är fel, och få logiska argument som gör att man ändrar uppfattning om man köper de framlagda argumenten. Alternativt köper man inte argumenten och fortsätter att ha fel, det skall inte vara brottsligt.” Hustrun beslutade dock till slut att stå fast vid sin make och stödja honom. Fjälling slår fast att han nu snarare känner sig sporrad och beskriver det hela som en cirkus som bara bevisar att Granskning Sveriges arbete är nödvändigt. Han tillägger att han både är hedrad och förbannad, då motståndarsidan består av en stor redaktion sponsrad av Bonniers miljardimperium.