Quantcast
Channel: Inrikes - NyaTider.se
Viewing all 3187 articles
Browse latest View live

Kritisk socialdemokrat i blåsväder

$
0
0

Johan Westerholm är en socialdemokrat av den gamla stammen. Han befinner sig i opposition mot sitt parti, och även om partiledningen ogillar kritiken har han knutit till sig kända profiler som Ann Heberlein, Magnus Norell och Chris Forsne. Ledarsidorna har snabbt blivit en populär opinionssajt och har därför drabbats av olika former av attacker och sabotage. Bland annat har man varit utsatt för dataintrång och överbelastningsattacker, men nu anser sig Johan Westerholm vara utsatt för värre saker. *Uppdatering: Uppgiften om Westerholms mor har tagits bort då den ej är relevant för sammanhanget. Så här ser en av hans senaste Facebookuppdateringar ut: ”DENNA STATUS ÄR PÅ EN DIREKT UPPMANING AV UTREDAREN HOS POLISEN: Idag höjdes insatserna. [...] Idag tog någon av de aktörer som på något sätt vill få mig att anpassa mig eller lägga ned viss bevakning ett steg till. [...] Jag bor längst ute på en udde i Stockholms skärgård. Vintertid är det bara vi och två grannar. […] Idag, runt 16:30, rörde sig minst en person runt huset, denna årstid, och fotograferade av det med en kamera. Hunden markerade. Personen försvann. [...] Om det hänger ihop med att jag tar den debatt som Tino Sanandaji var tänkt att ta i en S-förening den 28 mars eller inte är oklart. Stämningen mot Tino blev så hetsig att han drog sig ur. Jag har inte för avsikt att göra det. Det ska bli minst sagt spännande att se hur det utvecklas nu. Och om något händer mig eller någon i min familj så har sannolikt polisen minst en tråd att börja nysta i. Sannolikt flera.” Ledarsidorna blir även ansatta från andra håll. Några socialdemokrater startade nyligen en sajt som heter Ledarsidan.nu, som öppet verkar för mångkultur och ökad invandring. Sidan har dessutom avslöjat mindre smickrande fakta om Ledarsidorna och Westerholm, vilket fått flera av skribenterna på sajten att dra öronen åt sig. Det visade sig att Westerholm inte hade så stabil grund att stå på som han gett sken av. För det första finns inget utgivningsbevis för Ledarsidorna, vilket innebär att Westerholm inte alls är ansvarig utgivare som han påstått, utan att varje skribent själv är ansvarig för sina texter. Det finns heller inget varumärkesskydd för Ledarsidorna.se, bara en ansökan om varumärkesskydd för en logga. Den ansökan är registrerad på ett engelskt bolag, Greycat Solutions Invest Ltd, där Westerholm äger minst 75 procent av aktierna. Westerholms svenska bolag Ledarsidorna LS AB har inte någon omsättning och donationer går till ett swishkonto som är registrerat på Westerholm personligen. För hans motståndare inom socialdemokratin är detta precis vad de vill ha för att angripa honom. De som skänkt pengar undrar nu vart pengarna har tagit vägen. Nya Tider har haft kontakt med flera opinionsbildare som följer Ledarsidorna och alla, även de som blivit blockade av Westerholm, är överens om att det vore mycket olyckligt om Ledarsidorna skulle tystna på grund av tveksamheter kring sajten. Nya Tider följer utvecklingen och har fått en del tips som vi nu kommer att kontrollera.

Ordningsvakt på Malmö tingsrätt: ”Att gränsen skulle vara stängd är bara löjligt”

$
0
0

När Nya Tider nyligen besökte Malmö tingsrätt fick vi en intervju med en ordningsvakt som arbetar på domstolen. Vakten vill av säkerhetsskäl vara anonym. NyT: Jag begärde ut en lista över domar i brottmål under en veckas tid. Cirka 80 procent av de dömda personerna var icke-svenskar. Känner du igen det? – Absolut. Jag ser ju varje dag vilka det är som går genom systemet här. Vi har haft vissa dagar där det inte finns ett enda svenskt namn på tavlan med dagens mål. NyT: Vad beror det på? – Det vill jag inte svara på. NyT: Varför inte? – För att då framstår jag bara som rasist. NyT: Det var inte så många åhörare här i dag. Brukar det vara lugnt på den fronten? – Det beror på vilka mål det är. Vi har en säkerhetssal i polishuset som används för riktigt grova brott, till exempel organiserad brottslighet. Då brukar det vara ett oerhört tryck. Det kan komma hundratals kompisar och släktingar till de åtalade. Kön brukar ringla sig lång. Och varje gång slutar det med stor irritation, det går bara in femtio åhörare i säkerhetssalen… NyT: Trivs du med ditt jobb? – Nja… man måste ju ha en inkomst. Särskilt trevligt är det inte. Precis innan du kom hit var vi tvungna att ringa hit polisen för det var en [negativt ord för en person från Mellanöstern] som fastnade i säkerhetskontrollen… NyT: Vad menar du? – Han försökte ta sig in här med en kniv. Det förekommer ganska ofta. Det är ingen tillfällighet att vi här i Malmö var en av de första domstolarna i Sverige som började med obligatorisk säkerhetskontroll. NyT: Du har ju en unik inblick i kriminaliteten i Malmö genom ditt arbete. Hur ser du på framtiden? – Det ser mörkt ut. Jag fattar inte att det här får pågå. Och att gränsen skulle vara ”stängd” är ju bara löjligt. Det kommer asylsökande varje dag till Malmö. NyT: Finns det inget hopp? – Nej, jag har gett upp. Man får flytta till områden där det bor svenskar. Alla som jag känner kommer rösta på SD 2018. Vi får väl se om det kommer göra nå’n skillnad (lång paus). Men jag tvivlar.

”Kakan” hoppar av annons­kampanj för Comviq efter kritikstorm

$
0
0

Denna gång är det Kakan själv som fattat beslutet att avbryta kampanjen. Comviq verkar inte ta åt sig av kritiken, trots att många pekat på att Comviq-karaktären Krister är polis, en yrkesgrupp som Kakan Hermansson tillägnat nedlåtande tweets som ”nej asså fuck aina, hata snuten” och ”Det va ett jävla tjat om Malexander. Palla när snuten tycker synd om sig själv”. Karin ”Kakan” Hermansson blev redan i höstas tvungen att avsluta ett reklamsamarbete med biltillverkaren Audi efter uppretade reaktioner från en vaken och medveten allmoge. Audi drog sig ur och skyllde på sin reklambyrå Åkestam Holst som inte berättat om Kakans föga smickrande uttalanden om poliser och andra som är hennes hatobjekt i sociala medier. På Comviqs reklambyrå ANR BBDO var man dock mindre nogräknade och en tid efter att Audikampanjen lagts i malpåse erbjöds Kakan en roll som en sorts sidekick till de redan etablerade Comviq-figurerna Karim och Krister när de under två veckor ska ta över Comviqs Facebook för att varje dag presentera en ny utmaning, som på ett eller annat sätt ska hjälpa folk att ”gå utanför sina bekvämlighetszoner”. Kritiken mot den hat-twittrande feministen lät dock inte vänta på sig och en del hotade även att avsluta sina abonnemang hos telejätten. Kakan kallade själv kritiken av henne för ”hat” och skyllde på detta när hon den 1 februari meddelade att det blivit för mycket för henne och hon valde att avsluta sin medverkan i kampanjen. De som ridit till Kakans försvar hävdar att hon faktiskt bett om ursäkt för sina tidigare uttalanden. På sin blogg på elle.se skrev hon den 17 november 2016 – över tre och ett halvt år efter hat-tweetsen mot polisen – bland annat att hon ”skäms otroligt mycket” och att hon helst skulle ”vilja ringa till allihopa och be om ursäkt”. Redan på hösten 2015 orsakade dock Kakan Hermansson kritikstorm mot detaljhandelsföretaget Åhléns, då hon figurerade på omslaget till varuhuskedjans tidning, samtidigt som företaget lanserade en reklamkampanj med en modell iförd slöja. På Åhléns Facebooksida stod vid den här tiden att läsa: ”Det har kommit kritik mot att Åhléns har Kakan Karin Hermansson som omslagsperson i vårt skönhetsmagasin. [...] Karin Hermanssons tidigare kontroversiella ståndpunkter och tweets är ingenting som Åhléns stöttar, och Kakan har även själv gått ut offentligt och sagt att hon är ångerfull för sina uttalanden.” Hon har dock inte bett om ursäkt för tweets som ”män är som förståndshandikappade barn” och åsikten att rasism mot vita ”finns inte och har aldrig funnits”. Kakan Hermansson, som inledde sin mediala karriär i Z-TV för snart tio år sedan, fick en ADHD-diagnos först som vuxen. I en intervju i Hemmets Journal i augusti 2016 berättar hon att hon var högljudd och pratig i skolan, tog mycket plats, hade svårt att koncentrera sig och hade ingen impuls­kontroll. Det sistnämnda är förstås ingen bra egenskap om man skriver på twitter eller rör sig på andra sekundsnabba sociala medier. – Jag vet inte hur många gånger jag har blivit utslängd från klassrummet eller hur ofta jag fick kvarsittning. Jag fick ta mycket mer skit än killarna som gjorde samma saker, berättar Kakan i intervjun.

Ny statistik om gruppvåldtäkterna

$
0
0

Bakom sajten gangrapesweden.com finns en man med svensk bakgrund som vill vara anonym, så vi kallar honom David. Han lever sedan en längre tid utomlands och projektet startade med att han hade tid över och bestämde sig för att programmera en sajt för att samla, analysera och publicera fakta om gängvåldtäkter. Normalt sett publicerar vi inte uppgifter från anonyma källor, men efter att vi och Samtidens Anna Ernius granskat materialet var och en för sig och från olika perspektiv har vi funnit att det är genuint och att metodiken för att samla in och sammanställa det fyller de högt ställda krav vi har för seriös statistik. Vem som helst kan också gå in på sajten och kontrollera uppgifterna.
2 210 procents överrepresentation bland invandrare.
I alla domar som avser sexbrott med mer än två dömda, som David samlat in från Sveriges tingsrätter från tiden 2011-2015, finns 106 rättsfall avseende sexualbrott med mer än en åtalad. Totalt handlar det om 259 misstänkta personer. Eftersom gruppvåldtäkt inte är en brottsrubricering har David analyserat domarna i detalj för att sortera ut riktiga gruppvåldtäkter, det vill säga brottsfall där två eller fler gärningsmän förgriper sig på ett eller flera offer vid ett och samma tillfälle. Kvar blir då 35 fall med 88 dömda gärningsmän, av dessa är 75 utlänningar baserat på uppgifter i domen eller bedömning av namnet. Med antagandet att 20 procent av befolkningen har utländsk bakgrund ger detta en överrepresentation med 2 210 procent. Sedan dess fram till innevarande månad har antalet dömta gärningsmän ökat till 125. Det är en ökning med 42 procent på drygt ett år och det finns fortfarande fall från förra året som skall upp i rätten. Snart börjar dessutom ”våldtäktssäsongen”. Sedan 2011 fram till i dag har det sammanlagt dömts ut 278 års fängelse för gruppvåldtäkter, men då får man tänka på att många har kommit undan med ungdomsvård. Med generell strafftidsförkortning med en tredjedel innebär det att våldtäktsmännen kommer att sitta fängslade i totalt 185 år. Enligt Kriminalvårdens statistik kommer detta att kosta totalt 228 miljoner kronor. Det motsvarar 15 stycken BB, Barnbördshus, som det som lades ned i Sollefteå. Den som vill kan på sajten också räkna ut kostnaderna för brottslingarnas advokater, som ofta uppgår till flera hundra tusen kronor, och det finns uppskattningar av kostnaderna för utvisning. David jobbar nu vidare med att försöka kvantifiera övriga kostnader för att hantera gruppvåldtäktsepiedemin, som till exempel domstolskostnader i övrigt och kostnaderna för polisutredningar. – Efter att ha fått fram dessa resultat baserat på en steril insamling av tingsrättsdomar så framträder en tydlig bild, och jag är mycket kritisk till BRÅ som inte redovisar dessa fakta för svenska folket, säger David till Nya Tider. David har också konstruerat en databas, som på uppdrag av journalisten Ingrid Carlqvist ska användas av två högskolestudenter för att undersöka frågeställningar om våldtäkter. Det framförs ibland åsikter om att våldtäkterna inte har ökat, utan att det stora antalet i statistiken beror på en ändrad definition av våldtäkt. För att kontrollera den saken krävs en analys av anmälningarna och/eller domarna. När Nya Tider talar med Ingrid Carlqvist, som länge engagerat sig i frågor som rör relationer och brott, tar hon upp frågan om varför myndigheterna har ändrat definitionen på våldtäkt. Hon säger sig ha en känsla av att de som fälls för de nydefinierade våldtäkterna, som inte behöver innebära varken våld eller tvång, i högre grad är svenskar än de som fälls för regelrätta våldtäkter. Detta skulle kunna medföra att statistiken förvrängs så att invandrarnas överrepresentation inte blir så tydlig. Detta och mycket annat kommer att granskas av Carlqvist och hennes medarbetare.

Lärarinnan Ulrika från Malmö förföljd av politisk terrorgrupp

$
0
0

Den 2 februari klockan ett på natten kastades en sten och en rökbomb in i Ulrika Hugosons lägenhet i ett bostadsområde i Slottsstaden i Malmö. – Jag trodde att det var något i köket som råkat åka i golvet, men så märkte jag att hela lägenheten var rökfylld. Jag tänkte att det brann och sprang ut i vardagsrummet. Utan att först märka det trampade och kröp jag i glassplitter. Mina knän och fötter blev helt blodiga. Jag märkte att det inte brann, men hittade rökbomben som låg på golvet och sprutade ut rök som var mycket jobbig att andas in. Som tur var hamnade rökbomben inte i soffan där den kunde ha fattat eld, berättar Ulrika för Nya Tider. Hon öppnade balkongdörren för att få ut all rök. Då såg hon också ett stort hål i fönstret. – Nu fick jag panik. Letade efter mobilen och ringde 112. Brandlarmet gick, jag yrade upp på en stege för att stänga av det. Polisen var snabbt på plats och när de väl lyste med ficklampa på soffan såg jag den. En stor sten, i samma storlek som en handboll ungefär. Jag tvättade mina ben och fötter, och jag hade turligt nog bara ett litet jack under ena foten, men massor med små sår på mina knän och smalben, säger Ulrika. Polisen förhörde henne på plats och frågade vem som skulle kunna vara ute efter att skada henne. Då slog det henne, hennes bild hade funnits på Nordfront, Nordiska motståndsrörelsens hemsida från en läsecirkel hon bjudits in till av några bekanta. – Jag visade bilden för polisen som noterade detta och frågade om jag var medlem i Motståndsrörelsen, varpå jag svarade ett bestämt nej. Jag är inte med i någon politisk organisation, berättar Ulrika. Hon fick sova hemma hos sina föräldrar den natten. Nästa natt också. Och nästa. I över en vecka bodde Ulrika där. – Jag vågade inte sova ensam i min lägenhet efter attacken, säger hon. På morgonen den 8 februari skulle hon ta bilen som stod på föräldrarnas garageuppfart. När hon skulle köra iväg blev det dock tvärstopp. Samtliga däck på bilen var punkterade. – Jag blev chockad, arg och ledsen. Det var nu mina föräldrar blev riktigt rädda, det var två hot i rad mot mig som privatperson. Deras bil som stod parkerad bredvid min var orörd, säger Ulrika. Möte med rektorn Hon ringde skolan i Kävlinge kommun och berättade för sin chef att hon skulle bli försenad till jobbet, hon måste göra en polisanmälan först. Hennes elever hade redan fått reda på incidenten med stenen och rökbomben. – När jag berättade om bildäcken blev de såklart ännu mer oroliga. De visste att saker och ting inte stod rätt till, berättar Ulrika. Rektorn på skolan kallade in Ulrika till expeditionen samma dag efter att eleverna hade slutat, för att tillsammans med biträdande rektorn höra hur Ulrika mådde efter det som hänt. Sedan tog rektorn, som ju är Ulrikas närmaste chef, fram ett utskrivet mail med en skärmdump från nordfront.se. I mailet pekades Ulrika ut, med för- och efternamn, som organiserad nazist. Den anonyme avsändaren var en ”orolig förälder” som hade sett att Ulrika var med på hemsidan. Ulrika syntes i profil bland flera andra som satt och fikade. [caption id="attachment_22770" align="alignleft" width="236"] Ulrika fick blommor från sin skolklass efter attacken.[/caption] – Det var som jag befarade bilden från läsecirkeln. Vid det här tillfället trodde jag att jag skulle få sparken. En blandning av ångest och adrenalin pumpade i mig, en märklig känsla – eftersom jag här var tvungen att stå och försvara mig mot något som jag inte hade med att göra. Jag tog mod till mig och sade som det var: ja, det är jag på bilden, men jag är inte medlem i Motståndsrörelsen. Jag blev inbjuden av bekanta för att lyssna, och jag kunde gå därifrån när jag ville, berättar Ulrika. Hon såg på sin chef för att försöka läsa dennes tankar. Chefen frågade om det var första gången Ulrika blivit inbjuden till att delta i den här typen av verksamhet. – Ja, svarade jag. Jag är inte medlem, det är felskrivet, jag kontaktade nordfront.se förra veckan för att be dem ta bort mig på något sätt från deras bild. Min chef satt och såg fundersam ut, tittade sedan mjukt på mig och svarade att någon antagligen var ute efter att sätta dit mig. ”Detta bör du polisanmäla”, sade chefen sedan. En av de mest lättade suckar jag någonsin har dragit pyste ut ur mina lungor. Min chef var på min sida, säger Ulrika. Polisens hatbrottsgrupp kopplas in Dagen efter, den 9 februari, fick Ulrika ett mail som hon läste på förmiddagen under en kort rast på jobbet. En granne hade sett ordet ”NAZIST” sprayat på balkongen till hennes lägenhet. – Jag bröt ihop. Mina kollegor fick eskortera iväg mig, mitt framför förvånade elever. Det var först efter att hon hade lugnat ned sig som hon kunde polisanmäla klottret. En vecka senare var det dags igen, då hade någon sprejat på husets fasad och under två av hennes fönster. Nu stod både Ulrika och bostadsrättsföreningen som målsägande på polisanmälan. Den 21 februari var Ulrika på polisförhör i Malmö. Linda Ståhl, utredare på demokrati- och hatbrottsgruppen i Malmö, delade Ulrikas misstanke att det mycket väl kunde vara AFA som stod bakom trakasserierna. Säkerhetspolisen ser AFA som en av de ledande organisationerna inom vad man kal­lar den ”autonoma miljön”, som bland annat hotar och misshandlar sverigedemokratiska politiker i syfte att få dem att hoppa av. Polisen berättade för Ulrika att det fanns för få fysiska bevis för att knyta några gärningsmän till attackerna, men stenen och rökbomben hade skickats på analys till Linköping. Att skrämma, hota och svartmåla sina offer är dock ett bekant tillvägagångssätt som AFA använder sig av för att försöka få chefer, hyresvärdar och andra att ta avstånd från och kanske avskeda eller vräka måltavlorna. Nya Tider undrar därför om polisen genom att granska redan kända AFA-kriminella kommit någonstans med sin utredning, om det finns folk som de har ögonen på nu och om de anser att det finns en fortsatt hotbild mot Ulrika Hugoson. Linda Ståhl är dock förtegen: – Jag kan inte uttala mig angående utredningen på grund av rådande förundersökningssekretess, säger hon till Nya Tider. Affischer på skolan När Ulrika kom till jobbet på måndagsmorgonen den 6 mars såg hon att cirka 30 affischer var uppklistrade överallt på skolan. – Nu fick jag bevis för att mina misstankar var sanna. AFA gick ut offentligt med att de anklagade mig för att vara ”nazistisk sympatisör och sedan en tid tillbaka också aktiv medlem i Nordiska motståndsrörelsen”. På affischerna fanns förutom ett foto av Ulrika även personnummer, adressen i Malmö och även hennes föräldrars adress ”där hon numera bor”. Där stod också rektorns namn och kontaktuppgifter, som man kunde kontakta ”om man hade klagomål på skolans nazistiska anställda”. Alla affischerna togs omgående ner tidigt på morgonen, men några elever hade redan sett dem. Vaktmästaren gjorde en polisanmälan. Skolan upprättade en krisplan över hur man skulle göra för att bemöta frågor från elever, föräldrar och media. Det var inte bara Ulrika som var drabbad nu, utan även skolan och hela Kävlinge kommun. Följande brev skickades ut till samtliga föräldrar av skolans rektor: För er kännedom vill jag kort informera er om en händelse som inträffade idag måndag morgon på vår skola. Någon har, under natten, satt upp 30 affischer på skolområdet och vid matsalen. På affischen påstår man att en av skolans lärare är nazist och tillsammans med den informationen har man satt ut kontaktuppgifter till mig i min roll som skolans rektor. Den här typen av händelser skapar obehag hos oss alla som arbetar och går på skolan. Som ni känner till så arbetar skolan aktivt med vårt värdegrundsarbete, vilket betyder att vi vill att våra värderingar ska genomsyras av allas lika värde, så att alla elever kan känna sig trygga, sedda och hörda på vår skola. Händelsen är polisanmäld och samtal med den berörda läraren har genomförts. Information har gått ut till alla lärare, som kommer att prata om händelsen om det uppstår eventuella frågor hos eleverna. Min bedömning är att i dagsläget finns det ingen anledning till oro och inga signaler tyder på att jag inte kan ha fortsatt förtroende för aktuell lärare. Med vänlig hälsning, Rektor Ulrika tar tjuren vid hornen Ulrika tvingades därmed att ställa sig inför sina elever och berätta att hon hade blivit utsatt för förtal. Hon klargjorde att hon inte är aktiv inom Nordiska motståndsrörelsen. Till sin stora glädje bemöttes hon med förståelse, men där fanns också oro: ”Kommer de att komma hit och skada dig? Kommer de att skada oss? Behöver vi vara rädda?” – I mitt lärarhjärta gjorde det ont att höra hur mina sexor plötsligt började känna sig otrygga, berättar hon. Efter skoldagens slut fick Ulrika berätta för kollegorna. – Samma sak där, jag fick deras stöd och kände hur lyckligt lottad jag var. Risken hade ju varit stor att kollegorna hade sett ner på mig och att jag kanske hade blivit avskedad. Dagen efter var det ett redan inplanerat föräldramöte, men när jag stod och höll mitt tredje brandtal blev jag även då bemött med värme och omtänksamhet från föräldrarna, precis som från eleverna och kollegorna. De var mycket måna om min säkerhet. Jag fick många kramar, och en förälder erbjöd mig till och med bostad om det krisade, berättar Ulrika. Även skolchefen i Kävlinge Kommun har fortsatt förtroende för Ulrika. Barbro Börjesson, som är chef för grundskolorna i kommunen, berättar att de arbetar aktivt med värdegrundsfrågor, vilket betyder att ”skolans värderingar ska genomsyras av allas lika värde, så att alla elever kan känna sig trygga, sedda och hörda”. – Vad en lärare gör på sin privata tid kan ingen arbetsgivare ha synpunkter på så länge det inte påverkar det professionella uppdraget. I nuläget finns inga signaler som tyder på att vi inte kan ha förtroende för aktuell lärare, säger hon till Nya Tider. [caption id="attachment_22765" align="aligncenter" width="585"] Den sönderslagna rutan. Foto: Privat[/caption]   Ulrika, som är skåning ut i fingerspetsarna, har varit lärare i tio år. Hon undervisar just nu i årskurs sex i bland annat svenska, matematik och SO-ämnen. Hon har aldrig varit politiskt aktiv i något parti eller någon politisk organisation. – Jag måste fortsätta leva som vanligt, stå på mig och vara den jag är. Oavsett om AFA får för sig att trakassera mig igen. Jag hoppas verkligen att AFA tröttnar nu när deras kampanj inte fick den effekt de förmodligen önskade. Det är slöseri med tid att försöka trakassera mig mer då jag har släkt och vänner bakom mig. Min chef, de andra kollegorna, eleverna och deras föräldrar, alla grannar och styrelsen i bostadsrättsföreningen är på min sida, säger hon. Pär Öberg, presstalesman hos Nordiska motståndsrörelsen, menar att det är olyckligt att bilden av Ulrika publicerades: – Nordfronts redaktion har nu tagit bort bilden där Ulrika syns, och ber om ursäkt för och beklagar om hon utsatts för obehagligheter på grund av publiceringen, säger han till Nya Tider. Ångrar inte läsecirkeln Så Ulrika kan inte längre förknippas med den där läsecirkeln från i januari. En läsecirkel som hon trots alla händelser efteråt inte ångrar att hon närvarade vid. – Jag stannade kvar för att jag ville lyssna på vad som diskuterades. Jag söker efter information om hur folk vill agera och påverka saker i vårt upp-och-ner-vända samhälle gällande skola, vård och omsorg, försvaret, polis- och rättsväsende, invandring och miljö. Jag hade lika gärna kunnat vara på en liknande tillställning hos Fi, SD, Socialdemokraterna, Moderaterna eller något annat parti. Jag var där för att söka information helt enkelt. Vilket jag anser att jag har rätt till i vårt demokratiska land där yttrandefrihet ska råda, säger hon bestämt. Nya Tider har även sökt AFA Malmö och skickat en fråga om de nu kommer att be om ursäkt för det de utsatt Ulrika för, men vi får inget svar. Vi frågar Ulrika om trakasserierna kommer att påverka vilka hon umgås med i framtiden. – Jag umgås med vem jag vill, det ska ingen annan bestämma åt mig. Även om jag har bekanta inom motståndsrörelsen, så får de ha sina politiska åsikter för sig, och jag mina åsikter för mig.

Fem afghaner dömda för homosexuell gruppvåldtäkt

$
0
0

Det var i slutet av oktober som fem unga män från Afghanistan gav sig på en pojke under 15 år i Gottsunda i Uppsala. De slog honom i huvudet, höll för hans mun och våldtog honom under knivhot i ett skogsparti. Händelseförloppet filmades av en av de fem afghanerna. I december dömde Uppsala tingsrätt de fem till sluten ungdomsvård för grov våldtäkt. Åklagare Thomas Bälter-Nordenman ville få dem fällda för grov våldtäkt mot barn, men den rubriceringen ogillades då det inte ansågs bevisat att pojkarna kände till offrets ålder. Tingsrätten ogillade även yrkandet på utvisning med följande motivering: ”Mot bakgrund av deras ålder samt säkerhetsläget i Afghanistan skulle de drabbas mycket hårt av utvisning”. Hovrätten bedömer att gruppvåldtäkten mot den minderåriga pojken är så allvarlig att de fem pojkarna ska utvisas ändå. Det var bara i utvisningsfrågan som domen hade överklagats. Utvisningen kommer att verkställas 2018, när de avtjänat sina straff. I hovrättens dom står det: ”Även om det brott de gjort sig skyldiga till är mycket allvarligt bör förbudet att återvända till Sverige med hänsyn till deras ungdom begränsas till 10 år.” Tingsrätten fann att straffvärdet för brottet motsvarar sex års fängelse om gärningsmännen varit vuxna. Afghanerna hävdar att de är mellan 16 och 17 år. Ali Jafari har av Migrationsverket skrivits upp i ålder och enligt myndigheten är han 18 år fyllda. Ali Jafari har själv gjort gällande att han inte är äldre än 17 år och att uppskrivningen skett på grund av att han inte kunnat bevisa sin ålder. Åklagaren har inte bestridit hans ålder, och därmed döms även Jafari som varandes 17 år. Fyra afghaner döms till sluten ungdomsvård i ett år och tre månader. Den femte till sluten ungdomsvård i ett år och en månad. Samtliga fem döms för grov våldtäkt. Ali Jafari, som filmade förloppet, döms dessutom för barnpornografibrott. Fallet, och det faktum att afghanerna slapp utvisning i tingsrätten, väckte uppståndelse internationellt. Bland annat skrev brittiska Daily Mail om domen: ”Fem afghanska tonåringar dömda för gruppvåldtäkt på pojke under knivhot i Sverige, men ingen av dem kommer att deporteras eftersom deras land anses ’för farligt’”. Eftersom samtliga utvisas pub­licerar Nya Tider deras namn, då de inte lider men av det. För att ge läsarna mer insyn i hur de fem afghanerna resonerar återger vi vad de uppgav under rättegången i hovrätten. Nedanstående berättelser är citat ur domen.

Ali Ghorbani: Jag är mycket ångerfull

Ali Ghorbani uppger följande. Det stämmer inte att han är född i Afghanistan. Han är född och uppvuxen i Iran och har aldrig varit i Afghanistan. Han har varken familj eller vänner i Afghanistan och kommer bli tvungen att bo på gatan. Det finns en hotbild mot honom i Afghanistan. Hans far har dömts till döden på grund av brott och det var därför fadern flydde till Iran. Hans släkt är i fejd med mäktiga pashtuner. Om han återvänder till Afghanistan måste han ansöka om ID-handlingar i den provins hans föräldrar kommer ifrån, Nangarhar, och uppge vems son han är. Om det framkommer vem han är så kommer han att mördas, liksom hans farbror gjorde när han återvände till Afghanistan för några år sedan. Han riskerar även att mördas av målsägandens farbror som är överste i Afghanistan och som har hotat de and­ra tilltalade i målet. Kvällen för brottet var han berusad och han förstår inte själv hur han kunnat göra det han gjorde. Han önskar att han aldrig hade druckit alkohol och är mycket ångerfull.

Ali Jafari vill bli förlåten

Ali Jafari uppger följande. Han har sedan han kom till Sverige haft kontakt med sin familj som befinner sig i Iran. Om han åker till Afghanistan kommer han att dö. Han kommer antagligen bli mördad av talibanerna. Straffet för våldtäkt i Afghanistan är stening eller halshuggning vilket han riskerar om han åker dit. Hans foto finns i media. Han kommer att bli avvisad av sin familj. Han blev utsatt för sexuella övergrepp som liten i Afghanistan och det var anledningen till att familjen flydde till Iran. De personer som utsatte honom för detta är kvar i Afghanistan och han är rädd att det ska hända igen. Han hoppas på att bli förlåten av målsäganden.

Farzad vill ha det svenska mildare straffet

Farzad Jafari uppger följande. Han har inte haft någon kontakt med sin familj sedan han kom till Sverige och vet inte vart de befinner sig. Han har ingen släkt i Afghanistan. Han riskerar att bli stenad eller fängslad för resten av sitt liv på grund av det brott han begått om han åker till Afghanistan.

Nazir är rädd för den våldtagnes farbror

Nazir Yaqobi går till en psykolog två gånger i veckan. Han är ångerfull över brottet. Målsägandens farbror har uttalat hot mot honom och resten av de tilltalade per telefon. Om han åker till Kabul så är han rädd att han kommer att mördas.

Amin önskar få en andra chans

Amin Khavari har lärt sig att tala bra svenska i Sverige och talar bättre svenska än dari eller pashto som talas i Afghanistan. Han är född och uppvuxen i Iran och har aldrig varit i Afghanistan. Han har varken familj eller bekanta där. Han är rädd att han kommer att mördas om han åker till Afghanistan. Han har sett hemska saker i Iran och vill inte bli skickad från Sverige. Bilderna på honom och de tilltalade har spridits på internet av målsägandens vänner så att många, även i Afghanistan och Iran, fått vetskap om brottet. Han är ångerfull och önskar få en andra chans. Nya Tider skrev i början av januari (NyT v.1-2/2017) att våldtäkter på pojkar är väldigt utbrett i Afghanistan och gav exempel på att detta bland annat uppges av västerländska soldater stationerade där – men dessa har fått order att inte ingripa eftersom det betraktas som ett uttryck för den ”afghanska kulturen” av deras överordnade. Efter Nya Tiders artikel har även systemmedia antytt att så är fallet. Den 8 mars skrev Aftonbladet följande citat från Mustafa Panshiri, svensk polis med rötter i Afghanistan: – Det är naivt att tro att pojkarna glömmer sina värderingar så fort de kommer hit. Vi måste våga prata om det.

Utomnordiska ska sköta enkla jobb hos Polisen

$
0
0

Inom ramen för projektet Visp söker polisen kvinnor och män med utomnordisk bakgrund för en projektanställning under en tid om högst 17 månader. För 18 000 kronor i månaden får deltagarna hjälpa de riktiga poliserna med rena vaktmästerisysslor som att sitta i reception, handlägga pass, ägna sig åt fordonsservice, arkivera dokument och hantera hittegods. Lönen bekostar polisregionerna ur sina egna budgetar. Tanken är att minst ett hundra personer ska få tillfällig anställning under projekttiden. Regeringen Löfven har föreslagit att lågutbildade nyanlända ska kunna arbeta med ”skanna in dokument, märka ut vandringsleder och enklare jobb som kopiering”. Det anges dock att avsikten med Visp även är ”att eftersträva så deltagarna söker till polisutbildningen.” Kia Samrell är nationell samordnare för projektet. Hon anser att det är viktigt med språk- och kulturkunskaper när det är den typen av mångfald även bland dem som anlitar eller grips av polis. Hon tycker inte att det är risk att fokus hamnar för mycket på språk, kultur och etnicitet och inte på att kunna brotta ner en skurk som håller på att begå brott. – Det vi vill få ut av Visp är bland annat att sammansättningen av polisanställda i framtiden är mer representativ för samhället genom att bestå av fler personer med utländsk bakgrund, säger Kia Samrell till Nya Tider. På frågan om det inte finns risk att deltagarna tycker att göromålen är för mycket av vaktmästeri och för lite av glamorös action och fångande av banditer och skurkar svarar hon lite torrt polisbyråkratiskt. – Deltagarna har olika arbetsuppgifter inom ramen för vad en civilanställd person kan arbeta med inom polisen, vilket inte innefattar arbetsuppgifter som kräver polisutbildning. Syftet är uttryckligen att minska andelen poliser som är svenskar. Sex procent av poliserna och åtta procent av de anställda i dag har redan utländsk bakgrund, men målet är att de ska bli fler. Detta samtidigt som många erfarna poliser säger upp sig på grund av att de inte längre tycker att de kan göra ett effektivt jobb. Siffror från slutet av förra året visar att nästan fem procent av poliskåren hade slutat under 2016. Regionpolischefen Carin Götblad, tidigare rikspolischef, är ordförande i styrgruppen för projekt Visp och förklarar i en intervju med Dagens Juridik att det är den stora invandringen som ligger bakom den planerade etniska förändringen av poliskåren. – Det finns så många som inte talar svenska i vårt samhälle i dag. Kan vi få fler inom polisen som talar fler språk blir vi bättre på att allt från att utreda till att ta hand om brottsoffer och ge annan service, säger Götblad. Projektet Visp startades under hösten 2016, men Kia Samrell berättar att någon utvärdering ännu inte gjorts om hur utfallet blivit. – Det är för tidigt. Projektet är planerat att pågå till och med 2018, säger hon. Polisen är i akut behov av fler civilanställda på grund av de stora migrantströmmarna till Sverige. I polismyndighetens budgetunderlag för 2017-2019 står att antalet civilanställda behöver öka med 1 300 personer under perioden. Redan under 2016 beräknas 600 civilanställda ha ny- och återrekryterats. Utökningen av antalet civilanställda fortsätter under 2017. Områden där den utökade polisiära kompetensen behöver tillföras på grund av migrantströmmarna är ingripandeverksamheten, den brottsförebyggande verksamheten, gränspolisverksamheten och utredningsverksamheten. Därutöver behöver även polisiär kompetens tillföras bland annat underrättelseverksamheten och arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Polismyndigheten ser även ett behov av att öka antalet poliser i tjänst, i nuläget med totalt 2 000 nya poliser till cirka 22 000. På grund av begränsningar i utbildningssystemet och utbildningens längd kommer ett större antal poliser kunna anställas först 2018/2019. I det korta perspektivet behöver därför antalet civilanställda öka inom polisen för att dels frigöra polisiära resurser, dels för att tillföra civil kompetens i kärnverksamheten. Polisens totala kostnad för enbart ”migrantströmmar och terrorhot” uppgår under perioden 2017-2019 till nästan 3,3 miljarder kronor.

Karl-Olov Arnstberg talade om yttrandefrihet i Riksdagen

$
0
0

Riksdagsledamoten Anna Hagwall, som uteslöts ut Sverigedemokraterna i slutet av förra året, hade bjudit in etnologen Karl-Olov Arnstberg till ett seminarium i Riksdagen den 21 mars. Temat var att människor som uttryckte sina åsikter i offentligheten och skyddades av Yttrandefrihetsgrundlagen numera ändå allt oftare kunde råka illa ut. Flera riksdagsledamöter hade inbjudits, men inte en enda kom dit för att lyssna på etnologens perspektiv. Arnstberg berättade att han ställt upp olika förhållningssätt till yttrandefrihet för bedömning. Det första var att staten lyssnade till kritik, där en växelverkan mellan medborgare och beslutsfattare skapar samhällsutvecklingen – och den här versionen trodde han var själva idén från början. Ett annat var ett terapeutiskt, där staten låter medborgarna yttra sig men bara i syfte att de ska känna välbefinnande. Det tredje var att medborgarna tillåts ha yttrandefrihet men kan straffas för impopulära åsikter på social basis – något han menade i mycket liknade Sverige i dag. Arnstbergs kommentar till dagens inskränkta yttrandefrihet och åsiktspolarisering byggde på en analys med botten flera decennier tillbaka i tiden. – Det handlar om att en makt­elit har förlorat sin legitimitet, sammanfattade han. Arnstberg, som själv var med 1968, drog kopplingar till den tidens tongivande idéer om arbetarna som vänstern hade – en grupp som han menade redan då börjat bli en relativt välmående samhällsklass. Då solidariteten för arbetarnas rättigheter började eka ihåligt och de kommunistiska regimerna visade sig vara dåligt fungerande, krävdes ett nytt narrativ. En ny grupp behövde ändå definieras för det politiska engagemanget. Det blev invandrarna som blev den gruppen, och den politiska korrektheten började ta form. – Och då gäller det att beskriva den här verkligheten på ett sätt så att det passar ihop med den makt man antingen vill behålla eller vill erövra, sade Arnstberg. Beskrivningen av verkligheten blir enligt Arnstberg som en sorts språkligt facit författat av makteliterna. Det viktigaste var inte hur det ser ut på riktigt, utan att återkommande nyttja vissa begrepp, som ”allas lika värde” eller att ta avstånd från ”vi och dom”. Språket hade blivit viktigare än själva verkligheten, men den ideologiska kartan stämmer inte överens med hur samhället faktiskt blev. Under tiden belönas dock personer som anpassade sig och stämde in i den falska kören. – Man får inte besvär på sin arbetsplats, man får karriärmöjligheter – alltså, det här är signalsystem för att tala om att vi erkänner den här makteliten. Professorn blev även personlig i sitt anförande. Han berättade om många av sina gamla vänner och akademiska kollegor som tidvis blockerade vissa perspektiv av ideologiska skäl. Även om fakta fanns på bordet kunde de argumentera mot dem – och detta kunde göras av personer som menade att de följde vetenskaplig metod. Verkligheten kommer dock oundvikligen segra, menade Arnstberg, floskler och en åsiktskorridor kan inte i längden tränga bort den. Verklighetens triumf behöver dock inte bli något behagligt, menade Arnstberg – om vi väntar för länge med att erkänna och rätta till det som är fel kan det rentav betyda vår civilisations undergång. Frågestunden efter föredraget blev både lättsam och substantiell. Det märktes att Arnstberg var genuint intresserad av publikens funderingar, så det kan nog påstås att det verkligen blev en afton i yttrandefrihetens tecken – trots att den bojkottades av de folkvalda.

Ersättning för ensamkommande sänks till ”bara” 1  350 kronor per dygn

$
0
0

Syftet med de nya reglerna uppges vara att kommunerna ska hitta mer kostnadseffektiva boendelösningar, då kostnader uppåt 46 500 kronor i månaden för en enrummare inte är ovanliga. Samtidigt ska systemet med schabloner göra att Migrationsverket snabbare kan betala ut ersättningar till kommunerna. Även om detta riskerar att sätta många kommuner under stark ekonomisk press, är tonen från regeringen positiv angående det nya systemet. Man pratar om att ge kommunerna ”bättre förutsättningar för planering och organisation av mottagandet” genom att ersättningsnivån sänks och tidpunkten för utbetalning är bestämd. Med förändringen av regelverket säkerställs också att ”skattemedel används effektivt och ansvarsfullt”, meddelar Regeringskansliet.

Schablon för att pressa boendekostnader

Kommunerna kan sedan den 1 mars förra året inte tacka nej till placering av nyanlända, utan blir anvisade ett visst antal av Migrationsverket som de är tvungna att ordna uppehälle för, på andra kommuninvånares bekostnad. När det handlar om ensamkommande har dock mottagandet fortsatt byggt på överenskommelser mellan kommunen och Migrationsverket. Något kommunerna nappat på är den relativt höga ersättningen som hittills erbjudits från staten. Eftersom det redan råder bostadsbrist som det är, har asylentreprenörer kunnat tälja guld med smörkniv genom att erbjuda olika former av boenden. Många har upprörts över reportage i media som till exempel berättat om enrummare på 20 kvadratmeter i Mölndal utanför Göteborg, som hyrts av Migrationsverket för osannolika 46 500 kronor i månaden. Kommuner har hittills kunnat få olika mycket i statlig ersättning för de asylsökande ensamkommande som är placerade i hem för vård eller boende (HVB), beroende på kommunens överenskommelse med Migrationsverket. För kommuner som hade fler ”ensamkommande barn” än i överenskommelsen eller som inte hade någon överenskommelse alls har ersättningen varit 1 900 kronor per dygn. Det motsvarar 57 000 kronor i månaden. I och med att schabloner nu införs tas systemet med överenskommelser om platser för mottagande bort. Även regeln om att kommunerna i sin ansökan måste intyga att samtliga ensamkommande i ansökan givits vård i HVB enligt socialtjänstlagen försvinner.

”Bara” 1 350 kronor per dygn

Regeringen vill nu tillsammans med Vänsterpartiet göra att det inte längre blir möjligt att ta ut orimligt höga priser för boenden för ensamkommande. Frågan är vilka boendealternativ det finns. Från den 1 juli får kommunerna en schablonersättning på 1 350 kronor per mottagen ensamkommande och dygn. Schablonersättningen gäller både för asylsökande ensamkommande och ensamkommande som redan fått uppehållstillstånd. Kommuner som tar emot en asylsökande ensamkommande tillfälligt i samband med ankomsten till Sverige får 3 000 kronor per ensamkommande och dygn. För ungdomar med uppehållstillstånd som kommit som ”ensamkommande barn” och som fyllt 18 men inte 21 år, får kommunerna en schablon­ersättning på 750 kronor per ensamkommande och dygn. Även regeringen inser att det kan bli tufft för många kommuner. Det ska därför gå att ansöka om extra ersättning under 2017 och 2018 för kommuner som har stora kostnader med anledning av övergången till det nya systemet. Enligt regeringens förordnande ska varje kommun enligt de nya bestämmelserna även ha rätt till en årlig ersättning på 500 000 kronor för beredskap och kapacitet att ta emot ensamkommande. Enligt gällande regelverk ska dessutom 50 miljoner kronor fördelas och betalas ut i maj i år till alla kommuner där asylsökande ensamkommande vistas den 30 april. Ersättningen ges för kommunernas förebyggande stödinsatser enligt socialtjänstlagen.

Kostar som åtta stora sjukhus

Medan kostnaderna för boende ska minskas har regeringen redan tagit beslut om andra ökade insatser – och kostnader – för ensamkommande. Enligt budgetpropositionen för 2017 som presenterades i september förra året vill regeringen öka medlen till kommuner för nyanlända med särskilda behov. Regeringen Löfven föreslår också en satsning på vård till traumatiserade asylsökande och nyanlända. Under 2015 registrerades 35 369 ”ensamkommande barn” och 2016 tillkom 2 199. I år har det hittills kommit 180 ensamkommande. Kostnaden för dessa 37 748 personer är med 1 900 kronor per dygn cirka 26 miljarder kronor per år. Som jämförelse har Danderyds sjukhus i norra Stockholm en budget på 3,2 miljarder kronor. Kostnaden för de ensamkommandes uppehälle skulle alltså räcka till åtta stora sjukhus i Sverige.

Vanvård och dyra HVB-hem i Karlskrona

$
0
0

Socialtjänsten i Karlskrona har enligt Nya Tiders källor haft problem sedan åtminstone 2013, men det var 2015 den blev riksbekant genom den skandalösa hanteringen av fallet Yara, en ensamkommande palestinsk flicka som verkligen var ett barn och som efter en längre tids vanvård misshandlades till döds hos sina släktingar. Ytterligare tre personer kan ha dött till följd av socialtjänstens tillkortakommanden: två missbrukare som inte fått ade­kvat vård och en kriminell yngling som tilläts härja fritt och sedermera sköts ihjäl i Rödeby av fadern till ett av hans offer.

Tre döda sedan 2015

Nya Tider har tagit sig en närmare titt på dessa fall utifrån de dokument som är tillgängliga enligt offentlighetsprincipen. Emelie var en ung missbrukare som sökte hjälp för sitt missbruk och placerades på boendet Rosenbom. Inte helt oväntat eskalerade missbruket när hon vistades bland de tunga missbrukare som bor där. Efter tre månader, i september 2015, sköts hon ihjäl av andra missbrukare på öppen gata i närheten av boendet. Skrot-Nicke var en missbrukare i 60-årsåldern som också bodde på Rosenbom. Efter att ha blivit avstängd från boendet lyckades han ta sig in genom ett fönster, men kommunen meddelade det företag som skötte hans hemtjänst att den skulle upphöra, trots att man visste att han var tillbaka. Några dagar senare var han död. [caption id="attachment_23100" align="alignleft" width="300"] Ingrid hermansson (c), ordförande för socialnämnden i Karlskrona kommun.
Foto: Region Blekinge[/caption] Problemen inom Karlskronas socialtjänst kan i mångt och mycket härledas till att verksamheten blivit mycket mer omfattande medan resurserna inte har ökat i samma utsträckning. Göran Eklund, som är ledamoten i Karlskronas socialnämnd för Sverigedemokraterna, berättar för Nya Tider att den officiella orsaken är underbudgetering, men att det inte är någon hemlighet att det är antalet asylsökande och dåliga avtal som gjort att det inte finns pengar till den egentliga verksamheten. – Vi betalar i dag 1 900 kronor per dag för tomma sängplatser i Fur, som är en migrantförläggning för ensamkommande. I dagsläget är det 15 tomma platser för 28 500 kronor per dag. Hela 65 procent av våra socialbidrag går till drygt tio procent av befolkningen, som råkar vara asylmigranter, säger Eklund.

Avtal utan insyn

Avtalet om HVB-hemmet i Fur tecknades av en tjänsteman. Det visar sig dock att denne bara hade rätt att teckna avtal för som mest fem miljoner kronor, men HVB-hemmets avtal var värt 80 miljoner kronor. Vid tillfället var Jesper Björnson tillförordnad chef och när Nya Tider talar med honom säger han att hanteringen inte var formellt korrekt, men att politikerna i nämnden var informerade. [caption id="attachment_23099" align="alignleft" width="300"] Göran Eklund (sd), ledamot i socialnämnden, försöker få svar på sina frågor om verksamheten. Foto: Facebook[/caption] Det är en verklighetsbeskrivning som Sverigedemokraternas Göran Eklund inte ställer upp på. Två andra politiker, Selma Björk Matthiasdotter (S) och Lars Brissman (S), hoppade av socialnämnden förra året i protest mot hur avtalet och andra ärenden hanterats. I debattartiklar vittnar de alla om svårigheten att få korrekt information i tid och att tjänstemän gör ”politiska inspel” på nämndmötena. Enligt Göran Eklund fick han kännedom om avtalet om migrantboendet i Fur först genom lokalmedia. – Det här avtalet hade överhuvudtaget inte behandlats i nämnden och jag vet fortfarande inte vem som fattat beslut om detta, det är ju uppenbarligen inte den tjänsteman som undertecknat avtalen. NyT: Du säger avtalen, är det mer än ett avtal? – Ja det finns två avtal, varav bara det ena var diariefört. Jag tog upp hanteringen på ett nämndmöte och då beslutade ordföranden Ingrid Hermansson (C) att de skulle behandlas under den sekretessbelagda delen av mötet, vilket jag motsatte mig. Både jag och de avhoppade socialdemokraterna hade en rad frågor om det men avbröts av socialchefen Annette Glader som lade locket på genom att säga att inga fler frågor fick ställas ”av arbetsmiljöskäl”. Enligt Eklund är en av anledningarna till att de två socialdemokraterna hoppade av sina uppdrag i nämnden att tjänstemännen ”slingrar sig” och inte vill svara ärligt på frågor. Efter att Eklund började granska and­ra avtal och ställa frågor har Ingrid Hermansson helt tagit bort punkten övriga frågor från dagordningen.

Privat företag sysslar med myndighetsutövning

Medlingsbolaget AB har i två perioder haft avtal med Karlskrona kommun att utföra sådana utredningar. Flera sådana fall är nu anmälda till Justitieombudsmannen (JO) av dem som känner sig drabbade och som vill ha det utrett om kommunen verkligen följt lagen. Nya Tider har tittat på ett av dessa fall, där Socialnämnden anmodats att inkomma med svar före 21 mars. Trots att JO ville ha svar i form av ett justerat protokoll från nämnden, valde ordföranden i stället att behandla frågan i nämndens arbetsutskott. Nämndens övriga ledamöter har varken fått möjlighet att ta del av skrivelsen eller yttra sig över den. Inte heller finns ärendet bland de frågor som skall avhandlas på nämdmötet den 26 mars. Göran Eklund tror att det handlar om att man vill lägga locket på. – Man försöker att hålla så mycket information som möjligt för sig själva i arbetsutskottet och vill inte svara på frågor om det vi ledamöter luskar reda på själva, säger han till Nya Tider. När Nya Tider talar med kommunjuristen, Jessika Norlander, framkommer det att hon endast har en konsultativ roll. Förvaltningarna ansvarar själva för att hålla sig uppdaterade och att kontrollera att lagar och förordningar följs. Socialchefen Claes Wiridén uppger att man har fungerande rutiner för detta, bland annat en intern kontrollplan som Nya Tider ämnar titta närmare på i en kommande artikel.

Falsk nyhet om Trump på SVT Text

$
0
0

”Endast 40 procent av amerikanska väljare anser att han sköter sitt jobb väl, enligt en ny Gallupundersökning. Siffran uppmättes efter att han suttit 58 dagar och är ett nytt bottenrekord. När Trump tillträdde hade han 45 procent av väljarnas stöd. Ingen president sedan mätningarna startade 1945 har haft färre än hälften av väljarna med sig”, hävdar SVT. Det är sant att Donald Trumps förtroendesiffror sjunkit sedan valet och uppmättes till 40 procent av Gallup den 13-19 mars. Jämförelserna med tidigare presidenter är däremot fullständigt falska. Påståendet att ingen tidigare president haft färre än hälften av väljarna med sig är nästan motsatsen till verkligheten – med undantag för Dwight D Eisenhower (president 1953-1961) har samtliga presidenter tidvis haft förtroendesiffror på under 50 procent. Barack Obamas förtroendesiffror låg på under 50 procent under den stora merparten av hans tid som president och gick vid flera tillfällen ner till 40 procent. Inte heller är Trumps nuvarande förtroendesiffror ens i närheten av något bottenrekord. Detta innehas istället av president Harry S Truman, som i början av 1952 ansågs göra ett bra jobb av endast 22 procent av väljarna. Högre siffror än kongressen, partierna, Hillary och media Utöver de direkt falska siffror som SVT uppger, påpekar till och med Trumpfientliga Washington Post att 81 procent av de republikanska väljarna har förtroende för Donald Trump. Hans förtroende hos väljare som inte hör till något av partierna ligger på 35 procent, medan Obama snittade på 44 procent och som lägst hade 32 procents stöd hos den väljargruppen. En tidigare opinionsmätning från USA Today visade även att väljarna har högre förtroende för Trump än de har för kongressen (26 procent), Republikanska eller Demokratiska partiet som helhet (37 respektive 36 procent), Hillary Clinton (36 procent) och massmedierna (37 procent). Donald Trump har sedan sitt tillträde utsatts för en hetskampanj från massmedier och delar av det politiska etablissemanget som saknar motstycke i den amerikanska historien. Många republikaner har uttryckt bestörtning över de oförsonliga attackerna. Så vitt Nya Tider kunnat finna har dock inga större amerikanska medier förfalskat siffror på det sätt som SVT Text gör. Nya Tider uppmärksammades på den falska nyheten av en läsare som även skriver att han mejlat SVT för att få artikeln rättad. Ett dygn senare stod de falska uppgifterna fortfarande kvar.

Turkiet kartlägger oppositionella i Sverige

$
0
0

Den senaste tiden har rapporter kommit från en rad länder i Europa att Turkiet försöker påverka den turkiska opinionen i länderna. Erdoğan-regimen har bland annat aktivt kampanjat bland de turkiska invandrargrupperna inför den stundande turkiska folkomröstningen om en ny konstitution, som syftar till att ge president Recep Tayyip Erdoğan större maktbefogenheter. Nya Tider har tidigare skrivit om avslöjanden i Tyskland om att imamer vid turkiska moskéer och medarbetare vid de turkiska konsulaten i landet registrerat misstänkta sympatisörer till den i USA boende imamen Fethullah Gülen och hans islamistiska rörelse. Den 28 mars avslöjade statliga Sveriges Radio att liknande spioneriverksamhet också bedrivs i Sverige. Avslöjandet bygger på en dold telefoninspelning som medarbetare på SR:s Ekot-redaktion tagit del av, där ordföranden för den turkiska lobbyorganisationen UETD, Özer Eken, försöker förmå en anhängare till Gülenrörelsen att bli angivare åt den turkiska staten. ”– Det jag vet är att om du hjälper staten så kommer staten att hjälpa dig”, säger Eken, som påstår sig vara nära vän till den turkiske premiärministern Binali Yıldırım och därmed har direkt har direkt tillgång till den turkiska AKP-regeringen. [caption id="attachment_23070" align="alignleft" width="250"] Gülen-rörelsens grundare och andlige ledare imam Fethullah Gülen. Foto: Facebook[/caption] Relationen mellan Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och den i USA-exil levande Fethullah Gülen har varit frostig sedan 2013, då AKP-regimen anklagade Gülenrörelsen för att ha infiltrerat statsapparaten i syfte att ta makten i landet. Tidigare hade Erdoğan och Gülen varit allierade. Det totala brottet skedde dock i samband med den misslyckade militärkuppen förra sommaren, då Erdoğan hävdade att Gülenrörelsen var direkt inblandad. Omvärlden har varit skeptisk till beskyllningarna och menar att Erdoğan ser den misslyckade kuppen som en utmärkt chans att bli av med den konkurrerande islamiströrelsen en gång för alla, och allt sedan dess har AKP-regimen intensifierat bekämpandet av rörelsen både hemma och i utlandet. I det inspelade samtalet med den i Sverige boende Gülen-anhängaren hotar Özer Eken honom med orden: ”– Broder, de kommer att vilja ha allt [om] verksamhet som pågår här. Om du inte ger dem något konkret är det kört med dig”, säger Eken till mannen vars namn han påstår är uppsatt på en lista över ”landsförrädare”. Eken säger också till Gülen-anhängaren att han kommer att gripas om han skulle få för sig att resa till Turkiet. Om mannen hjälper till att ge information om andra regimkritiker som befinner sig i Sverige lovar Eken att hjälpa honom att bli struken från listan, genom en direkt kontakt med Ekens vän, premiärminister Yıldırım. Enligt Sveriges Radios källor visar det detta inte vara ett enskilt fall utan en utbredd och systematisk kartläggning av oppositionella, vilket enligt Säkerhetspolisen, SÄPO, är ”olovlig underrättelseverksamhet”. Özer Eken förnekar att det är hans röst på inspelningen men det inspelade telefonsamtalet härrör från hans mobiltelefonnummer, konstaterar Sveriges Radio.

Soldat vägrade medverka i Prideparaden – får rätt hos justitieombudsmannen

$
0
0

Det var under HBTQ-festivalen Stockholm Pride i slutet av juli 2016 som en soldat anställd vid Livgardet vägrade köra ett fordon som Försvarsmakten hade avskilt för den årliga paraden. Soldaten hade vägrat med hänvisning om att han inte ansåg att Försvarsmakten bör delta i ”sådana jippon”. Hans överordnade hade då sagt att deltagandet var obligatoriskt varpå soldaten stod på sig och hänvisade till sina demokratiska rättigheter och avslutat samtalet med kommentaren ”sug på den du”. Soldaten blev då föremål för utredning om arbetsvägran, efter att Försvarsmakten anmält honom till personalansvarsnämnden. I januari i år gav dock personalansvarsnämnden soldaten rätt och menade att han inte hade någon skyldighet att delta i paraden, som man betraktar som en ”sammankomst för opinionsbildning”. Regeringsformen förbjuder nämligen statliga arbetsgivare att tvinga anställda till deltagande vid sådana sammankomster. Däremot beslutade man att soldaten skulle få löneavdrag för tio dagar, på grund av att soldaten vid andra tillfällen vägrat utföra order.’ Personalansvarsnämnden får nu också medhåll från Justitieombudsmannen (JO) som i ett beslut i ärendet den 29 mars ger soldaten rätt, skriver SVT Nyheter Stockholm. Soldaten anmälde själv fallet till JO i samband med att ärendet behandlades i Personalansvarsnämnden. I sitt beslut kritiserar JO Försvarsmakten för att ha agerat felaktigt och markerar att det inte är tillåtet för en myndighet att tvinga sina anställda att närvara vid tillställningar för politisk opinionsbildning. I sitt beslut skriver JO att ”Försvarsmakten förtjänar kritik för att soldaten i fråga beordrades att framföra ett fordon i Prideparaden mot sin vilja”.  Samtidigt välkomnar också JO att Försvarsmakten upprättat en arbetsgrupp som ska se över myndighetens framtida deltagande vid Pridefestivalen och hur ett direkt deltagande i paraden bör organiseras i fortsättningen. I en intervju med soldaten har han till SVT sagt att egentligen inte har något emot själva evenemanget men att han inte kan se varför han som försvarsanställd väntas aktivt medverka vid vad han menar är en politisk manifestation. Regeringsformen är tydlig, markerade han i intervjun, och sade vidare att de inte kan tvinga honom ”att utföra ett uppdrag som inte har någonting med Försvarsmakten att göra”. Något som alltså Justitieombudsmannen nu ger soldaten rätt i.

Nytt försök att stoppa Peter Springare

$
0
0

Allt sedan Peter Springare i början av året gick ut på sin privata Facebook med en offentlig uppdatering om invandrares överrepresentation vid grova våldsbrott, har man från centralt håll på Polisen försökt stoppa den frispråkige brottsutredaren. Först undersökte man om det möjligen var så att Springare kunde vara skyldig till åsiktsbrottet ”hets mot folkgrupp” när han genom uppradande av ett antal muslimskt klingande förnamn konstaterade invandrarnas överrepresentation. När det kunde uteslutas, genom att åklagaren lade ned förundersökningen, gick man vidare med en misstanke om att Springare möjligen använt Polisens register i ett otillåtligt syfte och därmed gjort sig skyldig till dataintrång, vilket Polisen anmälde den 1 mars. ”Vi har en skyldighet att anmäla när det finns risk att någon gått utanför sina befogenheter”, hette det i en kommentar till SVT Nyheter Örebro, där man också betygade att man inte var ute efter att sätta dit sin medarbetare. Polisen nöjer sig inte med detta utan inleder nu en tredje kontroll av möjligheten att Peter Springare betett sig olämpligt och eventuellt olagligt. Denna gång handlar det om att Springare ställt upp som krönikör på den alternativa nyhetssajten Nyheter Idag, som drivs att den förre SD-politikern Chang Frick. Sajten har gjort sig känd som en milt etablissemangkritisk och rapporterar ofta med viss lättsam vinklig i språkbruk och ämnesval. Frick har vid tillfälle till och med uttalat att hans främsta syfte med sajten är att få så många ”klick” som möjligt och därmed annonsintäkter. När nu Springare – tillsammans med relationsrådgivaren och journalisten Katerina Janouch – gått ut med att han tänker skriva krönikor för den alternativa sajten gör Polisen i Örebro ett nytt försök att utreda om Springare handlat olämpligt, vilket kan föranleda arbetsgivaren att få honom avskedad. Polisens rättsavdelning inleder nu en process i syfte att bedöma om Springares engagemang vid Nyheter Idag är förenligt med hans uppdrag som polis. Enligt Mats Nylén, kommunikationsansvarig vid polisregion Bergslagen, är en polisanställds huvudsakliga huvuduppdrag att syssla med polisiärt arbete och varje bisyssla måste därför bedömas om det är förenligt med polismannens huvuduppdrag. Som polis kan man alltså inte ha vilket jobb som helst vid sidan om. Man bedömer det enligt två kriterier: ”Ett är om det är lagligt, och två om det är förenligt med hans skyldigheter som polis”, säger Nylén till TT. I sina svar till TT är ordföranden i Polisförbundet, Lena Nitz, mer rakt på sak: ”Det är olämpligt. Att Peter Springare väljer att ge legitimitet till en tidning som Nyheter Idag, det riskerar förtroendet för oss alla andra”, säger Nitz och upprörs över att en del kommentar i Springares Facebook-kommentarfält är vad hon betraktar som ”rasistiska”. I och med att Peter Springare nu skriver för en tidning kommer han fortsättningsvis skyddas av det grundlagsfästa meddelarskyddet och eventuella övertramp kommer ansvarig utgivare och inte Springare själv få ansvara för. Trots detta och att yttrandefriheten också gäller polisanställda, tycks Polisens ledning fortfarande inte vara helt bekväma med att ha en anställd som är så pass frispråkig som Peter Springare är. Kommentarer kommer också från högsta nivå. Inrikesminister Anders Ygeman uttalar sig för TT att ”det är bra” att det nu utreds vad som är lämpligt för en polis att yttra i sociala medier. Peter Springare beslutade sig i sin tur för att den 24 mars anmäla sina överordnade till Justitiekanslern, då han menar att Polismyndigheten ”konstant trakasserat och misskrediterat” honom för att han endast använt sig av sin lagstadgade yttrandefrihet.

Svenska kyrkans kollekter går till aborter och HBTQ

$
0
0

Det var länge sedan Svenska kyrkan var känd för att vara en traditionell kristen kyrka med djupa historiska rötter och med en tydlig kristen profil i tros- och moralfrågor. Sedan andra hälften av 1900-talet har den forna statskyrkan påverkats starkt av 68-generationens marxistiska vänsteridéer som inte minst förfäktats av kyrkans biskopar och en allt större del av prästerskapet. Författaren Göran Skytte har hävdat att 68-studentvänsterns demonstrationståg delade sig i början av 1970-talet i två led varav det ena marscherade in på journalisthögskolan och det andra in på universiteten och vidare in i Svenska kyrkan. Det har till och med avslöjats präster som jobbat som Stasi-informatörer åt Östtyskland. Att detta påverkat kyrkans profil i olika kampanjer och insamlingar råder det ingen tvekan om. Före jul förra året arrangerade kyrkans ledning med Antje Jackelén i spetsen ett ekumeniskt upprop mot den nya svenska asylpolitiken. Nyligen avslöjade den kristna tidningen Världen idag att kyrkans biståndsorganisation Svenska kyrkans internationella samarbete (en sammanslagning av hjälporganisationen Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission, vars uppgift var att sprida kristen tro) mer eller mindre förtäckt bedriver abortrådgivning och spridning av HBTQ-idéer. [caption id="attachment_23155" align="alignleft" width="343"] Svenska kyrkans internationella arbete hävdar att kvinnors tillgång till aborter hjälper fler barn att fylla 5 år. Foto: stillbild från Youtube[/caption] På kyrkans hemsida finns information om den insamlingskampanj som bedrevs inför julen. Där kan man läsa att ett sätt att minska barnadödligheten i världen är att värna kvinnors ”rätt till sin kropp”, vilket utvecklas med att Svenska kyrkan arbetar med att öka kvinnors tillgång till ”familjeplanering” – en inte helt accepterad tanke i traditionell kristen moralteologi. Den tidigare ordföranden för RFSU Stockholm, Emelie Weiderud, är idag rådgivare för frågor om ”sexuell och reproduktiv hälsa” för Svenska kyrkans internationella arbete. Hon säger till Världen idag att pengar inte går direkt till aborter men erkänner dock att deras samarbetsorganisationer, som får del av pengarna bedriver abortrådgivning: – Det ser lite olika ut beroende på vad vår partner gör, konstaterar Weiderud. Vissa är förvisso mot abort och andra kan mycket väl förespråka aborter och ge råd om hur så kallade ”säkra aborter” går till. Att Svenska kyrkans biståndsorganisation arbetar med legalisering aborter framgår dock på hemsidan: ”Svenska kyrkan arbetar aktivt för rättigheter som handlar om sex och hälsa. Området kallas Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, SRHR. Vi arbetar för varje människas rätt till sin egen kropp. /…/ Vi arbetar för: sexualundervisning, preventivmedelsrådgivning, god mödravård, säker och laglig abort”. [caption id="attachment_23158" align="alignleft" width="237"] "Störst av allt är kärleken" har blivit en slogan för HBTQ-verksamhet i Svenska kyrkan. Foto: Instagram/Kyrkan på Pride[/caption] Världen idag noterar också att kollektpengar mycket väl kan gå till HBTQ-propaganda i tredje världen, vilket framgår i ett blogginlägg som Weiderud publicerat på Svenska kyrkans hemsida för två år sedan, där hon skrev följande: ”I vårt internationella arbete slår vi följe, lär oss och för dialog med religiösa ledare och samfund som även de arbetar med att motverka diskriminering mot hbtqi personer. […] Som kyrka i Sverige har vi länge arbetat med de här frågorna, exempelvis när vigselrätt för samkönade par antogs 2009”. I Svenska kyrkan får präster än så länge väja från att viga homosexuella till äktenskap och kyrkan har officiellt två linjer i äktenskapsfrågan. Sedan några år får präster och andra anställda dock inte i enskild själavård be för personer att de ska bli av med vad de anser är synd och stridande mot Guds skapelseordning. På senare tid har det kommit ökade krav från kyrkopolitiker på tvång för prästkandidater att acceptera homosexuellt samliv och vara beredda att viga homosexuella par.  

BRÅ: Antalet våldtäktsanmälningar ökade under 2016

$
0
0

Den 30 mars publicerade Brottsförebyggande rådet sin rapport över kriminalstatiken för år 2016. Statistiken över anmälda brott omfattar alla händelser som anmälts och registrerats som brott hos Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten under året. En genomgång av BRÅ:s rapport visar att det under 2016 anmäldes drygt 1,51 miljoner brott, vilket är cirka 6 800 fler brott jämfört med år 2015. Den största ökningen av antalet anmälda brott kan hänföras till kategorierna bedrägeribrott samt brott mot person. De enskilda brottstyper som ökade mest var bland annat bidragsbrott mot Försäkringskassan (där ökningen av antalet anmälda brott uppgick till 68 procent jämfört med år 2015), misshandel (inklusive grov misshandel), olaga hot samt sexuellt ofredande. Som positiv motvikt till den negativa utvecklingen visar BRÅ:s statistik dock att vissa kategorier av anmälda brott minskade under 2016. Den största minskningen uppvisade kategorierna narkotikabrott, trafikbrott samt stöld- och tillgreppsbrott. Vad gäller det dödliga våldet konstaterar BRÅ att antalet anmälda fall minskade till 106 fall år 2016 jämfört med 112 fall året innan. Sedan BRÅ började föra statistik över fall av dödligt våld år 2002 har nivån av konstaterade fall av dödligt våld varierat mellan 68 och 112 fall per år. De senaste två åren har antalet fall av dödligt våld dock legat på en högre nivå men enligt BRÅ är det för tidigt att säga om den högre nivån är ett trendbrott från den genomsnittligt sett stabila utvecklingen vilken har varit gällande sedan år 2002. Den siste februari i år publicerade BRÅ en annan rapport med fokus på brottsutvecklingen under 2000-talet fram till 2015, vilken visar att det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer samt barn har minskat – samtidigt som det dödliga skjutvapenvåldet mot män har ökat de senaste åren. Ett inte helt orimligt antagande skulle kunna vara att den eskalerande invandrardominerade gängkriminaliteten är en viktig förklaring till ökningen i den sistnämnda brottskategorin. Anmälda våldtäktsbrott samt sexuellt ofredande på fortsatt skyhöga nivåer Totalt anmäldes 20 300 sexualbrott under år 2016 vilket motsvarar en ökning med 12 procent sedan år 2015. Den största ökningen stod kategorin sexuellt ofredande för vilket ökade med hela 21 procent. De anmälda våldtäkterna som redan sedan föregående år har legat på en mycket hög nivå ökade ytterligare och uppgick år 2016 till 6 720 anmälda brott vilket motsvarar en ökning med 13 procent jämfört med föregående år. Den nya sexualbrottsstatistiken för år 2016 verkar vara en del av en trend som har kunnat konstateras under en tioårsperiod. Sedan 2007 har antalet anmälda våldtäkter ökat med 41 procent och antalet anmälda fall av sexuellt ofredande med 71 procent. Ökningen av antalet anmälda våldtäkter och fall av sexuellt ofredande brukar ofta förklaras med ett antagande om svenska kvinnors höga benägenhet att anmäla dylika brott, jämfört med andra europeiska kvinnor, samt det utvidgade våldtäktsbegrepp som infördes i lagstiftningen år 2005 vilket innebar att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande kom att rubriceras som våldtäkt. Det är högst sannolikt att det utvidgade våldtäktsbegreppet till viss del har påverkat det anmärkningsvärt höga antalet anmälda våldtäkter som Sverige har uppvisat i jämförelse med andra europeiska länder. Varför svenska kvinnor skulle vara så väldigt mycket mer benägna att anmäla sexualbrott än sina nordiska och europeiska medsystrar – i ett land där förtroendet för Polisens förmåga att uppklara brott är lågt – torde vara mer oklart. Att statistiken också visar på ökade fall av sexuellt ofredande är något som inte kan relateras till ett utvidgat våldtäktsbegrepp och måste alltså således förklaras av andra faktorer.

Antalet utlandsfödda svenska medborgare nu över 1 miljon

$
0
0

Vid utgången av 2016 var antalet utlandsfödda svenska medborgare 1 012 941 personer. Av de som beviljades svenskt medborgarskap var 52 procent kvinnor. Den största gruppen nya medborgare noteras komma från Somalia och utgör 15 procent av alla nya medborgare. Därefter kommer personer födda i Syrien som utgör 7 procent av medborgarskapsbytena. Var femte ny svensk medborgare har tidigare varit medborgare i annat EU-land. Polacker är den största europeiska grupp som byter till svenskt medborgarskap, följt av Finland, Danmark och Storbritannien, noterar SCB. Det bör då noteras att SCB inte för statistik över etnisk härkomst varför siffrorna inte säger något var dessa EU-medborgare har sina egentliga rötter. Britterna är en grupp som utmärkte sig förra året och SCB tolkar det som ett utslag av den brittiska Brexit-omröstningen, då majoriteten av medborgarskapsbytena skedde under andra halvan av 2016. Den stora ökningen av antalet asylsökande de senaste åren minskade kraftigt under år 2016. SCB förklarar minskningen med de i slutet av 2015 införda yttre gränskontrollerna. Under 2016 sökte 28 939 personer asyl i Sverige jämfört med drygt 163 000 asylsökare under 2015. Ser man till statistiken från år 2002 och framåt ligger nuvarande antal asylsökare på den nivå som var vanlig före 2012, då antalet började rusa i höjden rejält. Det innebär att vi fortfarande har en relativt hög nivå på antalet asylsökande om vi jämför med andra nordiska länder. Om man exempelvis jämför med Finland kom det år 2011 till Sverige cirka 30 000 asylsökande jämfört med cirka 3000 till Finland – under rekordåret 2015 tog Finland emot rekordhöga 32 476, för att 2016 vara tillbaka på normala nivåer igen med cirka 5 600 personer. Antalet personer av utländsk härkomst uppgick 2016 till 23,2 procent av befolkningen (2,3 miljoner). Botkyrka, Södertälje och Haparanda är kommuner som nu har en majoritet invånare med utländsk bakgrund. Andelen invånare i Södertälje med utländsk härkomst uppgår nu till 51,9 procent, varav en stor andel härstammar från Mellanöstern. Haparandas utlandsfödda befolkningsmajoritet kan förklaras med stadens närhet till Finland, varför de flesta torde vara etniska finnar. Den enda kommun där antalet invånare med utländsk härkomst sjunker är Skinnskatteberg där andelen sjönk från 23,7 till 23,5 procent av befolkningen. Personer med endast en utlandsfödd förälder eller person med två i Sverige födda föräldrar med helt utländskt påbrå, räknas inte in i statistiken som person med ”utländsk härkomst”. Detta innebär att det är svårt att ur statistiken få en bild av hur Sveriges egentliga etniska komposition ser ut, varför det också är svårt att fastslå hur stor procent av Sveriges befolkning som utgörs av personer med helt etnisk svensk härstamning.

Nationalekonomer: ”Omoraliskt att uppmuntra invandring”

$
0
0

Det är i en debattartikel på DN Debatt den 2 april som de två professorerna Assar Lindbeck och Mats Persson, båda verksamma vid Stockholms universitet, hävdar att svensk integration är ett stort misslyckande – och att allt tyder på att den dessutom blir allt sämre. Tvärtemot påståenden om att integrationen blivit bättre skriver de tunga nationalekonomiska auktoriteterna att siffrorna som visar på invandrares förbättrade sysselsättningsgrad sedan mitten av 1990-talet snarare har med ett allmänt bättre konjunkturläge än med lyckad integration att göra: ”Det handlar i hög grad om en återhämtning från den värsta konjunkturkris som drabbat Sverige i modern tid – och för invandrarna har den återhämtningen varit ofullständig”, skriver professorerna i debattartikeln där man också konstaterar att återhämtningen från 2008 års finanskris varit begränsad bland invandrarna. Den lilla återhämtning som skett är bara en kortsiktig förändring. Sämre anpassning beror på stort kulturellt avstånd Invandrares allt sämre förmåga att anpassa sig till samhället och därmed efterföljande svårighet att placeras på den svenska arbetsmarknaden, beror på en förändring i sammansättningen av gruppen invandrare. Före 1990-talets början, då invandrarna främst kom från kulturellt och geografiskt närliggande länder, var anpassningen till det svenska samhället och arbetsmarknaden möjlig och lyckad. Nu ser det dock annorlunda ut: ”Det kulturella avståndet mellan infödda och nya invandrargrupper har ökat, och de nya grupperna har en större andel lågutbildade”, konstaterar Lindbeck och Persson. Det är inte något unikt för just Sverige med dålig integration i samhälle och på arbetsmarknad, liknande kan konstateras i övriga Europa där man också tagit emot samma slags invandrargrupper de senaste tjugo åren, men vad professorerna anser är särskilt anmärkningsvärt är att Sverige har betydligt större skillnader mellan infödda och utrikesfödda jämfört med i princip alla andra västländer. Sverige sämst på integration – tar ändå emot flest Sverige har varken kapacitet att erbjuda arbete eller bostäder åt alla som kommer och det är därför omoraliskt att ge folk falska förväntningar, är en av slutsatserna professorerna dragit: ”Det är märkligt att ett land som visat sig så dåligt rustat att ta emot invandrare ändå har tagit emot långt fler än andra västländer. Egentligen är det omoraliskt att uppmuntra invandring när man inte lyckas bättre att erbjuda invandrarna arbete och bostad”, skriver professorerna. Professorerna föreslår att insatser sätts in för att strukturellt reformera arbetsmarknaden så att lågutbildade lättare kan få jobb, kombinerat med utbildningssatsningar och sysselsättningssubventioner. Men, skriver Lindbeck och Persson, för att det ska lyckas måste det kombineras med en restriktiv invandringspolitik. Fortsätter Sverige däremot som vi gjort hittills kommer vi snart se ökat ”utanförskap, social oro, etniska konflikter och främlingsfientlighet”, konstaterar professorerna, och misstänker att det är det just ”det gamla vanliga” som kommer vara den väg politikerna kommer att välja även i fortsättningen – med de nämnda riskerna som följd.

Forskningsrapport: ”Dödshjälp är ett sluttande plan”

$
0
0

Den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet presenterade den 22 mars en rapport som undersöker effekterna av läkarassisterat självmord (eutanasi, dödshjälp) utifrån den så kallade Oregonmodellen. Denna modell – som bygger på de regler som sjukvården i den amerikanska delstaten Oregon följer sedan legaliseringen av dödshjälp 1997 – har på senare tid lyfts fram av eutanasiförespråkare i Sverige som en värdig motvikt till det sluttande plan som blivit fallet i Belgien och Nederländerna, där numera också barn, dementa och deprimerade har rätt att avsluta sina liv med läkares hjälp. Just detta sluttande plan, där omyndiga och människor med begränsad förmåga till rationella beslut kan begära dödshjälp, har blivit ett avskräckande exempel på hur en legalisering skulle kunna utvecklas. Mot detta har förespråkare därför lyft fram den så kallade Oregonmodellen som bygger på sju kriterier: skriftlig och muntlig begäran, fastställd diagnos och förväntad fortsatt livstid på högst sex månader, bedömning av beslutskapacitet, eventuell psykiatrisk undersökning, information om alternativ (exempelvis smärtlindrande palliativ vård) och rådet att berätta för nära anhöriga. Rapporten som har titeln Hotet mot värdigheten är författad av överläkaren i palliativ vård vid Stockholms sjukhem, Mikaela Luthman och chefsläkaren för habilitering och hälsa vid Västra Götalands-regionen, Anne-Berit Ekström. I denna pekar man ut ett antal brister i den så kallade Oregonmodellen som är särskilt problematiska. Bland annat slår man fast att de flesta som begär läkarassisterad dödshjälp gör det på grund av psykiska åkommor snarare än fysiska – det kan handla om depression och rädsla att förlora kontrollen: ”[D]e huvudsakliga motiven hos dem som söker läkarassisterat självmord inte i första hand kopplade till smärta, utan till förlust av autonomi, förlust av värdighet samt minskad förmåga att delta i aktiviteter som gör livet njutbart”. Ett vanligt argument för dödshjälp är att det skulle innebära ett smärtfritt avslut på patientens lidande. Detta avvisas av rapporten som hävdar att forskningen snarare pekar på att god palliativ vård avsevärt kan förbättra ”patientens livskvalitet i livets slutfas”. I en kommentar till tidningen Världen idag säger Mikaela Luthman att de självmordspiller som läkare skriver ut inte sällan ger svåra och oönskade biverkningar och hon tillägger: - Dessutom tar man de här medicinerna ensam, så i många fall vet man inget om hur det är med biverkningar eller smärta. Kriteriet att en patient endast ska bedömas ha max sex månader kvar i livet för att få tillgång till eutanasi är minst sagt godtyckligt. Alla sådana bedömningar är högst preliminära framhåller Luthman som säger till Världen idag att hon själv har givit besked till patienter att de bara har några veckor kvar, som sedan visar sig leva i flera år efter läkarbeskedet. Kravet på att patienten ska vara beslutskapabel – det vill säga inse allvaret i vad vederbörande faktiskt begär – kritiseras också det. De finns exempel på patienter som bedömts sakna tillräcklig insikt i vidden av sitt beslut och därför fått avslag hos en läkare, för att sedan bara gå vidare till en annan för att få det besked man vill ha. ”Riskerna med Oregonmodellen är också stora, framför allt att utsatta personer och grupper kan manipuleras till att nyttja läkarassisterat självmord. En annan stor risk är att införandet av läkarassisterat självmord innebär ett steg ut på ett sluttande plan där respekten för livet, läkaretiken och förtroendet för sjukvården riskerar att urholkas” - en läkaretik som enligt Claphaminstitutet gällt sedan Hippokrates dagar: ”att om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta – men aldrig ge patienten gift, även om den ber om det”.

Manifestation för polis och Sverige

$
0
0

Två dagar före det, den 29 april, är det Folkets Demonstration på Raoul Wallenbergs torg, också det i Stockholm. Men redan nu på lördag, den 8 april mellan klockan 15 och 17, hålls en ”tyst manifestation” på Mynttorget, platsen där hundratals människor i några veckor visat sitt stöd för Peter Springare. Arrangörerna, som säger sig vara ett medborgarinitiativ bestående av ”vanligt folk från när och fjärran”, skriver i sitt utskick att: ”Vi är helt vanliga medborgare som har tröttnat på rådande situation där vi har barn och ungdomar som är rädda för att gå till skolan och där vi har pensionärer som arbetat hårt i hela sitt liv, men som inte har råd att äta sig mätta och än mindre hämta ut sina nödvändiga mediciner. Vi har tröttnat på ett Sverige där antalet människor som saknar tak över huvudet ökar och där barnfamiljer vräks. Vårt sociala skyddsnät har gigantiska hål. Samhällskontraktet, där man som skattebetalare har vissa rättigheter, är brutet”.
Arrangörerna hävdar att manifestationen är partipolitiskt obunden och att den drivs av det lite ilskna mottot ”Det räcker nu!”
Arrangörerna hävdar att manifestationen är partipolitiskt obunden och att den drivs av det lite ilskna mottot ”Det räcker nu!” Devisen som följer är ”För Sverige – för våra barn och barnbarn. Detta är vår kamp för dem!” Det kommer att finnas möjlighet för de som vill framföra en åsikt att göra det genom att skriva egna plakat. Material till dessa kommer att tillhandahållas av arrangörerna. Plakaten kommer dock att behöva godkännas av manifestationens funktionärer. Ulle Hallgren från Stockholm är en av arrangörerna. Hon vill att så många som möjligt kommer till Mynttorget på lördag, men hon säger dessutom till Nya Tider: – Alla kan om de vill. I varenda stad, stor som liten. Allt som behövs är papper, tuschpennor och lite jävlar anamma. Gör ett upprop på Facebook och samla er på er ort en bestämd dag och tid. Väck opinion, väck folket. Det börjar bli bråttom!
Viewing all 3187 articles
Browse latest View live