Vänsteraktivistens värdegrund

February 13, 2019, 3:34 pm

≫ Next: Så använder Allmänna arvsfonden miljarderna

≪ Previous: ”Expo-älskaren” dömdes till utvisning 2014 – lever kvar i Sverige med dubbla identiteter

Många har tyckt det ena och det andra efter händelsen med en gravid svart kvinna som i slutet av januari avvisades från Stockholms tunnelbana efter en biljettkontroll. Kvinnan i fråga hade inget giltigt färdbevis, men tyckte uppenbarligen att hon skulle få åka i alla fall. Biljettkontrollen genomfördes i samarbete med två ordningsvakter, och eftersom kvinnan saknade färdbevis blev hon avvisad vid Hötorgets tunnelbanestation där hon skall ha uppträtt stökigt och gjort våldsamt motstånd.

Vakterna skuldbelagda

Det var många mobilfilmer som lades upp på diverse sociala medier efter händelsen och mycket snart gick hela diskussionen i riktningen att det enbart var vakterna som skulle skuldbeläggas för att ha agerat felaktigt. Det hela var naturligtvis extra tacksamt att ta till eftersom det var en gravid svart kvinna som avvisades och dessutom gjorde motstånd mot två vita vakter. De två vakterna togs redan dagen därpå ur tjänst, och en förundersökning från polisen samt en internutredning från SL:s sida har nu inletts för att utröna vad som kan ha gått fel. Men de två vakterna i fråga torde nu vara rasiststämplade för all framtid både av politiker och mainstreammedia.

Vänsteraktivist tillika före detta ordningsvakt tog chansen att väcka så kallad anti-rasistisk opinion

Bara några dagar efter tumultet vid Hötorget tog en vänsteraktivist vid namn Jenny Bengtsson bladet från munnen och använde både sin egen Facebooksida samt mainstreammedia för att väcka opinion mot vad hon ansåg vara rasistiska strömningar inom ordningsvaktskåren. Till saken hör att Jenny Bengtsson själv år 2016 utbildade sig till ordningsvakt, varefter hon framförallt tjänstgjorde inom Stockholms krogmiljöer. Som kuriosa, men ack så viktig sådan, kan nämnas att Jenny Bengtsson har varit ersättare för Vänsterpartiet i riksdagen under år 2016 samt nu agerar ledarskribent på den marxistiska tidningen Etc. Hon är nu även verksam som inspektör vid Arbetsmiljöverket. Efter händelsen vid Hötorget har Jenny Bengtsson enligt egen utsago nu bestämt sig för att ”lägga uniformen på hyllan” för alltid

Kritiserade vakternas utbildning

När så Jenny Bengtsson släppte loss sin så kallade anti-rasistiska kamp i alla medier var hon snabb med att kritisera ordningsvakternas utbildning. Många av de vänsterliberala medierna ville försöka få det att framstå som att Jenny Bengtssons kritik skulle ha väckts i samband med den aktuella händelsen, men detta är en felaktig bild. Istället är det så att hon redan vid sin egen utbildning ansåg att denna var dålig, men ändå stannade hon kvar och började jobba som ordningsvakt.

Hade wallraffsyfte

På sin Facebooksida är Jenny Bengtsson mycket öppen med varför hon blev ordningsvakt. Det var inte för att hon egentligen hade något större intresse för jobbet i sig, utan för att hon ansåg att det fanns för mycket rasism från vita gentemot invandrare i yrkeskåren. Syftet med att ta på sig vaktuniformen var alltså inte ett intresse för yrket, utan det hela handlade enbart om ett wallraffande medel för att kunna bedriva sin vänsteraktivism. Att agera wallraffande betyder att man agerar under täckmantel för något annat än vad det synes vara. Så här skriver hon själv om sina motiv i ett Facebookinlägg från den 1 februari: ”Alla som blir ordningsvakter har säkert sina anledningar. Min var att jag inte, erfarenhetsbaserat, litade riktigt på ordningsvakter och tyckte det var för mycket rasism, sexism och machojargong i branschen”.

Rasiststämplar kollegor – och har dålig geografikoll

I samma Facebookinlägg spyr hon nu ur sig sitt hat mot framförallt vita manliga kollegor. Hon beskriver utifrån sitt vänsteraktivistiska perspektiv vardagen för ordningsvakterna i den tuffa krogmiljön i Stockholm. Bland annat handlar det om att många av hennes kollegor av goda skäl ofta har extra koll på unga män från Mellanöstern som rör sig i discomiljöerna och som inte sällan av erfarenhet agerar framfusigt mot svenska kvinnor. I Facebookinlägget visar hon dessutom att hennes kunskaper i geografi är mycket bristfälliga. Så här står det: ”…att hårdbevaka en man på ett dansgolv eftersom han var från Arabien och givetvis skulle sno någons handväska. Systematiskt nekande av inträde på klubbar till alla med keps, sneakers och mörk hudfärg - under parollen ”det är VIP ikväll”. Till saken hör att det inte finns något land som heter ”Arabien”. Förvisso finns det många länder där arabiska är huvudspråk, men bara två där ordet ”arab” över huvudtaget nämns. Dessa är som bekant Saudiarabien samt Förenade Arabemiraten.

Surrealistisk intervju

Samtliga mainstreammedier hade således köpt Jenny Bengtssons verklighetsbeskrivning, och givetvis hade ingen tidning, ingen radiostation eller tv-kanal ställt frågan om hur hon skulle ha agerat ifall det hade varit en vit, europeisk och gravid kvinna som hade uppträtt stökigt och avvisats av vakterna på ett sätt som måhända var felaktigt. Den korta intervju som Nya Tider trots allt fick med Jenny Bengtsson den 8 februari blev dock snarare surrealistisk än direkt innehållsrik, om än mycket intressant i sig. Istället för att besvara just den konkreta frågan om hon hade ansett det vara opinionsmässigt intressant att föra ut sin agenda i alla sorters medier om det hade handlat om en vit kvinna kontrar hon istället med: – Från vilken tidning ringer du? Uppenbart var detta en fråga som hon inte hade väntat sig, dessutom en mycket känslig sådan, eftersom hon inte ansåg sig vilja ge något svar. Motfrågan blir då givetvis om det har någon betydelse vilken tidning som ställer en konkret fråga. – Ja, jag pratar inte med oseriösa tidningar som granskar vänstern, säger Jenny Bengtsson. ”Ni är ingen riktig tidning!” Då hon får veta att det är Nya Tider som vill ställa frågor säger hon att någon annan får svara på frågor istället, samt att Nya Tider inte är en ”riktig tidning”. NyT: Är det inte bättre om du istället kan svara på en högst konkret fråga, nämligen om en vit kvinna har sämre värde rent agendamässigt vid ett brutalt vaktingripande än en svart kvinna nu tycks ha. – Du får intervjua någon annan om det här, ni är ingen riktig tidning. NyT: Var ligger Arabien då? I ett av dina Facebookinlägg från den 1 februari påstår du att det finns ett land som heter Arabien? Jenny Bengtsson blir svaret skyldig och lägger på. Uppenbarligen är det inte särskilt lockande att bli blottad med bristande geografikunskaper.

Mobiliserade hatstorm på Facebook efter intervjun

Direkt efter att Nya Tider tog kontakt med Jenny Bengtsson skriver hon om det hela på Facebook. Trots att Jenny Bengtsson i samtalet med Nya Tider ansåg att det inte är någon ”riktig” tidning ansåg hon tydligen ändå oss som så pass viktiga att hon tyckte att det lönade sig att fylla ett inlägg på Facebook om oss. Annars torde det ha varit logiskt att inte ägna någon uppmärksamhet åt något man ansåg vara löjligt eller betydelselöst.

Marxistisk aggressivitet och förtal i efterföljande kommentarstråd

Jenny Bengtssons inlägg om Nya Tider på hennes Facebooksida väckte en liten men aggressiv svans av följare till liv. Gemensamt är att de alla följde den marxistiska praktiken vilken går ut på att man gentemot andra säger sig stå för demokrati och fördomsfrihet, samt i dessa tider självklart alla former av näthat. Detta gäller givetvis dock bara när det skulle kunna handla om meningsmotståndare som angriper dem, men när de själva blir utsatta för granskning agerar de diametralt motsatt. Några exempel på trollkommentarer från Facebookinlägget den 8 februari är följande: Det ena är från en Arash Jabbari, en aktiv marxist som jobbar som målare och har fackliga uppdrag i Göteborg. Så här skriver han då han går till rent personangrepp: ”Jag skall ringa honom och fråga om han vill ge mig några kommentaren i mitt fotbollsfanzin om hur det känns att vara ett riktigt jävla stolpskott.” Vad detta egentligen skall betyda framgår dock inte. Den andra kommentaren kommer från en kvinna i Kalmar vid namn Christine Holmberg som till vardags arbetar för sjukskrivnas och funktionsnedsattas rättigheter i kampen för en värdig behandling av Försäkringskassan och andra myndigheter inom ramen för en sammanslutning som kallas Solrosuppropet. Hon går så långt att hon påstår att Nya Tider inte har några ”riktiga” journalister: ”Obehagligt att man kan påstå sig vara journalist utan att vara det.”

Slutsats

Helt riktigt är att Jenny Bengtsson inte i ord bekräftade för Nya Tider att hon inte anser icke-vita kvinnors väl och ve vara mer värt än vitas dito, men utan tvekan måste detta ändå bli slutsatsen av hennes agenda och åsikter samt hennes samlade uppträdande och av mainstreammediernas hyckleri under veckan innan Nya Tider vågade ställa en obekväm fråga. Det hela visar med all önskvärd tydlighet att sådana som Jenny Bengtsson bara vill svara på frågor från medier som delar hennes egen utstakade agenda.

↧

Så använder Allmänna arvsfonden miljarderna

February 14, 2019, 9:48 am

≫ Next: Svenska kulturskatter riskerar att gå förlorade

≪ Previous: Vänsteraktivistens värdegrund

Om en person dör utan att ha en närmare arvinge än kusin och inte heller har skrivit testamente, hamnar pengarna hos Allmänna arvsfonden. Den instiftades av riksdagen 1928 och tanken var att medlen skulle gå till allmännyttiga ändamål, till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. Förra året delade man ut över en halv miljard kronor och Nya Tiders granskning visar att många av projekten är vällovliga, bland annat återfinns återkommande stöd till de olika idrottsförbunden, lokala sportföreningar och handikapporganisationer. Även ett projekt för älvdalska språkets bevarande fick förra året nästan 2,4 miljoner kronor.

Öronmärkta för invandrare

En stor del av stödet hamnar dock hos grupper som inte har någon direkt koppling till svenska åldringar eller den bygd där dessa växte upp. Det ska tilläggas att återkommande formuleringar som ”olika bakgrund”, ”underlätta integration” och ”olika sexuell läggning” mest verkar vara kodord som många sökande använder för att de tror att det ökar chansen att få stödet beviljat. Det är ändå anmärkningsvärt hur många av projekten som riktar sig specifikt till ”nyanlända” eller andra grupper av invandrare och etniska grupper, men aldrig specifikt svenska. Just projekt riktade till så kallade nyanlända har ökat enormt. Efter det kraftiga inflödet av asylsökande 2015 fick arvsfonden i uppdrag att skapa en särskild satsning på nyanlända som skulle löpa från och med 2016 och omfatta 120 projekt. Man har inte satt någon gräns för hur länge man räknas som nyanländ. [caption id="attachment_46423" align="alignnone" width="585"]

MÅNGKULTURELLT CENTRUM (MKC) i Fittja tillhör de organisationer som fått pengar från arvsfonden, men det visade sig att det inom MKC framfördes ifrågasättanden av demokratin, samt svartmålande av polisen och hyllning av kriminella. Rena bedrägerier ska också ha genomförts. Foto: Wikipedia/Holger Ellgaard[/caption] Det handlar bland annat om en teatergrupp som får över 600 000 kronor som satsas på ”ensamkommande ungdomar”, Sveriges schackförbund får nästan 800 000 kronor, projektet MentorMe får över 800 000 kronor för att ensamkommande ska träffa etablerade vuxna, Westerviks Motorsportklubb får över 1,3 miljoner kronor, i Kramfors får en satsning över 1,1 miljoner kronor som ska gå till ”nyanlända barn” utifrån Agenda 2030, Skånes Golfförbund får nästan 1 miljon kronor, projektet Gemenskap och Kamratstöd drygt 300 000 kronor, Kompis Sverige nästan 1,4 miljoner kronor, i Malmö får Hassela Helplines projekt 2,6 miljoner kronor ”med fokus på att underlätta nyanlända unga vuxnas etablering i Sverige” och Riksteatern får nästan 1 miljon kronor som ska gå till nyanlända döva. En etnisk grupp som står ut som en stor mottagare av svenska åldringars pengar är somalier. Somaliska riksförbundet i Sverige tilldelades 2,5 miljoner kronor för att ge ”en bra uppväxt och ett gott liv” för svensk-somaliska barn och föräldrar ”i samhällets mångfald”. Andra exempel är Somaliska riksförbundet i Sverige, som får 1,6 miljoner kronor för att minska rekrytering av unga till krigshärdar, och Skånes horn av Afrikas förening, som får över 200 000 kronor. I Borlänge läggs över 1,3 miljoner kronor specifikt på somaliska ungdomar, ABF Jönköping får över 1,3 miljoner till ”Tryggare uppväxt i Sverige” för somaliska unga, och Somaliska Freds- och Skiljedomsföreningen får driva projektet Made in Rosengård för över 1,2 miljoner kronor. Till detta kan läggas ett antal projekt som uttryckligen exkluderar svenskar, till exempel Stadsmissionens projekt som lägger över 1,6 miljoner konor på ”i första hand utlandsfödda” pappor i invandrarområdena Biskopsgården, Angered och Tynnered i Göteborg och föreningen Artikel 31 får över 2,3 miljoner kronor till ”ungdomar från Stockholms förorter”. [caption id="attachment_46424" align="alignnone" width="585"]

ETNISK MÅNGFALD betonas redan på fondens hemsida och många bidrag går till rent etniska grupperingar. Foto: Allmänna arvsfonden[/caption] Nya Tider har inte undersökt närmare hur vanligt det är att somaliska och andra utlandsfödda äldre efterlämnar en stor förmögenhet som går till Allmänna arvsfonden, men det är inte svårt att föreställa sig att här sker en stor omflyttning av resurser från den svenska gruppen till olika invandrargrupper – helt utan att ”givarna” kunnat vara delaktiga i beslutet eller gett sitt tillstånd till detta. När Nya Tider talar med Hans Andersson, enhetschef på arvsfonden, vill han föga förvånande ge en annan bild. Han menar att även om mottagarna kan tyckas ha förändrats, handlar det fortfarande om barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning.

Regnbågsfamiljer och snack i omklädningsrum

Under 2017 beviljades 369 ansökningar till nya projekt, utöver de som löper över flera år. Totalt delade arvsfonden ut cirka 597 miljoner kronor till de olika projekten. Någon slutredovisning för 2018 finns inte ännu, men Nya Tider har gått igenom fondens samtliga beslutsprotokoll, där cirka 593 miljoner kronor fördelats över 176 olika projekt.' I Finspång har 2,7 miljoner kronor gått till ”Locker Room Talk” (snack i omklädningsrummet), en tveklös blinkning till den berömda inspelningen av Donald Trump. Projektet har tagit fram en metod ”som syftar till att lyfta samtal kring jämställdhet i idrottsföreningars omklädningsrum, för pojkar i åldern 10 till 14 år. Metoden består av ett antal samtalsträffar under åtta veckor där målgruppen tillsammans med unga vuxna diskuterar jämställdhet, machokultur, schyssta attityder och hur man kan skapa en ny manlighet. Nu vill organisationen vidareutveckla metoden och samtidigt sprida den till hela landet.” ABF:s avdelning i Malmö har tilldelats 1,8 miljoner kronor för ”Payk”, som ska vara ”en brygga för samhället”. Syftet sägs vara att ”upphäva informationsbarriären mellan daritalande och majoritetssamhället samt öka daritalande ungdomars delaktighet i samhället”. Dari är ett av de språk som talas i Afghanistan och projektet är följaktligen helt inriktat på de unga män som under de senaste åren kommit från Iran och Afghanistan. Förutom fokus på etnicitet och sexism, har arvsfonden inte heller glömt de sexuella minoriteterna. I Stockholm får RFSL 3,1 miljoner kronor för ”regnbågsfamiljer i väntan”. Vi får veta: ”Projektet är ett nationellt föräldrastödjande projekt med fokus på hbtq-personers specifika behov under graviditet och första tiden som förälder. Genom att erbjuda hbtq-personer stöd och trygga sammanhang under graviditet och den första tiden som föräldrar kommer föräldraidentiteten att stärkas och de får verktyg till hantering av samhällets normer.”

Förebygga sexistiskt språkbruk och bryta mansnormer

Många av projekten syftar, i dagens anda, till att ”bryta normer”. Organisationen Män för Jämställdhet får 315 000 kronor för Machofabriken 2.0, som ska möjliggöra ett ännu bredare ”våldspreventivt och normförändrande arbete kring strukturer och föreställningar om manlighet och jämställdhet”. Man ser ett särskilt stort behov vid boenden för nyanlända, SFI och kriminalvårdsanstalter. Vidare kan under året nämnas Bygga Broar, som får 1,4 miljoner kronor för att bland annat främja integration, förebygga hedersrelaterat våld och förtryck, och rollspelsförbundet Sverok, som fått 900 000 kronor för att motverka att språkbruket i dataspel blir ”sexistiskt, homofobiskt och rasistiskt”. En app för 1,3 miljoner kronor ska genom spelet RealityCheck motverka rasism och ”utmana normer”.

SD vill se en översyn

På senare år har Allmänna arvsfondens verksamhet, och inte minst vart avlidna svenskars tillgångar går, kommit att kritiseras. Enligt fondens hemsida har man bara sedan 2005 delat ut 5,5 miljarder kronor till 2 100 projekt i civilsamhället. Projekten är i alla storlekar och spridda över hela landet. Ett liknande system finns endast på Island, medan sådana medel i alla andra länder går rakt in i statskassan. Per år delar man numera ut upp till ungefär 750 miljoner kronor. Fondens bokförda värde är 4,8 miljarder kronor, med marknadsvärdet 7,4 miljarder. Så sent som den 13 november 2018 lämnade de sverigedemokratiska riksdagsmännen Markus Wiechel och Mikael Strandman in en motion (Motion 2018/19:327), där de föreslår en översyn av fonden, skärpta krav, och strikt resultatredovisning. I sin motion skriver de bland annat: ”Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap avslöjade i en rapport 2017 hur arvsfondens anslag ska ha finansierat islamistiska och antidemokratiska organisationer. I rapporten gick det att läsa hur den internationellt mäktiga islamistorganisationen Muslimska brödraskapet via diverse underorganisationer tagit emot miljontals skattekronor för att bistå i byggandet av sin svenska verksamhet. Miljontals kronor har även gått till att finansiera antisemitisk propaganda genom föreläsningar arrangerat av Afrosvenskarnas riksförbund och islamistiska Ibn Rushd projekt Forix. [caption id="attachment_46429" align="alignnone" width="570"]

Vic Bassey Afrosvenskarna Foto: Afrosvenskarnas riksförbund.[/caption] Mångkulturellt Centrum (MKC) i Fittja fick pengar för sina projekt, och det visade sig att det inom MKC förekom ifrågasättanden av demokratin samt svartmålande av polisen och hyllning av kriminella. Det har vidare visat sig att medel från arvsfonden gått till rena bedrägerier. Exempelvis fick föreningen Spiritus Mundi 2,9 miljoner kronor av arvsfonden år 2016 för att omvända ungdomar på väg in i extremism. Föreningen har inte kunnat redovisa något resultat och pengarna tycks snarare ha gått till låtsaslöner och bluffakturor.”

Sju personer beslutar över miljarderna

I en krönika från den 27 december 2017 kräver Expressens redaktör Malin Siwe rentav att Allmänna arvsfonden ska läggas ned. Hennes kritik riktar sig inte främst mot mottagarna av bidragen, utan mot hur fonden styrs. Sju personer ska besluta om bidragen, vilket enligt Siwe är problematiskt: ”Septetten i Arvfondsdelegationen har sex sammanträden om året då de beslutar om bidragsutdelning, men ofta har det varit på vippen att de är beslutsfähiga – det vill säga att fyra ledamöter har infunnit sig.” Dessa har ett hundratal ärenden att ta ställning till vid varje sammankomst. Man ska dock ha klart för sig att även om dessa ärenden formellt avgörs av de sju personerna i den så kallade ”delegationen”, är varje fall förberett av enhetschefen Hans Andersson och hans 25 medarbetare. Över dessa står politikerna, i form av Socialdepartementet och socialminister Lena Hallengren (S). Samtidigt är beloppen enorma att hantera för både 7 och 25 personer, och man ska komma ihåg att ”givarna”, de döda, kanske inte alls ville stötta dessa projekt. När Nya Tider ringer upp enhetschefen Hans Andersson instämmer han i att det där finns ett principiellt dilemma. Han vill understryka att projekten fortlöpande granskas, men det handlar då om att följa formella och legala riktlinjer samt bedöma om ansökningarna svarar upp mot gällande kriterier, inte om huruvida stödjandet av dem kan anses vara relevant eller moraliskt riktigt. I sin krönika framför Siwe också en viss kritik mot hur de tämligen stora tillgångarna fördelas. Efter att ha medgivit att en del går till ”barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning”, fortsätter hon: ”Det gör de, till en del. Men många av de ideella organisationernas projekt handlar i praktiken om att vuxna som älskar musik, clowneri, friluftsliv, film, dataspel och idrott får lönearbeta med sitt intresse i tre år.”

Projekt med tveksam framgång

Tidskriften Fokus tar i februari 2018 också upp problematiken kring Allmänna arvsfonden, och inte minst hur de spenderar de stora summor de varje år måste göra sig av med. Bland annat har ett projekt fått nästan en miljon kronor, som går ut på att sätta nyanlända och människor som drabbats av afasi i samma lokal för att se om de med afasi, som inte kan tala, kan hjälpas av dem som inte kan svenska. 4,9 miljoner kronor gick till en lesbisk förening för att starta ett riksomfattande lesbiskt nätverk och bjuda in unga som är nyfikna på lesbianism. Nästan lika mycket, 4,8 miljoner kronor, fick en gospelförening för att locka nyanlända och pensionärer till sin verksamhet, vars första möte besöktes av tio yngre personer. I ett senare inlägg i Fokus, författat av Erik Fichtelius i mars samma år, är sammanfattningen inte nådig: ”Under bokslukaråldern läste jag ofta norska folksagor. Bland de företeelser som fascinerade mig mest var tunnorna ur vilka det rann en ständig, aldrig sinande ström av guldpengar. För att få del av dessa pengar gällde att skrävla, eller ljuga bäst. Jag kommer osökt att tänka på dessa berättelser när jag går igenom de hundratals pågående projekt som Allmänna arvsfonden godkänt.”

Islamister mot extremism?

Den allvarligaste aspekten av arvsfondens pengarullning är dock att den har visat sig skänka pengar till shariafixerade organisationer. För åren 2016-2018 beviljades Islamakademin i Malmö tillsammans med några andra organisationer över 15 miljoner kronor för ett projekt mot radikalisering. Akademin har dock avslöjats med att förorda att kvinnor och män hålls åtskilda och akademins ledare, imamen Salahuddin Barakat, har skrivit nedsättande om homosexuella. [caption id="attachment_46426" align="alignright" width="250"]

SALAHUDDIN BARAKAT är bland annat grundare av Islamakademin, men hans senaste projekt beviljades trots kontroversiella uttalanden och tveksamma resultat 12,5 miljoner kronor. Foto: TwitterFoto: Lars Hagberg/Wikipedia[/caption] Till slut lades hela projektet ned, men motiveringen var att man inte lyckats visa några resultat. Nu har samma projekt återupplivats under namnet Safe Space, med 12,5 miljoner kronor för tre år, och återigen med Islamakademin i ledningen. Här invänder Hans Andersson att mottagare för stödet är föreningen ”Flamman”, och att Islamakademin bara är en av de medverkande. På sin egen hemsida berättar Allmänna arvsfonden bland annat om den så kallade ”Nyanländasatsningen”: ”Arvsfonden vill stötta det engagemang som finns inom föreningslivet för att underlätta nyanlända barn och ungdomars etablering och delaktighet i samhället. Målsättningen är att finansiera 120 nya projekt under tidsperioden 2016-2018. Vi efterlyser lokala kraftsamlingar i hela landet – nära målgruppen.” När vi frågar hur satsningen på till exempel daritalande rimmar med Allmänna arvsfondens ursprungliga uppdrag, försvarar sig Hans Andersson med att krigsbarnen från Finland också fick hjälp av arvsfonden. Han vill gärna betona att arvsfonden har haft en historisk betydelse och att BRIS hjälptelefon, färdtjänst och Glada Hudiksteatern alla startade som arvsfondenprojekt.

↧

Svenska kulturskatter riskerar att gå förlorade

February 16, 2019, 12:57 am

≫ Next: Nytt ekoparti lanserat: En av företrädarna vill se mindre identitetspolitik, nära samarbete med antroposoferna samt bättre relation till Ryssland

≪ Previous: Så använder Allmänna arvsfonden miljarderna

Riksrevisionen publicerade en rapport den 5 februari i år med en granskning av ”Säkerhetsarbetet i de statliga centralmuseernas samlingsförvaltning”, RiR 2019:5. Tretton av de största museerna i Sverige har en särställning genom att de är en del av ett statligt åtagande som har växt fram successivt från slutet av 1700-talet fram till 1970-talet. Dessa museer benämns centralmuseer och är de institutioner som Riksrevisionen granskat. Det kan också vara värt att poängtera att dessa museer med stor sannolikhet har bättre förutsättningar än genomsnittsmuseet för att kunna hantera säkerheten på ett adekvat sätt. Riksrevisionen konstaterar i ett pressmeddelande om den aktuella utredningen: ”De statliga centralmuseerna har inte alltid kontroll på vilka föremål de har i sina samlingar, var dessa föremål finns eller i vilket skick de är. Museerna vidtar vidare inte tillräckliga åtgärder för att förhindra stöld och skadegörelse, och har svårt att leva upp till önskad nivå när det gäller skyddet mot långsiktig förstörelse.” [caption id="attachment_46489" align="alignright" width="325"]

Riksrevisor Helena Lindberg. Foto: Riksrevisionen[/caption] Det är en förödande kritik av museernas rutiner, något som går igen från en mängd andra granskningsrapporter från Riksrevisionen. Den aktuella granskningen blir därmed en i raden av bister kritik mot bristande administrativ förmåga gentemot svenska myndigheter. Man konstaterar vidare: ”Centralmuseernas samlingar spänner över skilda ämnesområden och omfattar tusentals eller i flera fall miljontals föremål. Föremålen har ofta samlats in över lång tid och bevarats i skilda miljöer med olika gott bevarandeklimat”. Att man i vissa fall inte ens vet var föremålen finns måste anses mycket allvarligt. Det sammantagna anslaget till de 13 centralmuseerna uppgår 2019 till cirka 1,6 miljarder kronor. Totalt kostar de svenska museerna cirka 6,6 miljarder kronor per år, varav cirka 4,1 utgörs av bidrag från stat och kommun. Det är således en stor del av den sammanlagda bidragskakan till landets omkring 1 600 museer som hanteras av de 13 centralmuseerna.

Museernas viktiga uppgifter i Sverige

Museerna har en viktig roll som bevarare av Sveriges kulturvärden och historia, men också att sprida kunskap om hur vårt land utvecklats genom århundradena och in till våra dagar. Museerna spelar därför en viktig roll inom såväl utbildningen som forskningen och utgör därmed en viktig grund för kunskapsspridningen i samhället. Sådan verksamhet bör givetvis skötas med höga krav på såväl administrativ som fysisk säkerhet. Vi har kontaktat myndigheter för att få fram ett ekonomiskt värde på de samlade samlingar som våra museer förvaltar, men ingen har kunnat, eller velat, uppge någon siffra. En rimlig gissning är att en samlad värdering bör landa på åtskilliga tiotals miljarder kronor. Vissa föremål av historiskt intresse får man också anse att det är ointressant att söka ett ekonomiskt värde på, eftersom det kulturhistoriska värdet inte går att återskapa vid en förlust. Eller, som Mats Persson, Generalsekreterare vid organisationen Sveriges Museer, uttryckte det: ”Hur skulle vi kunna sätta ett ekonomiskt värde på de nu återfunna begravningsregalierna från 1600-talet?” Regalierna skapades för Karl den IX:s och hans gemåls, drottning Kristina den äldre, begravningar 1611 respektive 1626 och placerades i respektive kista i Strängnäs domkyrka. De har senare tagits upp och förvarats i domkyrkan för att kunna beskådas av besökare. Regalierna stals den 31 juli 2018, men har nu återfunnits. Händelsen bör bli ett uppvaknande för många i museivärlden, även om Strängnäs domkyrka inte ingår i gruppen ”centralmuseer”. Många föremål i den svenska kulturskatt som hanteras av våra museer kan anses vara ovärderliga, på samma grund. Därför blir det också extra viktigt att museerna har en tillräckligt bra nivå på skyddet av sina föremål, inte minst de allra mest kulturhistoriskt viktiga föremålen. Just detta faktum gör de redovisade bristerna i museivärldens hantering av vårt kulturarv så allvarligt.

Klarar inte ens registrering och inventering av sina föremål

Det är en skrämmande bild som växer fram när man läser Riksrevisionens rapport. I ett flertal fall har Riksrevisionen påpekat brister under flera års tid utan att erforderliga åtgärder vidtas. Vissa museer vet inte ens hur många föremål de har. Stölder, skadegörelse samt hot och våld mot personal är också vanliga i museibranschen. Brister i form av dåligt ändamålsenliga lokaler, bristande säkerhetstänkande och avsaknad av fysiska skyddsåtgärder bidrar till att öka riskerna för skador och stölder. Bristande rutiner och instruktioner om hur säkerhetsarbetet skall gå till är viktiga faktorer som Riksrevisionen pekar på: – Museerna har inte tillräckliga kunskaper om vilka föremål de förvaltar, var de finns och i vilket skick de är. Vid ett av museerna är till exempel bara en fjärdedel av föremålen registrerade och museet känner endast till placeringen för sjuttio procent av föremålen, säger riksrevisor Helena Lindberg i ett pressmeddelande.

Stora problem, men regeringen passar

Det är inte svårt att konstatera att det krävs rejäla åtgärder för att komma tillrätta med de allvarliga bristerna i säkerheten hos de stora museerna, som framkommer i Riksrevisionens rapport. Sannolikt är problemen minst lika stora för de övriga drygt 1 500 museerna i Sverige. Samtidigt måste man också inse att det saknas resurser för att alla aktörer i museibranschen skall kunna uppfylla rimliga krav på säkerhet i förvaring, katalogisering och inventering av de förvaltade föremålen. Det krävs en tydlig prioritering av såväl stärkta rutiner och krav som särskilt riktade anslag från staten för att det skall gå att skapa den nivå på säkerheten som efterfrågas av Riksrevisionen. Stora värden står på spel och med den slappa attityd som regeringen och våra kulturministrar visat upp i denna fråga, är det inte svårt att känna en viss oro för hur detta skall sluta.

↧

Nytt ekoparti lanserat: En av företrädarna vill se mindre identitetspolitik, nära samarbete med antroposoferna samt bättre relation till Ryssland

February 16, 2019, 1:14 am

≫ Next: Ny SVT-propaganda – de första svenskarna såg ut som afrikaner

≪ Previous: Svenska kulturskatter riskerar att gå förlorade

I samband med att den så kallade januariöverenskommelsen presenterades med S och MP som regeringsunderlag, men med ett avgörande stöd från C och L, dröjde det inte länge innan tre miljöpartister med riksdagserfarenhet, nämligen Carl Schlyter, Annika Lillemets samt Valter Mutt lämnade den miljöpartistiska skutan för gott. På sociala medier syntes diverse spekulationer om att något slags ny partikonstellation var i faggorna, men ingen visste egentligen säkert. Så, den 13 februari, lanserades ett nytt parti som fick namnet Partiet Vändpunkt. Detta skedde på DN debatt, och enligt bland annat Carl Schlyter och andra undertecknare av debattartikeln ville de se detta som ett alternativ till nyliberalism samt rovdrift på planetens resurser. Ledande initiativtagare till Partiet Vändpunkt är förutom Carl Schlyter även Ylva Lundkvist Fridh, landsbygdsutvecklare från Stjärnsund, Tomas Hahn, nationalekonom samt Kjell Johansson, egenföretagare från Småland. Men även Annika Lillemets och Valter Mutt, båda MP-veteraner finns som sagt också med i bakgrunden.

Återuppväckt retorik från MP:s barndom

Studerar man vad Partiet Vändpunkt vill, handlar det inte sällan om delvis avdammade förslag från Miljöpartiets tidigare år. Det handlar då om att införa något slags medborgarlön baserad på att miljöskatterna skall gå direkt till folket, att de som är rika skall betala mer skatt, att normalarbetstiden skall sänkas stegvis för att möte digitaliseringens behov samt miljömässiga skäl till det sistnämnda.

Landsbygd skall gynnas och kompenseras

Ytterligare en punkt i det nya partiets visioner är att mer av den inkomst som utvinningen av naturresurser som sker ute på landsbygden skall komma just de omgivande landsdelarna till liv, alltså ett slags landsbygdsbonus, något som redan finns i Norge där landsbygdsavvecklingen inte alls gått lika långt som i Sverige. En sådan bonus skulle, enligt de nya partiföreträdarna, kunna motverka effekterna av att eventuella andra skattehöjningar på fossila bränslen måste till.

Frihetlig ekosofi

Partiet Vändpunkt höll en pressträff den 13 februari, alltså samma dag som det hela lanserades på DN debatt. Då frågan kom upp huruvida vilken ideologi man bekänner sig till blev svaret från bland annat Carl Schlyter att det handlar om frihetlighet i samklang med hållbarhet. När Nya Tider når en annan av partiets initiativtagare, nämligen Ylva Lundkvist Fridh, landsbygdsutvecklare, bekräftar hon Schlyters bild av ideologin, men hon lägger till att det också handlar om en ekosofisk grundinsikt, nämligen om respekt och fredlig samexistens mellan natur och människa.

Gärna mer samarbete med antroposoferna

Förutom att nu vara en av företrädarna för Partiet Vändpunkt så är hon verksam som landsbygdsutvecklare i Stjärnsund som ligger i Dalarna. Därtill är hon engagerad i Ekobanken, en medlemsägd bank som drivs av antroposofiska intressen, och som har sin bas i Järna utanför Södertälje. Järna, och särskilt Ytterjärna är antroposofins starkaste bastion i Sverige. Det som antroposofin kanske är mest bekant för är drivandet av Waldorfskolor, den antroposofiska vårdinrättningen Vidar rehab samt försäljning av medicinska samt kroppsvårdsmässiga produkter av det egna märket Weleda. Även driften av biodynamiskt lantbruk är viktig, och i detta segment ser vi bland annat det kända märket Saltå kvarn. Under de senaste åren har Miljöpartiet nästan brutit all tidigare samverkan med alternativmedicin och antroposofi. På frågan om Ylva Lundkvist Fridh tycker att det nybildade Partiet Vändpunkt skall knyta samarbete eller låta sig inspireras av exempelvis antroposoferna svarar hon: – Vi har inte diskuterat detta helt i detalj, men eftersom jag har engagemang i Ekobanken och vi har en Waldorfskola här i närheten har jag absolut inget emot nära kontakter med antroposoferna. Det tror jag säkert du förstår. ”Sverige skall medla, inte konfrontera våra grannar” Förutom de ovan nämnda basala uppfattningarna som Ylva delar med alla andra som företräder det nya partiet anser hon även att Sverige behöver en ny utrikespolitik. Hon är definitivt övertygad om att Natomedlemskap inte är något för Sverige. – NATO står för konfrontation, och det skall inte vara Sveriges väg. Så bygger vi inte någon gemensam säkerhet. NyT: Hur ser du på Sveriges nuvarande hållning till Ryssland? Tycker du att ditt förra parti Miljöpartiet har slagit in på en russofobisk väg för att inte göra sig obekväma? – Även om vi inte alltid tycker likadant som Ryssland löser vi inget genom att hela tiden konfrontera. Vår bästa roll är som medlare, och det skall vi bygga på. Då får vi gemensam säkerhet.

”Identitetspolitiken är inte prioriterad för mig”

Det torde vid det här laget inte vara okänt för någon att Miljöpartiet nu under en lång följd av år har agerat som muslimers, och då inte sällan muslimska fundamentalisters, banerförare i svensk politik. Exemplen på detta är självklart många, och ett sådant är att många miljöpartister i många kommuner har skyndat till muslimers försvar för att införa separata badtider för män och kvinnor. En av Miljöpartiets senaste högre företrädare, den före detta partisekreteraren tillika homolobbyisten Anders Wallner, gick bland annat ut i SVT:s program Agenda den 24 april år 2016 och menade på fullt allvar att separata badtider för kvinnor var ”feministisk politik”. Därför var det högst relevant att ställa frågan om hur ett nytt parti som satsar stort på ekologisk hållbarhet och frihetlighet ställer sig till en sådan konkret fråga. – Det var en väldigt detaljerad fråga, säger Ylva Lundkvist Fridh. – För mig har aldrig identitetspolitiken kommit i första rummet. För mig har det varit viktigare med att arbeta med förslag för bättre livskvalitet i förhållande till naturen, en ekonomi som inte går på tvärs mot planetära lagar och så vidare. NyT: Men betyder det att du som en av initiativtagarna till Partiet Vändpunkt ändå tar avstånd från könsapartheid? – Identitetspolitiken kommer som jag sade inte i första rummet, och jag skulle aldrig driva just den frågan i alla fall. Det har jag aldrig gjort tidigare heller.

Vill inte se samma muslimska inflytande som i Miljöpartiet

Det är nu inte bara separata badtider som har blivit signum för Miljöpartiets islamisering. Över huvudtaget har islamism kombinerat med radikalfeminism i en ohelig allians tagit över detta parti. MP har också haft en rad skandaler, både med den tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan som tyckte att IS-resenärer från Sverige var att jämföra med svenska frivilliga i finska vinterkriget samt hans umgänge med turkiska ultranationalister tillika islamister. Till detta har Ylva Lundkvist bara en kommentar: – Det Mehmet Kaplan visade sig stå för var vedervärdigt. En annan av MP:s islamistskandaler var när en islamistisk aktivist, Yasri Khan, aspirerade på att bli ledamot av partiets centrala styrelse. Detta blev det dock inget av eftersom han vägrade skaka hand med en kvinnlig tv-reporter. Även inom MP blev kritiken denna gång för stor, och han tvingades dra tillbaka sin kandidatur. Överlag anser Ylva Lundkvist Fridh att Partiet Vändpunkt inte bör gå samma väg som hennes förra parti. – När det exempelvis gäller att ha företrädare som står för det som Yasri Khan uppenbarligen står för, så vill jag inte att det skall finnas hos oss i Partiet Vändpunkt. Det känns liksom alltför kontroversiellt.

↧

Ny SVT-propaganda – de första svenskarna såg ut som afrikaner

February 16, 2019, 10:30 am

≫ Next: Robert Aschberg konfronterad om egna anonyma medarbetare – backar om uthängning

≪ Previous: Nytt ekoparti lanserat: En av företrädarna vill se mindre identitetspolitik, nära samarbete med antroposoferna samt bättre relation till Ryssland

I programmet, som kommer att sändas på onsdagen den 20 februari klockan 21.00 i SVT1 och via SVT Play, ges en handfull forskare med bland annat genetikprofessorn Mattias Jakobsson möjlighet att presentera sina teorier kring hur människor kom att bosätta sig i Skandinavien samt de tidiga migrationsmönster som ledde till att dagens svenskar uppstått.

SVT väljer att låta en afrikan representera de första svenskarna

Mattias Jakobsson tror att en första grupp pionjärer migrerade söderifrån och bosatte sig i nuvarande Skåne och Bohuslän redan för omkring 11 000 år sedan, i takt med att den senaste inlandsisen drog sig tillbaka. Detta skulle i så fall skilja sig något från den officiella historiska kunskapen om att den första fasta bosättningen, belägen i Skåne, daterats till 14 500 år gammal. De första människorna i Sverige var jägare och följde de renhjordar som betade på tundran kring inlandsisen när denna drog sig undan bit för bit. Trots att det inte finns några bevarade skelett från dessa första människor i Sverige finns det exempel från resten av norra Europa och de skiljer sig utseendemässigt från de nuvarande européerna menar forskarna. – De var moderna människor, men de liknade inga som lever i Europa i dag. De hade mörk hud och blå ögon, säger Jakobsson till SVT. Trots att de skelett som hittats i Europa saknar de fenotypiska drag som utmärker afrikanska befolkningar och ger dem deras särpräglade utseende, till exempel stora och breda näsor, bakåtsluttande pannben, stora läppar etcetera. så väljer SVT att låta en östafrikansk skådespelare med blå linser representera de första svenskarna.

Propaganda som följer mönstret

I den statliga propagandan framförs ofta Sverige som ett ”land av invandrare” och de etniska svenskarnas existens förnekas eller förminskas, samtidigt som man arbetar idogt för att skriva om historien. I programmet talar man ofta i mycket vaga termer och använder spekulerande ord som ”fanns nog” och ”kan ha varit” i var och varannan mening. [caption id="attachment_46521" align="alignright" width="359"]

Så här påstår SVT att de första och andra pionjärerna kan ha sett ut.[/caption] Till exempel så beskrivs en andra migrationsvåg från nordöst, från det nuvarande Finland och Ryssland, med människor man antar hade ljusare hud, och hur dessa skall ha smält samman med de första bosättarna som kom från söder. Nykomlingarna hade levt som älgjägare i nuvarande Ryssland, och deras arvsmassa tyder enligt forskarna på att de såg annorlunda ut än den första vågen av pionjärer. – De hade blekare hud, det fanns individer som hade blå ögon och individer som hade mörka ögon, och samma sak med hårfärg, det fanns hela spektret, säger Mattias Jakobsson. Om det äldsta funna skelettet av en invånare i nuvarande Sverige, Österödskvinnan, som är daterad till 10 200 år gammalt säger Jakobsson: – Min bästa gissning är att hon var lite mörkare än de människor som lever i Skandinavien idag, men kanske inte så mörk som de västliga jägarsamlarna. Dessa grupper, de västliga och östliga jägarna, skall sedan ha smält samman och under tusentals år blivit allt mer ljusa i det nordiska klimatet innan en tredje våg av bosättare skall ha kommit från nuvarande Turkiet och vandrat upp genom Europa och tog med sig en bondekultur som slutligen spred sig även här i norr. Om programmet likt andra SVT-produktioner kommer att lägga fram klara moraliska pekpinnar och uppmaningar till att acceptera massinvandring genom att hävda att ”det inte finns några riktiga svenskar” eller att ”vi är alla invandrare” återstår att se. Men med tanke på hur SVT beskriver programmet är det sannolikt: ”DNA-tekniken avslöjar att landets allra tidigaste historia präglades av ständiga vågor av människor som kom in med annorlunda sätt att leva, andra språk och nya gudar.”

↧

Robert Aschberg konfronterad om egna anonyma medarbetare – backar om uthängning

February 18, 2019, 10:49 am

≫ Next: Bonnier köper upp Mittmedia med en tredjedel av Sveriges lokalpress

≪ Previous: Ny SVT-propaganda – de första svenskarna såg ut som afrikaner

I en serie klipp som lagts upp på Youtube, pressas mediemogulen Robert Aschberg så hårt att han slutligen backar från sitt krav att träffa Granskning Sveriges Johan Andersson.

Det hela började med att journalisten Frida Boisen klargjorde att hon ville ha med Granskning Sveriges Fabian Fjälling i en ny säsong av uthängningsprogrammet Trolljägarna. Trolljägarnas koncept går i korthet ut på att konfrontera människor som i tron att de agerar anonymt, trakasserar andra. De som ställs mot väggen är allt ifrån stalkers, folk som skickar bilder på sina kön samt politiska dissidenter – de senare i första hand ”främlingsfientliga” och påstådda näthatare.

Fjälling tackade nej till att medverka, men lade upp en status med tillhörande klipp på Facebook den 18 januari där det framgår att Boisen själv under falsk identitet visat intresse för att hjälpa till i Granskning Sverige. Boisen hade alltså skyddat sin identitet i korrespondensen med det medborgarjournalistiska projektet. Därför riktade Fjälling fokus på att de etablerade journalister som påtalar att det är viktigt att gå ut med eget namn när man kritiserar känsliga samhällsfrågor själva inte gör det.

”Tyvärr nekar Boisen till att ge mig tillgång till det första samtalet där Boisen falskt utger sig för att vara en intresserad ringare. Annars hade jag publicerat även första samtalet oss emellan” skriver han i statusen.

I dialogen med Boisen som sig själv, även den är upplagd på Youtube, konfronterar Fjälling Boisen i huruvida Granskning Sverige agerat rasistiskt. Boisen kan inte påvisa detta. Det hon finner uppseendeväckande är att Fjälling uppmanat människor att ringa och ställa kritiska frågor till journalister på etablerade redaktioner:

– Kan du förstå att de här människorna mår dåligt var min fråga?

Fjälling svarar att journalister säkert mår dåligt om de ljuger. Han tar även upp att en person som hängts ut begått självmord efter att ha blivit uthängd där.

När Fjälling väl tackat nej till medverkan, riktas sökarljuset om till den andre profilen i Granskning Sverige, Johan Andersson. Telefonsamtalen mellan Robert Aschberg och Johan Andersson har sedan lagts upp på Youtube på sidan Feministinspektionen.

Andersson nyttjar samma taktik som tidigare när han pratat med etablerad medias representanter – han spelar in samtalet. Aschberg som är övertygad om att Johan Andersson är en pseudonym, förklarar att han vill se Anderssons ID-kort och filma honom under intervjun.

En rad mord och självmord runt Aschberg – vet hur Bechir dog

Andersson börjar fråga ut Aschberg. Den första frågan gäller en begåvningshandikappad person med svår ADHD som hängdes ut 2011 i föregångaren till Trolljägarna. Programmet hette ”Svensk Maffia” och var en produktion av Aschbergs medieimperium Strix. Det sändes trots att den uthängdes mor ringt Aschberg personligen och bett om att programmet inte skulle sändas. Mannen ifråga begick självmord efter uthängningen och TV4 som sände programmet, blev sedermera fällda för inslaget.

I dialogen med Andersson vill Aschberg göra gällande att det inte alls handlade om självmord, trots att det genomfördes tre dagar efter sändningen av inslaget. Enligt Aschberg handlade det om en överdos narkotika. Han menar vidare att han inte hade något att göra med produktionen och att det i övrigt var TV4:s ansvar.

Andersson tar även upp den så kallade Solvallakungens självmord. Solvallkungen, eller Tore Ferdinand Pettersson som han egentligen hette, svindlade Aschberg på 19 miljoner kronor. Kort därpå hittades han död i skogen i Knivsta utanför Uppsala. Polisen misstänkte först mord, men misstankarna om det avskrevs sedan. Enligt hans närstående var det dock en fullkomlig omöjlighet att han skulle ta livet av sig, utan att han lurat fel personer som tvingat honom ta livet av sig.

Andersson pressar även Aschberg om en annan person som dött, medborgarjournalisten Bechir Rabani, som hittades död kort efter att han försökt intervjua Aschberg. Vid det tillfället riktades hot av Robert Aschbergs fru mot Rabani. När Andersson kräver svar, avslöjar Aschberg att han känner till hur Rabani dog, men att han av integritetsskäl inte vill berätta det.

Aschbergs koppling till anonyma politiska extremister

Andersson frågar vidare om Aschbergs släkthistoria som är genomgående vänsterextrem och kopplad till våldsbejakande rörelser och ledare. Hans farfar Olof Aschberg kallades för ”den röde bankiren” och gjorde sig en förmögenhet på plundrat guld från den ryska revolutionen.

– Jag har inte ärvt en krona. Kan du ge mig några bevis för att jag ärvt något, svarar Aschberg irriterat.

Vid frågor om hans egna hyllningar av massmördaren Mao påstår han att han kan berätta om det när de väl ses. De tydliga kopplingarna till AFA (Antifascistisk Aktion) som Aschberg har, avfärdar han i stora delar som påhitt.

Efter att Andersson och Aschberg fortsatt genom mailkorrespondens komma överens om ett tillfälle att ses, följer ett nytt telefonsamtal. Den här gången är Aschberg märkbart irriterad. Andersson har gått med på att ta med sig identitetshandlingar och prata, men krävt att få fortsätta vara anonym när programmet väl sänds. – Det är ointressant att få svar från nån anonym. Du har ju din plattform, fortsätt med den, säger Aschberg.

Då ber Andersson om numret till den före detta AFA-medlemmen Martin Fredriksson, styrelsemedlem tillsammans med Aschberg i företaget Piscatus som för register över dömda människor i Sverige och har som affärsverksamhet att delge sina kunder dessa. Kunderna består för det mesta av etablerade medier.

Andersson påminner om att Fredriksson varit öppet våldsbejakande, haft en tipssida för bombproduktion och erkänt en mordbrand. Aschberg säger sig ha numret till Fredriksson som lever med hemlig identitet, men vägrar lämna det till Andersson.

– Men varför skall jag svara på frågor om Granskning Sverige då, undrar Andersson, och påvisar därmed att Aschberg själv omger sig med personer som i skydd av anonymitet bedriver granskande verksamhet. Aschberg lägger så småningom på luren efter att ha blivit uppenbart upprörd av Anderssons frågor.

↧

Bonnier köper upp Mittmedia med en tredjedel av Sveriges lokalpress

February 19, 2019, 6:54 am

≫ Next: Mahat Alas smugglade 38 kilo knark till Sverige – nu representerar han Centerpartiet i Borlänge

≪ Previous: Robert Aschberg konfronterad om egna anonyma medarbetare – backar om uthängning

Bonniers medieimperium expanderar ytterligare, då det den 8 februari meddelades att man köper upp Mittmedia AB med dess 28 lokala dagstidningar och några lokala kommersiella radiostationer. Tidningarna ska integreras i Bonnier News, vars kärna i dag består av dagstidningarna Dagens Nyheter, Expressen, Dagens industri, Sydsvenskan samt Helsingborgs Dagblad, förklarar Mittmedia i ett pressmeddelande. Familjen Bonnier har sakta men säkert lagt under sig majoriteten av landets nyhetstidningar och fått en ledande ställning inom bokbranschen, samt gjort uppköp inom radio, tv och film. I dag är man verksam i 16 länder med 175 företag. Det var i december förra året som beskedet kom att Mittmedia var till salu efter att under en tid ha brottats med ekonomiska problem. År 2017 gick bolaget med 189 miljoner kronor i förlust efter att intäkterna minskat med 200 miljoner till drygt två miljarder, jämfört med året innan. Sedan dess har Bonnier News och Polaris, som ägs av norska Schibsted, konkurrerat om köpet. Nu har man nått en överenskommelse med Bonnier som kommer att äga hela 80 procent av Mittmedia, medan Amelia, som är Norges största utgivare av lokalpress, står för 20 procent.

Bonnier ökar greppet om Sveriges medier

Genom åren har Bonnierfamiljen fått omfattande kritik för att sträva efter monopol inom mediabranschen. Media är inte som vilken produkt som helst – genom att kontrollera nyhetsförmedlingen och nöjesutbudet i Sverige får en ägare stort inflytande över debatten och de normer som präglar samhället. [caption id="attachment_46579" align="alignright" width="300"]

Carl-Johan Bonnier,
styrelseordförande i Bonnier AB, men även i AB Dagens Nyheter samt en rad andra tidningar och bolag. Skärmavbild: Youtube[/caption] Redan år 2003 kom en internationell rapport från International Federation of Journalists (IFJ) som pekade på det alarmerande mediemonopolet i Sverige, och Bonniers makt har sedan dess bara stärkts. Gunnar Nygren, professor och journalistikforskare vid Södertörns högskola, påpekar angående köpet av Mittmedia, att det blir ”en enorm maktkoncentration på Bonnier och till Stockholm”. – Det finns en risk i att Bonnier, som inte har något bra rykte vad gäller lokaltidningsjournalistik, minskar mångfalden i innehållet, säger Nygren till Göteborgs-Posten. Även på vänsterkanten vädras oro över att ägarkoncentrationen kommer att innebära en likriktning av de åsikter som släpps fram. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg skriver i tidningens kulturdel: ”Ur en demokratisynpunkt äger redan Bonniers besvärande mycket. Med denna affär kommer ännu fler nyheter, åsikter, tankar och ord filtreras genom en enda ägandefamilj. Det är visserligen ingenting jämfört med hur Facebook och Google lägger marknader under sig, men frågan är ändå om något annat demokratiskt land hade accepterat en sådan ägarkoncentration som Sverige”. Att opinionsbildningen kommer att bedrivas med politisk slagsida är ingen hemlighet. Åsa Malmström, styrelseordförande i Mittmedia Förvaltnings AB och Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, säger enligt ett pressmeddelande: – I dag är jag väldigt glad, med stolthet lämnar vi över till Bonnier att förvalta och fortsätta utveckla lokal journalistik och driva liberal opinionsbildning.

Makten ökar – kritiken tystnar

Trots att Bonniers makt ökat avsevärt under de senaste åren, har kritiken mot mediejätten från etablerade debattörer mer eller mindre tystnat. Enligt vissa är det dock precis anledningen till att kritiken tystnat. När Bonniers äger nästan alla kanaler där en debattör kan få sin åsikt publicerad, är det ingen som vågar föra fram kritik. Debatten kring familjen Bonniers uppköp av sina konkurrenter har annars varit het i flera årtionden. Efter att Bonniers köpt upp Svensk Filmindustri år 1973 tillsattes en parlamentarisk utredning om att införa vad som då kallades en ”Lex Bonnier”, en lagstiftning för att begränsa maktkoncentrationen i massmedierna. På 1990-talet lade bland andra dåvarande kulturminister Marita Ulvskog (S) Mediekoncentrationskommittén, fram ett förslag om en lag som skulle styra uppköp av mediebolag inom dagspress, radio och tv. Förslaget antogs inte, och det praktiska resultatet av dessa utredningar låter fortfarande vänta på sig. Bonniers dominans över svenska massmedier har tidigare kritiserats från både vänsterhåll och till och med av vissa principfasta liberaler. Det mest kända exemplet är förmodligen Arne Ruth som avgick som chefredaktör för Bonnierägda DN 1998 efter en konflikt om ägarkoncentrationen. Ruth vände sig bland annat emot att Bonnier försöker ”stänga ute konkurrenter från distributionen av böcker, filmer och medier”, och att deras tidningar sammanflätas ”med varandra och med ägarsfärens intressen”, enligt vad Ruth själv uppgav i en debattartikel i Göteborgs-Posten i november 2010. Ruth föreslog att Bonniers skulle införa en affärsmodell där man gör tydlig åtskillnad mellan affärsverksamheten och den redaktionella verksamheten, för att förhindra att ägarna lägger sig i vad som publiceras – men fick istället beskedet att han själv kunde avsättas av Bonniers närhelst de ville. Han valde då istället själv att avgå. År 2007 köpte familjen Bonnier ut övriga delägare i TV4. Trots att affären helt uppenbart bröt mot reglerna i TV4:s sändningstillstånd som sade att ägandet i kanalen ”inte i sin helhet [får] förändras så att ägarkoncentrationen inom medierna ökar”, hade protesterna i stort sett tystnat. För att Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) skulle utreda affären krävdes en anmälan från regeringen, och den borgerliga regeringen underlät helt enkelt att göra en sådan anmälan. Märkligt nog inledde däremot MPRT en utredning med stöd i en likartad formulering i TV4:s nya sändningstillstånd så snart det stod klart att Bonniers hade sålt TV4 till statsägda Telia förra året. Utredningen kan potentiellt leda till att TV4:s tillstånd dras in och att köpet blir värdelöst för Telia. Från att ha varit föremål för debatter och utredningar i riksdag och regering, har kritiken mot Bonnier på det hela taget tystnat – något som uppköpet av Mittmedia alltså bekräftar.

Stänger konkurrens ute

Trots den tidigare DN-redaktören Arne Ruths varning fortsatte uppköpen, inte minst av distributionskanaler. År 2010 slog de mindre förlagen larm om att Bonnierförlagen höll på att köpa upp distributörer av pocketböcker till dagligvaruhandeln. När Bonnier senare samma år köpte Pocketgrossisten fick man i princip fullständig kontroll över vilka förlag som kunde komma ut till kunderna. På liknande sätt har man centraliserat distributionen till kiosker och affärer av tidningar och tidskrifter genom distributören Tidsam. År 2016 köpte Tidsam upp den andra stora aktören, Interpress, och sedan dess har man i princip monopolställning. Man anklagas för att göra sig av med ovälkomna konkurrenter genom skyhöga avgifter på hundratusentals kronor, vilket småtidningar helt enkelt inte har råd med. Det finns i princip inte heller några oberoende tidningstryckerier kvar i Sverige, de flesta ägs av tidningarna själva. År 2012 bröt till exempel Mittmedias tryckeri samarbetet med den dåvarande nationalistiska tidningen Nationell Idag, och inget talar för att tryckerierna skulle börja trycka tidningar från alternativmedia med släkten Bonnier som ägare.

Lex Bonnier ”inte aktuell”

En som på senare tid höjt en kritisk röst är dåvarande riksdagsledamoten Anna Hagwall (SD), som hösten 2016 lade in en motion om bland annat att sprida medieägandet, med udden riktad mot just Bonniers. Det ledde till anklagelser om antisemitism – som tidigare även riktats mot Marita Ulvskog och andra Bonnierkritiker – och Hagwall tvingades lämna SD. Hon vägrade dock att backa från sina ståndpunkter, även då Nya Tider intervjuade henne i januari 2018. Medan Bonniers tidigare fått kritik från till och med vissa av sina egna redaktörer, främst då Arne Ruth, tycks deras nuvarande kader av anställda vara desto mer lojal mot familjen. Ingen av de redaktörer hos Bonnier och Mittmedia som uttalat sig har varit nämnvärt kritiska – ironiskt nog inte ens Marita Ulvskog, som under 1990-1994 var chefredaktör på Dala-Demokraten, en av de tidningar som ingår i uppköpet. Hon säger visserligen till (Bonnierägda) Expressen att kritiken på 1990-talet var riktig, men menar att det viktiga är att Mittmedias tidningar får finnas kvar. [caption id="attachment_46581" align="alignnone" width="585"]

Dala-demokraten är en av Mittmedias 28 lokaltidningar som täcker en tredjedel av Sverige. Nu kommer de att uppgå i Bonnierkoncernen, och många tror att de kommer att bli ännu mer ideologiskt likriktade. Foto: Nya Tider[/caption] Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, känd bland annat för tidningens omfattande förföljelser mot invandrings- och maktkritiska privatpersoner, gottar sig i ett blogginlägg åt att ”den debatten [inte] är aktuell nu” och konstaterar att utredningarna från 1970-talet och framåt inte längre utgör ”några hot mot Bonnier”. Han fortsätter: ”Att Bonnier önskar ge ut dagstidningar med olika politisk färg torde också dementera konspirationsteorier om – och jag skämtar dessvärre inte – ’judisk makt’ eller att ’kapitalet kontrollerar journalistiken’”. Mattsson tar visserligen upp det faktum att Nordens största mediebolag, Bonnier, genom uppköpet kommer att bli Sveriges största mottagare av statliga pengar i form av presstöd – men resonerar sig fram till att Bonnier behöver stödet för att ”kunna upprätthålla en kvalificerad lokaljournalistik på mindre ort”.

Kraftigt stärkt grepp om lokalmedier

Bonnier har i dag en dominerande ställning inom tidskrifter, med titlar som Teknikens värld, Damernas värld, Allt i hemmet, Vi föräldrar, Allt om mat, Privata affärer, Sköna hem, Allt om trädgård, Amelia, Kamratposten och Veckorevyn. Det är dock inom nyheter som ägarkoncentrationen är särskilt skrämmande, med bland annat två av de fyra största dagstidningarna: Dagens Nyheter och Expressen. Båda har under de senaste åren gjort sig allt mer kända för vad DN:s chefredaktör Peter Wolodarski kallar ”agendajournalistik” i syfte att påverka den allmänna opinionen. Utöver dessa är några av de viktigare delarna av koncernen Dagens industri, Veckans Affärer, Sydsvenskan, Albert Bonniers förlag, Adlibris och delar av Svensk Filmindustri. Mittmedia har i dag 28 dagstidningar, 500 journalister och 1 100 anställda. Bonniers stärker alltså kraftigt sitt grepp om den svenska tidningsmarknaden genom affären, i synnerhet lokaltidningar där Bonniers hittills inte varit så framträdande. Dessutom kommer man förmodligen att få Mittmedias andel av ägandet i TT Nyhetsbyrån, vilket ger Bonniers ett ägande där som närmar sig 50 procent. Man kan också få fler styrelseplatser i vissa branschorganisationer där både Bonnier och Mittmedia i dag har ledamöter, bland annat Tidningsutgivarna. Affären förutsätter ett godkännande från Konkurrensverket, som ska granska hur den påverkar ägarkoncentrationen.

↧

Mahat Alas smugglade 38 kilo knark till Sverige – nu representerar han Centerpartiet i Borlänge

February 20, 2019, 4:14 am

≫ Next: Katerina Janouch stoppad i radio pE20, grundaren besviken

≪ Previous: Bonnier köper upp Mittmedia med en tredjedel av Sveriges lokalpress

Det var i augusti förra året, innan valet, som nättidningen Samhällsnytt uppmärksammande att Mahat Alas från Etiopien kandiderade för Centerpartiet i Borlänge. I juni 2010 hade hovrätten fastställt straffet på sex månaders fängelse för att han tillsammans med en kumpan försökt att smuggla in 38 kilo knark till Sverige. I domen uppges att han var ”ett led i organiserad narkotikahandel”. [caption id="attachment_46610" align="alignright" width="360"]

Skärmdump från Alas blogg.[/caption] Nu sitter Alas i kommunfullmäktige för Centern. Han fick visserligen bara 46 personvalsröster, men kom in i kommunfullmäktige då han stod som fjärdenamn på valsedeln och partiet fick 8,11 procent överlag. Lena Lagestam, som fick mest personvalskryss i Borlänge för Centerpartiet och kallas för ”Kryssraketen” då hon tog sig upp från 16:onde plats till första under valet, skriver på sin blogg att hon och Mahat med flera ”representerar olika delar av den stora gruppen Borlängeborna”. Hon påpekar vidare att ”Mahat representerar en stor grupp av nyanlända”. Alas kallar sig för King Qaarey på sociala medier och påpekar i sitt Facebookflöde att inte heller kristna får äta fläskkött enligt heliga skrifter. Han är också medlem i en grupp som ”hatar när vita människor beter sig som svarta”. När Samhällsnytts redaktion samtalade med Centerpartiet Borlänges ordförande Karin Örjes i augusti meddelade hon att narkotikasmugglingen inte är ett hinder för att kandidera för partiet och att brottet är sonat. [caption id="attachment_46609" align="alignright" width="362"]

Collage: Nya Tider[/caption] Journalisten Sylvia Kjellberg på Dala-Demokraten uppmärksammade Mahat Alas kandidatur inför valet 2018 och skrev att det finns ”ett nytt namn bland de fem främsta på listan till valet”. När Nya Tiders redaktion kontaktar henne gällande domen på 38 kilo knark påstår hon att ”en sådan koll gör man ju inte som regel”. Hon menar vidare att man inte granskar kandidater om man ”inte hade någon aning om detta”. På frågan om hon har tillgång till sökverktyg för kandidaterna säger hon att det ”är möjligt att hon har det” och det mer ”är en chefsfråga i så fall”. Detta trots att hennes pressgrannar, som till exempel Sveriges Radios P4 Dalarna, håller noga koll på vilka kandidater för Sverigedemokraterna som tidigare dömts för något brott. Dalademokraten fick under 2018 nästan 14 miljoner kronor i presstöd. Justerat för inflation har tidningen fått nästan 1 miljard kronor i presstöd sedan 1971 och har preliminärt fått sig tilldelat 13,8 miljoner kronor för helåret 2019.

↧

Katerina Janouch stoppad i radio pE20, grundaren besviken

February 20, 2019, 9:14 am

≫ Next: Professor: Problemen med könsstympning överdrivs

≪ Previous: Mahat Alas smugglade 38 kilo knark till Sverige – nu representerar han Centerpartiet i Borlänge

Radio pE20 motiverar sitt beslut att ställa in programmet med Katerina Janouch med att man inte vill ta politisk ställning, vilket har ifrågasatts eftersom inslaget inte berörde politik. Som kritiker påpekat, låter radiokanalen regelbundet kommunstyrelsens ordförande oemotsagd tala om politik. Beslutet kom efter ett drev från vänsternätverk som #jagärhär. Katerina Janouch ser allvarligt på det inträffade och menar att det inskränker yttrandefriheten. – Det är djupt olyckligt och problematiskt oavsett radiokanalens storlek, att de avbokar på grund av några högljudda vänsterextremister. Att man låter sin journalistiska integritet inskränkas av att folk har åsikter på detta vis. I så fall kan man snart inte ha med någon, för alla ogillar ju någon. Hon menar att vänsterdrevet försöker ta sig rätten att bestämma inte bara vilka åsikter som ska få höras, utan också vem som ska få komma till tals, oavsett vad som ska diskuteras. – Är det bara systemkritiska åsikter som censureras? Men om det inte ens handlar om politik, utan bara vad man står för generellt? Radiokanalen säger att de inte vill ta politisk ställning, men det är ju exakt det de gör i och med detta. De tar politisk vänsterställning. [caption id="attachment_46616" align="alignright" width="236"]

Christer Harling grundade den lokala radiokanalen pE20 i syfte att stärka demokratin. I dag anser han att kanalen under den nye ägaren svikit sitt uppdrag, genom att låta ett vänsterdrev diktera vem som får medverka och inte. Foto: tora Lundby Fastighetsutveckling[/caption] Radiokanalens grundare Christer Harling är också starkt kritisk. – Jättetråkigt att radio pE20 viker ner sig! Den politiska korrektheten har ett fast grepp i Lerum. Harling, som är fastighetsägare, startade Radio pE20 år 2011 eftersom han länge varit bekymrad över demokratiunderskottet i Sverige och framförallt i hans hembygd Lerum. Han startade också webbpublikationen Floda Nyheter och anordnade en serie demokratiföreläsningar, bland annat om den kontroversiella Västlänken. Harling har också stöttat det lokala uppstickarpartiet Demokraterna i Göteborg, men kandiderade i Lerum för Moderaterna. För Nya Tider berättar Harling att han år 2016 lät sig övertalas att utan ersättning lämna över kanalen till den nuvarande ägaren och stationschefen Jennie Karlberg, som då arbetade som radiovärd. – Sett i backspegeln så var det inte bästa valet, menar Harling. [caption id="attachment_46617" align="alignright" width="236"]

Jennie Karlberg vek sig för vänsterdrevet och avbokade Katerina Janouch. Foto: Privat[/caption] Att Harling är besviken kan man förstå. Så här säger Jennie Karlberg till Floda Nyheter: – Radio pE20 är en lokal radiostation som inte på något sätt har intentionen att driva granskande journalistik. Harling vill dock inte ge upp, utan kommer att fortsätta arbeta för stärkt demokrati. – Beträffande nya grepp för att stärka vår, av det politiska etablissemanget kidnappade, demokrati så kommer vi fortsätta med de av många uppskattade demokratiföreläsningarna, men byta lokal från före detta Ljungbergs i Floda till föreläsnings- och kurslokalen Årummet i kommunhus 2 vid Bagges torg i Lerum. För äldre göteborgare är Christer Harling mest känd för de klubbar han drev under 1960-talet, men på senare år har han som fastighetsägare bidragit till att bevara och utveckla viktiga kulturmiljöer som Artilleristallet i Göteborg och Mölndals Kvarnby. Det är också han som introducerade de så kallade gårdsgatorna, numera gångfartsområden, i Sverige.

↧

Professor: Problemen med könsstympning överdrivs

February 20, 2019, 10:10 am

≫ Next: Kontroversiella DNA-register allt viktigare i polisens arbete

≪ Previous: Katerina Janouch stoppad i radio pE20, grundaren besviken

Det var den 6 februari som SVT Uppsala publicerade en intervju professor Birgitta Essén under rubriken ”Sluta överdriv komplikationerna av könsstympning”. – Jag blev uppringd av den här reportern och tillbragte flera timmar för att ge henne möjlighet att föra fram positiv information och empiriska fakta om den somaliska gruppen. Men det var inte intressant, säger Birgitta Essén till Nya Tider. Könsstympning, ibland kallat kvinnlig omskärelse, är en sedvänja som förekommer i många muslimska länder. Det finns flera varianter där den värsta, så kallad infibulation, innebär att man skär bort klitoris, de inre blygdläpparna samt delar av de yttre blygdläpparna. Huden sys sedan ihop och bara ett litet hål lämnas för att menstruationsblod och urin ska kunna passera. Sedvänjan är som mest utbredd i Östafrika och allra mest i Somalia där 95 procent av alla kvinnor genomgick någon form av könsstympning och närmare 80 procent infibulation vid undersökningar genomförda av FN för några år sedan. Internationellt räknar man med att det finns 130 miljoner kvinnor som genomgått infibulation.

”Döljer andra problem”

Att försvara eller förringa en sådan sedvänja är av naturliga skäl något som gör många svenskar upprörda. Å andra sidan har Essén forskat om denna fråga i över tjugo års tid, så man kan inte avfärda hennes uppgifter rakt av – och i intervjun med SVT påpekar hon att hon naturligtvis är helt emot könsstympning. NyT: Normalt sett brukar ju inte invandringskritiker säga ”sluta överdriv problemen med invandring”, eller så kallade antirasister säga ”sluta överdriv problemen med rasism”. Du säger ju att du är emot könsstympning, så vad är egentligen ditt mål med att få ut det här? – De flesta somalier lämnar den här sedvänjan bakom sig när de kommer hit. Jag tycker att det är viktigt att man lyfter de positiva förändringarna i den här gruppen, därför att den gruppen som ännu inte helt har ändrat uppfattning, de som står och väger så att säga, om de hela tiden får höra att alla andra somalier gör det, reser utomlands och omskär sina döttrar och så vidare, är risken att de själva tippar över, svarar Essén. Essén hävdar att 95 procent av somalierna i Sverige är emot könsstympning, alltså precis omvänd siffra mot Somalia där 95 procent av kvinnorna är könssytmpade. Hon påpekar att hon själv studerat problemen i många år och hävdar att det rent empiriskt inte finns belägg för att könsstympning ger så stora problem i vuxen ålder som det brukar framställas som. [caption id="attachment_46629" align="alignnone" width="585"]

Infibulation, den värsta formen av könsstympning, är särskilt vanlig i Somalia där fyra av fem vuxna kvinnor genomgått den. Fotot visar somalier i Märsta i norra Stockholm, 2018. Foto: Nya Tider[/caption] Vi ber Birgitta Essén om en vetenskaplig studie som visar att det hon säger är sant. Hon skickar tio stycken, samtliga med henne själv som medförfattare, och vi hinner bara granska en översiktligt. Den är skriven av Essén och fem andra forskare, och visar att av 63 östafrikanska kvinnor som fått dödfödda barn i Sverige under 1990-1996, tycks det i inget fall ha berott på att de genomgått könsstympning. Övriga problem berörs inte av studien. – Vi har vetat i 25 års tid att somaliska kvinnor löper större risker än andra bland annat vid förlossningar, och man har trott att det beror på att de är könsstympade, men det är inte vad empiriska studier visar. Kampanjen mot könsstympning har blivit en rökridå som döljer andra problem, menar hon. När vi frågar vilka andra problem hon menar nämner Essén bristande kommunikation på grund av språksvårigheter, dåliga kunskaper om sjukdomar som somaliska kvinnor kan föra med sig till Sverige, och att kvinnorna har andra prioriteter än svenska kvinnor och väljer bort att gå på kontroller och liknande. – Tänker man hela tiden att det är ärren från stympningen som är problemet, då ignorerar man lätt andra faktorer, menar Essén.

Får mothugg av andra forskare

Esséns uppgifter om att problemen överdrivs får emellertid mothugg av andra som forskat lika länge om problemen. En av dem är Vanja Berggren, lektor i folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet, som nyligen intervjuades av Katerina Magasin: – Jag instämmer med Essén i slutsatsen att det är viktigt att lyfta fram forskningsbaserade fakta. Men annars har vi inget gemensamt i ämnesbeskrivningen, trots att vi forskat i ämnet båda två i över tjugo år, säger Berggren till Katerina Magasin. [caption id="attachment_46631" align="alignright" width="240"]

Katerina Janouch, redaktör för sajten Katerina Magasin. Foto: Wikipedia, Thron Ullberg[/caption] Berggren menar vidare att det Essén gör är ”respektlöst och farligt”, både mot de flickor som utsätts för könsstympning och mot dem som forskat i ämnet i många år och kommit fram till helt andra slutsatser. Hon säger också att Essén själv, genom att argumentera ner ett förslag om att inkludera även andra invandrargrupper när både hon och Berggren satt i Socialstyrelsens expertgrupp i ämnet år 2014, har bidragit till att man endast inkluderat några länder i nordöstra Afrika i forskningen och inte flickor från andra länder. Katerina Janouch, redaktör för sajten Katerina Magasin, författare, journalist och sex- och relationsexpert, sågar även hon Birgitta Esséns uttalanden när Nya Tider ringer upp henne. Hon är själv ingen expert i ämnet könsstympning men har pratat med både Vanja Berggren och andra experter som har motsatt uppfattning mot Essén. – Esséns resonemang är rena tankevurpan. Man kan inte bekämpa könsstympning genom att relativisera de här övergreppen, och jag förstår inte varför det skulle leda till att färre vill göra det. Alla fakta talar emot det här, det finns inga positiva effekter av könsstympning. NyT: Fast det är ju inte vad hon säger heller? – Nej, men när hon står och säger att det är inte det värsta som kan hända en kvinna och så vidare, då bidrar hon till att normalisera det. Hon säger ju också att det inte påverkar deras sexualitet så mycket, men när jag till exempel pratade med en specialist på Södersjukhuset för några år sedan förklarade hon för mig att de här kvinnorna vet ingenting annat. För dem är deras stympade kön det normala, de har inget att jämföra med. NyT: Det känns ju egentligen ganska bisarrt att vi ska behöva ägna en massa energi åt detta i Sverige av alla ställen? – Ja, det är fullkomligt absurt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig detta för 10-20 år sedan, att vi skulle tvingas att, (1) förhålla oss till det här; (2) diskutera det; (3) att det ska uppta vår tankeverksamhet; (4) att det här ska vara en problematik som upptar svensk vård och som tar resurser från andra saker. – Det här är inget problem som vi egentligen borde ha i vårt så kallade demokratiska, och så kallade feministiska, samhälle. Om det inte varit för massinvandringen så hade vi helt enkelt gett bidrag till organisationer i Somalia och andra länder som bekämpar det här. Men genom att vi tagit in grupper som har totalt annorlunda värderingar blir det ju något vi tvingas förhålla oss till.

↧

Kontroversiella DNA-register allt viktigare i polisens arbete

February 20, 2019, 11:53 am

≫ Next: Camilla låg frivilligt med Mohammed – nu döms hon till fängelse

≪ Previous: Professor: Problemen med könsstympning överdrivs

Vid årsskiftet började den nya Polisdatalagen att gälla och den ger polisen utökade möjligheter att hitta kriminella via de befintliga DNA-registren. De första analyserna och resultaten enligt den nya lagen har redan börjat komma in och kan förhoppningsvis leda till fler brottslingar bakom galler. Men frågan om DNA-register är större än så och avsevärt mer kontroversiell. För vilka finns i registren och hur används de av polisen?

Sveriges kriminella hamnar i DNA-register

När polisen hittar DNA på en brottsplats som de misstänker kommer från en gärningsman kan de söka i olika register med förhoppningen om att hitta den eftersökta där. I Sverige finns tre olika register för DNA-profiler – spårregistret, utredningsregistret och DNA-registret. [caption id="attachment_46653" align="alignright" width="357"]

Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, i Linköping jobbar med DNA-analyser. Foto: Polisen[/caption] Spårregistret: Här registreras DNA-profiler från spår som säkrats i samband med brottsutredning och som inte kan kopplas till en person. Utredningsregistret: I utredningsregistret registreras dna-profiler från skäligen misstänkta personer som är registrerade på någon brottsmisstanke i misstankeregistret (MR) där fängelse ingår i straffskalan, och som lämnat DNA-prov för analys. När en person har registrerats i utredningsregistret görs en kontroll mot belastningsregistret (BR). Återfinns den där flyttas DNA-profilen från Utredningsregistret till DNA-registret. DNA registret: I DNA-registret registreras DNA-profiler från personer som finns registrerade i BR och som dömts för brott efter 1 januari 2006 till annan påföljd än böter eller har godkänt ett strafföreläggande som avser villkorlig dom och som lämnat DNA-prov för analys. Sedan 2006 får alla som är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelse ”topsas” och registreras i dessa tre register och de flesta hamnar slutligen i DNA-registret. Där finns det i dag drygt 163 000 DNA-profiler och eftersom många av de som döms för brott även blir återfallsförbrytare kan man ofta använda sig utav detta register i jakten på misstänkta. I Sverige topsade polisen förra året 27 000 misstänkta för att få deras DNA men i polisens register över misstänkta ligger 35 000 profiler som man ändå inte har kunnat matcha mot någon person. Behoven av att kunna få tillgång till fler DNA-register och nya metoder för att få fast brottslingar är således stort, speciellt i takt med att antalet grova brott ökar i Sverige.

Kan hitta gärningsmän via deras släktingar efter lagändring

Efter en lagändring vid årsskiftet där den dåvarande Polisdatalagen upphörde och istället ersattes med ”Lagen om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område” kan polisen numera även söka efter misstänkta personers släktingar i DNA-registren. Metoden går ut på att polisen inte bara söker efter en ”fullträff”, det vill säga fullt matchande DNA, utan även närbesläktat DNA. Om den eftersökte har en kriminell släkting i något av registren kan detta alltså innebära att polisens eftersökningsområde krymper avsevärt till en specifik familj eller släkt. – Föräldrar och barn har relativt lika DNA, medan ett syskon kan ha väldigt olika. Så även om ett syskon till en misstänkt gärningsperson finns i DNA-registret kan den personen hamna på sannolikhetsplats 2 000, och vi har begränsat listorna till 50 träffkandidater, åtminstone i ett första steg, berättar Anna Granlund som är gruppchef på biologisektionen, typbestämning och DNA-registret på Nationellt Forensiskt Centrum, NFC, för Dagens Juridik. I nuläget drar de gränsen för att göra familjesökningar vid grova brott så som mord och överfallsvåldtäkter eftersom det handlar om känsliga personuppgifter och eftersom frågan är kontroversiell. – Vi har fått in runt fem ärenden och ett par av dem har vi redovisat tillbaka till polisen, säger hon.

Polisen kan söka i privata DNA-register för släktforskning

I dagsläget finns det åtskilliga privata databaser för släktforskning där över 70 000 svenskar lagt in sitt DNA i hopp om att få reda på mer om sitt släktskap. Polisen har på senare tid vaknat upp för möjligheterna att använda sig utav dessa register, i samband med familjesökningen, för att kunna hitta misstänkta brottslingar. Det skulle gå till så att polisens utredare skickar in en okänd brottslings DNA i de privata företagens systemet för att hitta avlägsna släktingar. Som i sin tur då skall kunna leda polisen till en misstänkt person. – Då börjar vi helt enkelt gallra oss fram, utifrån släktskap, utifrån generationer och givetvis geografi, som förhoppningsvis ger oss en indikation på vilken person som vid ett givet tillfälle befunnit sig på en viss plats, säger kommissarie Bo Lundqvist, chefen för polisens Kalla fall-grupp i region Syd till P4 Malmöhus. Metoden är fullt laglig och kräver inga tillstånd från åklagarmyndigheten. I USA uppmärksammades den innovativa nya polisarbetsmetoden efter att man kunnat få fast en seriemördare som gäckat polisen i över 40 år tack vare eftersökning i släktforskningsregister. Det är okänt om polisen i Sverige börjat använda sig av metoden ännu, eftersom om de använder den kan de på så vis kringgå delar av den rådande lagstiftningen gällande personuppgifter inom myndigheter. – Man skall komma ihåg att detta handlar om företag som har som affärsidé att man skall utbyta information. Det är register dit privatpersoner frivilligt har lämnat sitt DNA. Om de är rädda för att deras information skall användas för att spåra brottslingar har de alltid möjlighet att avstå från att registrera sina uppgifter, säger advokaten och DNA-experten Johanna Björkman till Dagens Juridik.

Utbyte med utländska DNA-register ger framgångar

Sverige har i dagsläget ett utbyte av DNA-registerinformation mellan polis i sammanlagt 20 EU-länder. Majoriteten av brotten gäller så kallade ”mängdbrott”, det vill säga inbrott och stölder, men även grova brott som våldtäkter och mord har kunnat klaras upp tack vare det internationella samarbetet. Eftersom det numera är så enkelt att resa inom EU innebär det även ofta att kriminella invandrare och stöldligor rör sig fritt mellan länder och begår brott i ett innan de tar sig vidare till ett annat. Det internationella samarbetet ser man då som väldigt viktigt för att kunna få fast dessa brottslingar. – Det är jätteviktigt att man har den här möjligheten för det är kanske det enda sättet att komma vidare i de här brottsutredningarna. I samband med ett grovt brott så kanske gärningsmannen har gjort sitt yttersta för att dölja sin identitet. Men gärningsmannen kan ändå ha lämnat ett DNA-spår på brottsplatsen, ett spår som polisen kan skicka ut för sökning till andra EU-länder. Så det här europeiska samarbetet är ett jätteviktigt verktyg för polisen, säger polisintendent Tommy Kangasvieri, polisintendent vid Nationella operativa avdelningen, NOA till SR. När man inledde utbytet med Danmark i oktober förra året gav det extra goda resultat eftersom de har ett stort register då de sedan flera år tillbaka registrerar allt fler brottslingar. – Det var alltså svenska brottsplatsspår som gav träff mot en person i det danska registret och som Danmark vet identiteten på. Det betyder att svensk polis nu kan begära ut identiteten, säger Christina Widén vid Nationellt forensiskt centrum, NFC till SR. Som en följd av DNA-utbytet med Danmark har svensk polis kunnat arbeta vidare med flera grova brott, säger Tommy Kangasvieri. – Av ungefär trettio ärenden så kan vi säga att 73 procent är nedlagda. 10 procent av ärendena har lämnats vidare till åklagare och i 17 procent av ärendena av pågår det fortfarande utredning eller förundersökningar.

PKU – registret där miljontals laglydiga svenskar finns

Det finns även ett fjärde, avsevärt mer omfattande register, biobanksregistret PKU som samlar blodprover från nyfödda barn i Sverige. Detta är inte ett DNA-register i sig, men skulle kunna användas för att utöka befintliga DNA-register. Eftersom det innefattar alla nyfödda i Sverige sedan 1975 skulle det teoretiskt kunna användas för att skapa ett närmast allomfattande DNA-register över svenska medborgare. Hela 3,8 miljoner prover finns i dagsläget i registret vars syfte är att utöka behandlingsmöjligheterna för ett flertal ärftliga sjukdomar. PKU har bara använts en gång i polisarbete, i jakten på att hitta Anna Lindhs mördare 2003. Då lyckades polisen identifiera mördaren Mijailo Mijailovic med registrets hjälp. Trots protester från hälso- och sjukvården hämtade polisen ett prov från registret och kunde matcha det med DNA från brottsplatsen. Polisen har sedan dess försökt att begära ut blodprov ur PKU för att kunna testa dessa, bland annat i jakten på Hagamannen, men har fått nobben. Men användandet av detta register för att söka efter brottslingar är kontroversiellt och senast 2018 rekommenderade regeringens utredning att inte tillåta polisen att söka i registret och HD har efter prövning även nekat polisen rätten att söka i registret. – Att använda de här proverna i brottsutredningar skulle skada allmänhetens förtroende till de här registren och det vore mycket allvarligt, säger Johanna Adami, regeringens särskilda utredare till GP i januari 2018 efter att ha utrett frågan om att ge polisen tillgång till PKU-registret. Dess effektivitet för denna form av registerutdrag är även ifrågasatt då man i nuläget måste känna till identiteten av den eftersökte för att kunna ta fram DNA ur blodprovet. Detta används sedan för att matcha dessa med prover från till exempel en brottsplats och i dessa fall kan polisen lika gärna topsa de misstänkta på vanligt vis menar Johanna Adami. – Vi har pratat både med polisen och åklagarmyndigheten, även de poliser som utredde fallet med Anna Lindh, och vår uppfattning är att detta inte är någon kontroversiell fråga, eftersom de dragit samma slutsats som vi. Det finns faktiskt inte ett enda fall där man lyckats knyta en misstänkt till ett brott med hjälp av dessa register. I fallet Anna Lindh fanns det ju redan en misstänkt, säger Johanna Adami. Men samtidigt kan det finnas situationer där misstänkta av olika anledningar inte kan topsas, till exempel för att de befinner sig på flykt, inte hittats eller för att de gömt sig i länder som inte lämnar ut dem utan starka bevis på deras eventuella skuld. Där skulle PKU-registret sannolikt kunna användas effektivt av polisen.

Åtgärder för utökad effektivitet finns – men anses väldigt kontroversiellt

Att föra in vissa grupper, till exempel asylsökande som är väldigt överrepresenterade vid grova brott som våldtäkter, i egna DNA-register skulle givetvis öka polisens uppklarningstakt för dessa brott och i förlängningen leda till att fler kriminella invandrare åkte fast och kunde straffas samt utvisas. ”Romregistret” visade dock att det politiska och massmediala motståndet mot ett sådant register är omfattande. [caption id="attachment_46654" align="alignright" width="361"]

Karta över romer i romregistret efter släktskapsband. Foto: Polisen[/caption] 2013 uppmärksammades det så kallade ”Romregistret” av DN vilket ledde till en stor upprördhet hos det politiska och massmediala etablissemanget i Sverige. Registret var ett släktskapsbaserat register på över 4 000 romer i Sverige med majoriteten i Skåne. Polisen upprättade det sökbara registret eftersom gruppen romer är starkt överrepresenterad vid kriminalitet och således sågs registret, vilket rörde ett par av de större klanerna, som ett användbart verktyg i de ofta återkommande fallen med kriminella romer i Skåne. Massmedierna slog på stora trumman och menade att ”romregistret” närmast var att jämföra med dödslistor från andra världskriget. Skånepolisens egen granskning, offentliggjord i oktober 2013, slog fast att ”det var riktigt att upprätta registret”, enligt polisledningen. Granskningen visade bland annat att det funnits legitim anledning att registrera de berörda personerna, att etnicitet överhuvudtaget inte registrerats, att det inte gick att söka på etnicitet i registret, och att barn förekommit i den mån de kunde misstänkas ”användas som redskap för andras kriminalitet”. Samtidigt visar registret den underliggande problematik som återfinns när polisen skall söka efter kriminella baserat på deras släktskap. Detta eftersom vissa grupper är starkt överrepresenterade som förövare och således per automatik kommer att hamna i polisens sökljus tillsammans med släktingar. Att påstå att frågan om brott och etnicitet är kontroversiell i ett land där myndigheterna förbjuds från att ens föra grundläggande statistik i ämnet är, minst sagt, en underdrift.

Få förslag om upprättandet av DNA-register för invandrare

I Danmark ville Dansk Folkepartiet att alla asylsökande skulle DNA-registreras för att eliminera risken att utlänningar får uppehållstillstånd på grund av falskt släktskap samt för att underlätta för polisens arbete. Det förslaget förkastades efter genomgång och sedan dess har frågan legat på is. I Sverige har enbart SD, på lokal nivå märk väl, haft företrädare som kommit med snarlika förslag. – Migrationsverket skulle ju ha tillgång till det. Och polisen när det behövs. Det hade varit en bra lösning, då hade vi haft bättre koll på invandrare. Men det kanske är för sent, vi vet ju inte vilka de är, de kan vara vilka som helst. Det skulle gjorts från början, sa Jan Listerud 2014 (dåvarande lokalpolitiker för SD, nuvarande ordförande i Framstegspartiet i Östra Göinge i Skåne). Med det politiska läget i Sverige är blotta tanken på att registrera högriskgrupper likt invandrare totalt omöjligt. Och frågan om DNA-register är rent allmänt kontroversiell.

Svenskar generellt negativt inställda till DNA-register

I en undersökning som genomfördes av Stiftelsen för strategisk forskning 2016, där 1 000 svenskar ingick svarar bara 37 procent att de vill ha ett DNA-register över alla svenskar för att lösa alla typer av brott. När det gäller att använda registret bara för grova brott säger ännu färre ja, bara 32 procent, vilket kan tyckas vara något motsägelsefullt. Två tredjedelar av de tillfrågade är emot att polisen skall registrera allas gener. Svenskarna är betydligt mer positiva att lämna sin genetiska information till sjukvården. 69 procent vill att sjukvården i framtiden skall ha tillgång till ens DNA-profil när man söker vård. Hela 79 procent tycker att Sverige skall satsa på att förebygga sjukdomar genom DNA-analyser. Och många vill veta om man bär på en genetisk sjukdom (65 procent). Detta gäller även i fallet om det inte är behandlingsbart (37 procent). Men när det kommer till om försäkringsbolag skall få tillgång till svenskarnas DNA-register säger hela 99 procent rakt nej. Det finns inga undersökningar om svenskarnas motvilja mot DNA-register även sträcker sig till exempelvis asylsökande eller invandrare. I Danmark såg trenden annorlunda ut. En undersökning från 2015 som genomfördes av DR visade att 76 procent av de tillfrågade var för att alla danska medborgares DNA skulle registreras. Kampen mellan upprättandet av DNA-register över medborgarna för att kunna lösa brott och viljan att bevara den personliga integriteten är dock knappast över, utan lär blossa upp varje gång polisen ändrar arbetsmetoder eller lagändringar ger dem utökade befogenheter.

↧

Camilla låg frivilligt med Mohammed – nu döms hon till fängelse

February 21, 2019, 7:49 am

≫ Next: Asylaktivisten Elin Ersson stoppade utvisningen av dömd invandrare – ångrar inget

≪ Previous: Kontroversiella DNA-register allt viktigare i polisens arbete

Den 27 juli 2006 rapporterade TT: ”En 15-årig flicka våldtogs av en man i närheten av Skarpövägen i Saltsjö Boo i Nacka strax utanför Stockholm i natt. Våldtäkten ska ha skett utomhus, enligt stationsbefälet på Nackapolisen. Flickan chockades.” Enligt anmälan ska det ha varit en vaginal våldtäkt följt av en oral. Det hela visade sig dock vara påhittat. Nu döms Camilla, som hunnit bli 27 år, för falsk tillvitelse till två månaders fängelse och skyddstillsyn. Mohammed, som hade suttit inlåst i sju och en halv månad, blivit utlämnad från Australien dit han hunnit flytta, och dessutom fått sin ekonomi och sociala liv förstört, får dock inte de 242 000 kronor han begärde, utan tingsrätten gick bara med på 170 000 kronor.

Mohammed frikändes av tingsrätten

Efter att Mohammed suttit inlåst i sammanlagt sju och en halv månad friades han av Nacka tingsrätt i maj 2017. Detta efter att Camilla erkänt att hon ljugit om våldtäkterna i över tio års tid. Mohammed, som bland annat satt häktad fem och en halv månad i Australien, fick enligt domen 7 000 kronor för en flygbiljett hem till Australien. Thomas Strömgren som dömde i tingsrätten ansåg att detta var i enlighet med rättegångsbalken. I domen kan man även utläsa att målsäganden är listad som Sekretess A, detta trots att hon erkänt att hon ljugit och inte utsatts för ett integritetskränkande brott som ger möjlighet till anonymitet. Förundersökningsprotokollet är på över 220 sidor och borde ha inneburit en hög samhällskostnad.

Camilla dömdes för lögnen

I Camillas dom, som också kommer från Nacka tingsrätt, skriver domaren Joanna Wänblad att den åtalade sanningslöst tillvitat Mohammed och ”uppgett besvärande omständigheter” genom att ljuga om våldtäkt sedan 2006. Man kan också utläsa att Mohammed har begärt 240 000 kronor, vilket rätten reducerade till 170 000 kronor. Han skall dock ha fått ersättning av Justitiekanslern. Rätten uppger att falsk tillvitelse ”av normalgraden” är fängelse på högst två år. Wänblad hävdar i domen, som meddelades i februari 2019, att straffvärdet är ett år och sex månader, men skriver sedan att Camilla ”har inte agerat i avsikt att skada eller kränka” och reducerade straffvärdet till ett år och fyra månader. Domaren fortsätter med att ”Hon har också uttryckt ett behov av stöd och hjälp med sin psykiska ohälsa” och att ”Det finns alltså i och för sig förutsättningar att välja skyddstillsyn som påföljd”. Påföljden blev slutligen två månader och skyddstillsyn.

Slipper betala rättegångskostnader

Mohammed krävde en ersättning på 53 000 kronor för sitt försvar i Australien. Camilla tycker dock inte att ”han har begränsat sina kostnader” och borde ha begärt en offentlig försvarare gratis. Hon har inte vitsordat skälig ersättning för varken sveda, värk eller kränkningen. Domstolen beslutade att Camilla ska ersätta Mohammed för försvaret i Australien. Rätten uppger vidare gällande ersättning för rättegångskostnaden att ”Kostnaderna ska mot bakgrund av Camilla [Efternamn] ekonomiska förhållanden stanna på staten”. I andra rättsfall under 2018 har personer fått ersätta staten för delar av försvarskostnaderna, trots att de hade en folkpension på 69 000 kronor per år, vilket då torde överstiga Camilllas normala årliga intäkter.

↧

Asylaktivisten Elin Ersson stoppade utvisningen av dömd invandrare – ångrar inget

February 21, 2019, 11:21 am

≫ Next: Domen mot Soraya Posts dotter kvarstår

≪ Previous: Camilla låg frivilligt med Mohammed – nu döms hon till fängelse

Det var den 23 juli förra året som ett passagerarplan på Landvetters flygplats försenades med flera timmar efter att Elin Ersson, 21, vägrat sätta sig ner när planet skulle lyfta. Det hela var en aktion ämnad att förhindra utvisningen av en ”pojke” som skulle utvisas till Afghanistan. Elins handlande blev en världsnyhet och den ”gråtande asylaktivisten” kunde snabbt få sin stund i rampljuset. Men ”pojken” hon skulle ”rädda” var inte på planet. Istället var det en 50-årig man som dömts för att ha misshandlat sin fru och sina döttrar med elkablar som kom att få stanna kvar ett tag till i Sverige innan utvisningen slutligen genomfördes.

Medlem i ett nätverk av aktivister

Elin Ersson berättar själv att hon fått ett SMS av en vän inom ett nätverk med till övervägande del kvinnliga aktivister som med både lagliga och olagliga medel försöker förhindra utvisningar av bland annat kriminella invandrare tillbaka till deras hemländer. I SMS:et stod det om en ”pojke” som skulle deporteras och vars påstådda syster ville gå ombord på planet för att stoppa utvisningen. Det berättar Elin Ersson i en längre intervju i ”Morgonpasset” i P3. – På grund av att hon var så desperat så bestämde vi ganska fort att hon inte skulle göra det. Istället valde Elin att ta kvinnans plats. I en bil på väg till flygplatsen köpte Elin en biljett till Istanbul med samma plan som de skulle använda för utvisningen och steg ombord. Väl där hade hon en plan, dels om att gå ombord sist då hon visste att utvisade personer brukar sitta längst bak men även att ”hålla ihop emotionellt”, något hon inte lyckades med.

Stoppade utvisningen av kriminell invandrare

Väl ombord på planet letade hon efter ”pojken” men kunde inte hitta honom. Istället satt där en förvånad man i 50-årsåldern. Elin bestämde sig för att stoppa utvisningen av denna man trots att hon inte kunde veta något om anledningen till att han skulle utvisas. Att det kunde varit en våldtäktsdömd pedofil eller som det skulle komma att visa sig, en dömd kvinnomisshandlare, var för hennes del irrelevant. – Då lade jag ingen värdering i vem han är som person, det gör jag egentligen inte nu heller. Jag vet egentligen ingenting om honom annat än att han skall utvisas till Afghanistan, där det är svält, torka, krig. Hon ställde sig upp och började filma sig själv i en livestream där hon gråtande förklarar för de allt mer irriterade passagerarna att hon tänker förhindra en utvisning. Till slut beordrade piloten att såväl Ersson som den afghanske mannen skulle kliva av.

Hade förhindrat utvisning oavsett vilket brott männen begått i Sverige

Först senare fick Elin Ersson klart för sig att mannen dömts för våldsbrottslighet i Sverige och avtjänat ett fängelsestraff för att systematiskt ha misshandlat sin fru och sina döttrar. Men även nu när hon vet om att hon skyddat en våldsam invandrare ångrar hon inte sitt agerande. – Jag kan absolut förstå att människor kritiserar någon som skyddar en person som på olika sätt har misshandlat någon eller gjort andra våldsbrott. Men jag gjorde inte det jag gjorde för att säga att han är en bra människa, säger Elin Ersson. Hennes vurm för kriminella blir än mer tydligt under intervjuns gång när en av programledarna frågar henne om hennes syn på utvisade brottslingar: – Men oavsett om vad han hade haft för kriminell bakgrund eller vad han än hade gjort så hade du gjort likadant? – Absolut. Att utvisas till Afghanistan kan liknas vid en dödsdom. Att ingen av de personer som utvisats till Afghanistan dött till följd av säkerhetsläget i landet trots tusentals utvisningar dit är inget som påverkar asylaktivister i deras uppfattning. Argument om att den stora majoriteten av landet är både säkert och välfungerande faller för döva öron. Migrationsverket menar till exempel att det är problemfritt att utvisa folk till Afghanistan.

Dömdes till 3 000 kr i böter – överklagar

Åklagaren yrkade på 14 dagars fängelse men en oenig tingsrätt dömde Elin till dagsböter, totalt 3 000 kronor, vilket är minimumbeloppet för en person som saknar inkomst. Domstolen motiverar domen på följande vis: ”Att som passagerare inte rätta sig efter vad befälhavaren på ett flygplan bestämmer om ordningen ombord är straffbelagt. Tingsrätten anser att det är bevisat att befälhavaren bestämt att passagerarna vid tiden för avgång skulle sitta på sina platser, och att kvinnan förstått att så var fallet. När hon då ändå inte följt tillsägelserna att sätta sig anser tingsrätten att hon gjort sig skyldig till brott mot bestämmelsen. Brottet är inte allvarligare än att böter är en tillräcklig påföljd”, skriver Göteborgs tingsrätt. Själv menar Elin att det är fullständigt acceptabelt att bryta mot lagar för att se till att kriminella invandrare stannar kvar i Sverige och hon meddelar att hon är i processen att överklaga domen. – Jag tänker att civil olydnad i sig är det enda sättet för en demokrati att fortsätta vara en demokrati. I dag i Sverige så behöver vi civil olydnad för att få tillbaka vår tro på mänskliga rättigheter, säger Elin Ersson. Mannen, vars utvisning Elin Ersson stoppade, deporterades ändå från Sverige en månad senare. Kriminalvården beräknar att händelsen på Landvetter orsakade en merkostnad, vilket skattebetalarna får stå för, på omkring 240 000 kronor uppger TT.

↧

Domen mot Soraya Posts dotter kvarstår

February 23, 2019, 6:46 am

≫ Next: Dömd för att ha skrivit ”packet”, men domaren skrev fel i domen

≪ Previous: Asylaktivisten Elin Ersson stoppade utvisningen av dömd invandrare – ångrar inget

Det var den 28 december förra året som Thereza Eriksson dömdes i Uddevalla tingsrätt tillsammans med två andra romer. Hon fälldes för flera fall av grova stölder och bedrägerier som uteslutande riktat sig mot pensionärer i 90-årsåldern. Nya Tider kunde då konstatera att Thereza inte bara är dotter till EU-parlamentarikern Soraya Post, som profilerat sig som en företrädare för Sveriges romer, utan dessutom själv i många år varit aktiv i kampen mot påstådda fördomar om romer. Hon är just nu aktuell som initiativtagare till utställningen ”Vi är romer” som för närvarande finns på Norrbottens museum. När Nya Tider för två år sedan granskade ett flertal företrädare för romska organisationer i Sverige, visade det sig att det stora flertalet av företrädarna antingen själva blivit dömda för just sådana brott som de påstådda fördomarna handlar om, eller hade nära anhöriga som blivit det. Totalt var brottsligheten bland de granskade romerna omkring tjugo gånger högre än hos etniska svenskar. Huruvida Nya Tiders undersökning avspeglar brottsligheten hos romer generellt eller ”bara” hos deras företrädare är inte helt klarlagt eftersom svenska myndigheter vägrar att undersöka brottsligheten i den romska folkgruppen.Vår tillhörande granskning av brottsligheten hos personer med typiskt romska efternamn tyder dock på det förstnämnda.

↧

Dömd för att ha skrivit ”packet”, men domaren skrev fel i domen

February 23, 2019, 9:00 am

≫ Next: Intervju: De finansiella marknadernas koloni

≪ Previous: Domen mot Soraya Posts dotter kvarstår

Ingvar, 74, dömdes i november förra året till böter för hets mot folkgrupp. Han åtalades för att ha kommenterat en artikel på Motgifts Facebook med ”prat hjälper inte endast total utrensning av packet som kommit hit”. Domaren Elisabeth Ljungdahl menar att detta är både ”hotfull och missaktande mot invandrare”. Ingvar själv förnekar att uttalandet handlade om invandrare i generell mening utan syftade på de som missköter sig. Han är själv gift och har barn med en invandrare, och syftar till exempel inte på henne. Ljungdahl själv anser dock att ”packet som kommit hit” är missaktande mot alla invandrare.

Ingen behöver ha sett kommentaren

Enligt lagstiftningen måste budskapet vara ”spritt” för att man ska kunna fälla någon för ”hets mot folkgrupp”. I RättsPM 2016:8 kan man utläsa ”Det finns inget exakt antal personer men HD har ansett att tre till fyra människor inte var en tillräckligt stor krets”. På Internet anses det dock spritt så fort det gjorts tillgängligt, även för en mindre krets. Ingen ska heller ha behövt läsa det, det räcker att de haft möjlighet till det. Att det var en sluten grupp som Ingvar skrev i spelar alltså ingen roll.

Felaktighet i domen

När Nya Tider går igenom protokollet upptäcker vi en märklighet. Ljungdahl skrev i domen att ”gärningen kan bedömas som ringa brott”, men i domslutet framgår det tydligt att Ingvar har dömts för ”Hets mot folkgrupp” och inte ”Hets mot folkgrupp, ringa brott”, som är praxis att skriva ut i svenska domslut. Det kan även tilläggas att målet avgjordes av Ljungdahl helt på egen hand utan huvudförhandling. Nya Tider ringer upp Elisabeth Ljungdahl för att redan ut vad Ingvar egentligen är dömd för. NyT: Vad tycker du om att du har dömt honom för hets mot folkgrupp av normalgraden när du skriver att det är ett ringa brott i domen? – Var har jag skrivit att det var av normalgraden? NyT: Det står i domslutet. Domaren tar därefter en lång paus och flåsar häftigt ut luft under telefonsamtalet, och säger sedan: – Nu skall vi se vad som står i lagtexten. I lagtexten står det ... att den som döms för hets mot folkgrupp döms till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa till böter. Så det här ju. Anledningen till att det blev böter är för att det har bedömts som ringa. Man hänvisar till första stycket på det här sättet enligt min uppfattning. NyT: Nej, du har lagfört honom för hets mot folkgrupp av normalgraden. – Inte enligt min uppfattning. Det är så här man skall hänvisa och hade det varit ett brott av normalgraden så hade det varit fängelsepåföljd som minimum. Det hade inte varit möjligt att döma till bara dagsböter om man hade bedömt brottet till ett av normalgraden. Det är så här man skall formulera sig i domslutet enligt min uppfattning. NyT: Jag har 200 domar gällande hets mot folkgrupp framför mig. När det är ett ringa brott står det ringa brott i domslutet. Nästan hundra procent får böter även när det är av normalgraden. – Då tycker du att jag att du skall läsa lagtexten i så fall. När vi upplyser om vad som är praxis inom rättssystemet vill lägger Ljungdahl på luren.

Överklagan och anmälan

Enligt källor som redaktionen har talat med kan Ingvar begära återställande av försutten tid och överklaga domen till hovrätten. En JO-anmälan kan också göras mot Ljungdahl för att utreda om hon har ”handlagt frågan på ett riktigt sätt”.

↧

Intervju: De finansiella marknadernas koloni

February 24, 2019, 4:19 am

≫ Next: ”Blatte” olagligt ord enligt domaren Lars Halvarsson

≪ Previous: Dömd för att ha skrivit ”packet”, men domaren skrev fel i domen

Den amerikanska ambassadören i Berlin skrev för några veckor sedan ett utpressningsbrev till tyska företag som deltar i byggandet av gasledningen Nord Stream 2 från Ryssland till Tyskland. Har Förenta staterna rätt när de ser sig själva i en styrkeposition gentemot Tyskland och Europa? − Amerikanerna känner sig starka för att de vet att européerna befinner sig i en svag position. Nyheterna visar varje dag att EU inte har blivit någon europeisk makt, utan endast en europeisk marknad. I denna marknad har Förenta staterna dock en hel del viktiga påverkansmedel. Bland de främsta är principen om amerikansk rätt utanför det egna territoriet, vilket gör det möjligt för USA att motsätta sig varje finansiell eller kommersiell operation som sker i dollar, även om denna transaktion inte alls angår dem. Flera franska banker har på detta sätt fått miljardböter för att de inte har tagit hänsyn till amerikanska sanktioner mot det ena eller andra landet. En kort fråga: Är Tyskland, är Europa, eller snarare EU, ett ”ockuperat land”? Hur framgår ett ockupationstillstånd? − Ja, man kan tala om ett ”ockuperat territorium”, men termen ”ockupation” är lite dubbeltydig. Vi lyder inte under en brutal ockupation, men i en tilltagande anpassning till så kallad ”soft power”. Man skulle också kunna tala om kolonisering, men en kolonisering som började med en tänkt och symbolisk kolonisering. Ser vi också ett ”Stockholmsyndrom”, där den ockuperade längtar efter ockupation? − Vi känner till exemplet med slavar som älskar sina kedjor. Gentemot USA uppvisar européerna en undfallenhet som närmar sig medskyldighet, just för att deras föreställning, deras referenser och deras värderingar har koloniserats av influenser från andra sidan Atlanten. Därefter kan de endast tänka enligt den dominerande ideologin, som är, liksom alltid, den härskande klassens ideologi. När det gäller Frankrike under Macron? Är Frankrike ett ”ockuperat område”? Har inte Frankrike en stark känsla för oberoende och självständighet? − Den franska självständigheten, vars främste och mest kände företrädare var general Charles de Gaulle, är i dag knappt mer än ett minne. Frankrike har inte undgått nedmonteringen av sin självständighet som har varit en av den liberala och kapitalistiska globaliseringens konsekvenser. Nationalstaterna har successivt berövats sin politiska, ekonomiska, finansiella, budgetära, rentav militära självständighet, utan att denna självständighet som de har förlorat återfinns på en högre nivå. Den tyske statsrättsteoretikern Carl Schmitt sade mycket riktigt att självständig är den som bestämmer. Och vem är det som bestämmer i dag? − I dag är det de finansiella marknaderna som genomdriver sina beslut. Hur påverkar den så kallade ”liberala transatlantiska värdegrunden” livet i Tyskland och Europa? − Först genom informationsnätverken, underhållningsindustrin, spridningen av teknologi skapad av ”webbgiganterna” (GAFA-komplexet: Google Apple Facebook Amazon). Men mer allmänt kan tankegångarna förklaras genom försvinnandet av existentiella förhållningssätt genom kapitalets logik. Kapitalismen vilar på en hybris av odödlighet och oändlighet, som gör det nödvändigt för dem att avlägsna alla kulturella, politiska och sociala hinder som bromsar dess aggressiva globala expansion av marknaden. Man hamnar så i ett system där inget längre har något värde, men allt har ett pris. Vilken psykologisk-kulturell påverkan får den amerikanska hegemonin? − Amerika är den grundläggande vektorn för det kapitalistiska systemet, men det utgör inte dess centrum. Ett sådant system har inget centrum och det är meningslöst att leta efter de ”ansvariga”. Karl Marx talade helt korrekt om ”automatik”. De främsta konsekvenserna av denna hegemoni är tron på tillväxt, tron på så kallade ”mänskliga rättigheter”, övertygelsen om att de enda värden som räknas är marknadens värden och så vidare. Utöver allt detta kommer till Europa förstås också typiskt amerikanska fenomen som ”politisk korrekthet” och ”genusteori”. Kan ett folk glömma sitt självbestämmande? Eller till och med ”avlära sig” det? − Ja, absolut. Den enda formen av självbestämmande som liberalismen erkänner är individens suveränitet, baserat på modellen Homo Economicus. Folken, nationerna, kulturerna, är i liberalernas ögon endast en samling individer, vars väsentliga inbördes förhållanden inskränker sig till juridiska kontrakt och marknadstransaktioner. Med detta synsätt definieras människor mer som konsumenter än som medborgare. Är ”Europeiska unionen” överhuvudtaget en europeisk konstruktion eller i verkligheten en transatlantisk? − Den europeiska unionen konstruerades redan från början mot bättre vetande. Dess politiska och ideologiska horisont har alltid varit den liberala demokratin, de mänskliga rättigheternas ideologi och den kapitalistiska logiken. Under det kalla kriget var det försvaret mot kommunismen som skapade ett naturligt band till Förenta staterna. På den tiden handlade det om försvaret av ”den fria världen”. Efter sovjetsystemets sammanbrott, har denna hållning inte längre något existensberättigande. Nato borde ha försvunnit samtidigt som Warszawapakten. Men USA har aldrig lämnat sin fientlighet gentemot Ryssland, vilket var själva fundamentet för deras antisovjetism. Det är därför de försöker få Europa att marschera i takt med Washington, trots att det tvärtom har allt intresse av att orientera sig österut. Tydligen har Berlinmuren inte fallit i allas huvuden och sinnen. På vilket sätt hänger den ohämmade massinvandringen till Europa samman med ockupationstillståndet? − Ur ett liberalt perspektiv är invandringen egentligen inte ett problem. Det är inte turkar, algerier, malier eller afghaner som slår sig ned i Europa, utan bara individer som ansluter sig till andra individer. Så länge man inte tar hänsyn till skillnader i kultur, religion och så vidare, är människor utbytbara. Arbetsgivarna har redan från början använt invandring för att pressa ned lönerna. ”Den moraliska vänstern” är positiv till invandring av ”humanitära” skäl som bidrar till utvecklingen av denna ”armé av reservkapital”. Den blir således vänsterns garant för kapitalets politiska instrument. Inget av detta har förstås längre något att göra med vad socialismen hade kunnat vara. Finns det ingen fredlig väg ur denna ockupation? − Låt oss börja med att komma överens om att vi bör sätta stopp för denna ockupation. Sen kan vi titta på med vilka medel. Hur ser du på Tysklands och Europas roll mellan de västerländska, ryska och kinesiska maktpolerna? − I en värld som åter blivit multipolär, blir geopolitikens stora kategorier viktiga. Den grundläggande skillnaden mellan jord och hav, mellan land- och sjömakter, som definierar skillnaden mellan politik och handel, solid och flytande, område och nätverk, gräns och flod, kommer åter att bli allt viktigare. Europa måste sluta vara beroende av amerikansk makt till havs och vara solidariska med jordens kontinentala logik.

↧

”Blatte” olagligt ord enligt domaren Lars Halvarsson

February 24, 2019, 5:15 am

≫ Next: Gula västarna demonstrerade i Göteborg

≪ Previous: Intervju: De finansiella marknadernas koloni

Rätten hade att ta ställning till om detta ord, i sin grundform singular bestämd form, alltså ”blatten”, utgör hets eller missaktning mot en folkgrupp, då det är riktat till en specifik person. Medan de tre nämndemännen tyckte att ordet är lagligt, ville domaren Lars Halvarsson fälla den åtalade kvinnan.

73-årig kvinna fick vänta två år på åtal

För ungefär två år sedan skrev den åtalade 73-åriga kvinnan: ”Va fan håller Blatten på med, vet hon ingenting om verkligheten” om dåvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) i Facebookgruppen ”Stå upp för Peter Springare”. Enligt kammaråklagare Frieda Gummesson kom målet in den 21 mars, 2017 och det skall ha skickats tio påminnelser och direktiv till polisen från åklagarmyndigheten. Hon skyller vidare på att det har bytts utredare hos polisen och att det har varit flera åklagare som har hanterat fallet. Spridningsgraden har inte utretts enligt domen och personen ifråga har erkänt texten till polisen. Det står därmed oklart exakt vad som egentligen har utretts under de två åren.

Ordet blatte kan bli olagligt enligt rättspraxis

När Nya Tider kontaktar domaren Lars Halvarsson får vi reda på att kammaråklagaren Gummesson överklagat den friande domen till Svea hovrätt. Det innebär att det snart kan bli rättspraxis huruvida ordet ”blatte” är olagligt att yttra i en offentlig miljö såsom sociala medier. Vi låter därför åklagarens ge sin syn på saken. NyT: Du har anfört att ordet ”blatte” är ett olagligt ord? – Jag har skrivit att det är olagligt att sprida det. NyT: Om man använder det öppet på sociala medier, är det ett olagligt användande av ordet? – Det har ju jag ansett men inte tingsrätten. NyT: Det är ju grundformen, singular, bestämd form. Då är det ju riktat till en specifik person? – Jag har inte gjort den bedömning och det gjorde inte Halvarsson heller. Det är något som man använder för att förstärka ett missnöje och genom att använda det uttalar man sig nedsättande om en folkgrupp. NyT: Om man talar specifikt om en blatte så är det en missaktning mot hela folkgruppen? – Det är min bedömning, ja.

Kan inte ta ställning till ”teoretiska fall”

Under intervjun med Nya Tider anser kammaråklagaren vidare att andra former av ordet ”blatten” och ordet ”svenne” är ”teoretiska fall”. NyT: Är även blatte i genitiv singular obestämd form hets mot folkgrupp? – Jag uttalar mig inte om några teoretiska fall. NyT: Tycker du att ordet svenne är hets mot folkgrupp? – Jag tänker uttala mig om några teoretiska fall. Jag har gjort en bedömning i det här konkreta fallet vilket jag gör i konkreta fall som jag får mitt bord att bedöma. NyT: Det är ju också enligt SAOL ett föraktfullt skymford? – Jag kan inte uttala mig om ärenden som inte är ”konkreta”. Följande definitioner ges av SAOL 14, som Gummesson hänvisade till i sitt åtal, för orden blatte och svenne. Blatte: vard., kan uppfattas som nedsättande. Mörkhyad person av utländsk härkomst. Svenne: vard., kan uppfattas som nedsättande. Etnisk svensk. Ordet ”blatte” kommer från det latinska ordet för kackerlacka, Blattaria.

Domaren skriver skiljaktig mening

När redaktionen tar kontakt med den skiljaktiga domaren i fallet hänvisar han enbart till domskälen. NyT: Får man inte använda ordet ”blatte”? – Det tar inte jag ställning till inom ramen för ett brottmål. NyT: Detta är ju grundformen, singular i bestämd form. Det är ju en specifik person, inte gruppen? Halvarsson hänvisar då till sin skiljaktiga mening i domen. I sin skiljaktiga mening skriver han att ”blatten” syftat till ”att förstärka formuleringen av ett missnöje med en viss politikers kunskaper och hur denne utövat sitt uppdrag.”

↧

Gula västarna demonstrerade i Göteborg

February 25, 2019, 4:31 am

≫ Next: Kommuner kan säga upp bostadskontrakten för invandrare enligt ny dom

≪ Previous: ”Blatte” olagligt ord enligt domaren Lars Halvarsson

[caption id="attachment_46873" align="aligncenter" width="585"]

Ingrid Carlqvist talar med anhängare efter genomfört tal. Foto: Nya Tider[/caption] Till de första talarna hörde Ingrid Carlqvist, som bland annat talade om hur det svenska samhällets byggts upp, hur barnafödandet ökat och hur detta övergått till ett befolkningsutbyte. En jämförelse med den ungerska familjepolitiken gjordes naturligtvis också.

[caption id="attachment_46875" align="aligncenter" width="585"]

Izabella Nilsson Jarvandi vid megafonen. Foto: Nya Tider[/caption] En av de mest framstående talarna var Izabella Nilsson Jarvandi, som talade om hur hennes förort i Angered utvecklats och fungerade. Hon talade med engagemang och glöd om sina erfarenheter och åsikter. [caption id="attachment_46878" align="aligncenter" width="585"]

Fabian Fjällings tur vid scenen. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_46879" align="aligncenter" width="585"]

Som ett festligt inslag fanns också en handfull clowner, som nog skulle vara någon sorts motdemonstranter: Foto: Nya Tider[/caption]

↧

Kommuner kan säga upp bostadskontrakten för invandrare enligt ny dom

February 25, 2019, 11:15 am

≫ Next: Av tio dömda ”EU-migranter” utvisades inte en enda

≪ Previous: Gula västarna demonstrerade i Göteborg

Kommunstyrelsen i Lidingö stad beslutade 2017 att säga upp alla bostadskontrakt med invandrare som kommit till staden från och med 1 mars 2016. Men beslutet gjorde miljöpartister upprörda så till den grad att de överklagade för att försöka tvinga kommunen att låta invandrarna bo kvar. Nu har kammarrätten i Stockholm klargjort att kommunen har lagen på sin sida. En dom som kan komma att påverka andra kommuner som fattar samma beslut om att säga upp invandrares bostadskontrakt.

Miljöpartister upprördes – vanligt folk hyllade beslutet

Beslutet presenterades i oktober 2017 av den styrande majoriteten med Moderaterna i spetsen som en följd av att uppåt 400 invandrare fortfarande efter två år inte hittat egna boenden. Istället bodde de kvar i de bostäder som Lidingö tvingades skaffa fram efter bosättningslagen. Reaktionerna på beslutet om att säga upp bostadskontrakten var blandade med en tydlig skiljelinje mellan miljöpartiets representanter och övriga politiker och boende i kommunen. − Det var inget lätt beslut men det som har varit vägledande i bedömningen är att alla Lidingöbor skall behandlas lika, ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Men jag kan också se en poäng med att ställa krav och tidigt lägga ett ansvar på den nyanlände att forma sitt eget liv i Sverige, och i det ingår att också ordna sitt eget boende. Det här är en viktig principfråga, säger kommunstyrelsens ordförande Anna Rheyneuclaudes (M) i ett pressmeddelande. Lidingös miljöpartister reagerade däremot med bestörtning på beslutet och valde att överklaga till kammarrätten. Motiveringen till överklagan var att man menade att beslutet om att säga upp bostadskontrakten stod i strid med bosättningslagen som tydligt anger att bosättning ska ske i kommunen och att det skulle motverka ”integrationen” om svenskar och invandrare hade samma villkor. – Det här förslaget går helt emot kommunens värderingar. Lidingöbon Raoul Wallenberg skulle vända sig i sin grav, sade Patrik Sandström, MP Lidingös ena gruppledare, i ett pressmeddelande när beslutet kom 2017 – Människor kommer att tvingas ifrån sina hem. Det är ett ansvarslöst beteende av en av Sveriges rikaste kommuner, och riskerar att bidra till en sämre integration när människor måste börja om i andra kommuner. För att inte tala om den stress och osäkerhet som redan sårbara individer tvingas att leva under sade Sofia Hallström, MP Lidingös andra gruppledare. Vanliga svenskar tycktes däremot ha en helt annan uppfattning och hyllade beslutet. Många lokalbor pekade på bostadsbristen samt att invandrarna fick förtur till lägenheter på skattebetalarnas bekostnad. Det höjdes även röster för de svenskar som fått sina kontrakt uppsagda och frågan kring vart miljöpartisternas engagemang då funnits. ”Min väninnas dotter är ensamstående med 3 barn, under 8 år... När tiden gick ut fick hon packa och ge sig iväg med sina barn, till ett boende i annan kommun. Då var det ingen som protesterade om svårigheterna, för mamman och barnen” skrev till exempel en kvinna.

Domen ger kommuner fler möjligheter att avhysa invandrare

Kammarrätten valde dock att gå på kommunens linje utan invändningar och miljöpartisterna får se sig slagna. – Med hänsyn till hur lagen är utformad och det som anges i förarbetena anser kammarrätten att bosättningslagen inte ställer upp något hinder mot att en kommun erbjuder boenden som endast är tillfälliga till nyanlända som anvisas, skriver kammarrätten i domen. Kammarrätten konstaterar även att det i lagtexten inte framgår vad som avses med att ta emot en nyanländ för bosättning i kommunen. Det finns med andra ord en större möjlighet för kommuner att tolka lagen på ett sådant vis att det minimerar kostnaderna för skattebetalarna samt att de erbjuder sina egna invånare samma möjligheter som invandrare de blivit tvungna att ta emot. – Det framgår inte heller i vilken utsträckning anvisade kommuner är skyldiga att tillhandahålla de nyanlända bostäder eller hur bosättningen skall ordnas, skriver domstolen.

↧

Av tio dömda ”EU-migranter” utvisades inte en enda

February 25, 2019, 1:48 pm

≫ Next: Den förtalade musikern vägrar vika sig

≪ Previous: Kommuner kan säga upp bostadskontrakten för invandrare enligt ny dom

De anställda på Åklagarmyndigheten som Nya Tider har talat med ger lite oklara svar på vad som gäller för att åklagaren ska yrka på utvisning. Det verkar dock som att en EU-medborgare måste vara yrkeskriminell över lång tid eller att brottet måste vara väldigt grovt innan utvisning kan bli aktuell.

Stöld och försök till stöld

En stor grupp män från Rumänien var under september månad ute på vad som liknar en stöldturné. De stal bland annat två båtmotorer på Marstrand och försökte plocka med sig ännu fler från området. Enligt vittnen såg de 5-7 personer i hamnen och ringde polisen. Polisen gjorde enligt domen DNA-fynd i en personbil med bulgariska registreringsskyltar. I domen står vidare att en av migranterna dömdes för en annan stöld i januari. De dömda hette Constantin-Costinel Coanda, Dorel Florin Alexandru, Marius-Ionut Gerorgescu, Giani-Daniel Mitrica, Cornel-Costinel Prodan och Alin Ioan Vasile. I ett annat fall åtalades en Marian Alexandru för att försöka stjäla verktyg och maskiner från företaget ”Rgs 90 Sverige” värda runt 30 000 kronor. Domaren Robert Eneljung hävde i detta fall häktningsbeslutet efter 25 dagar och släppte ut Alexandru med en faktura på dagsböter om 3 500 kronor. Kristin Stjernrup var åklagare i det förstnämnda fallet i tingsrätten. NyT: Du yrkade inte på utvisning, hur kommer det sig? – Rent allmänt, dels är de EU-medborgare och det krävs allvarligare brottslighet eller att man är dömd tidigare. Vi kommer därefter fram till att Dorel-Florin faktiskt var dömd sen tidigare och Stjernrup kommenterar: – Ja, därför fick han fängelse, men min bedömning är att det krävs lite mer än två brott för att man skall utgöra en risk för samhället. NyT: De satt väl häktade för att de var en risk? – De satt häktade för att de kunde förstöra utredning alternativt att de skulle undvika lagföring, det vill säga lämna Sverige.

Våld mot tjänsteman

Alin Calin fick en månads fängelse för försök till våld mot tjänsteman. Han körde nästan över polisen Maria Wallner när hon undersökte ett misstänkt inbrottsförsök i en lagerlokal, men blev infångad efter ett bad i pepparspray som han ”knappt reagerade på”. Brottslingen hade redan en häleridom från Malmö tingsrätt under månaden innan, men domare Lisa Waltersson släppte ut honom på svensk mark. Åklagaren hade inte yrkat på utvisning, samtidigt som han inför förhandlingen i tingsrätten hölls kvar i häktet då det fanns en ”flyktfara”. Åklagaren i målet, Fredrik Berglund, svarar på våra frågor gällande utvisning, men hänvisar delvis till Kammaråklagare Magnus Natt och Dag som lämnade in stämningsansökan. – Det är väldigt stor skillnad om det är EU-medborgare. Jag tror inte det ens hade gått med en annan utlänning [icke EU-medborgare] i detta fall.

Vållande av kroppsskada

Octavian Mihai, som inte ens har rumänskt körkort, körde på fel sida vägen mot Lundbytunneln på Hisingen och frontalkrockade. Conny och Ingemar, som färdades i en bil åt rätt håll med svenskt körkort fick åka ambulans till sjukhuset. Båda hade stora smärtor och problem efter händelsen och fick vara sjukskrivna i flera veckor. Domare Annie Fainelli skriver i domen att Mihai skall stanna i häktet tills han har suttit av de två månader han dömdes till. Ingemar tilldömdes 450 kronor i skadestånd av Fainelli medan Conny fick 1 350 kronor. Kammaråklagare Christoffer Ohlson får frågan varför han inte begärde utvisning. – Rumän är han ju, det gör det ju alltid svårare. NyT: Man tycker ju att det borde vara lättare? – Nej, alltså så fort det börjar bli EU och så där. NyT: Själva utvisningen blir ju lättare, det är ju bara att sätta honom på en buss. – Alltså du tänker så... Nej, det blir svårare när de är bosatta inom EU, då är det helt andra regler. Ett utvisningsbeslut i det läget skulle få så stora konsekvenser eftersom man utvisar från hela EU och det har vi inte alltid rätt att göra. Ohlson summerar vidare: – Dels är han EU-medborgare, dels har han inte dömts tidigare och då faller hela argumentationen för utvisning. Han kan komma och gå lite som han vill.

Kostnader för samhället

Av domarna på de tio rumänska medborgarna framgår att fem av dem fått tillbringa två månader i häkte vardera, till en uppskattad kostnad av över en miljon kronor. Sedan tillkommer ungefär fyra månader totalt i fängelsetid för sällskapet, vilket kostar cirka 450 000 kronor. Med skadestånd på 130 000 kronor och försvarskostnader på 900 000 kronor hamnar totalsumman på en bra bit över 2 miljoner kronor, och då är varken domstolens driftkostnader eller polisens utredningsarbete inräknat. En häktes- eller fängelsedag kostade under 2017 runt 3 7000 kronor enligt offentliga siffror från Kriminalvården. En bussbiljett till Rumänien kostar cirka 1 500 kronor enligt en sökning på nätet.

↧