Inrikes - NyaTider.se

Det står nu klart att Liberalernas nya partiledare kommer att bli Nyamko Sabuni, 50, efter att Erik Ullenhag meddelat att han kommer att hoppa av som partiledarkandidat för Liberalerna. Det är på fredagen den 28 juni som Liberalerna skall hålla ett extrainsatt landsmöte för att rösta om vem som skall ta över som partiledare för Liberalerna efter att Jan Björklund stigit ner. Men då Ullenhag hoppar av blir valet klart och Liberalerna får en ny partiledare. ”Efter att förbund, kommunföreningar, sidoorganisationer och medlemmar nu sagt sitt i en demokratisk process, inser jag dock att det inte finns ett tillräckligt starkt stöd för den idé som jag hade för vårt parti. Jag kommer därför inte ställa upp som partiledarkandidat på landsmötet”, skriver han i en debattartikel på Aftonbladet. Ullenhag fortsätter: ”Mitt syfte var hela tiden att ena partiet, men i ett läge där många verkar vilja ha en annan politisk inriktning än den jag söker mandat för, är risken att splittringen ökar om jag fortsätter min kandidatur”. Detta innebär att Nyamko Sabuni – som nominerats av 19 av 21 länsförbund, har stöd från majoriteten av medlemmarna i de flesta distrikten och också nominerats av Liberalernas valberedning – nu blir ny partiledare. Hon blir dessutom den första partiledaren med rötterna utanför Europa vilket kan tänkas locka nya väljare ur de allt större invandrade väljarlagren, mycket likt hur Obama vann presidentvalet i USA till stor del tack vare att nästan alla afroamerikaner, oavsett politiskt läger, valde att rösta på ”sin” kandidat. ”Tack till Nyamko Sabuni och Johan Pehrson för viktiga diskussioner runt om i Sverige. Och grattis Nyamko – jag önskar dig all lycka till med ett svårt men mycket viktigt uppdrag”, skriver Erik Ullenhag.

På grund av de nya reglerna väntas 8 000 fler anhöriginvandrare till Sverige från och med den 20 juli då lagen träder i kraft, och fram till slutet av 2021. Något försörjningskrav åläggs inte de ”alternativt skyddsbehövande” som tar hit sina släktingar. Bakom förslaget står KD, V, S, MP, C och L. Enligt Henrik Emilsson, doktor i internationell migration på Malmö högskola, kommer de nya reglerna även leda till ökad asylinvandring. – Informationen om vilka länder som har vilka regler sprider sig snabbt och påverkar vart man vill söka sig. Lagen har fått hård kritik från oppositionen, det vill säga Sverigedemokraterna och Moderaterna. – Det är en ogenomtänkt och skadlig politik. Det kommer att få konsekvenser. Det kommer att påverka migrationsmönstret, säger Paula Bieler, migrationspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, till Expressen. Även Kristdemokraternas ungdomsförbund är starkt kritiska till lagen och till sitt eget moderpartis stöd för den. ”Det är oansvarigt att öppna upp för en mer generös migrationspolitik i detta läge”, skriver KDU:s ordförande Martin Hallander i en debattartikel i Expressen, och tillägger att han är besviken på sitt moderparti. Under januari till maj i år delade Sverige ut 46 492 uppehållstillstånd, vilket motsvarar 112 000 på årsbasis. År 2018 delades 133 000 uppehållstillstånd ut och de senaste tio åren har 1,2 miljoner invandrare fått uppehållstillstånd i Sverige.

Föreningen Näthatsgranskaren, som Nya Tider tidigare har skrivit om, har beviljats 536 000 kronor i bidrag finansierade med skattemedel, för kommande år. Verksamheten handlar framförallt om att massanmäla medborgare som uttrycker kontroversiella åsikter på sociala medier, för hets mot folkgrupp. Bakom bidragsutbetalningen står Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Nya Tiders har efter upprepade försök misslyckats med att komma i kontakt med den person som fattat beslut i ärendet, efter att Näthatsgranskarens kassör Tomas Åberg i ett antal e-brev varnat MUCF för att Nya Tiders reporter skulle ta kontakt med myndigheten. I e-breven så påstår han även att Nya Tider förmedlar "konspirationer" och "falska nyheter". Åberg påpekar också att det var Nya Tider som skrev ”dravlet” om att Klimatgreta var i maskopi med Soros – en artikel som till dags datum har nästan tjugo tusen delningar på sociala medier. Polisiärt arbete under olika projektnamn Värt att notera är att vid föreningens första projektansökningar 2017 och 2018 så gick "projekten" under namnen ”Valfrid” samt ”Nätfrid”. Nu i den senast beviljade ansökan så går projektet under det kontroversiella namnet ”Rättstatsaktivism mot nätkränkningar”. En statlig myndighet ger alltså pengar till en privat förening för att bedriva polisiär verksamhet mot medborgares åsikter på nätet, trots att polisen redan har anställt särskilda "hat- och demokratibrottsutredare". Näthatsgranskarens massanmälningar om olika former av åsiktsbrott skapar dessutom en stor arbetsbörda för en polismyndighet som redan är överbelastad. Idag saknas det till exempel resurser att utreda våldtäkter vilket, enligt Brottsförebyggande rådet, bidrar till att enbart 5 av 100 anmälningar resulterar i en fällande dom. Näthatsgranskaren har beviljats bidrag vid samtliga tre ansökningar under perioden 2017-2019, om totalt 2 131 000 skattekronor. Aktivism mot svenskar I ett klagomål som inkommit till MUCF hävdas att hot, hat och missaktning från icke-svenskar på nätet inte är något som föreningen polisanmäler och att alla insatser istället är inriktade på att få etniska svenskar fällda för lagen hets mot folkgrupp. När detta har ifrågasatts så har Näthatsgranskaren svarat med att det står var och en fritt att starta en egen förening med andra prioriteringar. Tveksam sekretess Kritikern och samhällsdebattören Kjell Böhlin har granskat de offentliga uppgifterna från MUCF och andra myndigheter under en längre tid gällande Näthatsgranskarens förehavanden. På det sociala nätverket Twitter uttrycker han tung kritik mot hur MUCF har sekretessbelagt uppgifterna för 2019. Efter att ha begärt ut de offentliga uppgifterna för Näthatsgranskarens senaste ansökan 2019 har det framkommit att förnamn, efternamn, adress och telefonnummer är sekretessbelagda. De enda offentliga uppgifterna som syns i ansökan är att kassören Tomas Åberg har gjort bidragsansökan. [caption id="attachment_52268" align="alignnone" width="585"]

Skärmdump Twitter[/caption]

Hårdrock förknippas ibland med djävulsdyrkan, svartklädda farliga personer i samhällets utkant och skrämmande musik och texter. Hårdrocken har trots detta ett starkt fäste i Norden, med kanske Finland som det verkliga epicentret. Vem minns inte Lordis överraskande seger i Eurovision Song Contest? Detta trots att det gamla skämtet definierade den absoluta nollpunkten som ”all rörelse upphör, helvetet fryser över och Finland vinner Melodifestivalen...” Finland stoltserar med flest hårdrocksband i världen, per capita, men Sverige ligger inte långt efter, och har förmodligen fler internationellt kända band än vårt östra grannland. [caption id="attachment_52281" align="alignnone" width="585"]

Tatueringar och piercingar är snarare regel än undantag. Foto: Nya Tider[/caption] Sweden Rock Festival har också framhållits som ett föredöme de senaste åren jämfört med andra festivaler som har haft problem med sexuella trakasserier och till och med regelrätta våldtäkter. Tyvärr så har det rapporterats om en anmäld våldtäkt i år, på en camping utanför festivalområdet, men detta tillhör ovanligheterna. [caption id="attachment_52282" align="alignnone" width="585"]

Var det dyrt och smärtsamt så gäller det att visa upp det när det går! Foto: Nya Tider[/caption] Festivalen har hållits på olika orter i Blekinge sedan 1992, men hålls nu återkommande i byn Norje i Sölvesborgs kommun. Den är, trots alla tatueringar, piercingar, läder och nitar, känd för sin gemytliga stämning och sina vänliga besökare, som tenderar att återkomma år efter år. Medelåldern är rätt hög, även om man ser både rullatorer och barnvagnar på området. Vissa kommer i familj, ofta med två, eller till och med tre generationer på plats. [caption id="attachment_52283" align="alignnone" width="585"]

Om alla är tatuerade så finns fler sätt att sticka ut. Foto: Nya Tider[/caption] Området har fyra scener av varierande storlek och spellistan är vanligtvis en blandning av gammalt och nytt, stort och litet och gärna något avvikande från normen. Detta gör att man kan skräddarsy vad man vill se, och tillåta sig lite pauser för mat eller umgänge. Traditionen bjuder att man socialiserar med grannarna och det bjuds gärna på öl eller drinkar mellan tälten och husvagnarna, samtidigt som man diskuterar om livet eller banden som spelar. [caption id="attachment_52284" align="alignnone" width="585"]

Lillasyster från Göteborg fick äran att framföra ”Du gamla, du fria” på nationaldagen. Foto: Nya Tider[/caption] Vid det här laget är hela organisationen så pass inkörd att det mesta fungerar helt smärtfritt. De forna klassiska Bajamajorna är nu utbytta till relativt lyxiga vattenklosetter, mat och dryck är bara ett stenkast bort var man än är, och det finns en VIP-avdelning för de som har kunnat betala en slant extra. I VIP-avdelningen knallar det (ibland) runt artister, det är (vanligen) lite mindre trängsel och bättre utbud i baren. [caption id="attachment_52285" align="alignnone" width="585"]

En vild gissning är att detta är ett AC/DC-fan. Foto: Nya Tider[/caption] De lokala företagen har insett att en betydande andel deltagare är beslutsfattare i sin dagliga gärning, vilket har medfört att många företag har sponsrat festivalen i utbyte för en utställningsyta eller ett stånd på området. För att dra till sig besökare så anordnas det aktiviteter eller utdelning av reklamartiklar. Eller så kan man göra som det här metallbearbetningsföretaget, hålla sig med ett eget metalband och göra sina videos i fabriken: https://www.youtube.com/watch?v=2xkXdD-eetE Spellistan för året innehöll sin vanliga andel av gamla renommerade band, bland annat KISS, Rainbow, Def Leppard, ZZ Top, Slayer, Styx, Saxon, och Dream Theater. Bland de något mer udda inslagen kan nämnas Tenacious D med skådespelaren Jack Black som frontfigur, Green Jellÿ och Hank Von Hell (Hans-Erik Dyvik Husby) som spelade Cornelis Vreeswijk i filmen om hans liv. [caption id="attachment_52286" align="alignnone" width="585"]

Det vackra vädret bidrog till lätt klädsel och intag av kylda drycker. Foto: Nya Tider[/caption] Ett uppskattat band var Blackberry Smoke, som dock inte spelar hårdrock – de kommer från sydstaterna, och påminner lite om Lynyrd Skynyrd, med vilka de delar kulturella rötter. [caption id="attachment_52287" align="alignnone" width="585"]

Blackberry Smoke från Georgia spelar Southern Rock. Foto: Nya Tider[/caption] Festivalen faller in i en serie av rockfestivaler i Europa, ofta sammanfaller spellistorna delvis. Bland andra stora festivaler kan nämnas Download Festival (Storbritannien), Hellfest (Frankrike), Wacken (Tyskland) eller varför inte Pol’andRock i Polen? [caption id="attachment_52288" align="alignnone" width="585"]

Jultomten var där och rockade loss. Foto: Nya Tider[/caption] Sweden Rock Festival försvarar dock sitt namn genom att många svenska band och artister ges tillfälle att presentera sig för en större publik. Inte mindre än 35 band eller artister hade helt eller delvis svensk bakgrund, även här en mix av ”gamla” band och nya uppkomlingar. Bland de senare kan nämnas Scarlet, en kyrkosopran som försöker slå igenom med en närmast Alice Cooper-inspirerad akt, och en blandning av tung rock och rap. Övrig tid jobbade hon hos festivalarrangörerna med artistbokning och organisation, varför hon ofta sågs gå genom VIP-området på något uppdrag. Ett exempel på hennes musik kan ses här: https://youtu.be/gKJfHUbGzIc Vilka som kommer att vara på nästa års spellista är ännu inte känt, men säkert är att det kommer att vara mödan värt för alla som uppskattar hårdrock eller bara vill vara med på en hejdundrande fest! [caption id="attachment_52289" align="alignnone" width="585"]

På VIP-området var trängseln vanligen mindre. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52291" align="alignnone" width="585"]

Artisten Scarlet och hennes medartist i samspråk med sångaren i Lillasyster, Martin Westerstrand. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52292" align="alignnone" width="585"]

Om ni någonsin har undrat vad etiketten i underkläderna har för funktion så har ni svaret här. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52293" align="alignnone" width="585"]

Tenacious D, med skådespelaren Jack Black som frontperson, drog en stor publik. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52294" align="alignnone" width="585"]

Självaste Horn-Per diggar hårdrock. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52295" align="alignnone" width="585"]

Scarlet bjöd på en vild show, trots att det bara var hennes sjätte uppträdande inför publik. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52296" align="alignnone" width="585"]

Ryktet om Lemmy Kilmisters död kanske är betydligt överdrivet? Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52297" align="alignnone" width="585"]

De sjungande skäggen från Texas, ZZ Top, drog sina gamla publikfavoriter som ”La Grange” och ”Sharp Dressed Man”. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52298" align="alignnone" width="585"]

Är man fan av ZZ Top så är man. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52299" align="alignnone" width="585"]

Det skall rockas i tid, det som rockigt skall bli… Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52300" align="alignnone" width="585"]

Är man för liten för att se finns det alltid hjälpsamma axlar. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52301" align="alignnone" width="585"]

Man kan rocka upp rullatorn också. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52302" align="alignnone" width="585"]

Bra stämning framåt kvällen. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52303" align="alignnone" width="585"]

KISS bjöd även de på sina klassiska nummer och mycket ljus- och pyroteknik. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52304" align="alignnone" width="585"]

Gene Simmons är förmodligen den mest kände personligheten i KISS. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52307" align="alignnone" width="585"]

Batushkas akt är kyrko- eller satanistinspirerad – det är upp till åskådaren att avgöra. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52309" align="alignnone" width="585"]

I whiskeytältet på VIP-området dansas det till en DJ. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52310" align="alignnone" width="585"]

Ett fyrverkeri avslutar festivalen. Foto: Nya Tider[/caption] [caption id="attachment_52311" align="alignnone" width="585"]

Publiken letar sig mot utgångarna i nattdimman. Festivalen är över för den här gången, men nästa år kommer många igen. Foto: Nya Tider[/caption]

Elise Rydahl var länge aktiv inom vänsterrörelsen, men lämnade den till slut eftersom hon anser att den svikit i viktiga frågor samt är helt fel ute beträffande till exempel invandringsfrågan. Allt eftersom mer och mer inte stämde med verkligheten började hon ifrågasätta och ta reda på fakta själv. I dag anser hon att vänsterns stöd till globalisternas världsomspännande krig är anmärkningsvärd och menar att man låtit identitetspolitiken utmanövrera allt annat. Rydahl intervjuades av Jeff Ahl, tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och i dag aktiv i Alternativ för Sverige, för Nya Tiders räkning. [caption id="attachment_52320" align="alignnone" width="585"]

Elise Rydahl intervjuas av Jeff Ahl. Foto: Nya Tider[/caption]

Globalisterna drivs av behovet av vinstmaximering

– När jag hade jobbat i Rosengård i ett år under 2017, då började jag tänka att vissa av de här måste åka hem, det här går inte, berättar Elise Rydahl. Det var en ovan tanke för någon som kommer från vänstern, det var något man skulle känna skam över. – Jag blev nästan chockad över att jag tänkte så, att några måste åka hem eller kanske jättemånga, fortsätter Rydahl. Vi träffar Elise Rydahl i hennes hem i Skåne tillsammans med en del andra personer som lämnat vänstern. Tidigare bodde hon i Malmö, men stod till slut inte ut. Liksom så många andra svenskar flyttade hon tillsammans med sin man bort från mångkulturen. Under vårt samtal redogör Elise för att hon till sist valde att lämna vänsterrörelsen eftersom hon nu anser att den går globalisternas ärenden. Att denna rörelse nu springer det globala storkapitalets ärenden och även de multinationella byråkraternas ärenden. De som vänstern tidigare påstod var huvudfiender. – Jag tycker de här tendenserna att lägga sig i saker, att lägga sig i folks angelägenheter, det har pågått i hundratals år. […] Bara det här att man tycker att man ska kunna ändra om i en befolkning hur man vill […], samma sak införa helgdagar hos oss. Halloween, vad är det för någonting? Det är ingen svensk helgdag, men det är för att vi ska konsumera, säger Rydahl. – Det ser jag som globalism, en påverkan på hela nationer och folk […], man sätter grupper mot varandra. Man utkristalliserar grupper som inte var viktiga innan, för sina egna syften, fortsätter hon. – Jag tror att vinst och vinstmaximering är det som de drivs av, menar Rydahl. Asylindustrin som växte kraftigt under 2015 omsatte miljardvinster, bland annat drog entreprenören Bert Karlsson in vinster på upp emot 122 miljoner kronor under sin tid som asylbaron. Den uppmärksammade Laval-domen år 2007 ledde till att billig arbetskraft kunde importeras till följd av uppluckring av den tidigare reglerade arbetsmarknaden i Sverige via medlemskapet i EU. Rydahl tog till slut klivet ut ur vänsterrörelsen när de enbart pratade om HBTQ, invandring och plötsligt accepterade globalisternas krigföring runtom i världen. – Jag uppfattar det lite som att vänstern lämnade mig, för mina frågor fanns inte kvar riktigt. […] Jag märkte att de gav sig mer och mer in i det som kallas identitetspolitik, och det gällde hela vänstern, säger Rydahl. Med identitetspolitik menas allmänt särintressen och perspektiv utifrån tillhörighet till en sociokulturell eller etnisk grupp. – Arbetarklassen är en identitetspolitik kan man säga, men det som är intressant är att de som beskriver den här identitetspolitiken [vänstern] tillhör ju inte själva arbetarklassen. Så de har egentligen inget intresse av den gruppen, den är alltid osynliggjord, kan man säga. Det var nog det där jag retade mig mycket på, varför skriver de inte om arbetarna? […] Istället blev det mer och mer av det här feminism, HBTQ och antirasism. Hon berättar också om hur svårt det var att prata om invandring. Inom vänstern så var det en omöjlighet: – Blir man dessutom mer invandringskritisk och gärna vill diskutera med folk om det ur olika aspekter, till exempel klassanalys eller så, då finns det ingen att diskutera med. Ingen vill prata om det. Man kan säga att vänstern har lämnat mig, summerar hon. Rydahl berättar att hon tror att det finns fler vänsterväljare som mycket sannolikt kan byta parti på grund av invandringsfrågan. Hon beskriver själv samtal med personer ur vänstern som börjar tröttna: – Jag märker att folk från vänstern har börjat läsa alternativmedia. Invandringspolitiken får de inte annars. Rydahl har även intervjuats av den alternativa tv-kanalen Swebbtv på nätet. – Det är några som har ringt upp mig efter att jag var med i Swebbtv och de var båda 40-talister som varit med i vänstern och som är jättetrötta på hur invandringsproblemet beskrivs i Sverige. De har lämnat vänstern båda två. De har ringt mig var för sig, de känner antagligen inte varandra, men de har pratat om samma saker med mig, förklarar hon.

Arbetarklassen drabbades hårdast av vänsterns politik

Den politik som vänstern företrätt har slagit hårt, särskilt mot svenska arbetare, hävdar Rydahl. I största allmänhet har det blivit så att den grupp, eller de grupper, som drabbats mest är just de som vänstern tidigare och till viss del fortfarande påstår sig företräda. Vänstern har till exempel varit med om att införa särskilda stöd som riktas till arbetsgivare om de anställer en invandrare i stället för en svensk. Detta förklarar Rydahl med att de inom vänstern inte själva tillhör arbetarklassen: – Det är nästan hundra procent de skikt som man kan kalla mellanskikten, alltså de människor som inte jobbar i produktionen, som har ett arbete som inte är någon form av kroppsarbete. Som har genomsnittligt ganska hög lön. […] Det är väldigt ofta att folk tillhör de grupperna, då blir det politik därefter, förklarar hon. Hon beskriver hur till exempel svenskar ur arbetarklassen tvingats flytta ut från sina tidigare bostadsområden på grund av att mångkulturen tränger sig på. En artikel i den populärvetenskapliga tidskriften Forskning och Framsteg från 2015 beskriver forskning på området som visar att svenskar helst bort i etniskt homogena områden. Rydahl kan bekräfta att det är så utifrån egna erfarenheter. – När jag arbetade i Rosengård under 2017 så arbetade jag i det område som under 50- och 60-talet var ett arbetarområde. Det finns rapporter från den tiden som beskriver vilka som bodde där. Det var arbetarklass, kan man säga, eller någon sorts arbetarklass åtminstone. Folk som måste ingå i produktionen. – Det var inte läkare, advokater alltså det vi kallar för medelklass. När jag då jobbade där 2017 och delade ut post så upptäckte jag att av 1 500 hushåll så var det fem svenska hushåll. […] Jag träffade Malmöbor som flyttat inom Rosengård från område till område för att vara nära svenskarna och slippa vara i minoritet. Till sist så blir de utträngda ur Rosengård. […] Det är helt klart arbetarklassen som först fått känna på det här experimentet och alla dess negativa konsekvenser. – Vi andra som inte tillhör arbetarklassen, där har det kommit senare, som skärvor, avslutar Rydahl angående massinvandringen.

Bombvänstern

Rydahl berättar också att när stora delar av vänstern röstade för globalisternas krigföring mot olika länder blev det droppen. År 2011 ställde sig både Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet bakom krigföringen mot Libyen under Muammar Kadaffi. Sveriges JAS-plan vägledde Natos stridsinsatser. Kriget blev starkt ifrågasatt redan när det genomfördes och har kritiserats ännu hårdare i efterhand, när detta Afrikas tidigare mest välmående land fått sin infrastruktur sönderbombad och störtades i blodigt kaos. Bland annat sammanfattade den franske nationalisten Alain Soral det som att högern och vänstern har blivit en illusion. Hela mediaetablissemanget och såväl de gamla höger- som vänsterpartierna lät sig bli verktyg för globalisternas agenda i bland annat kriget mot Libyen. Rydahl konstaterar att det även i Sverige förhöll sig så och att vänstern i fallet Libyen röstade för krig: – Även vi fick en bombvänster 2011, som vi inte hade innan i Sverige. Plötsligt börjar folk som kallar sig vänster på riksdagsnivå rösta för krig. Helt otänkbart innan. Det är väldigt viktiga frågor som jag inte kan känna igen mig i. Nya Tider frågade även om vänsterns dyrkan av USA:s förste svarte president Barack Obama och om hon såg några motsättningar där med hänsyn till att Obama utökade bland annat drönarbombningarna. Denna typ av bombningar har medfört ett stort antal civila dödsfall. Samma Obama fick bara månader efter sitt tillträde Nobels Fredspris. – Jag kommer ihåg när Obama blev vald, så var det en på mitt jobb som sa att ”åh vad häftigt det är med en svart president, vad fantastiskt.” Och då tyckte jag det är väl ingenting med det, han är bara en i raden. Han kommer fortsätta krigspolitiken, säger Rydahl. – Det har ingen betydelse att han är chokladfärgad eller svart eller vad han är, anser hon. Intervju: Jeff Ahl

Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt släppte igenom Stefan Löfvens regering, trots att Januariöverenskommelsen (JÖK) innebar flera reformer som går i rakt motsatt riktning mot vad Vänsterpartiet gick till val på som kärnfrågor. Den 18 juni meddelade Sjöstedt att Vänsterpartiet inte kommer att fälla regeringen, trots att regeringen med stöd av sina stödpartier samt Moderaterna nu bland annat drev igenom inskränkningar av strejkrätten. Utredningar om marknadshyror samt hotet om sänkta löner är fortsatt aktuella, men Sjöstedt och Vänsterpartiet meddelar att detta får passera. – Det är orimligt att bedriva en politik som är längre till höger än regeringen Reinfeldt, sade Jonas Sjöstedt (V) under en intervju med SVT den 4 december 2018. Men nu låter det annorlunda. Om Vänsterpartiet ville, skulle det kunna fälla regeringen tillsammans med Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Dessa tre partier har sedan tidigare gjort klart att de är beredda att fälla regeringen om möjlighet ges. Nu meddelar dock Sjöstedt att regeringen sitter säkert. Detta trots att reformer bland annat genomförs inom arbetsmarknadsområdet som ligger till höger om den politik som regeringen Reinfeldt bedrev. En sådan fråga är strejkrätten, som riksdagen den 17 juni beslutade att inskränka utifrån en regeringsproposition. Även om det blev omfattande debatt om detta i kammaren, valde V att inte vidta några åtgärder. När JÖK ingicks i januari var Sjöstedt tydlig med att han ansåg att den invandringspolitik som regeringen aviserat låg helt i linje med V:s agenda och att man därför skulle låta regeringen bildas utan motstånd. Andra nyliberala reformer som regeringen arbetar med är införande av marknadshyror och åtgärder som syftar till generellt ökad lönepress på arbetsmarknaden. Nya Tider har försökt få svar från Vänsterpartiet om de nu valt att prioritera invandring före frågor om till exempel svensk arbetsrätt. Vi frågade också om varför Vänsterpartiet har ett så högt tonläge om inskränkningar av strejkrätten när de ändå inte kommer att göra vad de kan för att få stopp på en regering som inskränker den. Vänsterpartiet har valt att inte svara på några av våra frågor.

Den 12 juni presenterade finansminister Magdalena Andersson en rapport som slår fast att ”välfärdsgapet”, det vill säga skillnaden mellan samhällets årliga utgifter för välfärdstjänster och den nuvarande skattenivån, kommer att ha vuxit till 90 miljarder kronor fram till år 2026 om ingenting görs. Detta om nuvarande kvalitet i våren ska kunna bibehållas. Beräkningarna utgår från den situation som råder i dag, 2019. Att det finns stora problem i välfärdssektorn är ingen nyhet, med snabbt ökande vårdköer och väntetider som vida överskrider vårdgarantin. Statistik från Socialstyrelsen visar att skadorna i vården också ökat, vilket vissa bedömare anser bero på en stressad arbetsmiljö och ett dåligt ledarskap. Andra menar att dålig effektivitet i vården är en nyckelfaktor för de skenande kostnaderna. Att den omfattande byråkratin, som slukar väldiga resurser, är en av orsakerna till dagens situation, blir allt tydligare. Statistik från SCB visar att även om man justerar för inflationen, har kostnaderna för vården fördubblats mellan 2001 och 2017, men problemen i vården har ändå ökat snabbt. Detta faktum är en tydlig indikation på att välfärden inte levereras på ett optimalt sätt i Sverige, utan att vi för mindre än 20 år sedan fick ut betydligt mer nytta per satsad krona i välfärdssektorn. Utifrån denna situation beräknar regeringskansliet att det behövs ytterligare 90 miljarder kronor för att upprätthålla dagens nivå i välfärdssektorn om sju år. Det är en ökning med cirka 18 procent, från 2017 års kostnader för hälso- och sjukvård på 504 miljarder kronor. Ökningen beror, enligt finansministern, på det ökande antalet personer som är äldre än 80 år. [caption id="attachment_52363" align="alignnone" width="585"]

Demografin. Regeringen avstår från att kommentera den riktigt stora ökningen av antalet utrikes födda i alla åldersgrupper från 20 års ålder och uppåt, men som syns tydligt i den statistik som regeringen offentliggjort. I flera åldersgrupper beräknas antalet personer som är födda i Sverige i stället minska. Källa: Magdalena Andersson, regeringen[/caption]

Migrationens del kommenteras inte

Även om frågan diskuteras intensivt är det få debattörer från etablissemanget som nämner att den snabba befolkningstillväxten på grund av migration under 2000-talet skulle ha med situationen att göra. Mellan år 2000 och 2018 ökade Sveriges befolkning med cirka en miljon invånare, en ökning på 10 procent. Detta trots att Sveriges barnafödande ligger under reproduktionsnivå, alla muslimska storfamiljer inräknade. Mycket talar dock för att en av de viktigaste orsakerna ligger just där, i kombination med att välfärden inte byggts ut i motsvarande grad, trots dubblerade ekonomiska resurser. Därigenom skapas ett underskott i vårdkapacitet och tillgång till andra välfärdstjänster. Med 90 miljarder kronor extra i årliga utgifter 2026 kommer vi, enligt regeringen, inte att ha löst ett enda av dagens problem i välfärdssektorn. Vi har då bara lyckats behålla den nuvarande, synnerligen bristfälliga, nivån på de välfärdstjänsterna. Finansministern beskriver orsaken till de stora resursbehoven så här: Analysen visar att antalet personer över 80 år ökar med ungefär 200 000 personer (36 procent) under perioden fram till 2026. Skälet är dels att ett stort antal barn föddes på 1940-talet, dels att svenskarna lever allt längre. Att migrationen kommer att stå för minst 10 procent av ökningen av antalet personer över 76 år, från 2018 till 2026 enligt regeringens uppgifter, berör inte finansministern i sin framställning. I åldersgruppen 54 till 64 år står migrationen för cirka 38 procent av ökningen av befolkningen. Åldersgruppen ”svenskfödda” är nästa puckel i befolkningspyramiden. Som regeringens diagram visar, räknar man med en kraftig ökning av antalet utrikes födda i samtliga åldersgrupper över 20 år mellan 2018 och 2026.

40-talisterna boven?

De ökade behoven av välfärdstjänster som leder fram till det beräknade beloppet beskriver Magdalena Andersson på följande vis i sin föredragning: Fram till 2026 behöver det därmed byggas ungefär 560 äldreboenden och 75 vårdcentraler i Sverige. Samtidigt behöver ungefär 80 000 personer anställas i vården och omsorgen. Det är tveklöst så att de så kallade 40-talisterna är en stor grupp. Att behovet av vård är påtagligt större för dem än för den betydligt mindre åldersgruppen som föddes på 30-talet, är enkel matematik. Det är dock ingen nyhet och något som funnits med i samhällsplaneringen under lång tid. Om man använder födelsetalen i olika åldersgrupper för att förstå de framtida behoven av välfärdstjänster, får man en klar bild av att behoven skiftar kraftigt över tid. Det indikerar att man behöver en stor flexibilitet i hur olika tjänster organiseras och att man behöver planera för stora skillnader i till exempel lokalbehov, men också i behoven av personal för olika funktioner.

Migranter ökar befolkningen

Fram till år 2026 beräknar SCB att befolkningen i sin helhet kommer öka med drygt 500 000 personer. Nästan hela ökningen, drygt 80 procent, beräknas bestå av migranter. Med tanke på att en mycket stor andel av migranterna saknar egen försörjning under ett stort antal år efter sin ankomst till Sverige, är det inte svårt att se att en väsentlig del av kostnadsökningen för välfärden går till dessa grupper. Även om antalet födda i landet växlar upp och ned i perioder om cirka 20-25 år, så kommer marginalkostnaden för migrerade invånare att öka dramatiskt under perioden och förändra kostnadsbilden i förhållande till hur det sett ut utan migrantvågen. Finansministern menar att 40-talisternas stora numerär är den huvudsakliga orsaken till att vi nu står inför en omfattande utbyggnad av välfärdens olika delar. Att vi ökat Sveriges befolkning med cirka en miljon människor genom migration sedan år 2000 och att vi under samma tid inte byggt ut tillgången till sjukvård och äldreomsorg i samma grad, nämner inte Finansministern alls i sin framställning. Välfärdspengarna har alltså gått till annat än det de var avsedda för. Att migrationen står för en väsentlig del av detta utflöde av pengar, är uppenbart med utgångspunkt från finansministerns material. Hon säger däremot att ”Det är någonting som vi har klarat förut, att bygga ut välfärden. Det har vi gjort tidigare, på 50-, 60- och 70-talen och vi kan naturligtvis göra det igen”. Intrycket från Finansministerns presentation är att regeringen inte ser någon väsentlig kostnadsdrivande effekt från migrationen, trots det uppenbara i det egna presentationsmaterialet.

Det var under natten till torsdagen som polisen larmades till en adress i Kil i Värmland. Väl där hittade de Ingrid Guldbrandsson, 69, död. I närheten kunde de gripa en misstänkt, som senare samma morgon anhölls. Nu kan Nya Tider avslöja att den misstänkte mördaren är en av de ensamkommande flyktingar som Ingrid engagerat sig för att hjälpa: Ahmad Nazari, 19, som kom till Sverige från Iran den 17 december 2015 och sökte asyl.

Ensamkommande erkände mordet på sin lärarinna

Det framkom redan dagen efter mordet att den misstänkte mannen dels var engagerad i samma förening som Ingrid, Integration Kil, samt att hon varit hans lärarinna och bland annat hjälpt honom med att lära sig svenska. [caption id="attachment_52381" align="alignnone" width="585"]

Ingrid Guldbrandsson, 69, lät afghanska ’ensamkommande’ bo i sitt hem. Foto: Privat[/caption] Enligt källor till Aftonbladet skall den misstänkte själv ha ringt in till 112 och erkänt vad han gjort. ”Jag har dödat min lärare”, skall han ha sagt enligt deras källor. Det är något som styrks av åklagaren Cecilia Aronsson: – Det jag kan bekräfta är att han ringde 112 och berättade att någonting hänt, säger Cecilia Aronsson till SVT. I dag begärdes Afghanen häktad och Nya Tider har tagit del av häktningsframställan. Ahmad Nazari är på sannolika skäl misstänkt för mordet på den 69-åriga kvinnan. Samma kvinna som hjälpt honom och varit engagerad i hans öde. Enligt häktningsframställan greps han 01.10 och blev anhållen 03.48. Det framkommer även att han har tolkbehov på dari, trots att han bott i Sverige i tre år och studerat svenska. [caption id="attachment_52380" align="alignnone" width="585"]

Ahmad Nazari var aktiv i asylföreningen Integration Kil. Stillbild: Youtube[/caption] Det råder viss osäkerhet gällande hans angivna ålder då han via sociala medier och egna uppgifter presenterar ett alternativt födelsedatum. Detta är vanligt förekommande bland ”ensamkommande” ”barn” som uppger olika åldrar och födelsedatum beroende på situation. Ahmad bor enligt uppgifter på ett flyktingboende i centrala Kil men har enligt källor till Nya Tider tidvis bott hemma hos den mördade kvinnan, som skall ha låtit andra ensamkommande bo hemma hos henne.

Arbetade idogt för ensamkommande – blev hennes död

Den 69-åriga Ingrid Guldbrandsson var djupt engagerad i olika föreningar och organisationer som verkar för ”ensamkommande” ”flyktingbarn”. Bland annat intervjuades hon av SVT i september 2018 om sitt engagemang. Efter beskedet om att den så kallade gymnasielagen trädde i kraft hade hon svårt att hålla känslorna tillbaka: – Det var så överväldigande att jag började gråta, för jag har varit så spänd på det här. Jag har funderat på hur det skulle gå för de här killarna. Så, ja, det var känslosamt. Vid frågan om vad den nya lagen innebär svarar Ingrid lycksaligt: – Att de har en chans att gå den utbildning de har rätt till och som de har påbörjat. En del har ju redan gått ett år och är inne i sin gymnasieskola och sen skulle de kanske få avbryta alltihopa. Nu kan de äntligen få koncentrera sig, det har de inte kunnat gjort de senaste veckorna. [caption id="attachment_52382" align="alignnone" width="585"]

Ingrid Guldbrandsson, 69, kämpade för att afghaner utan asylskäl ändå få skulle få uppehållstillstånd i Sverige. Foto: Facebook[/caption] Ingrid var bland annat ledamot i Integration Kil, vars uppdrag är att ”främja integration mellan kulturer i Kils kommun”. Vidare skriver organisationen om sitt uppdrag att: Föreningen syftar till att skapa en länk mellan nyanlända och boende i Kils kommun, till det rika föreningslivet i kommunen såväl som Kils kommun, företag, studieförbund etc. och söka koordinera alla goda insatser som redan görs/kommer att göras för att nå maximalt resultat. Avsikten är att stärka möjligheter till arbete och utbildning samt självkänsla, självförtroende, demokratisk påverkan och bli integrerade i samhället. Den nu mordmisstänkte Ahmad Nazari satt i föreningens styrelse, som ersättare. [caption id="attachment_52383" align="alignnone" width="585"]

Ahmad Nazari, 19, som kom till Sverige från Iran den 17 december 2015 och sökte asyl.[/caption] Ingrid var även engagerad i organisationen ”Vi i Världen”, där mestadels äldre svenska kvinnor engagerat sig i afghanska unga män och arbetat för att de skall få stanna i Sverige. Efter att Ingrid mördats av en av de afghanska män hon arbetat för är föreningen i sorg – men drar inga slutsatser av att det var en av deras ”pojkar” som nu på sannolika skäl misstänks för att ha bragt Ingrid om livet. [caption id="attachment_52391" align="alignnone" width="492"]

Föreningen reagerar över mordet.[/caption]

Erkände först sitt mord, nekar nu

Häktningsförhandlingen kommer troligen att hållas under lördagen och innan det vill åklagaren Cecilia Aronsson inte säga något om hur mannen ställer sig till anklagelserna. – Han har förhörts nu och utredningen fortsätter för att reda ut vad som ligger bakom det här, säger hon till SVT. Enligt mannens advokat, Anders Olsson nekar dock afghanen till brott. – Han säger att han är oskyldig till mord och förnekar brott, sedan får vi se vart det här leder. Enligt åklagaren var det 19-åringen själv som ringde och berättade att något hänt, men den uppgiften känner advokat Anders Olsson inte till. – Han mår jättedåligt och är i psykisk obalans, därför har det varit lite svårt att prata med honom nu.

Så länge partiledarna kommer är dock Almedalsveckan värd att bevaka. Partiledartalen kan komma att ge viktiga besked om vilken väg inte bara Liberalerna utan också de konservativa partierna kommer att välja. Regeringspartierna kan förväntas börja rulla ut sina försvarsplaner inför den massiva kritik som är att vänta i samband med nästa statsbudget. Sedan 50-årsjubilleet förra året har det blivit drygt 500 programpunkter färre. Det är inte nödvändigtvis dåligt eftersom många programpunkter inte lockar fler än organisationens egen personal. Många programpunkters existens kan endast förklaras med att de behövs för att motivera en rad tjänstemäns deltagande på Almedalsveckan. De tillför ingenting av värde och ingen lyssnar på dem. Tyvärr försvinner också intressanta programpunkter från organisationer som helt enkelt inte har råd att medverka. Många deltagande organisationer är skattefinansierade och lever i symbios med de styrande partierna. Dessa har givetvis råd att komma, oavsett om de har något av värde att tillföra eller inte. Detta har gjort att kostnadsläget i Visby under Almedalsveckan fullständigt tappat proportionerna. Privata företag och lobbyorganisationer har också råd att komma, men för att de skall finna det mödan värt måste de ha tillfälle att träffa politiker i beslutande positioner och det är här Almedalens tillbakagång kan bli ett problem. De flesta partier har idag goda skäl att försöka undvika att träffa väljare, man kan därför förvänta sig att färre politiker kommer att finnas på plats och på sikt riskerar det att minska intresset överlag. Eftersom det är långt till nästa val finns det en risk att partiledartalen kommer att bli slätstrukna, men det finns några möjligheter att temperaturen kommer att stiga. Nyamko Sabunis tillträde som partiledare för Liberalerna har redan rört om i grytan, men det finns en rad frågetecken om vad hon vill åstadkomma. Sabuni var den första ledande politiker som tog upp problematiken med ”hederskulturer” och det var sannolikt därför hon fick avgå som minister i Reinfeldregeringen. Hon har också argumenterat för ett vuxet förhållningssätt till SD. På senare tid har hon dock kommit med nedslående budskap för de som vill se ett regimskifte, men det är också så att vad man säger för att bli partiledare och vad man faktiskt gör som partiledare kan vara helt skilda saker. Förhoppningsvis kommer läget att klarna efter talet, men Sabuni måste också ta hänsyn till den starka vänsterliberala falang som hittills styrt partiet. Det finns därför risk för att kursändringen inte blir så kraftfull till att börja med. Ett annat parti som har en del att förklara för väljarna är Kristdemokraterna. Efter att, genom att förespråka en konservativ politik, ha gjort en fantastisk återhämtning i riksdagsvalet har man blivit måltavla för systemmedia. Attackerna har givit partiets vänsterflygel, den så kallade pingstvänstern, luft under vingarna, vilket tvingat fram en rad ödesdigra beslut. Att KD säger ja till en fri anhöriginvandring är utan tvekan anledningen till deras senaste ras. Pratet om Lars Adaktussons och andra KD-politikers syn på abortpolitiken som en orsak till raset har dålig verklighetsförankring. De som lämnat KD är i första hand äldre män och det kan antas att dessa är mer intresserade av en stram migrationspolitik än detaljer i abortlagstiftningen. Uteslutningen av den populäre konservative kommunpolitikern Joachim Gahm har också skrämt bort många konservativa väljare som nu gått till M och SD. Förhoppningsvis ger Ebba Busch Thors tal en vägledning om huruvida KD fortfarande är ett alternativ för konservativa väljare. Moderaterna har också stärkt sin ställning genom att föra mer av konservativ politik men partiet är fullt av inflytelserika reinfeldtister. Ulf Kristersson måste nu ge besked om vilken väg han kommer att välja. Regeringspartierna kommer till nästa statsbudget i höst att ha ett stort pedagogiskt problem. Sannolikt kommer Socialdemokraterna redan nu att försöka förbereda väljarna på det kritiska läget. De andra partierna kommer att skylla på S, men förutom L har de små möjligheter att frånsäga sig ansvaret för den förda politiken. Nyamko Sabuni har däremot goda möjligheter att nu inleda en brytning med regeringen. Miljöpartiet kommer sannolikt att gå all in på klimathotandet. De skatter deras politik medför kan inte motiveras för väljarna om man inte får dem att tro att det är nödvändigt för deras överlevnad.

”Grönt är inte bara en färg, det är en inställning”

Med hänvisning till en FN-rapport, som hävdar att en miljon arter är på väg att dö ut, satte Bolund tonen i talet. Enligt honom är det ett nödläge och handling är vad som krävs. För den som läst Jonah Goldbergs bok ”Liberal Fascism” känns detta igen, det är så totalitära rörelser opererar. Totalitära rörelser ordnar inte samhället efter individernas behov utan försöker omdana medborgarna till att passa in i det eftersträvade samhället. Mycket riktigt handlade mycket om hur människor måste förändra sig. Det framställdes som något positivt, genom att människor då skulle känna att ”de är del av något större”. Enligt Bolund skulle klimatomställning till och med vara något lustfyllt, vilket omöjligt kan stämma för andra än självplågare. De som inte faller för klimathysterin kallade Bolund för ”klimatfegisar”. Den som inte känner ett visst obehag av detta bör läsa på om 1900-talets totalitära rörelser. Ett exempel på hur människor skall förändras är att de skall använda sina kläder mer innan de kasseras. Det är ju lovvärt, men när man tänker på hur detta skall genomföras rent praktiskt ligger klädransonering inte långt borta. Bolund gick till angrepp mot konservativa som han anser saboterar klimat- och miljöpolitiken genom att minska anslagen. Hans misstag är att han tror att det viktiga med miljöpolitik är vad den kostar, inte vad den är värd. Miljöpartiets politik har i praktiken inte lett till några minskade koldioxidutsläpp i Sverige och andra mål som man brinner för, som åtgärder mot enskilda avlopp, kostar enskilda personer miljardbelopp totalt, detta till mycket liten nytta.

Utfasning av fossilbränslen

Den mest omfattande åtgärden som Miljöpartiet vill genomföra är att fasa ut alla fossilbränslen inom tio år. Redan av tekniska skäl är detta sannolikt ogenomförbart, men det värsta är att det kommer att kräva att oändliga arealer tas i anspråk för att odla biobränslen. Detta skall ske i ett läge när vi redan importerar flis från Amazonas för att driva kraftvärmeverk. Rent praktiskt verkar dock förslaget än så länge handla om att utreda saken, men med en aktivistisk utredare kan det mycket väl bli verklighet om Miljöpartiet får hållas.

Hyberavdrag

Miljöpartiet vill införa ett avdrag motsvarande RUT- och ROT-avdraget för att reparera saker. Det kan säkert locka en och annan, men i praktiken är det ju inte så att saker kasseras för att de är trasiga utan för att de inte har samma funktionalitet som nyare modeller. Principiellt kan man också ifrågasätta varför viss konsumtion skall subventioneras på bekostnad av annan. Om man är av den åsikten att höga skatter ger färre arbetstillfällen är det för individen bättre med generella skattesänkningar. Med alltfler riktade avdrag kommer fusket att öka och samhällets kostnader för administrationen att öka.

Ett parti för de som känner, inte för de som tänker

Det var förmodligen ett klokt drag att inte prata om några andra frågor än miljö och klimat. Miljöpartiet har inga lösningar för de akuta problem som Sverige har. Det märker väljarna, men det är svårare att genomskåda deras klimat- och miljöpolitik. Bolund slog sig för bröstet för att man bland annat drivit fram en omfattande vindkraftsutbyggnad. Att detta är ekonomiskt vansinne och en stor del av orsaken till den elbrist som nu råder på flera håll i landet nämnde han inte. Enligt Bolund är nu vind- och solel billigare än fossil el på många håll. Det kan så vara, det finns en del solkraftsprojekt i bland annat Indien som inte är subventionerade, men på våra breddgrader finns det inte ett enda intermittent kraftverk som skulle ha byggts utan subventioner. Oavsett vad man tror sig veta om klimatförändringar visar en omfattande forskning att vindkraft och annan miljöpartistisk politik inte är en lösning. Även på miljöområdet är Miljöpartiets politik ofta kontraproduktiv, särskilt när miljön ställs emot klimatet. Eftersom detta är så komplexa frågor att det kräver avsevärd tid för att sätta sig in i dem kan Miljöpartiet ändå vinna röster från de som känner att något måste göras utan att tänka efter. Som vanligt är Miljöpartiets tal fulla av illa underbyggda påståenden som för lekmannen förefaller trovärdiga. Att gå in i detalj på dem alla skulle bli mycket omfattande men som exempel kan nämnas att den miljon arter som påstås vara på väg att dö ut huvudsakligen är arter som enligt en modell skall finnas, men som ingen har sett. Bolund nämnde också att om isen på Grönland smälter helt kommer havsnivån att stiga sju meter. Han nämnde dock inte att det är en process som tar tusentals år, även om de mest orealistiska klimatmodellerna skulle visa sig stämma.

Nordiska Motståndsrörelsen och Almedalen

Som politiskt korrekt sed bjuder tog Bolund också upp Nordiska Motståndsrörelsens närvaro i Visby som ett mycket allvarligt problem. Ser man inte större problem än det i Sverige är man definitivt inte rustad att ta itu med de verkliga kriser som redan inträffar och i allt högre grad kommer att inträffa.

Elise Rydahl menar att huvuddelen av vänstern numera även stödjer globalisternas världsomspännande krig. Invandringen är något som är omöjligt att föra en vettig diskussion kring inom vänsterrörelsen, och hon menar själv att återvandring av de invandrare som går på bidrag samt de kriminella bör genomföras. Hon hade först varit med i Ung Vänster, sedan autonoma vänstern och nu senast en organisation som sysslar med välgörenhet för flyktingar. Rydahl intervjuas av Jeff Ahl, tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och i dag aktiv i Alternativ för Sverige, för Nya Tiders räkning.

Kristersson inledde med att tala om omvärlden där han anser att Brexit gör att vi måste vända vår uppmärksamhet mot Tyskland istället. Det var svårt att inte tänka på andra världskriget. Rysslands utrikespolitiska äventyrligheter är enligt Kristersson anledning till ett svenskt Nato-medlemskap. Han kritiserade också Socialdemokraterna för undfallenhet mot Ryssland och för att prioritera friår och familjevecka framför försvarsmakten. Det hårdaste angreppet var konstaterandet att regeringen tappat greppet. Utvecklingen i Kina oroar också Kristersson. Samtidigt som Kina är ekonomiskt framgångsrikt bygger man upp ett digitalt kontrollsystem utan motstycke i historien. Hans påstående att Kina är den enda ekonomiskt framgångsrika diktaturen kan dock ifrågasättas, en lång rad oljeländer är exempel på ekonomiskt framgångsrika diktaturer. Kristersson tog upp att omvärlden är viktigare för Sverige än vad Sverige är för omvärlden och påstod att Olof Palme och Carl Bildt hade förstått detta. I historiens ljus framstår dock ingen av dem som särskilt insiktsfulla i den frågan och inte heller framstår de som några utrikespolitiska föredömen.

”Situationen är extrem för ett land som inte befinner sig i krig”

Kristerssons problembeskrivning överensstämmer numera till stora delar med Sverigedemokraternas, men det är en senkommen insikt och lösningarna hade fungerat om de genomförts på sent åttiotal eller senast runt millennieskiftet. Kristerson nämnde sprängningar, skjutningar, hedersvåld och otryggheten, men också den elbrist som nu råder i delar av landet. Elbristen vill han avhjälpa med en kombination av ny kärnkraft och förnybar energi. De enda konkreta förslagen för att förbättra integrationen är att han dammar av Liberalernas tidigare språkkrav och vill genomföra en språkreform i fem steg:

Språkförskola för invandrarbarn
Mer svenska i grundskolan
Obligatorisk SFI med krav på kunskaper, inte bara närvaro
Språkkrav för uppehållstillstånd och medborgarskap
Tidsbegränsning av betald tolkhjälp

Hur detta skall uppnås när bristen på svensklärare redan påverkar SFI-utbildningen och många klasser i grundskolan domineras av elever som inte har svenska som modersmål är dock svårt att få ihop. Kristersson är medveten om att storleken på invandringen påverkar möjligheten till integration och tog upp att M som enda sjuklöverparti röstat emot de senaste lättnaderna för anhöriginvandring. Förutom det allmänna yttrandet att ”Kan man inte respektera lagar och värderingar får man bosätta sig någon annanstans” drog han inga mer långtgående slutsatser om återvandring utifrån sin insikt.

”Skolan är inte längre en självklar plats för nya klassresor”

Betydelsen av att kunna göra en klassresa (att byta tillhörighet till samhällsklass) och skolans grundläggande uppgift att göra detta möjligt är viktig för Kristersson, och man märker att han talar ur hjärtat när det gäller detta ämne. Som framgångsexempel tog han upp den populäre Hamid Zafar, mer känd som Rektor Hamid på sociala medier. Hamid Zafar, som satt i publiken, ingår i kommittén som skall utarbeta Moderaternas nya idépolitiska program. Vad Kristersson glömmer är att långt ifrån alla invandrare har samma förutsättningar som Hamid Zafar hade när han växte upp. Det är skillnad på att integrera en akademikerfamilj och en familj kamelherdar. Förhoppningsvis har Hamid Zafar den insikten.

”En ny svensk modell behövs och Moderaterna kommer att leda arbetet”

Den nya svenska modell som Kristersson vill skapa skall bygga på sammanhållning och ett återupprättat samhällskontrakt. Att 600 000 svenskar är med i Facebookgruppen Bensinupproret ser Kristersson som ett tecken på att landet håller på att söndras. Sänkt bränsleskatt för landsbygdens skull var också den enda skattesänkning han nämnde, vilket är anmärkningsvärt för ett parti vars främsta gren är just skattetryck. Att han inte talar mer om skattesänkningar beror inte på att han inte vill, men han är väl medveten om att den politik som fördes under Reinfeldt inte ger utrymme för det utan mycket kraftiga omprioriteringar. Det faktum att Reinfeldt satt i publiken är ett tydligt tecken på att man inte gjort upp med sin mörka historia och därför blir det hela inte så olikt klassisk socialdemokratisk skattepolitik. De aviserade, mycket måttligt, hårdare tagen kan ses som en positionering inför Liberalernas förväntade återgång till en mer liberalkonservativ linje. Sker detta kommer det att bli trångt i det konservativa/liberalkonservativa blocket och Moderaterna måste då bestämma sig för vilka väljargrupper man skall satsa på. Det går inte att driva en socialliberal och en liberalkonservativ politik samtidigt, vilket Kristdemokraterna fått erfara på sistone. Kristersson tog avstånd från den brunsmetning som är ett återkommande fenomen i svensk politik, inte minst i hans eget parti, men det nämnde han inte. En lite udda fråga han tog upp är åldersdiskriminering som gör att äldre har svårt att få jobb. Det är inte svårt att se sambandet med olika förslag till höjd pensionsålder. Jämställdhet var den sista frågan Kristersson tog upp, det är han för. Efter några faktiska exempel på problem som våld mot kvinnor kom några tveksamma påståenden om ekonomisk jämlikhet, varefter han förlorade sig i ett virrigt resonemang om damfotboll. Kristersson avslutade talet med en slogan: Vi vill och vi kan samla Sverige!

Helsingborgs tingsrätt har dömt en homosexuell pedofil till fängelse för ett stort antal sexuella övergrepp som skett i Lerberget, i Höganäs kommun, i Göteborg och i Ängelholm. I domen, som kom den 24 juni, gjorde tingsrätten bedömningen att pedofilen, Mats Wohlin, 42, från Ängelholm, gjort sig skyldig till 22 fall av sexuellt övergrepp mot barn. Åtalet rör ett 40-tal övergrepp mot samma pojke som han är närstående till, men en stor del av brotten bortsåg tingsrätten ifrån.

”Typisk killgrej” menade pedofilen

Brotten började när pojken var 10 – 11 år gammal och fortsatte tills dess att han var 12 år gammal. De bestod av att Wohlin vid ett stort antal tillfällen onanerat sig själv, pojken samt förmått pojken att onanera den pedofila mannen tills dess att han fått utlösning. Ofta ville Wohlin att de skulle titta på porrfilm tillsammans och onanera. I samband med detta berättade han att pojken ”gjorde fel” samt skulle visa ”hur man gjorde”. Pedofilen erkänner de flesta av brotten men menar att det varit en ”typisk killgrej” att han, en 40-årig man, suttit och onanerat samt blivit onanerad av en ung pojke. I tingsrättens dom skriver man: ”Mats Wohlin har gärna berättat om detaljer kring sin relation med målsäganden och kringhändelser, men mindre gärna om de åtalade händelserna. Han har gjort ett starkt intryck av att vilja tona ned det inträffade och har bland annat angett att han tänkt på det inträffade som en typisk killgrej.” Pojken å andra sidan tyckte att det hela var obehagligt och det är något som påverkat honom negativt under lång tid. Pojken har berättat att han inte alls har mått bra på grund av det inträffade och att han var sjukskriven från skolan i en månad efter det att polisanmälan gjordes. Han har vidare berättat att han har gått på samtal på Barnens hus och att detta har hjälpt honom mycket att bearbeta brotten han utsatts för.

Mild dom trots stort antal övergrepp

Även en annan person har anmält Wohlin för sexualbrott som skall ha begåtts mot honom när han var ett barn mellan åldern 9 och 12 år. Men då dessa brott preskriberats kunde pedofilen inte åtalas för dessa brott. Personen ville vittna till stöd för den drabbade pojken, men vittnesmålet accepterades inte heller av rätten av samma anledning. De ger dock en fingervisning om att det kan finnas fler drabbade offer i Wohlins närhet. Domen för det stora antalet sexuella övergrepp mot pojken blev mild, blott ett års fängelse, vilket i realiteten innebär att han endast kommer att sitta i fängelse i 8 månader. Han blir även skadeståndsskyldig till pojken och skall betala 95 000 kronor i skadestånd.

Allsång på Skansen är utan tvekan ett av Sveriges mest uppskattade underhållningsprogram i Tv, och förknippas helt naturligt med sommaren, eftersom det sänds åtta tisdagar i rad efter midsommar varje år sedan 1990. Programmet har dock sänts i Tv från år 1979, men det är först sedan 1990 som programmet fick sin fasta sändningsdag. Men allsångstraditionen på Skansen i Stockholm är mycket äldre än så, och för att förstå vilken roll den var tänkt att fylla och vad den faktiskt blev måste vi gå tillbaka i historien för att begripa Skansens bakgrund och syfte.

Nationalistisk bakgrund

Skansen är världens äldsta friluftsmuseum och grundades år 1891 av språkforskaren och folkbildaren Artur Hazelius. Hazelius reste runt hela Sverige för att samla på sig kunskap om hela nationens sedvänjor och skiftande landskapskultur och hade med åren blivit alltmer varse att den svenska bondekulturen hade problem med utarmning av naturen samt hårdhänt industrialisering och mekanisering av jordbruket. Detta gav honom idén att öppna ett friluftsmuseum på Djurgården i Stockholm sedan han köpt en bit mark han ansåg vara lämplig för sitt ändamål. Hazelius skapelse var utan tvekan nationellt sinnad, för han myntade nämligen valspråket för Skansen: ”Lär känna dig själv”. Med det menade han att man endast kan begripa sig på världen om man har en djup förankring i sin egen kultur och historia och dessutom bevarar den. Därför ser Skansen ut som det gör idag, med gårdar, växter och djur som skall återspegla Sverige, med en stor tonvikt på det agrara samhället.

Allsångstraditionen växer fram

År 1935 var det så dags för den första organiserade allsången på Skansen, ledd av kantorn Sven Lilja. Upplägget var att besökarna fick ett på förhand bestämt häfte med allsånger för varje tillfälle. Dessutom kunde gästande artister välja ut någon av sina egna men helst andra sånger ur den folkliga, svenska visskatten som publiken kunde sjunga med i. Från början präglades allsångstillfällena av revy- och schlagersånger, ofta med inslag av fosterländska visor. Exempelvis avslutades varje allsångstillfälle med Hugo Alfvéns ”Sveriges flagga”. Det som gjorde allsången på Skansen speciell var också att det verkligen samlade alla skikt av det svenska folket, både arbetare och mer välbeställda. Ingen kände sig alltså obekväm att delta i den gemensamma och ofta fosterländska sångrepertoaren.

Radio och Tv tar över

Från mitten av 1960-talet började Allsång från Skansen sändas i radio. Borta var de uppenbart nationalistiska sångerna, men man satsade ändå på material som var djupt förankrat i den svenska folksjälen. År 1979 började så SVT att sända Allsång på Skansen, lett av Bosse Larsson, och upplägget var som det varit i radio några år tidigare. Sånger som var djupt förankrat hos det svenska folket var standard.

”Stockholm i mitt hjärta”

År 1993 tog den folkkäre schlagersångaren och visdiktaren Lasse Berghagen över programmet, och nu fick arrangemanget den signaturmelodi som gäller än idag, nämligen ”Stockholm i mitt hjärta”. Där skildras Stockholm som det historiskt har varit, och framför allt dess natur med öar och mötet mellan Mälaren och Östersjön. Det är alltså inte de mångkulturella förorterna med muslimsk påverkan som besjungs. Och även om Lasse Berghagen satsade på att delvis plocka in gästartister som skulle locka en yngre publik förlorade ändå inte programmet sin kontakt med det svenska folkdjupet.

Vänsterliberal kantring

Under de senaste tio åren har Allsång på Skansen dock undergått en markant förändring. Det så kallat ungdomliga har alltmer kommit i förgrunden, och vad SVT menar med ungdomlighet är uppenbart en satsning på artister som skall återspegla ett mer mångkulturellt samhälle. Resultatet har utan tvivel blivit att mer och mer av gästartisternas material dels är på engelska, men också att själva artistgalleriet är mer och mer osvenskt, till fromma för gästartister med bakgrund från Mellanöstern och Afrika. Tillbakaträngt är däremot det nordiska artisteriet, och de svenska eller andra nordiska artister som gästar programmet är uttalade antinationalister. Inga andra är välkomna.

”Jag vill absolut se mer hiphop och rapp”

År 2019 tycks den mångkulturella omdaningen av Allsång på Skansen ha blivit genomförd, och om Artur Hazelius hade kunnat stiga upp ur sin grav hade han nog tyckt att hans friluftsmuseum hade våldtagits å det grövsta. Vid premiären den 25 juni tog den afroättade hiphopartisten Timbuktu stor plats och ville till råga på allt att publiken skulle sjunga, eller rättare sagt rappa, en av hans hits från tidigare år. Det var alltså ett klart brott mot traditionen att gästartisterna väljer ut en sång från den folkligt förankrade vistraditionen. Per Rådelius, projektledare vid SVT som ansvarar för Allsång på Skansen försvarar helhjärtat den mångkulturella kantringen. – Jag tycker det var alldeles utmärkt! Jag hoppas absolut att vi får se mer av den varan i sommar. NyT: Du vill alltså se mer hiphop och rap överhuvudtaget bland kommande gästartister men även att publiken skall rappa istället för att sjunga svenskt förankrade visor? – Självklart hoppas jag på det. Timbuktu angav tonen för något nytt och kreativt. Anser att hiphop och rapp är folkkärt och kallar fosterländska ungdomar för rasister Per Rådelius anser vidare att hiphop och rappande är något svenskt och i högsta grad folkkärt. Hittills har dock ingen studie belagt att hiphop är folkkärt i det svenska folkets djupa lager, utan något som främst engagerar förortskids samt vänsterliberaler som vill hålla ett finger uppe i vinden för vad som kan anses bryta normer och värderingar som de anser vara fosterländska och förlegade. – Ungdomarna gillar ju hiphopen, säger Per Rådelius. NyT: Och ungdomarna som inte känner sig bekväma med mångkultur och hiphop, vad har du att säga till dem? – Rasister och konservativa har inget att hämta hos oss i vårt program! Därmed är det ställt utom allt rimligt tvivel att Allsång på Skansen bryter mot allt vad Skansen en gång skapades för. Den som önskar sig ett program med svensk vistradition förbiser inte utan skäl detta program under sommarens kommande tisdagar.

Sjöstedt inledde med ett angrepp mot Nordiska Motståndsrörelsen och så kallad högerextremism utan att närmare definiera denna, sedan blev det jämlikhet för hela slanten förutom att Greta nämndes i förbigående i ännu en tirad om jämlikhet. Sjöstedt fick gräva djupt i historien för att komma med exempel på Vänsterpartiets förträfflighet. Han tog åt sig äran för semesterlagstiftningen från 1938 trots att det kan ifrågasättas om just Vänsterpartiet hade någon avgörande roll i det.

Barn och jämlikhet

Sjöstedt fokuserade på barns jämlikhet, men kunde inte komma med något bra exempel på hur den är hotad utan att hämta ett exempel från USA där högre utbildning inte är gratis. Strängt taget handlar det ju då inte om barn men det hindrade inte Sjöstedt. Han ställde dagens sommarlov i kontrast till sommarloven i 1800-talets Sverige då barnarbete var den vanliga sommaraktiviteten för barn och ungdomar enligt Sjöstedt. Anledningen till barnarbete och en rad mindre oförrätter var enligt Sjöstedt kapitalismen som han definierade som att ett fåtal äger det mesta. Han tog ett exempel där han hävdade att på dagisen i Djursholm var lådorna för borttappade kläder överfulla med märkeskläder medan barnen på andra håll i Sverige går i trasiga kläder. I det sammanhanget var det svårt att inte tänka på hur många barn och ungdomar i ”utanförskapsområden” själva löser den saken. Om detta talade Sjöstedt inte. Enligt Sjöstedt beror knapphet på ett håll på överflöd på ett annat. Djursholmsdirektören håller arbetarnas löner nere så att han inte skall behöva rota efter sina barns kläder på dagis utan kan köpa nya. Sjöstedt framhöll att klyftorna i samhället ökar, men utöver kapitalismen och högerpolitik såg han inga andra förklaringar, till exempel de som hänger samman med massinvandring av lågutbildade. Han målade upp en bild av en höger som ser arbetarklassens rökande och godisätande som orsaken till ojämlikhet och kallade det klassförakt. Huruvida vänsterns vurmande för rökförbud och sockerskatt också är klassförakt gick han inte in på.

Kontrollerad opposition

Trots att Vänsterpartiet ingår i regeringsunderlandet gick han till angrepp mot att regeringen förhandlar med Centerpartiet och Liberalerna om skattesänkningar. Vänsterpartiet har dock helt fogat sig efter Löfvens vilja sedan januari då många tyckte sig se en rakryggad hållning hos Sjöstedt, vilket gjorde honom populär långt ut på högerkanten. Vänsterpartiet har skramlat med vapnen, men vikt sig avseende strejkrätten. Nu säger man att man inte kommer att vika sig om Löfvenregeringen genomför marknadshyror och förändringar av arbetsrätten. Det finns en utbredd misstro mot detta, men det går nog ändå att locka över några missnöjda vänstersossar om man håller skenet uppe. Som exempel på vad vänstern kan göra om de samarbetar tog han förvånande nog upp de danska socialdemokraternas samarbete med andra danska vänsterpartier. Det är anmärkningsvärt eftersom det har resulterat i en migrationspolitik som får Sverigedemokraternas att blekna i jämförelse.

”Reformerna skall tillbaka”

Det var tunnsått med faktiska reformer utöver att allt skulle återställas till det gamla. Två miljarder årligen till kollektivtrafik skall dock enligt Sjöstedt få bukt med ojämlikheten. Då blir det möjligt för de som så önskar att åka och bada med sina kompisar och klimatet blir bättre.

Greta och hederskulturen

Sannolikt till stor besvikelse för de talrika klimataktivisterna i partiet, men till glädje för Miljöpartiet som slåss om dessa väljare, sades inte mycket om klimatet. Greta nämndes, men det var mest som en övergång till ytterligare en harang om jämlikhet där hans mormor Greta var den bärande delen i berättelsen. Hon hade tvingats gifta sig i svart klänning eftersom hon var gravid vid vigseln. Enligt Sjöstedt var kvinnor i Sverige under 1900-talets början familjens egendom. Efter denna relativisering kom han faktiskt in på riktig hederskultur vilket får ses som en bedrift eftersom vänsterpartiet sedan länge förnekat dess existens. Problemet var återigen en följd av ”högerns skattesänkningar”. Sjöstedt lovade att ”I Sverige skall ingen tvingas på några svarta klänningarna”, huruvida han avsåg kvinnor i hans mormors situation eller om han faktiskt tänker göra något åt slöjförtrycket i svenska utanförskapsområden utvecklades inte. Hans trovärdighet i den frågan är synnerligen låg efter att Vänsterpartiet avpolletterat företrädare som Amineh Kakabaveh som verkligen har drivit dessa frågor. Förvånande nog tog Sjöstedt upp att hederskultur bygger på föreställningen att man inte är en individ utan en del av en klan, precis som socialismen där man reduceras till en del av en klass. Sjöstedt återvände till barnperspektivet med en metafor som gick ut på att alla 6-åringar skall ha ”samma innehåll i sina ryggsäckar” när de börjar skolan, även om ryggsäckarna är olika. Det verkar ju handla om jämlikhet i förutsättningar, vilket normalt inte är fallet med Vänsterpartiets politik som strävar efter jämlikhet i utfall, helt oberoende av individens egna insatser. Avslutningen av talet innehöll inte någon käck slogan som brukligt är utan en påminnelse om någon match och hälsningen ” Vi ses snart igen, då tar vi nya tag för jämlikhet och rättvisa”.

Fel, lamt, populistiskt och taktiskt fel

Beskrivningen av vad han kallar högern är endimensionell, förvriden och felaktig, det kan säkert gå hem i vänsterstugorna, men att inte lägga en stor del av talet på klimatpolitik är ett taktiskt misstag. Vänstersympatier hänger ofta ihop med klimathotshysteri och Miljöpartiet kommer att vinna på ett Vänsterparti som inte stämmer in i kören. Populismen yttrar sig inte bara i nidbilden av högern utan också i de ospecificerade återställda reformer och miljarderna till kollektivtrafiken. Sammantaget var det hela dock så tunt att det är svårt att se att det ens kan locka ”allt åt alla”-folket.

Under sitt partiledartal i Almedalen på måndagen talade Alternativ för Sveriges partiordförande, Gustav Kasselstrand, om vikten av ett friare och öppnade debatt- och åsiktsklimat i Sverige. Han föreslog även en mer aktiv politik för att utvisa illegala och kriminella migranter. Efter talet meddelade Polismyndigheten, som står underordnad regeringen, att man hade polisanmält Kasselstrand för så kallad "hets mot folkgrupp". I samband med anmälan publicerade Polismyndigheten även ett utspel från Almedalsveckan, där man skriver att "Årets polisinsats i Almedalen satsar på fler utredare med demokrati- och hatbrottskompetens". https://twitter.com/gustavkassel/status/1146147468217917440 – Det är rena rama påverkansoperationen från polisen. Det är en uppenbart oseriös och grundlös anmälan, och de kan inte ens själva berätta vad i talet som skulle kunna vara hets mot folkgrupp, säger Gustav Kasselstrand till Nya Tider. – Genom att anmäla oss så vill man demonisera och förtala vårt parti. Någon upprättelse får vi ju aldrig, varken i media eller från polisen. Förhoppningsvis är det allt fler svenskar som ser igenom etablissemangets lögner och fulspel. Jag kommer inte låta mig tystas av sådana här metoder. Jag fortsätter tala om återvandring som en ödesfråga för Sverige. Alternativ för Sverige, AfS, bildades så sent som för ett år sedan och gick till val för första gången i höstas då man ställde upp i riksdagsvalet och fick 0,3 procent av rösterna. I EU-valet nu i maj ökade man till 0,5 procent.

Politisk balansgång

Nyamko Sabuni är en mångfacetterad person men framförallt en slipad politiker. Vad hon egentligen tycker är inte nödvändigtvis vad hon säger i alla lägen. Hennes val till partiledare var en svår chock för de vänsterliberala som hittills har haft makten i Liberalerna. Deras ställning är fortfarande stark så att direkt utmana dem vore dumdristigt. Egentligen vill de inte ha Sabuni som partiledare, men till och med för de allra dummaste politrukerna är det uppenbart att något av de andra alternativen hade lett till ett farväl till köttgrytorna i form av betalda politiska uppdrag. En gräns för dessa människor är frågan om samarbete med SD. Detta togs inte upp i talet men tidigare under dagen stängde Sabuni dörren för detta, trots tidigare uttalanden som tytt på motsatsen. En förstörd världsbild är dock för de flesta värre än en förstörd försörjning, därför måste Sabuni gå försiktigt fram och satsa på säkra frågor. Det var därför inte konstigt att talet blev en kompilation av de mest folkkära inslagen i föregående partiledartal med egentligen bara ett unikt utspel, om elektrifiering av vägtransporterna. Med det hoppas Sabuni kunna fånga in de klimatängsliga väljarna, utan att förfalla till pseudoreligiös ritualpolitik. Som brukligt är började talet med ett avståndstagande från Nordiska Motståndsrörelsens närvaro i Almedalen, illustrerad med en tom stol i regnbågsfärger. Våld mot barn och kvinnor, klimatångest, damfotboll och annat politiskt allmängods som bedöms gångbart avhandlades med en uppmaning till hoppfullhet: ”Det är med sådan konkret liberal politik vi vänder ångest till hoppfullhet!” Valet av elektrifiering av vägtransporterna som profilfråga är smart på många sätt. Om det genomförs skulle det ge stora effekter på svenska koldioxidutsläpp, vilket lockar klimathysterikerna. Samtidigt finns det goda möjligheter att det faktiskt kan bli lönsamt, i kombination med kärnkraft, vilket också är en hjärtefråga för Liberalerna. Skulle det inte vara praktiskt genomförbart är det ingen katastrof, vad Liberalerna har föreslagit är att man utreder saken. Skulle utredningen visa att det inte är genomförbart kan man enkelt slopa kravet under största möjliga tystnad. Möjligheten att det faktiskt kan fungera och de små kostnaderna gör att det inte är en dealbreaker för alla de som är skeptiska till klimathotet.

Integration och hederskultur

Sabuni har en särskild trovärdighet i dessa frågor och det handlar inte om att hon är svart, muslim eller kvinna, utan om att hon långt innan resten av sjuklövern uppmärksammade problemen. Då var hennes åsikter mycket kontroversiella och sannolikt anledningen till att hon inte kunde sitta kvar i Reinfeldtregeringen. Nu är det mesta okontroversiellt i många kretsar och togs upp av både Kristersson(M) och Jonas Sjöstedt(V) i deras partiledartal. Skillnaden är att Sabuni är trovärdig. En del håller förmodligen med henne av helt fel skäl. Sabuni är tydlig med att hon tar avstånd från den sorts identitetspolitik som tilldelar grupper särskilda åsikter och insikter vilket hon tog upp i talet: ”Jag fortsätter vägra att se mig i första hand som representant för ett kön eller en hudfärg”. De mest entusiastiska identitetspolitikerna tävlar dock i att ta avstånd från henne. För dem är Sabuni en olägenhet som sätter fingret på att de har fel genom sin blotta uppenbarelse. Det går ändå inte att komma ifrån att Sabuni har egen erfarenhet av fungerande integration och insikter i hur det går när integrationen inte fungerar, de mer personliga delarna av talet handlade om hennes föräldrars flykt från Kongo till Burundi där hon föddes och sedan kom som kvotflykting till Sverige. Det finns en särskild kraft i att hon säger ”Vi är alla sverigevänner!”, ett ord som felstavat brukar användas som skällsord för massinvandringskritiker.

Liberalernas framtid är oviss

Utöver vänsterliberaler och identitetspolitker var det många riktiga liberaler av olika schatteringar och andra högerinriktades som hade hoppats på Ullenhag som efterträdare till Björklund men av ett helt annat skäl. Ullenhag hade utan tvivel blivit slutet för Liberalerna och den så kallade socialliberalism som är förhärskande i partiet. Att Sabuni skulle kunna ändra på det är osäkert, därför hade de riktiga liberalerna föredragit att partiet försvunnit och lämnat plats för andra alternativ. Nu blev det inte så och Sabuni är tillräckligt driven för att kunna hålla partiet kvar i riksdagen. Om hon lyckas genomföra en markant liberalisering är det något som kommer att ske på lång sikt. För att lyckas måste hon försöka bli av med den ena vänsterliberalen efter den andra. Går hon till frontalangrepp kommer hon att gå samma öde till mötes som Mauricio Rojas som redan på tidigt nittiotal varnade för flumliberalism i migrations- och integrationspolitiken. Mycket riktigt blev han bortmobbad av vänsterliberalerna.

Övergreppet skedde natten mellan den 29 och 30 augusti förra året, då Solberg följde med en kvinnlig studentkollega hem. Hemma hos kvinnan samtalade de en längre stund innan Solberg frågade om han fick sova över. Kvinnan uppger i förhör att hon tyckte att det var ”lite konstigt eftersom de inte kände varandra, men hon tänkte att han kunde sova på soffan”.

Felix Solberg har dömts till två års fängelse för våldtäkt. Foto: Twitter

Istället lade sig Solberg bakom henne i sängen, där hon själv lagt sig påklädd och invirad i ett täcke för att markera att hon inte var intresserad av sexuellt umgänge. Solberg lät sig emellertid inte avskräckas utan började försöka kyssa henne och tafsa på hennes kropp trots att hon varje gång tog bort hans händer. Detta ska ha skett ”30-40-50 gånger” enligt kvinnan. Vid tre tillfällen kom han så långt som till att stoppa upp ett finger i hennes underliv och vid ett annat lyckades han förmå henne att onanera åt honom i några sekunder. Hon uppger sig ha uppfattat det som hotfullt att han inte sade något under hela händelseförloppet, som varade i flera timmar.

Felix Solberg uppger att han helt enkelt somnade efter att ha lagt sig på sängen och att han därefter bara vaknat för att gå på toaletten vid två-tre tillfällen.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

En syrisk invandrare har den 27 juni dömts av Malmö tingsrätt till ett och ett halvt års ungdomsvård för att ha hållit fast och våldtagit en flicka analt förra sommaren. Det var i början av augusti förra året som en ung flicka gjorde det ödesdigra beslutet att följa med Mahmoud Hasoun, 16, till en lägenhet som han hade tillgång till i Bunkeflostrand i Malmö. Väl där skulle de röka hasch utomhus som Mahmoud ordnade fram till dem. Efteråt återvände de till lägenheten och där började Mahmoud att ”prata snusk” med flickan vilket hon tolkade som att han ville ha sex med henne. Hon förklarade då att hon inte ville ha sex med honom utan att hon endast var där för att ”röka på”. Då hon blev trött av drogerna hon fått i sig ville hon gå och lägga sig för att sova på en madrass i lägenheten.

Invandraren höll fast och våldtog henne analt

Mahmoud lät dock inte henne vara ifred utan lade sig på henne och började att jucka mot henne efter att ha dragit av hennes byxor och trosor. Hon var väldigt trött men sade till honom flera gånger att sluta men hade inte kraft att göra något motstånd utöver det. Då kände hon hur han penetrerade henne analt, vilket fick henne att vakna till. Hon tog på sig sina byxor igen och sade ännu en gång till invandraren att hon bara ville sova. Istället för att respektera flickans vilja slängde Mahmoud runt henne på mage, slet ner hennes byxor och våldtog henne ännu en gång. Denna gång hårt samtidigt som han höll fast hennes armar. Flickan fick panik men kunde inte komma loss eftersom han låg på henne och höll fast henne samtidigt som han våldtog henne. Till slut lyckades hon komma loss och tog sig på vingliga ben till ytterdörren. Mahmoud följde efter henne och ”juckade hela tiden” mot henne trots att hon nu var påklädd. Han fick utlösning över hennes jacka innan hon lyckades ta sig ut från lägenheten.

Våldtäktsmannen slipper utvisning

Efter att ha bedömt bevisläget som gott, flickans berättelse som trovärdig med stöd av flera vittnen och teknisk bevisföring, kunde den eniga rätten döma Mahmoud för våldtäkten av flickan. Straffet blev dock bara satt till ett och ett halvt års ungdomsvård. I domen skriver tingsrätten: ”Att tvång har förekommit utesluter frivillighet. Gärningen uppfyller således förutsättningarna för våldtäkt. Det är uppenbart att Mahmoud Hasoun har insett att målsäganden inte deltog frivilligt. Han ska därför dömas till ansvar för våldtäkt.” För våldtäkter av detta slag hade en vuxen dömts till minst 2 års fängelse, men eftersom Mahmoud var 15 år gammal vid brottstillfället så döms han nu bara till ungdomsvård. Målet med vården är bland annat att våldtäktsmannen skall få lära sig att sköta regelbundna rutiner för kost, sömn och hygien. Att han har en fungerande skolgång. Det menas även vara viktigt för våldtäktsmannen att han har fungerande fritidssysselsättningar och lär sig ”känna igen situationer som kan utvecklas negativt och skadligt för honom”. Åklagaren yrkade aldrig på utvisning för Mahmoud som är medborgare i Syrien men som bor tillsammans med sina syriska föräldrar i Bunkeflostrand. Han döms även att betala ett skadestånd till offret på 115 000 kronor.

Som brukligt är numera inleddes talet med lite nazistdillande. Förra året blev det riktigt effektfullt eftersom Nordiska Motståndsrörelsen var på plats och häcklade henne. I år blev det samma dussinvara som vi redan hört tre versioner av. Verkligheten har hunnit ikapp Annie Lööf så pass långt att hon inte längre förnekar de massinvandringsrelaterade problemen. Problemet är att hon bara ser vissa av symptomen som skjutningar och bristande integration, men inte grundorsakerna. I Lööfs värld är detta också bara smärre problem. De stora problemen är Trump, Putin, Brexit, men framförallt klimathotet och de ökande klyftorna mellan stad och land. Det senare är frågor som går hem hos de två kategorierna centerväljare, landsbygdsbor och innerstadsliberaler. Dessa frågor upptog därför huvuddelen av talet. Lööf tog också upp situationen i förorten Angered och en berättelse om en invandrare från Syrien som inte lyckats integreras. Hon lät påskina att allt skulle lösa sig om bara invandrarna fick jobb, vilket Januariöverenskommelsen skall åtgärda. Särskilt bisarrt blir det när Lööf säger att ”verkligt ansvarstagande handlar just om att förhålla sig till verkligheten, inte utgå från önsketänkande”. Den oro som finns inför utvecklingen togs upp, men man fick intrycket att det mest var miljön som folk oroar sig för. Även detta skall lösas med Centerpartistisk politik: ” Skall orons och rädslans röster runt om i Sverige kunna vändas till framtidstro, då är en ännu starkare liberal kraft direkt avgörande”. Lööf ser framför sig ett (vänster)liberalt block i riksdagen tillsammans med Liberalerna som skall kunna driva igenom denna politik som enligt Lööf skall leda till ”en ny trygghet”, baserad på välfärden. Ett längre parti av talet handlade om påstådd rasism med utgångspunkt i en uppmärksammad text i Göteborgsposten som kommenterade det faktum att det inte längre är en självklarhet att man hittar svenska livsmedel i närbutiker. Detta är för Lööf och andra vänsterliberala inte ett problem, i de etniskt homogena områden där de bor hittar man fortfarande Kalles kaviar och fläsk i hyllorna. Lööf sade att man skall få diskutera migrationspolitikens inriktning, men kritiska åsikter om de kulturella aspekterna av massinvandringen är för Lööf oacceptabla. Hon målade upp en bild av en hårt prövad närbutiksägare som flytt under svåra omständigheter och arbetade mer än alla andra och nu drabbades av den svåra kränkningen att någon ifrågasatte hans sortiment. När man talar med verklighetens närbutiksägare är det dock andra saker som bekymrar dem. De berättar om beskyddarverksamhet, annan kriminalitet och rädslan för att åter möta de islamister de har flytt ifrån.

Landsbygdsfrågor

När Lööf talar om landsbygdsfrågor låter hon mestadels som en företrädare för ett normalt parti, men när man tittar närmare på vad de åstadkommit är det ofta direkta försämringar för landsbygden som motiveras med miljöskäl men som inte heller förbättrar miljön. I dagens tal framhöll hon reformerat strandskydd, sänkta kostnader för företagande och stärkt skydd för skogsägande som viktiga frågor för landsbygden. Dagens utspel var dock höjt grundavdrag för boende på landsbygden. Det skulle ge varje arbetande landsbygdsbo knappt 3 700 kronor mer i plånboken om året. Huruvida några hundralappar i månaden kan övertyga någon är tveksamt, särskilt i beaktande av att det skär direkt i hemkommunens budget. Många landsbygdskommuner ligger redan mycket illa till och större skattehöjningar än så är att vänta på många håll. Mer framgångsrikt är nog att satsa på att måla upp visioner om en grön ekonomi som landsbygdens räddning. Tidigare erfarenheter förskräcker dock, men det behöver man ju inte tala om för väljarna. Deras tidigare hjärtefråga, etanolsatsningen, ledde till att mängder av bensinstationer på landsbygden tvingades lägga ner och att personer med centeranknytning lyckades lura till sig mångmiljonbelopp från skattebetalarna genom orealistiska projekt för etanolframställning. En annan fråga som drivits av Centerpartiet är regleringar av enskilda avlopp vilket kostar hundratusentals landsbygdsbor i snitt hundratusen per hushåll, oftast till ingen nytta. Detta verkar dock vara glömt nu och därför satsar Centerpartiet stort på omställning till en så kallad grön ekonomi som skall rädda landsbygden. Centerpartiets inställning till flyg och bilism gör dock att för många på landsbygden är de ett hot mot deras försörjning.

Grönt globalt tekniksprång

Centerpartiet är kanske Sveriges mest globalistiska parti, trots det förmenta landsbygdsvurmandet. Därför är det inte förvånande att Annie Lööf, som är medlem i den antidemokratiska globalistiska organisationen Trilaterala Kommissionen, har globala planer. Sverige skall med centerpartistisk politik bli världsledande på ny grön teknik. Det är ambitioner som man tidigare försökt förverkliga i EU-regi utan mycket annat resultat än bortslösade skattemedel. För Centerpartiets väljare spelar det dock ingen roll, det skapar ändå grön feelgood. Detta är också ett utmärkt sätt att toppa Liberalernas utspel om elektrifiering av vägtransporterna med den skillnaden att detta inte handlar om någon specifik teknik som kan bedömas utan om att lägga pengar på ospecificerade utvecklingsprojekt. Lööf berömde sig av att redan ha lyckats få igenom en satsning på hundra miljoner för detta. I Lööfs värld skall det bli mycket större, av samma omfattning som det amerikanska rymdprogrammet. Tendensen i Lööfs politik är att hon lyckas identifiera en del problem men inte dess orsaker och därmed inga lösningar. Hon talade om plast i haven och hur man skulle få bukt med det genom åtgärder i Sverige och EU. Att forskningen visar att över 90 procent av plasten i haven kommer från tio asiatiska och afrikanska floder har hon uppenbarligen inte reflekterat över. Att skogsbränder på en yta av motsvarande 12 000 fotbollsplaner i Sverige som förra året inte skulle inträffa med Centerpartiets politik är också ett märkligt påstående. Den marginella uppvärmning som skett i Sverige under 1900-talet är enligt skogsbrandsforskare inte problemet. Problemet är enligt forskarna monokulturer av barrskog, utdikning av våtmarker och andra åtgärder i skogsnäringen som gör att det inte finns naturliga brandgator och att skogarna är torrare. Att Lööf skulle inse detta är inte troligt, konsekvenserna skulle nämligen kunna bli politiska åtgärder som minskar skyddet för äganderätt till skog och inte tvärtom som är Centerns ståndpunkt. Sammantaget följer den miljö- och klimatpolitik som presenterades det vanliga mönstret, när de fungerande åtgärderna inverkar på skogs- och jordbruk väljer man istället att ingripa mot något annat, oavsett hur verkningslöst det är.

Centerpartiet fortsatt starkt

Efter att man dumpade sitt tidningsinnehav till kraftigt uppblåsta priser har man en partikassa som de andra partierna bara kan drömma om, men Centerns verkliga tillgång är den stora väljargrupp som inte riktigt känner sig bekväma med uttalat socialistisk politik men har en vilja att göra gott utan att förstå vad som är gott. Allmän snällhet är gångbart hos dessa grupper och om Nyamko Sabuni lyckas driva Liberalerna i en mer liberalkonservativ riktning kommer de som inte tilltalas av detta att dras till Centern. Den gruppen torde dock bli allt mindre i takt med att verkligheten slår till mot kommunernas ekonomi, tryggheten och elförsörjningen. Den kommer dock alltid att vara tillräckligt stor för att tillsammans med skogs- och jordbruksväljarna hålla Centerpartiet på en hyfsat hög nivå. Med detta starka stöd har man en bra position för förhandlingar och samarbete var ett ämne som Lööf talade mycket om, men det handlar mer om att genom olika konstellationer skaffa sig så mycket inflytande som möjligt. Det gör att man trots sin storlek leder ett stort antal kommuner. Lööf vill genom samarbete med alla partier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna få mer genomslag för sina frågor i riksdagen. De frågor som Lööf ser som särskilt viktiga i detta samarbete är stärkt försvar, en bred migrationsöverenskommelse och en skattereform.