![]()
Sverige har under många år varit ett av de länder som inom FN hade drivit på extra mycket för att det på världsbasis skulle skapas en konvention som på sikt skulle förbjuda alla kärnvapen. År 2017 fick också ICAN, den internationella koalitionen mot kärnvapen Nobels fredspris. Allt tycktes således ganska upplagt för att Sverige skulle komma att skriva på konventionen om förbud mot kärnvapen.
Natovänlig försvarsminister surnade till
Men kampen var långt ifrån avgjord inom den svenska regeringen. Peter Hultqvist, försvarsminister och socialdemokrat, var uttalad motståndare till att Sverige skulle skriva på konventionen om kärnvapenförbud. Hans livsprojekt var istället att steg för steg närma Sverige till Nato och stärka den Rysslandsfientliga utrikespolitiken i stort. Hultqvist och hans medarbetare trodde sig nämligen kunna lukta sig till att ett nej till kärnvapen från svensk sida skulle kunna äventyra samarbetet med allierade Nato-stater.
Nato varnade för konsekvenser
Under Folk och försvars-veckan i Sälen år 2018 uttalade Natos generalsekreterare, norrmannen Jens Stoltenberg, att ett svenskt nej till kärnvapen skulle få stora konsekvenser. Vilka konsekvenser det handlade om preciserades inte, men eftersom kärnvapen ingår i Natos doktrin kan man tänka sig att det kunde uppstå dålig stämning gentemot Sverige inom organisationen eller att det skulle kunna få andra militära samarbetskonsekvenser.
En fråga inget parti ville ta i
Inför valet år 2018 hade den rödgröna regeringen begravt frågan om en påskrift av kärnvapenförbudskonventionen i en utredning. Inte ens Miljöpartiet, med rötter i fredsrörelsen, vågade reta sin socialdemokratiska regeringspartner.
Före detta MP-veteran reagerar kraftfullt
Den 13 juli, alltså dagen efter den rödgröna regeringens nej till konventionen mot kärnvapen, gick det före detta språkröret, tillika en av grundarna för Miljöpartiet, Birger Schlaug ut på sin blogg och kritiserade regeringens kovändning i starka ordalag. Det är nu inte första gången han kritiserar framför allt MP:s diverse omsvängningar i olika profilfrågor, utan detta har mer eller mindre blivit ett signum för Schlaug då han ofta har varit djupt kritisk till att MP har utvecklats mot ett liberalt parti som dessutom i fråga efter fråga överger sina gamla ståndpunkter och istället anpassar sig till socialdemokrater och andra liberala mittenpartier.
Rysslandsfientlig Nato-anpassning
I sitt blogginlägg kallar han bland annat regeringens nej för en provokation mot Ryssland och kritiserar som sagt sitt parti hårt. Så här skriver han bland annat:
”Den rödgröna regeringen lade, före valet 2018, frågan i en utredning. Resultatet skulle presenteras efter valdagen. Alla var nöjda. Inget parti ville att frågan skulle belasta valrörelsen. Det är sådana fasoner som inte har med demokrati att göra. Men inget parti ville röra i den här frågan. Inte före valet. Väljarna skulle kunna börja lägga sig i. Inte ens miljöpartisterna var roade att offensivt driva frågan om ett förbud, det skulle kunna krångla till vägen till nya statsrådsposter. När Sverige valde att säga nej till kärnvapenförbud hade regeringen, med riksdagens goda minne, redan skrivit på ett värdlandsavtal med Nato. Vilket bland annat inneburit att begreppet ’Natohögkvarter’ förts in i svensk lagstiftning och att en minoritetsregering ges rätt att själv ta beslut som gör att svenska vägar, flygplatser, hamnar, strategiska knutpunkter och lokaliteter ställs till Natos förfogande. Med det som grund har Nato potentiell rätt att avfyra missiler riktade mot ’tredje land’ – det vill säga Ryssland – från svenskt territorium.
Detta är konfliktskapande, inte konfliktmildrande. Det vi kan uppleva som försvar kan ’den potentiella fienden’ uppleva som provokation, upptrappning och vidgat hot. Vi kan tycka att den upplevelsen är en förvrängning, men den ursprungliga innebörden av gemensam säkerhet är att försöka förstå hur potentiella fiender tolkar det man själv gör. Är det då konstigt om det från ryskt perspektiv kan – och kanske också av regimen av inrikespolitiska skäl upplevas som hotfullt att Sverige nu väljer att inte skriva på förbudet mot kärnvapen”.
Kan bli ännu en ”kolbit” för MP
År 2014 gick det före detta språkröret och uttalade vänsterliberalen Gustav Fridolin ut i alla medier och höll upp det som skulle komma att bli den omtalade kolbiten. Detta handlade om att han dyrt och heligt lovade att MP i regeringsställning skulle innebära en garanti för att Vattenfalls kolgruvor i Tyskland inte skulle säljas ut. Istället för en nedläggning av kolgruvorna blev det raka motsatsen till herr Fridolins löften, ett löfte som MP fick äta upp med besked.
Även om inget parti som sagt nu ville ta i den aktuella frågan om ett nej till kärnvapenförbud riskerar detta att likväl bli en symbolisk ny kolbit för partiet. Allt färre väljare kommer alltså att se nyttan med Miljöpartiet i riksdagen vid nästa val, för fredsrösten har man nu offrat för att fortsätta att vara en del av regeringsunderlaget.
