![]()
Regeringens pressträff den 10 augusti
Det var två märkbart tagna ministrar som tågade in till podierna i regeringskansliets pressrum för att meddela att Regeringen lägger ett lagförslag om att ändra Miljöbalken så att det blir möjligt för regeringen att besluta om att förlänga Cementas koncession för kalkbrytning på Gotland.
Nya Tider har i två veckor bevakat och rapporterat om den situation som uppstått i och med Mark- och Miljööverdomstolens beslut att avvisa Cementas ansökan den 6 juli i år. I veckans papperstidning, och här i nätupplagan, har vi en artikel om flera av de allvarliga konsekvenser som ett stopp av Cementas kalkbrytning skulle kunna medföra. Efter att domen blivit allmänt känd har debatten hårdnat alltmer från snart sagt alla håll i samhället. Regeringen har hamnat i en situation som innebär att man helt enkelt måste agera, på något sätt, för att inte sätta Sverige i en ohållbar situation med massarbetslöshet, kapitalförstöring och ett ekonomiskt bakslag av sällan skådat slag.
Lösningen på den akuta krisen blev alltså att Miljöpartiet fick acceptera att miljöbalken, om än tillfälligt, luckras upp med avseende på hur tillståndsprocessen kan hanteras efter domstolsutslag som ger orimliga konsekvenser. I förslaget, som ännu inte publicerats, ges regeringen, under vissa förutsättningar, rätt att förändra tillstånd enligt miljöbalken under pågående rättsprocesser.
Förslagen innebär i korthet:
- En ändring i förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter som innebär att vissa åtgärder i täkter kan vidtas efter anmälan istället för att ansöka om tillstånd. Det handlar om åtgärder som ska säkerställa att viss infrastruktur och utrustning inte förstörs av grundvatten i väntan på domstolsutslag om nya eller förlängda tillstånd för täktverksamheten. Ändringen skickades ut på remiss den 4 augusti.
- En ändring i Miljöbalken som innebär att regeringen kan meddela Cementa ett tillfälligt tillstånd för fortsatt brytning av kalksten under en begränsad period på 8 månader. Brytningen får dock inte överstiga de volymer som nuvarande tillstånd medger. Förslaget beräknas kunna antas av riksdagen innan det nuvarande tillståndet går ut den 31 oktober.
Näringsminister Ibrahim Baylan inledde pressträffen med att förklara att regeringen efter domen den 6 juli har lagt ner stor möda på att dels identifiera och verifiera alla rapporter om de ytterst allvarliga konsekvenser som skulle komma att bli ett resultat av Mark- och Miljööverdomstolens dom, eftersom Cementas överklagande till Högsta Domstolen (HD) inte skulle hinna prövas innan Cementas nuvarande tillstånd upphör den 31 oktober i år.
Under arbetet har regeringen fått mer information om de allvarliga konsekvenserna för bygg- och anläggningsindustrin samt övrig industri. Utredningen visar att en nedläggning av cementas verksamhet skulle få förödande konsekvenser för hela samhället. Detta har tidigare framförts av såväl Cementa som de industriföreträdare som är direkt beroende av cement för sin drift, men också av en stor mängd företrädare för verksamheter som skulle bli sekundärt drabbade.
Regeringens oberoende granskning bekräftar alltså de slutsatser som övriga redan har redovisat efter MÖD:s dom den 6 juli i år och som Nya Tider har relaterat i de två artiklar som de senaste veckorna behandlat ämnet. Regeringen har därför riktat in sig på att minska risken för allvarliga samhällskonsekvenser till följd av Mark- och Miljööverdomstolens avvisande av Cementas ansökan om fortsatt och utökad koncession för kalkbrytning på Gotland.
Man pratar också om att arbetet fokuseras på att utveckla den ”cirkulära ekonomin”, det vill säga återanvändning och återbruk. Dessa områden ges stort utrymme under pressträffen, trots att det inte direkt har med den aktuella frågan om Cementas tillstånd att göra.
Behovet av cement trumfar Miljöbalken
Inom överskådlig framtid har Sverige ett fortsatt behov av att använda cement för alla typer av byggnationer, inte minst för utbyggnaden av vindkraften. Ibrahim Baylan konstaterar att processen mot Cementa har ”blottat en allvarlig sårbarhet för centrala delar av vår samhällsbyggnadssektor”.
Näringsministern konstaterar också att ”en eventuell storskalig försörjningsbrist av cement skulle därmed få omfattande samhällskonsekvenser. Brister i cementförsörjningen riskerar att skapa svallvågor i flera samhällssektorer och denna gång visade sig samhället vara så sårbart och beroende av en enskild insatsvara och en enskild verksamhetsutövare”.
Miljö- och klimatminister Per Bolund hade uppenbart en svår dag, när han skulle motivera sina väljare och olika miljöaktivister att acceptera regeringens beslut att förlänga Cementas tillstånd att bryta kalk på Gotland i åtta månader.
Han sade att han ”vill betona att de besked vi ger här idag, inte betyder sänkta krav när det gäller klimatpåverkan från cement- och byggindustrin. Riksdagsmålet om noll utsläpp av växthusgaser 2045, det gäller även för cementverksamhet och bygg. Däremot kommer vi att återkomma med nya förslag för att ytterligare minska klimatpåverkan”. Han poängterade också vikten av IPCC:s nya klimatrapport.
[caption id="attachment_80499" align="alignright" width="358"]
![]()
Miljö- och klimatminister Per Bolund förklarar, med varierande framgång, varför och hur hans partis kanske främsta politiska framgång. Miljöbalken, måste kringgås genom politiska beslut mitt under pågående rättsprocess. Våndan över att behöva ta mer hänsyn till företagsintressen än Miljöbalkens regler skaver rejält. Foto: Stillbild från regeringens pressträff.[/caption]
Per Bolund ägnade också en stor del av sitt framträdande på pressträffen till att försöka poängtera att åtgärden att lagstifta bort vissa delar av Miljöbalken var en extraordinär och tillfällig åtgärd samt att prata om andra sätt att bygga i framtiden. Näringsminister Ibrahim Baylan sade dock att lagändringen även skulle kunna gälla andra verksamheter i framtiden, vilket indikerar att den inte kommer att vara så tillfällig.
Miljö- och klimatministern pekade ut industrin som miljöbovar och slog fast att ”industri- och byggnadssektorn står för mycket stora utsläpp. Växthusgasutsläppen från de här sektorerna behöver minska både på global nivå men också i Sverige, för att vi ska kunna nå målet om ett hållbart klimat som vi alla kan leva med”.
Argumentationen gick ut på att motivera och släta över det faktum att Miljöpartiet skulle gå med på de extraordinära åtgärderna som regeringen föreslår. Han sade därför att ”Däremot är det ju viktigt att vi får en rättvis omställning till ett hållbart klimat, det vill säga att vi har en ordnad omställning till minskad klimatpåverkan som inte innebär svåra samhällsprövningar eller som innebär till exempel ökad arbetslöshet.”
Att det är en svår nöt för Miljöpartiet att gå med på lagändringarna framgår av följande inlägg av Per Bolund: ”Det är särskilt viktigt när det gäller viktiga samhällsfunktioner, som exempelvis byggnadssektorn uppfyller, och de sektorer och industrier som har en viktig samhällsbärande funktion måste kunna fungera även i framtiden, utan att det omöjliggör hanteringen av klimatutmaningen och också att inte det här omöjliggör de klimatsatsningar som vi behöver göra, till exempel i energisektorn och när det gäller hållbar infrastruktur”.
Innebörden av regeringens förslag förklarar Bolund så här: ”Det är ju en extraordinär situation som vi har hamnat i och det kräver också extraordinära åtgärder. Det nuvarande tillståndet löper ut den 31 oktober och det tillstånd som Cementa har är begränsat i dels tid och dels i volym. Inom ramarna för det tillstånd som Cementa har, så finns det kalk som fortfarande inte har hunnit brytas. Enligt Cementas egna uppgifter så finns det fortfarande 8 månaders kalkbrytning kvar inom det tillstånd som Cementa redan för nuvarande har”.
Den stora juridiska nöten
Per Bolund kom sedan in på de legala problemen som skapat den dramatiska situation som ligger till grund för den uppkomna situationen. Han pekade på vikten av att miljölagarna följs och ”att ansvaret för att visa att verksamheten ligger på den sökande verksamheten och det är ingenting som ändras idag och det gäller självklart även för Cementa och cementindustrin”.
Han säger sig inte heller vilja uttala sig om de juridiska överväganden som ligger till grund för MÖD:s beslut. Han säger: ”Vi yttrar oss givetvis inte om mål i en pågående domstolsprocess, utan det är tvärtom viktigt att domstolsprocessen fortsätter och att den får ha sin gång”.
Här fyller näringsminister Baylan i och konstaterar att ”det finns ju länder där det pågår processer där regeringar lägger sig i domstolsväsendet och dess sätt att hantera domar och annat. Och Sverige är inte och ska inte vara ett sådant land”.
Det är den officiella ståndpunkten från regeringen. Resultatet av regeringens åtgärder för att lösa det akuta problemet blir dock det motsatta. Regeringen går in och ändrar förutsättningarna, rent av i självaste Miljöbalken. Det är precis en sådan åtgärd som regeringen ofta kritiserar andra länder för att göra och som man driver en hård retorik kring i EU.
Allvarliga konsekvenser
Näringsministern tar sig dock snabbt vidare och pratar om orsaken till att regeringen vidtar den extraordinära åtgärden att ändra Miljöbalken, därför att konsekvenserna av tillämpningen av den blir helt orimliga för samhället i stort.
Han förklarar läget på följande sätt: ”Med de här konsekvenserna som kan följa av utebliven leverans av cement, är det viktigt att vi gör vad vi kan för att mildra effekten eller avvärja den när det gäller bland annat bostadsbyggande, infrastrukturprojekt, energiomställning med mera, för hela vårt samhälle. Så därför har vi inom regeringskansliet under den här korta tiden, jag vill betona den korta tiden som ju har gått sedan det här beslutet kom, undersökt olika handlingsalternativ för att minimera just risken för samhällskonsekvenser. Och de lösningar vi ser är ju en del på kort sikt och en del på lång sikt, som ju handlar om hur vi använder våra resurser i cirkulära flöden.”
Regeringsbesluten kommer tveklöst att utlösa en orkan av lättade suckar i stora delar av det svenska samhället. Beslutet var både väntat och nödvändigt för att undvika ett akut massivt slag mot samhället, det är de flesta överens om. Det finns dock ingenting som pekar på att de nu vidtagna åtgärderna kommer att rädda vare sig den långsiktiga driften av Cementas fabrik eller det stora CCS-projektet för uppsamling och lagring av CO
2, i Cementas anläggning. Det kan bara ske med en betydligt större långsiktighet. Riskerna för en allvarlig cementkris är inte heller avvärjda, utan skjuts en bit framåt i tiden.
Cementa uppger för Nya Tider att man har startat arbetet med en ny ansökan om brytningstillstånd för en kortare tidsperiod, sannolikt några år, som skulle ge en ordnad respit för att slutföra processen kring den långsiktiga ansökan. Syftet är att få fram ett beslut om utökad brytning, som är nödvändigt för att för att säkerställa verksamhetens drift under processens gång, som man räknar med kommer att upp emot tre år. Cementas besked är också tydligt, om man inte kan fortsätta bryta råvaran i Slite, så kommer cementfabriken där att avvecklas och de stora miljösatsningar som man håller på med kommer då inte att bli av.
På en direkt fråga om hur man ser att elförsörjningen ska kunna säkerställas om och när den energikrävande CCS-processen blir klar säger Cementas hållbarhetschef, Karin Comstedt, att en förutsättning för projektet är att samhället kan leverera en jämn och säker tillgång till el. Cementas behov av el ökar då från 0,3 till 1,5 TWh per år. Ökningen motsvarar cirka 60 procent av dagens samlade produktion av vindkraftsel. Nya Tider berör elproblemet också i veckans nummer av papperstidningen.
Under tiden ligger bollen hos Högsta Domstolen, som inte ger Cementas överklagan av Mark- och Miljööverdomstolens beslut förtur. Det betyder att HD:s beslut ,om man alls ska pröva ärendet, kommer att ta tid. Just nu talar alltså tidsaspekterna emot att Cementas verksamhet på Gotland kommer att bli världens första helt CO
2-neutrala cementfabrik. De ekonomiska konsekvenserna av osäkra produktionsförhållanden ligger också kvar som en hotande fara. Svaret på de frågorna får vi dock vänta på.