![]()
Det är inget fel att en förmögen man håller sig med ett harem av kvinnor, anser Lundegård. Ju fler kvinnor som en man håller sig med desto fler kan se till att hushållsarbetet och barnpassning blir gjort ordentligt, är ett av hennes argument. Det är också bra att de tre fruarna kan turas om att ge mannen kärlek, menar hon.
Ulla Lundegårds försvar av muslimens harem tar avstamp i en hypotetisk släkt som feministen själv hittar på. Med två män och två kvinnor som haft något slags partnerbyte, fått barn, gift om sig, blivit osams och haft otrohetsaffär med sina svärmödrar.
Denna påhittade släkt har säkert fler konflikter än den muslimska polygamisten, gissar Ulla Lundegård, och använder därför detta som argument för att muslimska månggiften trots allt inte är så märkvärdigt.
Utspelet kan framstå som avvikande för den svenska feministrörelsen som i andra sammanhang reagerat ganska hysteriskt kring traditionella könsnormer och i synnerhet sådant som kan tolkas som att kvinnan passar upp på mannen, exempelvis som hemmafru. Feministerna har hetsat upp sig över män som inte sitter med benen i kors (manspreading) eller att män förklarar något för en kvinna (mansplaining) eller att män sysslar med kultur (kulturmän) eller står upp och kissar (manstanding). I det som kallas den ”tredje generations feminism” ingår till och med att förneka kön som ett biologiskt faktum, och i en uppmärksammad video på Youtube kräver två feminister att få komma in till herrarnas urinoar eftersom de inte vill bli ”könade”.
Krönikören Katerina Janouch är en av många som gjort sig lustiga över hur samma ”radikala” feministrörelse både i språkbruk och handling blivit så traditionella när det kommer till den muslimska mannens harem i Nacka. Även feministerna talar utan betänkligheter om ”mannens fruar” som om de var hans egendom. Ingen använder det könsneutrala ”hen” och även för feministerna har det varit självskrivet att det är mannen som fått lägenheterna, inte kvinnorna. När det kommer till muslimer tar feministerna paus i sin normkritik. ”Det vore inte mer än rätt att upplysa de tre fruarna i Nacka om deras grundläggande rättigheter”, skriver Katerina Janouch sarkastiskt om den svenska feminismens underkastelse för islam. ”Är fruarna verkligen medvetna om att de kan ta och kicka ut maken ur bostadsrätten och sedan ägna sig åt sexuell frigörelse, tantrisk vaginamassage, dejter med yngre män, utsvävande klädsel samt barnfria veckor?”
Även om det senaste feministutspelet i Expressen väckt hånfulla ifrågasättanden är det dock inte lika motsägelsefullt som det framstår. Den man som Ulla Lundegård försvarar är nämligen muslim och mörkhyad, och den svenska feministrörelsen har sedan tidigare gjort klart att kvinnokamp är underordnad islam.
Således har flera framträdande feminister såsom Gudrun Schyman, ledare för Feministiskt initiativ, tillsammans med Åsa Romson poserat med slöja för att visa sitt stöd för Islam. Feministen Joanna Rytel försökte hitta en feministiskt positiv vinkel på att kvinnor får sitta längst bak i moskéer, och kom efter visst funderande på att detta bevisade att muslimska kvinnor tillåts ha en egen gemenskap. Feministen Lisa Magnusson gick så långt i sin underkastelse att hon i tidningen Metro vädjar för att asylsökande våldtäktsmän inte ska utvisas, och försökte bagatellisera ockupanternas övergrepp genom att jämföra det med att få en örfil. Detta samtidigt som feminister i andra länder riskerar dödsstraff i kampen mot slöja, och demonstrerar för hårdare straff mot våldtäktsmän.
Flera kommuner har slagit larm om muslimska könsstympningar, tvångsgiften och hedersmord, men enligt samma mönster är även detta något som svenska feministrörelsen väljer att acceptera, trots att till och med invandrarkvinnor och avhoppade muslimer skällt på dem för deras feghet. Feministiskt initiativ har istället fokuserat de sista årens engagemang på att de afghanska män ska få stanna, som lämnat kvar kvinnor i påstått farliga områden för att själva söka lyckan i Sverige.
Det finna alltså en lång tradition inom den svenska feministrörelsen att lydigt underordna sig islam och hitta på ursäkter åt könsförhållanden som Sverige lämnade bakom sig på medeltiden.
”Att ge sig på vita män är det absolut ofarligaste som finns. För dom är redan snälla. Men säger du något till muslimer då biter de tillbaka. Och människor är dom de är. De väljer minsta motståndets väg”, säger Daniel Frändelöv i radioprogrammet ”Ingrid och Conrad” där de diskuterar Ulla Lundegård utspel.
Ingrid Carlkvist kallar i samma avsnitt feminismen för ”ett enda stort shittest av vita män”. Shittest är benämningen på när kvinnor provocerar men innerst inne vill att männen säger ifrån.
