![]()
Enligt polisens egen statistik för de första tre månaderna 2018 mottog man från Migrationsverket 2 893 ärenden, där verket alltså behövde polisens hjälp med själva verkställigheten. Antalet verkställningar uppgick under dessa tre månader till 1 092. Polisen påpekar dock för Nya Tider att man inte rakt av kan jämföra på detta sätt, då det kan handla om personer som härrör från olika perioder.
Totalt sett hade polisen 17 386 ärenden på sitt bord i slutet av mars 2018 med ej verkställda utvisningar, det man kallar för den utgående balansen. Av dessa var 12 409 personer efterlysta.
Antalet som tvångsutvisas är ändå en ökning jämfört med samma period 2017, då det var 591 personer.
I en rapport hänvisar gränspolisen till otillräckliga resurser och menar bland annat att det klena resultatet beror på att det ”inte tillskjutits nödvändiga resurser från regeringen”. Att runt hälften av dessa asylsökande saknar id-handlingar komplicerar också hanteringen. Anders Ygeman själv menade i Sveriges Radio att de blygsamma siffrorna kanske berodde på att många återvände frivilligt:
– Man ska komma ihåg att återvändandet ökar, däremot minskar andelen av återvändandet som sker med tvång. Det är absolut inget självändamål att utvisa så många som möjligt med tvång. Har man ett effektivt återvändandearbete med tvång, då ökar det frivilliga återvändandearbetet, och det är i grunden positivt.
Polisens utgående balans talar dock emot denna gissning. Den största anledningen till att högen med efterlysta personer som vistas illegalt i Sverige inte ökar mer än vad den gjort beror på att ärenden med utvisningsbeslut avskrivs efter fyra år. Samtidigt som nya ärenden hela tiden tillkommer överst i högen, kan polisen alltså slänga dem i botten.
”För att se stora variationer i resultat skulle det mest sannolikt behövas större ändringar i inflödet och/eller möjligheten att handlägga och avsluta ärenden”, skriver Polisen till Nya Tider.
Efter rekordåret 2015, då Sverige tog emot 163 000 asylsökande, menade inrikesminister Anders Ygeman (S) att Sverige skulle behöva utvisa 80 000 personer, alltså de som beräknades få avslag på sin ansökan. I juli året därpå gick Migrationsverket ut med egna siffror i sin prognos, och menade att cirka 148 000 personer förväntades få avslag från år 2016 till år 2020, och att hälften, cirka 63 000 ärenden, skulle behöva lämnas över till polisen. Det vill säga cirka 12 600 personer per år.
Resurser att genomföra en sådan avvisningsplan finns emellertid inte. Enligt statsvetaren Jan Kallberg ligger snarare den totala kapaciteten kring 4 000 utvisningar per år, vilket alltså verkar stämma med polisens resultat för det första kvartalet.
Vi har i dag avverkat 2016 och 2017, och verkets siffror visar att av totalt cirka 178 000 avgjorda asylärenden under dessa två år fick strax över 80 000 personer beskedet att de skulle återresa till hemlandet eller till det första ankomstlandet i EU enligt Dublin-förordningen. Migrationsverket uppger att utfallet blev att 29 400 personer utreste självmant.
Det är dock inte så att resterande 50 600 automatiskt hamnar som utvisningsärenden hos polisen. För Nya Tider berättar presstjänsten på Migrationsverket att man då ”jobbar” med samtal och liknande för att förmå vederbörande att lämna Sverige. Den som återreser frivilligt kan bland annat få ”återetableringsstöd” på upp till 30 000 kronor per vuxen. Polis kopplas in först när alla andra vägar anses uttömda.
Processen störs också av politiska skeenden, där exempelvis samtliga utvisningar till Afghanistan stoppades, då ett antal terrordåd gjorde att landet sågs som alltför riskabelt. Under 2015 sökte runt 35 000 personer asyl som ”ensamkommande flyktingbarn”, och majoriteten uppgav sig komma från Afghanistan. En del av dessa fick avslag, men trots det genomfördes 2016 endast 30 avvisningar med tvång, följt av 73 under det följande året.
Av naturliga skäl är det svårt att uppskatta det totala antalet invidiver som uppehåller sig illegalt i Sverige, men det rör sig om tiotusentals, och den så kallade återvändandeutredningen fastställde siffran till runt 50 000 personer i november 2017.
”När det gäller vad som görs för att hitta avvikna personer, så efterlyses dessa, något som syns vid registerslagning om personen sen påträffas t.ex. i en inre utlänningskontroll. Polisen kan också använda övriga polisiära arbetsmetoder, t.ex. spaning, men tyvärr finns inte resurser att aktivt söka efter samtliga personer som är registrerade som avvikna”, skriver polisen i ett svar till Nya Tider.
